av Per-Arne Håkansson (S)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Estoniakatastrofen på Östersjön den 28 september 1994, som krävde 852 människors liv, är fortfarande ett trauma för många anhöriga och överlevande och för samhället.
I en nyligen utkommen bok, utgiven genom stöd av Stiftelsen Estoniaoffren och anhöriga, ställd till riksdagens ledamöter och svenska regeringen uppdaterar en av överlevarna Sara Hedrenius sin berättelse och beskrivning av händelseförlopp och efterspel.
I samband med 25-årsminnet för ett antal år sedan aktualiserades en rad frågor på nytt. Nästa år, 2024, blir det 30 år sedan färjekatastrofen inträffade.
Statens haverikommission, som enligt vad jag inhämtat sorterar under Justitiedepartementet, har tillsammans med motsvarigheterna i Estland och Finland arbetat i över två år och det har framkommit att fartyget inte var sjövärdigt. Frågor ställs fortfarande kring vad som orsakade förlisningen.
För Stiftelsen Estoniaoffren och anhöriga, SEA, framförs i brevet till riksdag och regering krav om att en parlamentariskt utsedd grupp ska tillsättas för att utreda orsak och ansvar för förlisningen och att det i detta arbete ska finnas tillgång till expertis på området.
Det framförs också att representanter för anhöriga och överlevande ska kunna finnas med som referensgrupp och att en slutredovisning skulle kunna vara lämplig innan trettioårsdagen.
Med anledning av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Vilka initiativ avser ministern att ta utifrån frågor som alltjämt ställs kring vad som orsakade M/S Estonias förlisning?