av Mikael Dahlqvist (S)
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Under de senaste åren har det varit brist på läkemedel. Men under det sista halvåret har vi kunnat ta del av oroande rapporter om att det råder stor brist på flera livsviktiga läkemedel i Sverige. Som exempel på restnoterade läkemedel kan nämnas antibiotika, blodförtunnande läkemedel, smärtstillande och epilepsimedicin. Läkemedelsverket varnar för att situationen kommer att bli ännu sämre.
Orsakerna är många till att läkemedel restnoteras. Före omregleringen av apoteksmarknaden 2009 fanns det krav på lagerhållning i det verksamhetsavtal som fanns mellan staten och Apoteket AB. Detta har medfört att lagerhållningen blivit sämre. Globala kriser som pandemi och krig gör att det är svårare att få tag på råvaror, men även transporter och logistik påverkas. Men den alltmer globaliserande utvecklingen har också gjort att kritisk tillverkning av viktiga mediciner nu är mer koncentrerat till färre länder.
Att läkemedel blir restnoterade blir allt vanligare och ställer till det för patienter och sjukvården. Det skapar oro och otrygghet för den enskilde genom att man inte vet om medicinen finns på apoteket. Sjukvården har till och med fått ställa in behandlingar och operationer.
Flera initiativ har tagits på EU-nivå och nationell nivå. Exempelvis ska Läkemedelsverket ha en omvärldsbevakning i fråga om tillgången till läkemedel.
I kommande propositionen till riksdagen föreslås att Läkemedelsverket får ta ut en sanktionsavgift av den som har fått ett humanläkemedel godkänt för försäljning och som inte har meddelat att försäljningen upphör tillfälligt eller permanent enligt bestämmelserna om detta i läkemedelslagen.
Allt detta är bra, men jag anser att det inte är tillräckligt för att säkra upp tillgången till läkemedel framöver.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Acko Ankarberg Johansson:
Vilka fler åtgärder tänker statsrådet och regeringen vidta för att på kort och lång sikt minska företeelsen med restnoterade läkemedel?