av Rickard Nordin (C)
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
I den svenska debatten har reduktionsplikten, den obligatoriska inblandningen av förnybara drivmedel, hamnat i skottgluggen. Kombinerat med styrmedel för ökad biodrivmedelsproduktion i Sverige skulle den kunna sänka priserna radikalt samtidigt som vi gör Europa mer oberoende av rysk energi och dessutom får stabilare prisnivåer och minskade utsläpp.
Sverige har också klimatmål, både nationellt och på den europeiska nivån, att ta hänsyn till – de europeiska målen, de så kallade ESR-målen, som hanterar de utsläpp som ligger utanför utsläppshandeln. Transportsektorn står för lejonparten, men det inkluderar även jordbruk och mindre industrier.
Naturvårdsverket har varit tydligt i sina analyser, och även regeringen i sin egen budget, att med en intakt reduktionsplikt har Sverige legat i fas med målen till 2030, men med en kraftigt sänkt eller slopad reduktionsplikt kommer målen inte nås utan att andra kraftfulla åtgärder tillkommer.
Regeringen har sagt att reduktionsplikten ska sänkas till EU:s miniminivå. Regeringen har dock inte sagt vad det betyder i konkreta siffror. Det finns många spekulationer, och osäkerheten från både myndigheter och drivmedelsbransch är stora. Det skulle kunna innebära en hel slopad reduktionsplikt om man avser att räkna in elen som tågen går på. Det kan också vara i nivå med målen i förnybartdirektivet, som är runt 13 procent men kan justeras. Det skulle också kunna vara den minsta nivån som gäller för att uppnå ovan nämnda ESR-mål. Det blir omöjligt för både myndigheter, journalister och andra att utvärdera regeringens politik eller skapa underlag till exempelvis klimathandlingsplanen om regeringens ståndpunkt inte tydliggörs.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
Vad menar statsrådet med sitt uttalande om att nivån på reduktionsplikten ska sänkas till EU:s mininivå, dvs. var ligger mininivån och hur ska den beräknas?