av Lars Mejern Larsson (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Nästan alla regleringsbrev inom kulturområdet för 2022 innehöll mål och rapporteringskrav avseende ”kultur i hela landet”.
Målet fanns med för att man ville följa hur respektive myndighet aktivt arbetar med hur myndighetens verksamhet bidrar till att kulturen ska komma fler till del i hela landet. Här är några exempel på hur det var formulerat:
Detta mål/återrapporteringskrav kan relateras till de nationella kulturpolitiska målen där det sägs ”att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet”. Om alla svenska medborgare ska ha samma rätt och möjlighet att delta i kulturlivet måste det finnas ett utbud i alla delar av landet. Alla kan i teorin besöka kulturinstitutioner som statliga museer eller Dramaten i Stockholm, men i praktiken är det en möjlighet som mest kan utnyttjas av boende i huvudstaden och dess närområde. Om alla ska kunna ta del av kulturen krävs en lokal närvaro i hela landet.
Detta mål har strukits i 13 regleringsbrev inom kulturområdet för 2023. Det gäller närmare bestämt följande myndigheters regleringsbrev: Institutet för språk och folkminnen, Konstnärsnämnden, Moderna museet, Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Statens centrum för arkitektur och design, Statens försvarshistoriska museer, Statens konstråd, Statens kulturråd, Statens maritima och transporthistoriska museer, Statens museer för världskultur och Statens musikverk.
Min uppfattning är att det är anmärkningsvärt att ett så viktigt mål och återrapporteringskrav har strukits. Det måste vara en oerhört viktig utgångspunkt att det går att följa hur statliga insatser på kulturområdet kommer hela landet till del.
Mot den bakgrunden vill jag ställa följande fråga till kulturminister Parisa Liljestrand:
Av vilket skäl har ministern tagit bort målet och återrapporteringskravet avseende kultur i hela landet i 2023 års regleringsbrev?