av Lars Mejern Larsson (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Den exponering som film- och tv-inspelningar medför ger en långsiktig effekt för besöksnäringen och är en bra marknadsföring av både län och land. När nu produktionsincitament införts möjliggörs att fler internationella filmproduktioner lockas till att filma i Sverige. Det innebär också att svenska filmproduktioner stannar kvar i stället för att förlägga hela eller delar av sin inspelning till länder som har produktionsincitament. Film- och tv-industrin är viktig för framtiden och behöver bli en del av näringspolitiken i Sverige.
Äntligen skulle Sverige få samma konkurrensvillkor som övriga Europa. Det efterlängtade finansieringssystemet kom, och applåderna var stora från filmbranschen.
Ansökningsomgången öppnade den 7 november, men redan dagen efter valde Tillväxtverket att stänga ansökningsomgången. Orsaken var mängden ansökningar.
”37 ansökningar med ett sammanlagt sökbelopp på över 300 miljoner svenska kronor kom in efter att ansökan öppnade kl 10:00 den 7 november. Vi bedömer därför att budgeten på 100 miljoner svenska kronor kommer att ta slut och stänger ansökan för omgången 2022”, skriver Tillväxtverket på sin sajt.
När jag nu läser förordningen som säger att det är först till kvarn som gäller och att det egentligen inte finns andra bedömningsfaktorer att förhålla sig till känner jag stor oro för att incitamenten inte blir sunt och genomtänkt fördelade.
Det handlar om att fördela jämnt mellan olika bolag, serier, filmer och utländska produktioner. Sedan handlar det såklart om det som väger tyngst, om man kan uppvisa att produktionen inte kommer att filmas i Sverige om man inte får incitament.
I de flesta länder har man enbart incitament för internationella produktioner. Anledning är att man då enkelt kan räkna hem vinsten med att de produktionerna filmar i landet i stället för i något annat land. Vi har i Sverige valt att försöka ge incitament för både Internationella och inhemska produktioner, detta eftersom vi vill undvika att svenska produktioner annars spelar in i andra länder där de får incitament.
Men fördelningen kan inte bara grundas på först-till-kvarn-metoden. Då finns det stor risk att vi urholkar vårt eget system, och vi kommer att få svårt att uppvisa de positiva effekterna.
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till kulturminister Parisa Liljestrand:
Avser ministern att vidta några åtgärder för att se till att andra urvalskriterier än tidigt inkommen ansökan ska få tyngd vid fördelningen av produktionsincitament?