Fråga 2022/23:150 Tolktjänstutredningen 2022:11

av Ewa Pihl Krabbe (S)

till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)

 

Personer med dövblindhet är en mycket heterogen grupp och till antalet en relativt liten grupp i Sverige. Man beräknar att det finns ca 2 000 personer under 65 år i Sverige. Det föds årligen cirka tio barn med dövblindhet. Dövblindhet är, enligt gemensam nordisk definition, ett samlingsbegrepp för en kombinerad syn- och hörselnedsättning. Att få tillgång till dövblindtolk är för personer med dövblindhet en avgörande faktor för att kunna vara aktiva och delaktiga i vardagens olika situationer och samhällslivet i stort. Det har under årens lopp presenterats flera tolktjänstutredningar utan att dessa lett till något resultat. Det föreligger nu ytterligare en tolktjänstutredning, som varit ute på remiss.

Förslaget är att bryta ut tolktjänsten från HSL, eftersom tolkning till personer med dövhet, hörselnedsättning eller dövblindhet inte är att betraktas som hälso- och sjukvård utan är en insats för att säkra dessa personers rätt till delaktighet genom att ge möjlighet till kommunikation och information, vilket är mänskliga rättigheter. Personer med dövblindhet vittnar om att det är svårt att komma in på arbetsmarknaden på grund av att arbetsgivaren i dag får stå för merparten av tolkkostnaderna. Många säger också att de undviker att framföra sitt behov av tolk av rädsla för att inte få jobbet de sökt eller förlora den anställning de har. 

Det förslag om ett samlat och förstärkt tolkstöd i arbetslivet som nu läggs i tolkutredningen är därför väldigt positivt. Jag vill också framhålla att lagförslaget också anger att ledsagning ska ingå i dövblindtolkning, vilket är oerhört viktigt för dessa personer. I Förbundet Sveriges Dövblindas, FSDB:s, definition av dövblindtolkning slår man fast att dövblindtolkning innebär tolkning av vad som sägs, syntolkning samt ledsagning och att dessa tre delar hela tiden integreras. I dag upplever många som har dövblindhet att detta inte alltid uppfylls och sätter därför stora förhoppningar till att definitionen av dövblindtolkning nu ska förtydligas i den föreslagna nya lagen.

Med anledning av detta vill jag ställa en fråga till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall:

 

Har statsrådet för avsikt att snarast föra fram tolktjänstutredningen efter remissbehandlingen för beslut i riksdagen?