av Stina Larsson (C)
till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Under den förra mandatperioden tillsattes två offentliga utredningar med uppdrag att föreslå hur insamlingen och utsorteringen av textilier och mobiltelefoner skulle kunna växlas upp och förstärkas. I båda fallen fann utredningarna att utvecklade producentansvarssystem är den optimala vägen framåt.
I fallet med textilier (SOU 2020: 72) landade utredningen i ett flertal kloka och välavvägda slutsatser och drog lärdom från tidigare producentansvarssystem som fungerat både väl och mindre väl. Det är en mycket viktig åtgärd för en starkare cirkulär ekonomi och det är angeläget att utredningens förslag bereds och genomförs snarast, i syfte att kraftigt minska mängden textilier som slängs i restavfallet och i stället markant öka den andel textilier och kläder som samlas in separat.
Utredningen satte ambitiösa insamlings- och utsorteringsmål och dessa bedöms ha goda möjligheter att nås ifall ett producentansvarssystem införs. Detta har i sin tur en stor potential att höja statusen på remake och fiberåtervinning som en ny industrigren, vilket är helt i linje med den cirkulära ekonomi som näringslivet vill se. Att förlänga livslängden och hållbarheten på textilier innebär en stor miljö- och klimatnytta då det minskar beroendet av jungfruligt material och öppnar för att använda svensk skogsråvara i högre utsträckning. Därtill stärker det svenskt företagande och konkurrenskraft och kan innebära en renässans för svensk textiltillverkning i modern tid.
Även i fallet med mobiltelefoner och annan småelektronik (SOU 2021: 26) fann utredningen att det mest kostnadseffektiva sättet att öka insamlingen, återbruket och återvinningen av produkterna i fråga var genom ett skärpt och reviderat producentansvarssystem. Ytterst vore det önskvärt om ett EU-gemensamt producentansvarssystem togs fram, men som utredningen konstaterade så bör och kan Sverige gå före med ett eget som också kan fungera som en modell för övriga EU. Detta skulle få positiva långvariga effekter för miljön och skulle kunna drivas framåt av elektronikbranscherna själva, vilket är betydligt mer effektivt än olika statliga lösningar. Det bidrar även till att stärka de svenska företag som arbetar med återbruk och återvinning av elektronik och i längden svensk konkurrenskraft.
Den sittande regeringen säger sig värna om det svenska näringslivet och dess konkurrenskraft och möjligheter att bidra med klimatnytta men har ännu inte levererat några konkreta besked eller förslag på hur takten i den cirkulära omställningen ska ökas. Politiken kan inte stå vid sidan av när näringslivet tar språngsteg framåt. Det är av stor vikt att propositioner baserade på utredningarnas förslag om producentansvar läggs på riksdagens bord snarast möjligt.
Min fråga till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari är därför:
Avser ministern och regeringen att lägga fram en proposition om producentansvarssystem för textilier respektive småelektronik, och i så fall när?