av Mikael Larsson (C)
till Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Ölandsbron är en 50-åring som sett till att binda ihop ön med fastlandet. Bron är den enda fasta förbindelsen mellan Öland och fastlandet. Det finns inga permanenta bilfärjor eller andra förbindelser till och från Öland.
Landskapet Öland är en mycket stor livsmedelsproducent med många nötköttsproducenter och mjölkbönder, och dessutom är Guldfågelns anläggning på Öland landskapets största enskilda arbetsgivare med 500 anställda samt ett av landets största förädlingsföretag för fågel. Sammantaget innebär enbart livsmedelsproduktionen en betydande mängd varor som transporteras mellan Öland och fastlandet.
Öland/Smålandskusten är i dag en gemensam arbetsmarknadsregion tack vare Ölandsbron med tusentals människor som dagligen pendlar åt båda hållen över Kalmarsund. Länssjukhuset i Kalmar med cirka 4 000 anställda har en betydande del av sin personal bosatt på Öland.
Om Ölandsbron skulle råka ut för något stopp, antingen i form av kris, olycka eller sabotage eller att bron blir sprängd, kan inte livsmedel, medicin, insatsvaror eller människor ta sig mellan landskapet Öland och Småland/fastlandet. I händelse av ett längre avbrott har Trafikverket sagt att man då skulle kunna använda en vägfärja för överfart mellan Kalmar och Öland. Denna färja är till vardags stationerad för motsvarande trafik i Blekinge skärgård.
Att klassa om fartyget från att gå i trafik i Blekinge till att kunna gå i Kalmarsund ska enligt uppgifter vi tagit del av ta två veckor. Givetvis inser statsrådet att två veckors handläggning/hantering är en i alla avseenden fullständigt oacceptabel tidsrymd att utsätta Öland och Kalmar län för. I händelse av kris behöver en ersättningsförbindelse, en färja med rimlig kapacitet, kunna vara på plats senast inom 24 timmar. Det har också framkommit att det på närmare håll finns fartyg som kan börja trafikera direkt bara man får ett tydligt beslut om det.
Detta ovan ställde jag en fråga om till statsrådet Andreas Carlson (KD) för några veckor sedan. Svaret blev då att kommunerna och regionen har ansvaret för räddningstjänsten. Det kan jag meddela statsrådet att berörda kommuner/region är fullt ut medvetna om. Men för att kunna utföra sitt uppdrag är regionen/kommunerna, ovan nämnda företag med flera extremt beroende av staten, och i detta fall har staten ansvaret för Ölandsbron som en statlig väg/bro. Statsrådet förutsätter i sitt svar också att Trafikverket och andra statliga myndigheter med rådighet att ersätta Ölandsbron med annan temporär förbindelse i händelse av kris har upparbetade rutiner för händelser som skissas ovan. Om det nu framkommer att det ändå tar två veckor att ordna fram ett fartyg som ska kunna trafikera Kalmar–Öland vill jag ställa frågan på nytt.
Min fråga till statsrådet Andreas Carlson är:
Anser statsrådet det rimligt att omklassningen av en ersättningsfärja ska ta två veckor, och om inte, vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för en snabbare handläggning?