av Louise Thunström (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Svenska kyrkan uppmärksammar på olika sätt ett minskat behov av kyrkobyggnader, och begrepp som ”övertaliga kyrkor” hörs ibland i den allmänna debatten. Antalet medlemmar i Svenska kyrkan minskar, viket reducerar intäkter som ska täcka både verksamheter och drift. Många pastorat koncentrerar gudstjänstverksamheten till en huvudkyrka medan övriga kyrkor står oanvända.
De förändrade lokalbehoven leder till att församlingar och pastorat ser över sina kostnader. Att spara energi som är en av de största driftkostnadsposterna är en viktig besparingsåtgärd, och så kallad kallställning av kyrkor har ökat markant på grund av höga elpriser. Vid kallställning kan luftfuktigheten öka, och kyrkorummens ovärderliga kulturarv riskerar att skadas av till exempel mögelangrepp. Den kulturskatt i form av arkitektur, konst och musik som ryms inom Svenska kyrkans kulturarv fyller en stor funktion för hela samhället. Den berättar om gångna tider i den egna bygden såväl som om livsvillkor under skilda epoker i vårt land. Den kyrkoantikvariska ersättningen utgör en viktig del av hur vård och bevarande finansieras. Emellertid överstiger behoven, i form av ansökningar, de ekonomiska medel som finns att tillgå.
Min fråga till kulturminister Parisa Liljestrand blir med anledning av det anförda:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkra att Svenska kyrkans kulturarv skyddas?