av Stina Larsson (C)
till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
I mitten av maj i år presenterade Riksrevisionen sin granskning om statens arbete med att bekämpa invasiva främmande arter. I granskningen konstateras att arbetet fortsatt går långsamt och inte fungerar så ändamålsenligt och effektivt som det bör göra för att de svenska miljömålen ska kunna nås.
Invasiva främmande arter är ett relativt nytt men snabbt växande hot mot den biologiska mångfalden i Sverige. I takt med att planeten – både landytor och hav – blir varmare blir det lättare för arter som inte förekommer naturligt i de svenska och nordiska ekosystemen att etablera sig, vanligtvis med konsekvensen att de tränger ut inhemska arter som spelar en viktig roll i ekosystemet. Mårdhund, blomsterlupin, mördarsniglar och filtsjöpung är några exempel på arter som på olika sätt etablerat sig i Sverige och påverkat den biologiska mångfalden negativt.
Riksrevisionen fann att berörda myndigheter, däribland Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, inte har genomfört tillräckliga insatser samt att den tidigare regeringen inte säkerställt att arbetet fungerat på ett effektivt sätt.
Frågan om invasiva främmande arter har fått ökad aktualitet till följd av den sittande regeringens budgetproposition. Under kommande treårsperiod dras anslaget till Naturvårdsverket samt anslaget till miljöövervakning ned med över 100 miljoner kronor vardera, och anslaget till åtgärder för värdefull natur mer än halveras från dryga två miljarder kronor i år till endast 900 miljoner kronor år 2025. Dessa kraftiga nedskärningar får förstås stora konsekvenser för naturvård överlag och bekämpandet av invasiva främmande arter mer specifikt. I ljuset av detta framstår möjligheterna att leva upp till Riksrevisionens rekommendationer som begränsade.
Min fråga till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari är därför:
Vad avser ministern och regeringen att göra för att öka takten i Sveriges bekämpning av etableringen och spridningen av invasiva främmande arter?