av Joakim Järrebring (S)
till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Vattenkraftens betydelse för det svenska energisystemet är fundamental. Genom de regeländringar om miljöanpassning av vattenkraften som trädde i kraft den 1 januari 2019 kan vattenkraften fortsätta ha en nyckelroll i det svenska elsystemet samtidigt som den anpassas till moderna miljövillkor.
För att leva upp till EU-rättens krav på miljöanpassning och ge goda förutsättningar för fortsatt produktion av vattenkraftsel har Vattenkraftens miljöfond inrättats.
För att klara av arbetet med art- och habitatdirektivet och värnandet av biologisk mångfald skyddas områden enligt Natura 2000. Den nationella planen ställer krav på myndigheterna att jobba utifrån en helhetssyn som på ett övergripande sätt anger var det finns risk för konflikt mellan bevarandemål i Natura 2000-områden och vattenkraft samt hur kulturmiljöfrågor generellt bör beaktas.
Många arter är i dag på gränsen till gynnsam bevarandestatus, och det är angeläget att åtgärder vidtas skyndsamt för att förena fortsatt vattenkraftselsproduktion och moderna miljötillstånd.
I Tidöavtalet står det att omprövningen av miljötillstånd för vattenkraften ska pausas tills det är kartlagt vilka konsekvenser omprövningen får för elproduktionen.
Det är mycket angeläget att regering och riksdag är väldigt tydliga med vad en paus ska åstadkomma i form av nytt beslutsunderlag, så att en paus inte endast leder till en fördröjning.
Vidare går det att läsa att ett nytt regelverk för omprövning ska tas fram som säkerställer att intresset av elförsörjning väger mycket tungt, samtidigt som småskaliga aktörer inte får helt orimliga kostnader för nyprövning.
Redan i dag arbetar vattenmyndigheterna utifrån det nationella riktvärdet om 1,5 terawattimmar fördelat per huvudavrinningsområde (HARO) vid förklarande av kraftigt modifierade vatten samt beslut om undantag. Det utgör dock ingen gräns för vilka miljövillkor som kan föreskrivas med stöd av miljöbalken i de enskilda prövningarna.
Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari: