av Fredrik Lundh Sammeli (S)
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Tidöavtalets skrivning om begränsning av rätten till tolk för personer med uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap har mötts av skarp kritik och oro bland många olika yrkesgrupper i samhället. Inte minst vårdpersonal har pekat på de stora risker som en sådan reform medför såväl för patienter, som riskerar sin hälsa, som för vårdpersonal, vars misstag kan kosta dem deras legitimationer.
Jag ställde mot denna bakgrund en skriftlig fråga till ministern om huruvida utredningsdirektiven skulle komma att vara tydliga med att tolk i hälso- och sjukvården skulle undantas. Det svar jag fick var dock allt annat än klargörande. Regeringen svarade å ena sidan att den enskilde i första hand ska betala för sin tolktjänst och att det på ett principiellt plan inte kunde anses vara en rimlig utgångspunkt att skattebetalarna ska finansiera tolkning för den som varaktigt lever i Sverige. Å andra sidan beskrevs betydelsen av en förtroendefull kommunikation mellan patienten och hälso- och sjukvårdens medarbetare liksom hur utebliven information eller språkliga missförstånd kan få allvarliga konsekvenser och påverka patientsäkerheten negativt. Det är tydligt att regeringen inte har en enhetlig linje, vilket väl också speglar de inneboende meningsskiljaktigheterna mellan regeringen och dess stödparti.
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet Acko Ankarberg Johansson:
Kommer utredningsdirektiven att vara tydliga med att tolk i hälso- och sjukvården undantas?