av Sofia Amloh (S)
till Statsrådet Paulina Brandberg (L)
För att nå ett fullt ut jämställt samhälle krävs att de ekonomiska klyftorna i samhället sluts och att alla människor har ett jobb eller en meningsfull sysselsättning att gå till. Resultatet av dagens ojämställda och uppdelade arbetsmarknad är att kvinnor har betydligt lägre livsinkomster än män; fortfarande skiljer det runt 3,6 miljoner kronor under ett helt arbetsliv. Det skapar mindre frihet för kvinnor under och efter arbetslivet. Att gå till ett arbete eller sysselsättning är något fint. Förutom att det bidrar ekonomiskt till vår gemensamma välfärd innebär ett arbete eller en sysselsättning en egen identitet och större självständighet.
Redan i förskoleålder befästs könsroller och normer för vad som anses vara “manligt” och “kvinnligt”, och detta styr sedan vilka utbildningar och yrken som väljs. En könssegregerad arbetsmarknad befäster också könsroller och stereotypa uppfattningar. Hela samhället förlorar på en ojämställd arbetsmarknad. Ojämställdheten i samhället påverkar och förstärker ojämställdheten på arbetsmarknaden.
Arbetsmiljön inom främst de kvinnodominerade sektorerna är ytterst bristfällig, och som konsekvens tvingas kvinnor ofta gå ned i arbetstid, ha längre och återkommande sjukskrivningar och gå i förtidspension. Arbetsgivarna måste få och ta ett ökat ansvar för att tillgodose en bra och trygg arbetsmiljö, inte minst utifrån ett perspektiv om psykisk hälsa och motverkande av stress. Ingen ska behöva dö, bli sjuk eller bli sjukskriven på grund av sitt arbete.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Paulina Brandberg:
1. Tänker statsrådet ta några initiativ för att motverka den könssegregation som råder på svensk arbetsmarknad?
2. Tänker statsrådet vidta några åtgärder för att minska den ojämställda skillnaden mellan kvinnors och mäns livsinkomster?
3. Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta med anledning av den bristfälliga arbetsmiljön särskilt i de kvinnodominerade sektorerna?