av Kajsa Fredholm (V)
till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Sverige har ett etappmål om att utsläppen av växthusgaser inom den icke-handlande sektorn till 2030 bör vara 60 procent lägre än utsläppen 1990. Därutöver har Sverige ett nationellt klimatmål om att utsläppen från inrikes transporter ska minska med minst 70 procent senast 2030 jämfört med 2010. Det senare målet är en konkretisering av en politisk målsättning om att fordonsflottan ska vara fossiloberoende till 2030.
Klimat- och miljöministern har under hösten upprepade gånger hävdat att Sveriges klimatmål till 2030 ligger fast, detta trots att regeringen i budgetpropositionen för 2023 drar ned på klimat- och miljöanslagen och själv konstaterar att utsläppen förväntas öka i närtid till följd av föreslagna åtgärder. När det gäller åtgärder för att nå klimatmålen har ministern sagt att de skjuts på framtiden och att de ska läggas fram i klimathandlingsplanen nästa år.
De globala utsläppen av växthusgaser måste inom några år nå sin topp för att därefter snabbt minska för att det ska vara möjligt att nå 1,5-gradersmålet. Samtidigt accelererar utarmningen av biologisk mångfald och fungerande ekosystem. Dessa båda kriser är enligt Vänsterpartiet intimt sammankopplade och måste lösas gemensamt. Sverige har som välfärdsland ett stort ansvar att leva upp till sina globala åtaganden för klimatet och den biologiska mångfalden och därmed bidra till en hållbar och rättvis fördelning av begränsade resurser. För att Sverige ska nå de målsättningar som är bundna till det klimatpolitiska ramverket samt leva upp till Parisavtalets ambition om begränsning till 1,5 grader krävs ett åtgärdspaket med massiva investeringar och styrmedel som innebär en kraftig politisk kursändring för ett fossilfritt samhälle. Fungerande ekosystem är grunden för vår välfärd. De stärker skogarnas och våtmarkernas funktion som kolsänka och bidrar till att minska samhällets sårbarhet i ett förändrat klimat.
Regeringens budgetproposition kan närmast beskrivas som en abdikation från att nå klimat- och miljömål. I stället för att ta Sverige närmare de av riksdagen antagna klimat- och miljömålen ökar avståndet. Klimatpolitiska rådet konstaterar att runt en tredjedel av reformutrymmet i regeringens budget går till subventioner av bensin, diesel och bilresor. Anslaget för att skydda och vårda oersättlig natur sänks kraftigt, vilket ger förödande konsekvenser för att stärka naturens förmåga som kolsänka och värna den biologiska mångfalden. Visserligen ingår en begränsad satsning på våtmarker, men ”satsningen” finansieras genom en minskning av medel till skydd av värdefull natur.
Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari: