av Ulrika Liljeberg (C)
till Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Som uppmärksammats i andra interpellationer och artiklar har resenärer på Dalabanan under det senaste året drabbats av de stora försämringar som skett. Bristande tillförlitlighet i form av inställda tåg och försenade avgångar har ökat. Även brister i service, till exempel avsaknad av servering, luftkonditionering och wifi, är vanligt förekommande.
SJ ägs av svenska staten och har som uppdrag att driva lönsam persontrafik på järnväg. SJ:s beslut att bara köra de långsammare Intercitytågen mellan Dalarna och Stockholm, och dessutom ofta plocka bort bistrovagnarna, är dock betydligt mer än en sänkning av bekvämligheten. En bortplockad bistrovagn innebär för många av oss att vi kommer fram kaffesugna, men för rullstolsburna innebär det att de inte kommer fram alls. Det är nämligen endast i bistrovagnarna som det finns rullstolslift och rullstolsplatser.
Detta medför att rullstolsburna inte har någon möjlighet att komma till Stockholm med SJ:s tåg, och det innebär att staten och SJ gör sig skyldiga till diskriminering. Även rullstolsburna ser nämligen, precis som andra, fördelarna med att kunna arbeta, studera eller bara koppla av på tåget medan man transporteras till eller från Stockholm. Ofta har beskeden om den borttagna bistrovagnen getts i ett mycket sent skede, vilket gör att inplanerade möten alltför ofta har fått ställas in, då de alternativ som förvisso erbjuds ofta är dåligt anpassade för just rullstolsburna och möjligheten att hinna fram enligt tidtabellen.
Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet Andreas Carlson:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att i närtid säkerställa att tillgängligheten inom SJ:s järnvägstrafik, till exempel Dalabanan, även omfattar funktionshindrade?