av Märta Stenevi (MP)
till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
De klimatpolitiska förslag som regeringen aviserat under sin första tid vid makten har mötts av kraftig kritik från både experter och myndigheter. Dessutom framgår nu av regeringens egen budget (prop. 2022/23:1) tydligt att Sverige, med regeringens aviserade politik, inte når sina klimatmål.
På sidan 34 i klimatredovisningen (bilaga 1) i budgetpropositionen för utgiftsområde 20 (Allmän miljö och naturvård) kan man läsa följande:
“Till följd av de åtgärder som föreslås eller aviseras i denna budgetproposition för 2023, förväntas utsläppen öka i närtid. Det beror framför allt på effekten av att regeringen kommer att föreslå att reduktionsplikten sänks till EU:s lägstanivå den 1 januari 2024, vilket gäller under mandatperioden. Regeringen bedömer att transportmålet inte kan nås, utan ytterligare åtgärder behövs både nationellt och på EU-nivå för att nå det.”
På sida 33 i klimatredovisningen (bilaga 1) i budgetpropositionen för utgiftsområde 20 (Allmän miljö och naturvård) kan man läsa följande:
“Till följd av de åtgärder som föreslås eller aviseras i denna budgetproposition för 2023, bedöms utsläppen öka i närtid. ESR-åtagandet till 2030 bedöms därmed inte kunna nås utan att ytterligare åtgärder vidtas. Något överskott för att kompensera ett eventuellt underskott gentemot LULUCF-åtagandet till 2030 beräknas inte heller kunna åstadkommas med den beslutade och aviserade politiken.”
ESR-sektorn omfattar alla de utsläpp som inte faller under EU:s utsläppshandel eller LULUCF. Dit räknas utsläpp från byggnader, jordbruk, avfallshantering, transporter samt småskalig industri. Enligt Sveriges klimatlag ska våra utsläpp från ESR-sektorn minska 63 procent till 2030.
Utöver det faktum att regeringens politik inte leder till utsläppsminskningar i närtid riskerar regeringens ensidiga fokus på negativa utsläpp leda till att man bryter mot bestämmelserna i Sveriges klimatlag. Högst 8 procent av de här utsläppsminskningarna får nämligen, enligt klimatlagen, vara så kallat kompletterande åtgärder. Detta innebär negativa utsläpp (som att utöka kolsänkan, satsa på infångning av koldioxid och investera i klimatåtgärder i andra länder). Till 2030 måste alltså utsläppen faktiskt minska med minst 55 procent.
Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari:
Avser ministern att minska utsläppen med 55 procent inom ESR-sektorn till 2030, vilket Sveriges regering är juridiskt bunden att göra? Om ja, vilka specifika åtgärder, som inte klassas som kompletterande åtgärder, avser ministern att lägga fram för att lyckas med detta?