av Rebecka Le Moine (MP)
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Kycklingen är Sveriges vanligaste fågel. Årligen föds omkring 112 miljoner kycklingar upp för slakt. Det är en mycket intensiv djurhållning, där den genomsnittliga besättningen består av över 100 000 individer och där utrymmet kycklingarna har att växa på är mindre än ett A4-papper per individ. Under sina 35 dagar i livet växer de från 40 gram till två kilo, vilket medför en stor risk för bensmärta och rörelsestörningar. Detta kan inte betraktas som något annat än ett systematiskt djurplågeri.
Genom att ställa sig bakom kriterierna för ECC säger man ja till mer utevistelse för kycklingarna och nej till turbokycklingar – den ras som i dagsläget motsvarar ungefär 99 procent av kycklingarna som föds upp i Sverige. Precis som redan gjorts med nötkreatursrasen Belgian Blue skulle en utfasning av turbokycklingar kunna införas utifrån djurskyddslagens skrivning om att avel som medför lidande är förbjuden.
Jag vill därför fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:
Hur ställer sig ministern till att ställa om från de snabbväxande turbokycklingarna till mer långsamväxande och hälsosamma raser?