av Nima Gholam Ali Pour (SD)
till Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L)
Kommunstyrelsen i Malmö beslutade i oktober 2020 att tillsätta en oberoende tillväxtkommission som ska ge kommunstyrelsen ett analytiskt och vetenskapligt grundat underlag med förslag för att på medellång och lång sikt förbättra förutsättningar för en inkluderande och hållbar tillväxt i Malmö.
I en av tillväxtkommissionens underlagsrapporter kan man läsa att 2021 var 35 procent av befolkningen i Malmö utrikesfödd (Integration i städer med en omfattande diversitet i befolkningen – Teoretiska perspektiv, empirisk forskning och en diskussion om implikationer för politik och praktik i Malmö (2023), Erica Righard). Underlagsrapporten tittar även på personer födda i Sverige med minst en utrikesfödd förälder och fastslår att 56 procent av Malmös befolkning har migrationsbakgrund, det vill säga är antingen utrikesfödda eller har en förälder som är utrikesfödd.
Dessa 56 procent av befolkningen i Malmö med migrationsbakgrund har sitt ursprung i 184 olika länder. En minoritet, 44 procent, av Malmös befolkning är född i Sverige av föräldrar som båda är födda i Sverige.
Det innebär att de som i vardagligt språk brukar kallas etniska svenskar och som brukade utgöra majoritetsbefolkningen i Malmö nu utgör en minoritet.
Situationen är ännu mer extrem bland barn och ungdomar i skolåldern, 5–19 år, i Malmö. Bland denna grupp är en tredjedel inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar medan två tredjedelar har migrationsbakgrund, det vill säga är antingen utrikesfödda eller inrikesfödda med minst en utrikesfödd förälder.
Den ovannämnda rapportens slutsats är att integration inte längre ska handla om migranternas anpassning till Sverige utan om samhällets anpassning till migranterna. Enligt rapporten ska organisationer och verksamheter arbeta med diversifiering inom den egna organisationen, vilket bland annat innebär att man arbetar strategiskt och medvetet med mångfalden i personalgrupper i olika verksamheter som förskolor och skolor. Rent praktiskt innebär detta att offentliga institutioner ska anpassa sig till andra språk än det svenska språket och andra kulturer än den svenska.
Detta är själva tillvägagångssättet för hur Sverige fick en misslyckad integrationspolitik. Inga krav på anpassning till det svenska samhället samt en konstruerad och styrd anpassning från det offentliga samhället till migranterna.
Dessutom har Tidöavtalet som mål ”att införa en kravbaserad integrationspolitik, där den som långvarigt befinner sig i Sverige ska ta ansvar för att bli en del av det svenska”. Därmed står den form av integration som Malmö stads rapport beskriver i motsats till regeringens integrationsmål.
Samtidigt kvarstår dilemmat att i Malmö och i andra kommuner utgör etniska svenskar en minoritet, vilket påverkar integrationsprocessen då det blir oklart vad invandrare ska anpassa sig till.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson: