av Sanne Lennström (S)
till Statsrådet Anna Tenje (M)
Det som är bra delar man lika på. Så står det på Försäkringskassans hemsida när en medborgare söker information om den svenska föräldraförsäkringen. År 1974 tog papporna endast ut 0,5 procent av föräldrapenningens dagar. År 2020 tog papporna i stället ut 30 procent. Detta är naturligtvis en positiv trend mot ett mer jämställt uttag, men många kan också vara överens om att det går mycket långsamt.
Utvecklingen har inte skett automatiskt utan bottnar i politiska satsningar för ett mer jämställt föräldraskap. 1995 kom den första mammamånaden och pappamånaden som inte gick att ge bort. 2002 och 2016 följde månad två och månad tre. Satsningarna har gjort skillnad och skapat en mer jämställd föräldraförsäkring och därmed givit barnet mer tid med båda sina föräldrar. Man delar lika på det som är gott men också lika på de ekonomiska konsekvenserna av att vara hemma med ett barn.
I Kristerssonregeringens budget går det att läsa följande: ”Målet för utgiftsområdet är att den ekonomiska familjepolitiken ska leda till en god ekonomisk standard för alla barnfamiljer samt minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn. Den ekonomiska familjepolitiken ska även bidra till ett jämställt föräldraskap.” Detta väcker naturligtvis ett antal frågor om hur regeringen tänker arbeta för att uppnå detta mål.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anna Tenje: