av Joakim Järrebring (S)
till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Svenska folket, liksom vi ledamöter i Sveriges riksdag, har kunnat ta del av klimat- och miljöministerns återkommande betygande att regeringen inte har sänkt Sveriges ambitioner på det miljö- och klimatpolitiska området. Statsrådet har också återkommande upprepat att 2030-målet ligger fast och kommer att nås.
När nu regeringen har presenterat sin budget för 2023 är det många som reagerat, inte bara den politiska oppositionen i Sveriges riksdag utan även svenska företag, branschorganisationer, medier, miljöorganisationer och miljöforskare.
Genom att regeringen på kort tid föreslår att halvera anslaget till miljö och klimat och samtidigt avser att sänka reduktionsplikten till EU:s miniminivå och försämra det förstärkta reseavdraget, som riksdagen ställde sig bakom så nyligen som juni i år, kommer utsläppskurvorna att plana ut eller i värsta fall vända uppåt.
De områden som minskar allra mest är skydd och vård av värdefull natur, värnandet av biologisk mångfald, miljöövervakning samt åtgärder för havs- och vattenmiljö.
På denna berättigade kritik och oro har Sveriges miljö- och klimatminister svarat att Sverige kommer att behöva arbeta på ett annat sätt men utan att redogöra för eller presentera reformer i budgeten för att nå Sveriges miljö- och klimatpolitiska mål.
Den som läser budgeten på det miljö- och klimatpolitiska området kan konstatera att regeringen själv gör bedömningen att regeringens förda politik leder till att Sverige inte kommer att nå sina miljö- och klimatmål.
Min fråga till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari är:
Vilka är de förändrade arbetssätt som kommer att bidra till att bibehålla eller förstärka Sveriges förmåga att nå sina miljö- och klimatmål?