av Linnéa Wickman (S)
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Småskaliga yrkesfiskare, sportfiskare, kommuner och länsstyrelser längs Bottenhavet och Östersjön. Många är de aktörer som larmar om den akuta situationen för strömmingen, där flera bestånd riskerar en fullständig kollaps. En rapport från SLU bekräftar den allvarliga situationen, där man vid provfiske fick upp 8 procent av antalet som drogs upp på 80-talet. Ett annat tecken på utfiskning är att strömmingen blivit allt mindre i storlek, och därmed blir den fisk som trots allt tas upp allt svårare att använda som matfisk.
Nu rapporterar även Havs- och vattenmyndigheten att de vid sina kontroller av fiskebåtar ser att det pågår en omfattande felrapportering av fångster, särskilt från de större industritrålare som fiskar hårt på sill och strömming. Den stora felrapporteringen gör att Havs- och vattenmyndigheten misstänker att det pågår ett systematiskt fuskande. Kontrollerna som genomförts visar att fångsterna i princip alltid är större än vad som rapporteras in. Den egentliga fördelningen mellan arterna skarpsill och strömming rapporteras inte heller korrekt.
Detta är mycket allvarligt och leder inte bara till osund konkurrens utan också till helt felaktig och osäker kunskap om hur mycket fisk som tas upp, vilka åtgärder som behöver vidtas för att säkerställa livskraftiga bestånd och hur stora fiskekvoter som ska tillåtas.
Mina frågor till landsbygdsminister Peter Kullgren med anledning av detta är följande: