av Elin Söderberg (MP)
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Bara några dagar efter att IPCC släppt sin största klimatrapport någonsin väljer regeringen att rösta nej till EU:s överenskommelse om att öka inbindning av koldioxid i våra skogar och marker – något som IPCC i sin rapport utpekar som ett av de mest effektiva sätten att minska vår klimatpåverkan.
Sedan den svenska regeringen tillträdde har dessutom klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari återkommande understrukit betydelsen av så kallade negativa utsläpp för att möta klimatkrisen. Regeringens beslut att rösta nej till EU:s överenskommelse går stick i stäv med detta.
Sverige har i internationella sammanhang länge setts som ett föredöme när det kommer till miljö- och klimatfrågor, men det är en position som nu raseras i rask takt. Den stora skogsindustrin i Sverige håller en hög avverkningstakt av värdefulla skogar för att få råvara till billiga priser. Det är en affärsmodell som är långt ifrån hållbar. Svenska skogar, även de viktiga kontinuitetsskogarna, utsätts för massiv avverkning genom stora kalhyggesbruk. Det är en pågående katastrof för både den biologiska mångfalden och klimatet.
Regeringens besked innebär dessutom att man går emot de löften som EU tog med sig till de internationella klimatförhandlingarna i Egypten under COP 27 för bara några månader sedan.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
Kommer det faktum att statsrådet och regeringen röstat nej till LULUCF-förordningen på EU-nivå återspeglas i regeringens nationella politik?