av Anna Wallentheim (S)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
I Tidöavtalet, en skriftlig överenskommelse mellan riksdagspartierna Kristdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna och Sverigedemokraterna, har kriminalpolitiken fått en central och stor roll. Där går det bland annat att läsa om flera förslag om både lagändringar och utredningar som regeringen och Sverigedemokraterna har som avsikt att genomföra under mandatperioden.
Bland förslagen finns det flera punkter som både ska och kan komma att påverka unga lagöverträdare men också unga i allmänhet. Några av de förslag det går att läsa om är att straffrabatten för de över 18 år ska tas bort, att en utredning ska se över straffrabatten för yngre, visitationszoner samt att man ska överväga en sänkning av straffmyndighetsåldern.
Sedan Tidöavtalet presenterades har dock flera barnrättsorganisationer noterat att några av dessa repressiva åtgärder riskerar att strida mot barnkonventionen, en konvention som sedan 2020 är svensk lag och något som Sverige ska åtagit sig att efterleva.
Bland annat pekar de på att rättssystemet ska ta hänsyn till barnets ålder och främja att barnet återanpassas och tar på sig en konstruktiv roll i samhället. Rättsväsendets agerande mot unga lagöverträdare men också unga i allmänhet spelar en viktig roll i detta, och barnrättsorganisationer pekar bland annat på att straffrättsliga system begränsar barns möjligheter att växa upp till ansvarstagande vuxna.
Med anledning av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Hur kommer ministern och regeringen att verka för att åtgärder inom kriminalpolitiken inte strider mot barnkonventionen?