av Lena Hallengren (S)
till Statsrådet Anna Tenje (M)
Den socialdemokratiska regeringen införde med anledning av pandemin Äldreomsorgslyftet år 2020 med syfte att utbilda personal inom äldreomsorgen till vårdbiträden och undersköterskor. Äldreomsorgslyftet innebär att anställda inom äldreomsorgen erbjuds en möjlighet att vidareutbilda sig under arbetstid, detta för att långsiktigt underlätta svårigheterna att rekrytera erfaren personal.
Alltför många har en tidsbegränsad anställning vilket gör det svårt att planera verksamheten och hålla en hög kompetens fortlöpande. Det finns ett stort behov av att behålla och rekrytera erfaren personal samt kunna erbjuda bra arbetsförhållanden. Det är därför viktigt att fortsätta satsningen då det finns ett stort behov av kompetenshöjande insatser. Den socialdemokratiska regeringen påbörjade arbetet med att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen. Kärnan i arbetet handlar om att höja kompetensen och att förbättra de anställdas villkor och förutsättningar.
Regeringen har nu bestämt sig för att avveckla Äldreomsorgslyftet, vilket vi socialdemokrater anser vore ett stort misstag då det har varit en framgångsrik satsning. Under åren 2020–2022 har cirka 25 000 personer sökt sig till Äldreomsorgslyftet. Vidareutbildningar har skett inom exempelvis lyftteknik, demens, välfärdsteknik, nutrition, språk och handledning.
Andelen äldre i Sverige ökar vilket i sin tur innebär ökade krav på äldreomsorgen då allt fler lever längre men med ökad ohälsa de sista åren i livet. Samhällsutmaningarna ökar i takt med att livslängden i samhället ökar. För att möta detta är det en viktig komponent att öka kompetensen hos de anställda inom äldreomsorgen.
Språkkunskaperna inom äldreomsorgen är bitvis bristfälliga vilket leder till ökade risker för de äldre. Därför behöver det ställas krav på kunskaper i svenska för arbete inom äldreomsorgen, samtidigt som en möjlighet till språkutbildning ska erbjudas den som behöver det. Den som har hemtjänst eller bor på ett boende ska alltid kunna lita på att man förstår – och blir förstådd av – dem som arbetar inom äldreomsorgen.
Jag vill därför fråga statsrådet Anna Tenje: