av Åsa Eriksson (S)
till Statsrådet Anna Tenje (M)
Många människor med lång sjukskrivning har en komplex problematik och behöver hjälp från flera olika aktörer för att återfå sin arbetsförmåga. Vi vet, efter otaliga rapporter och vittnesmål, att just samverkan mellan myndigheter ofta brister. Den som drabbas är den enskilde som inte sällan hamnar mellan de berömda stolarna och inte får det stöd som behövs samtidigt som tiden går.
Samverkan fordrar en överbyggnad, vilket är skälet till att samordningsförbund bildats runt om i Sverige. Samordningsförbunden är juridiskt självständiga myndigheter vars uppgift är att göra en effektiv och hållbar samverkan möjlig.
Inom ett samordningsförbund samverkar Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommun och region. Samordningsförbundens roll är att verka för att medborgare ska få stöd och rehabilitering som ger dem möjlighet att försörja sig själva. Denna form av samverkan mellan fyra myndigheter har varit möjlig sedan lagen om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser trädde i kraft den 1 januari 2004.
De långa sjukfallen ökar. Individer som har en arbetsgivare får i högre grad än de som saknar arbetsgivare hjälp med en plan för återgång i arbete. Samordningsförbundens anslag från staten har legat på samma nivå i många år. Det saknas möjlighet att följa upp över tid hur arbetsförmågan utvecklas för individerna som är med i insatser.
Jag vill därför fråga statsrådet Anna Tenje:
Har statsrådet och regeringen för avsikt att vidta några åtgärder för att stärka samordningsförbundens möjligheter att ge fler sjuka individer hjälp att öka sin arbetsförmåga?