Interpellation 2022/23:16 Situationen i Iran

av Alireza Akhondi (C)

till Utrikesminister Tobias Billström (M)

 

För 41 dagar sedan tändes gnistan som engagerat människorna i hela det multietniska Iran men också långt utanför dess gränser, bland annat här hemma i Sverige. Jina Mahsa Amini mördades kallblodigt av den iranska moralpolisen. Ännu ett mord, ännu ett offer för tyranniets fula tryne. Ännu en oskyldig kvinna som dagligen trakasseras av islamisterna, skurkarna, mördarna som tagit ett helt land som gisslan. Som via sina terrorgrupper destabiliserat hela Mellanöstern, Jemen, Irak, Syrien, Libanon – som via sina drönare bombar oskyldiga civila i Ukraina.

Det här kan inte ha kommit som en överraskning för någon; det är inte första gången som de modiga kvinnorna, unga som gamla, reser sig – ställer sig i främsta ledet mot tårgasen, batongslagen, mot kulorna som viner förbi deras oskyddade kroppar.

Gång på gång har vi svikit dem, lämnat dem ensamma i sin kamp för allt det som vi tar för givet. Allt det som byggt Sverige starkt. Men nu är vårt tålamod slut. Offren staplas på hög, familjer förlorar sina nära och kära. Människor av kött och blod – Mahsa, Nika, Sarina, Hajar, Mehdi, Reza, Saeed, Parsa, Hadis – frihetens hjältar.

Det bor över 100 000 människor med iranska rötter i Sverige. De är läkare, företagsledare, ministrar, riksdagsledamöter, sjuksköterskor, taxiförare, företagare – de vaknar varje morgon, går till sitt jobb, betalar skatt och gör rätt för sig. Vi kräver handling, jag kräver handling. Orden räcker inte längre till.

Kvinna, liv, frihet – tre ord som säger det som behöver sägas. Stå nu på rätt sida av historien, Tobias Billström – agera!

Jag och många med mig kommer att hålla trycket uppe mot regeringen. Vi är många engagerade, både i riksdagen och bland våra medborgare.

Det finns en grupp av asylsökande som hamnat i akut kläm med anledning av kvinnornas och de förtrycktas revolution i Iran. De utvisas fortfarande till Iran trots att alla utvisningar rimligtvis bör frysas tills vidare. 

Jag vill därför ställa följande frågor till utrikesminister Tobias Billström:

 

  1. Vad avser ministern och regeringen att göra kring landsbeskrivningar som UD ansvarar för och som ligger till grund för beaktande av verkställighetshinder i tillämpningen av utvisningarna?
  2. Vad avser ministern och regeringen att göra för att göra svenskiraniernas röst hörd, till exempel genom att kalla upp den iranske ambassadören till UD? 
  3. Hur ska ministern och regeringen se till att den iranska regimen får stå till svars för Irans brott mot mänskligheten? 
  4. Avser ministern och regeringen att aktivt och skyndsamt agera och förändra landbeskrivningarna för att människor som riskerar döden ska stoppas från att utvisas till Iran – i så fall när och hur?