av Mattias Vepsä (S)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
På väg hem från sitt jobb. På väg till sitt jobb. På Odenplan i centrala Stockholm, på väg med sina kompisar för att se en fotbollsmatch.
Mannen stoppades av polisen tre gånger, tre dagar i rad.
Sverigedemokraterna och regeringens förslag till visitationszoner kommer i bästa fall att visa att reformen är ineffektiv, i värsta fall att den är kontraproduktiv. Ineffektiv för att det redan i dag är möjligt att stoppa och visitera och kontraproduktiv för att människors tilltro och tillit till polisen kan komma att raseras.
En avgörande del i arbetet mot den grova nätverksbaserade brottsligheten som drabbar Stockholms förorter allra hårdast är att öka tilliten och tilltron mellan myndigheterna, de boende och civilsamhället.
I rapporten Folkets Husbys trygghetsundersökning 2020 – utsatthet och gemenskap i Järva svarar 45 procent av de tillfrågade att man stoppats av polis; 67 procent av männen som svarar uppger samma svar. En överväldigande majoritet av de tillfrågade, kvinnor som män, uppger att man trivs i sin stadsdel trots att många upplevt våld och mord och känner sig otrygga.
Regeringen har också gett polisen uppdraget att öka de inre utlänningskontrollerna. Vi är helt överens om att vi måste komma åt den stora arbetslivskriminaliteten, och där krävs att kontrollerna ökar för att man ska komma åt oseriösa och kriminella arbetsgivare. Men vi minns också hur pinnjakten och arbetet med Reva för tio år sen resulterade i profilering.
Vi är överens om att vi ska få stopp på skjutvapenvåldet och sprängningarna. Men samhället blir inte tryggare om stora delar av befolkningen känner sig utpekade som potentiellt kriminella på grund av sin hudfärg eller var de bor. Det kommer inte heller att göra arbetet för polisen enklare utan bara öka motsättningarna och misstron. Tystnadskulturen riskerar att cementeras.
Justitieministern har i en debatt med mig redan uttalat att ministern ser potentiella faror med visitationszoner men går nu vidare med förslaget.
Med anledning av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer: