av Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Runt om i världen begås det oerhörda inskränkningar på hbtq-plus-personers rättigheter. Fler länder går i en auktoritär riktning med demokratiska och sociala inskränkningar som följd. I det läget behöver Sverige vara en humanitär stormakt. Nu verkar den svenska regeringen ge upp den rollen, och ord om att försvara hbtq-plus-personers risker blir ord utan verkan när SD får sätta den politiska dagordningen.
Många hbtq-plus-personer har levt stora delar av sina liv i förnekelse till följd av en upplevd känsla av att ständigt vara en oönskad avvikelse. Detta kan få förödande konsekvenser. Folkhälsomyndigheten har själva slagit fast att suicidförsök bland hbtq-plus-personer är vanligare än i övriga grupper. Därför behöver vi ständigt arbeta med att ta bort stigmat kring att vara hbtq-plus och se till att alla barn känner sig trygga med sin sexualitet och identitet i Sverige. Här står alla politiska partier inför ett vägval, vara möjliggörare för varje individs frihet eller agera vakthund för värden och traditioner som i praktiken exkluderar människor.
I höstas har kulturyttringar som Drag queen story hour för barn samt luciafiranden blivit inställda eller fått utstå hat och hot till följd av Sverigedemokraternas förakt mot dessa kulturutövare. I Sverige behöver principen om armlängds avstånd skyddas och hbtq-plus-personer känna sig trygga.
Jag har tidigare frågat kulturministern hur skyddet för hbtq-plus-kulturutövare ska stärkas och fick inte svar på den frågan. Svaret var att mycket redan görs och att i enlighet med svensk lagstiftning får sådana hot inte ske. Det verkar ha undgått kulturministern att hbtq-plus-personer har varit särskilt utsatta denna höst och vittnar om en ökad hotbild mot sig efter Sverigedemokraternas kulturkrig mot hbtq-plus-rörelsen.
Med anledning av detta vill jag fråga kulturminister Parisa Liljestrand: