av Lawen Redar (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
I Tidöavtalet mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna framgår att informationsutbyte och anmälningsplikt mellan polisen och myndigheter som kan antas komma i kontakt med personer som befinner sig illegalt i landet ska utredas. Kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Genom informationsplikten ska möjligheterna att leva i landet utan tillstånd försvåras.
Fastän det framgår att frågan ska utredas samt att det kan finnas situationer där en anmälan skulle strida mot ömmande värden har reaktionerna inte låtit vänta på sig från den svenska sjukvården. Sjukvårdens primära uppgift är att garantera liv och hälsa och låta patientens bästa stå i fokus. Flera företrädare för sjukvården har den senaste veckan uttryckt att angiveri står i total motsättning till principen om rätten till vård.
Nu kritiseras detta även av Sacoförbundet Dik, som organiserar bland annat Sveriges bibliotekarier. I en debattartikel i Altinget skriver Anna Troberg, Diks förbundsordförande, att ”Tidöavtalet tvingar bibliotekarier till angiveri”. Förslaget skulle frångå bibliotekariens roll att främja yttrandefriheten, den fria åsiktsbildningen, läsningen och informationsutbytet på Sveriges alla folkbibliotek. Om tanken är att förvandla bibliotekariens roll från att vara informationsspecialister till informanter urholkar man inte bara bibliotekens demokratiska roll; man bryter även mot bibliotekslagens portalparagraf om att bibliotek ska vara till för alla.
Kulturministern har uttryckt vikten av kulturens frihet och principen om en armlängds avstånd till det konstnärliga skapandet. Principen om en armlängds avstånd handlar också om att inte bedriva en instrumentell kulturpolitik som riskerar att inskränka yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen. Det är inte länge sedan Sverigedemokraternas tidigare kommunalråd Louise Erixon ändrade i den kommunala biblioteksplanen i Sölvesborg och stoppade biblioteksböcker på fler språk. Ytterligare inskränkningar av biblioteksväsendets roll, betydelse och innehåll är fel väg att gå. Men skulle en utredning innefatta en roll för Sveriges bibliotekarier att agera informanter måste regeringen även ändra i portalparagrafen i bibliotekslagen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga kulturminister Parisa Liljestrand: