av Elin Söderberg (MP)
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
I en intervju med Svenska Dagbladet svarade Elisabeth Svantesson följande på frågan om vad det innebär om Sverige inte skulle nå klimatmålen till 2030: “Det innebär att vi inte når målen. Gör vi inte det så gör vi inte det”.
Sveriges klimatmål är en del i det internationella klimatarbete som pågår för att minska utsläppen globalt, där länderna efter att Parisavtalet slöts gjort åtaganden att genomföra nationellt. Finansministerns uttalande är därför, i förlängningen, ett svek mot Parisavtalet och en tydlig signal om att Sverige inte längre anser att det internationella klimatarbetet är viktigt. Om inte Sverige ska nå sina klimatmål, som vi åtagit oss för att möta skrivelserna i Parisavtalet, varför ska något annat land då nå sina klimatmål, som de åtagit sig för att möta skrivelserna i Parisavtalet?
Under hösten har ett stort antal tunga vetenskapliga rapporter publicerats som alla, på ett eller annat sätt, berättar vad som skulle hända om världens länder misslyckas med att minska utsläppen tillräckligt mycket, tillräckligt snabbt. Rapporterna bekräftar en och samma sak: Läget är värre än vi tidigare trott. Om vi inte drastiskt minskar utsläppen snabbt kommer jordens befolkning att utsättas för enorma risker.
I Sverige handlar det om direkta effekter såsom översvämmade källare, raserade vägar och förlorade skördar till följd av kraftiga skyfall, skogsbränder, torka och försämrade grundvattennivåer, om minskat snötäcke som drabbar rennäring, turistnäring och gör de mörka vintrarna mörkare. Samt om indirekta effekter såsom ökade livsmedelspriser till följd av kraftigt minskade skördar och fiskefångster globalt, om risker för svenska företags leverantörskedjor i andra länder, ökade flyktingströmmar, civil oro och instabil ekonomi.
De svenska klimatmålen utgör Sveriges åtagande under Parisavtalet, och grunden för arbetet med att begränsa dessa risker och därmed skydda svenska befolkningen och verksamheter från klimatrelaterade risker och konsekvenser.
Jag skulle därför vilja ställa följande frågor till statsrådet Elisabeth Svantesson: