av Karin Rågsjö (V)
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
I det så kallade slottsavtalet framgår på sidan 47:
”Begränsning av rätten till tolk för personer med uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap
Rätten till offentligt finansierad tolk ska begränsas. Utgångspunkten ska vara att den enskilde i första hand ska betala för tolktjänster. Det ska övervägas att införa en avgift för nyanlända efter att en viss tid förflutit sedan uppehållstillstånd beviljats. Den statliga kontrollen och kvalitetsbedömning av tolkar som arbetar för det offentliga ska öka.”
Vår bedömning är att detta får stora negativa konsekvenser och att människor inte kommer att få tillgång till den vård de har rätt till. En jämlik vård verkar inte vara aktuell för den nya regeringen. En del patienter skulle kanske själva behöva betala för tolk. Andra skulle söka vård först när en allvarlig sjukdom förvärrats. Eller inte alls. En del skulle ha med sig tolkande anhöriga, vilket i sig kan göra tolkningen osäker och vara etiskt problematiskt. Bristande tolkning kan också påverka vårdpersonalens arbetsmiljö – vilken läkare vill ta beslut på ett skakigt underlag? Och vad ska gälla om vårdpersonal, men inte patient, tycker att tolk krävs?
I det så kallade slottsavtalet finns även förslag på informationsplikt för myndigheter att anmäla personer som kan misstänkas vistas i landet illegalt. Strider inte det mot etiken? Ska även hälso- och sjukvården ingå i detta? Eller hur är det tänkt? Vi kan konstatera att det är svårt att få helhetsgreppet.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Acko Ankarberg Johansson: