Regeringens proposition 2022/23:59

Genomförande av elmarknadsdirektivet när det

Prop.

gäller leverans av el och aggregeringstjänster

2022/23:59

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 februari 2023

Ebba Busch

Romina Pourmokhtari

(Klimat- och näringslivsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i ellagen (1997:857) när det gäller bl.a. leverans av el och balansansvar. Ändringarna har sin huvudsakliga bakgrund i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den

5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (elmarknadsdirektivet).

I propositionen föreslås regler om aggregeringstjänster för att möjlig- göra för elanvändare att anpassa förbrukningen utifrån olika marknads- signaler, t.ex. minska elanvändningen när elnätet är hårt belastat eller öka förbrukningen när elpriset är lågt. En leverantör av aggregeringstjänster ska få tillhandahålla sådana tjänster i en inmatnings- eller uttagspunkt endast om någon har åtagit sig ett balansansvar som särskilt avser de obalanser som tjänsterna kan medföra.

Det föreslås också att vissa krav på elleverantörer som tidigare bara har gällt i förhållande till konsumenter, bl.a. i fråga om innehåll i elleve- ransavtal och rutiner för klagomål, ska gälla alla elanvändare. Vidare föreslås att små företag ska kunna byta elleverantör kostnadsfritt men att det under vissa förutsättningar ska vara möjligt att ta ut en avgift när ett elleveransavtal sägs upp i förtid. Större elleverantörer ska kunna erbjuda avtal med dynamiska elpriser. I propositionen föreslås också att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter bl.a. i fråga om den information som elleverantörer ska lämna till elanvändare.

I propositionen finns även ett förslag om ändring i lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2023.

1

Prop. 2022/23:59

2

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

4

2

Lagtext

..............................................................................................

5

 

2.1

Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) ................

5

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2003:436) om

effektreserv.......................................................................

27

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s

 

 

däckmärkningsförordning ................................................

28

3

Ärendet och dess beredning ............................................................

29

4

Leverans av el .................................................................................

31

 

4.1

Vissa krav på elleverantörer ska gälla gentemot alla

 

 

 

elanvändare, inte bara konsumenter .................................

31

4.2Små företag ska kunna byta elleverantör utan

kostnad .............................................................................

35

4.3Stora elleverantörer ska kunna erbjuda avtal med

dynamiska elpriser............................................................

37

4.4Fakturering och information som nätföretag och

elleverantörer ska lämna till elanvändare .........................

39

4.5Skyldigheten för elleverantörer att ta emot el från

 

 

mikroproducenter .............................................................

40

5

Efterfrågeflexibilitet........................................................................

41

6

Efterfrågeflexibilitet genom aggregering ........................................

43

 

6.1

En leverantör av aggregeringstjänster ska få tillträde

 

 

 

till elmarknaderna.............................................................

43

6.2Den som levererar aggregeringstjänster ska ha

skyldigheter mot elanvändaren och nätföretaget ..............

45

7 Övergripande systemansvar ............................................................

47

7.1Affärsverket svenska kraftnät är systemansvarig

myndighet.........................................................................

47

7.2Särskilda åtgärder för att öka eller minska

 

 

produktionen eller förbrukningen av el ............................

48

 

7.3

Skyldighet att lämna uppgifter till den

 

 

 

systemansvariga myndigheten..........................................

50

 

7.4

Mål för driftsäkerheten .....................................................

51

8

Balansansvar för elproduktion och aggregeringstjänster ................

52

 

8.1

Balanseringen av elsystemet ............................................

52

 

8.2

Balansansvar för inmatning av el .....................................

53

 

8.3

Balansansvar för aggregeringstjänster..............................

55

 

8.4

Balansavräkningen ...........................................................

61

9

Tillsyn

.............................................................................................

62

10

En kompletterande bestämmelse till den nya

 

 

däckmärkningsförordningen ...........................................................

63

11

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................

64

 

11.1

Ändringarna i ellagen .......................................................

64

11.2Ändringarna i lagen med kompletterande

 

bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning ..........

66

12 Konsekvenser .................................................................................

66

12.1

Konsekvenser av förslaget om ändringar i ellagen ..........

66

12.2Konsekvenser av förslaget om en kompletterande bestämmelse till den nya

 

däckmärkningsförordningen ............................................

72

13 Författningskommentar ..................................................................

73

13.1

Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857) ..........

73

13.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:436) om

effektreserv....................................................................

111

13.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s

 

däckmärkningsförordning..............................................

112

Bilaga 1

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

 

 

2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma

 

 

regler för den inre marknaden för el och om ändring

 

 

av direktiv 2012/27/EU .................................................

113

Bilaga 2

Sammanfattning av Energimarknadsinspektionens

 

 

rapport Ren energi inom EU – Ett genomförande av

 

 

fem rättsakter (Ei 2020:02)............................................

188

Bilaga 3

Lagförslagen i rapporten Ren energi .............................

191

Bilaga 4

Förteckning över remissinstanserna ..............................

232

Bilaga 5

Sammanfattning av Energimarknadsinspektionens

 

 

rapport Oberoende aggregatorer: Förslag till nya

 

 

regler för att genomföra elmarknadsdirektivet

 

 

(Ei R2021:03) ................................................................

233

Bilaga 6

Lagförslaget i rapporten Oberoende aggregatorer .........

235

Bilaga 7

Förteckning över remissinstanserna ..............................

245

Bilaga 8

Sammanfattning av promemorian Elmarknadslag

 

 

(Ds 2017:44) i relevanta delar .......................................

246

Bilaga 9

Promemorians lagförslag i relevanta delar ....................

250

Bilaga 10

Förteckning över remissinstanserna ..............................

256

Bilaga 11

Sammanfattning av promemorian En

 

 

kompletterande bestämmelse till den nya

 

 

däckmärkningsförordningen ..........................................

257

Bilaga 12

Promemorians lagförslag...............................................

258

Bilaga 13

Lagrådsremissens lagförslag..........................................

259

Bilaga 14

Lagrådets yttrande .........................................................

283

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 februari 2023 ... 303

Prop. 2022/23:59

3

Prop. 2022/23:59

1

Förslag till riksdagsbeslut

 

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857).

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:436) om effektreserv.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärk- ningsförordning.

4

2

Lagtext

Prop. 2022/23:59

 

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om ellagen (1997:857)2

dels att 8 och 11 kap. och 4 kap. 40–44 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 40 och 43 §§ ska utgå,

dels att 1 kap. 2 och 4 §§, 3 kap. 6, 7, 41 och 42 §§, 6 kap. 3 §, 12 kap.

1 och 3 §§ och 13 kap. 1 och 7 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya kapitel, 8, 9 och 11 kap., åtta nya para- grafer, 4 kap. 40–47 §§, och närmast före 4 kap. 40, 41, 43 och 46 §§ nya rubriker av följande lydelse.

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor, i den ursprungliga lydelsen och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i den ursprungliga lydelsen.

2Senaste lydelse av

4 kap. 40 § 2022:596

8 kap. 11 b § 2016:914

4 kap. 41 § 2022:596

8 kap. 11 c § 2015:598

4 kap. 42 § 2022:596

8 kap. 12 § 2010:602

4 kap. 43 § 2022:596

8 kap. 13 § 2005:404

4 kap. 44 § 2022:596

8 kap. 14 § 2022:596

8 kap. 1 § 2018:435

8 kap. 15 § 2014:270

8 kap. 2 § 2011:476

8 kap. 16 § 2017:18

8 kap. 3 a § 2014:270

8 kap. 17 § 2017:18

8 kap. 3 b § 2018:1448

8 kap. 18 § 2017:18

8 kap. 3 c § 2018:435

11 kap. 3 § 2018:1448

8 kap. 3 d § 2018:435

11 kap. 4 § 2018:1448

8 kap. 3 e § 2018:435

11 kap. 5 § 2018:1448

8 kap. 4 § 2015:598

11 kap. 12 a § 2016:733

8 kap. 4 a § 2015:598

11 kap. 13 § 2016:914

8 kap. 4 b § 2015:598

11 kap. 14 § 2011:712

8 kap. 4 c § 2015:598

11 kap. 15 § 2014:270

8 kap. 4 d § 2006:926

11 kap. 16 § 2011:712

8 kap. 4 e § 2009:580

11 kap. 17 § 2011:712

8 kap. 4 f § 2009:580

11 kap. 18 § 2014:270

8 kap. 4 g § 2009:580

11 kap. 19 § 2011:712

8 kap. 5 § 2009:580

11 kap. 20 § 2011:712

8 kap. 5 a § 2014:1467

rubriken närmast före 4 kap. 40 § 2022:596

8 kap. 6 § 2011:712

rubriken närmast före 4 kap. 43 § 2022:596

8 kap. 7 § 1999:770

rubriken närmast före 8 kap. 1 § 2005:404

8 kap. 8 § 2017:18

rubriken närmast före 8 kap. 3 b § 2018:435

8 kap. 8 a § 2017:18

rubriken närmast före 8 kap. 12 § 2005:404

8 kap. 8 b § 2017:18

rubriken närmast före 8 kap. 14 § 2014:270

8 kap. 8 c § 2017:18

rubriken närmast före 11 kap. 13 § 2011:712

8 kap. 8 d § 2017:18

rubriken närmast före 11 kap. 15 § 2011:712

8 kap. 8 e § 2017:18

rubriken närmast före 11 kap. 16 § 2011:712

8 kap. 9 § 2011:712

rubriken närmast före 11 kap. 17 § 2011:712

8 kap. 10 § 2009:580

rubriken närmast före 11 kap. 18 § 2011:712

8 kap. 11 § 2015:598

rubriken närmast före 11 kap. 19 § 2011:712

8 kap. 11 a § 2015:598

rubriken närmast före 11 kap. 20 § 2011:712.

5

Prop. 2022/23:59

6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 2 §3

Lagen är indelad i följande kapitel:

1 kap. Inledande bestämmelser,

2 kap. Nätkoncession och ledningar vid trafikleder,

3 kap. Nätföretag och drift av elnät,

4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el,

5 kap. Intäktsram för nätverksamhet,

6 kap. Mätning av överförd el,

7 kap. Kommunala elföretag,

– 8 kap. Övergripande systeman-

– 8 kap. Övergripande systeman-

svar och balansansvar m.m.,

svar och balansansvar,

 

– 9 kap. Leverans av el och agg-

 

regeringstjänster,

– 10 kap. Avbrottsersättning,

 

– 11 kap. Särskilda

– 11 kap. Avbrytande av över-

bestämmelser om överföring och

föring av el till konsumenter,

leverans av el till konsumenter,

 

– 12 kap. Tillsyn m.m., och

 

– 13 kap. Övriga bestämmelser.

 

4 §4

Ord och uttryck i lagen har samma betydelse som i elsäkerhetslagen (2016:732).

I övrigt avses i lagen med

Acer: den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter,

aggregering: en sammanslagning av flera elanvändares förbrukning eller sammanslagning av producerad el för försäljning, anskaffning eller auktionering på elmarknader,

aggregeringstjänst: en tjänst som förutsätter aggregering,

balansansvar: det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt eller att lika mycket el tas ut från systemet som det tillförs i en inmatnings- punkt,

distribution: överföring av el för någon annans räkning genom ett lokalnät eller ett regionnät,

distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät,

3Senaste lydelse 2022:596.

4Senaste lydelse 2022:596.

dynamiska elpriser: priser som återspeglar de priser som vid varje tidpunkt gäller på spotmarknader- na med ett intervall som minst mot- svarar frekvensen för avräkning på marknaden,

efterfrågeflexibilitet: att en el- användare ändrar sin förbrukning jämfört med sitt normala eller nu- varande förbrukningsmönster som ett svar på marknadssignaler eller med anledning av att någon har antagit elanvändarens anbud att minska eller öka sin förbrukning mot en bestämd ersättning på en sådan organiserad marknad som avses i artikel 2.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rå- dets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi,

elleverantör: den som yrkesmässigt levererar el,

elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i den ur- sprungliga lydelsen,

energilagringsanläggning: en sådan anläggning i elsystemet som an- vänds för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energi- bärare,

EU:s elmarknadsförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el,

fastkraftsavtal: avtal om att under en angiven tid leverera en fastställd mängd el,

icke frekvensrelaterad stödtjänst: en stödtjänst som används av ett nät- företag för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kortslutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift,

inmatningspunkt: den punkt på elnätet där en elproducent, enligt avtal med ett nätföretag, matar in el från en produktionsanläggning,

intäktsram: de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod,

Prop. 2022/23:59

7

Prop. 2022/23:59

8

konsument: en fysisk person som el överförs eller levereras till huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,

laddningspunkt: ett gränssnitt där el kan överföras till ett elfordon i taget eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut,

leveranspunkt: en inmatnings- eller uttagspunkt,

lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning,

nätföretag: den som bedriver nätverksamhet,

nätverksamhet: att med stöd av nätkoncession ställa en starkströms- ledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen,

regionnät: en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett trans- missionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning,

små företag: företag som syssel- sätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansom- slutning inte överstiger 10 miljoner euro per år,

stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning,

transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmissionsnät,

transmissionsnät: ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande led- ningsnät som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera nätregioner i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder,

transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som ingår i ett transmissionsnät,

uttagspunkt: den punkt på ett el- nät där en elanvändare, enligt avtal med ett nätföretag, tar ut el för för- brukning.

3kap. 6 §5

Ett nätföretag som anskaffar

Ett

nätföretag

som

anskaffar

stödtjänster ska i förhållande till

stödtjänster ska i förhållande till

elproducenter behandla

aktörer

elproducenter

behandla

aktörer

som tillhandahåller tjänster i form

som

tillhandahåller efterfråge-

av ändrad elförbrukning

genom

flexibilitet

genom

aggregering på

aggregering på ett icke-diskrimi-

ett icke-diskriminerande sätt på

nerande sätt på grundval av aktörer-

grundval

av

aktörernas

tekniska

nas tekniska kapacitet.

 

kapacitet.

 

 

 

 

5Senaste lydelse 2022:596.

7 §6

Prop. 2022/23:59

Ett nätföretag får inte ingå avtal om stödtjänster förrän nätmyndigheten

 

har godkänt de metoder som har använts för att utforma avtalen.

 

Första stycket gäller inte avtal

Första stycket gäller inte avtal

 

enligt 8 kap. 4 § andra stycket.

enligt 8 kap. 14 §.

 

41 §7

 

Ett nätföretag får inte ställa tek-

Ett nätföretag får inte ställa tek-

 

niska krav eller andra villkor som

niska krav eller andra villkor som

 

försvårar tillhandahållandet av

försvårar efterfrågeflexibilitet. Dock

 

tjänster i form av ändrad elförbruk-

får de villkor ställas som behövs för

 

ning. Dock får de villkor ställas

en säker, tillförlitlig och effektiv

 

som behövs med hänsyn till en

drift av ledningsnätet.

 

säker, tillförlitlig och effektiv drift

 

 

av ledningsnätet.

 

 

42 §8

 

Regeringen eller den myndighet

Regeringen eller den myndighet

 

som regeringen bestämmer får med-

som regeringen bestämmer får med-

 

dela föreskrifter om vilka tekniska

dela föreskrifter om vilka tekniska

 

krav som nätföretag får ställa i

krav som nätföretag får ställa i

 

fråga om sådana tjänster som avses

fråga om efterfrågeflexibilitet.

 

i 41 §.

 

 

4 kap.

Hantering av klagomål

40 §

Ett nätföretag ska ha fastställda rutiner för hanteringen av klago- mål från kunder som är konsumen- ter.

Information om avtalsvillkor och andra uppgifter

41 §

Ett avtal mellan en konsument och ett nätföretag ska innehålla uppgifter om

1.nätföretagets namn, adress, telefonnummer och webbplats,

2.när avtalet träffas och dess giltighetstid,

3.nätföretagets åtagande gent- emot konsumenten,

6

Senaste lydelse 2022:596.

 

7

Senaste lydelse 2022:596.

9

8

Senaste lydelse 2022:596.

Prop. 2022/23:59

10

4.villkoren för fakturering och betalning,

5.villkoren för uppsägning av avtalet,

6.villkoren för ersättning om nätföretaget inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet,

7.var konsumenten kan hitta in- formation om nätföretagets priser och övriga villkor, och

8.hur konsumentrelaterad infor- mation tillhandahålls.

42 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken kon- sumentrelaterad information ett nätföretag ska tillhandahålla och hur informationen ska tillhanda- hållas.

Fakturering och information som nätföretag ska lämna till elanvändare

43 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om nätföretags fakturering av elanvändare och om skyldighet för nätföretag att lämna viss information till elanvändaren i samband med fakturering.

44 §

Ett nätföretag får inte ta ut någon avgift för att tillhandahålla el- användaren fakturor och informa- tion enligt 43 §.

45 §

Om ett nätföretag tillämpar ett system med förskottsbetalning, ska villkoren vara skäliga.

Förhandsprövning av villkor

46 §

Ett nätföretag får inte ingå avtal i frågor om anslutning till elnätet eller överföring av el förrän de

Ett nätföretag ska på begäran rapportera resultaten av de mät- ningar som görs enligt 1 § till ett företag som elanvändaren eller el- producenten har utsett. På begäran av elanvändaren ska nätföretaget även lämna uppgifter om elanvän- darens historiska elförbrukning till ett företag som elanvändaren har utsett.

metoder som ska användas för att Prop. 2022/23:59 utforma avtalsvillkoren har prövats

av nätmyndigheten. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för anslutning eller överföring.

47 §

Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som ska prövas enligt 46 §, om de kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskriminerande.

Om nätmyndigheten inte god- känner en metod, ska myndigheten ange i beslutet hur villkoren i stället ska utformas.

Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge sådana beslut enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932).

6kap. 3 §9

Ett nätföretag ska på begäran rapportera resultaten av de mät- ningar som görs enligt 1 § till ett företag som elanvändaren eller elproducenten har utsett.

8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar

Övergripande systemansvar

1 § Den myndighet som regeringen bestämmer har det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el (systemansvarig myndighet).

9 Senaste lydelse 2022:596.

11

Prop. 2022/23:59

12

Särskilda åtgärder för att öka eller minska produktionen eller förbrukningen av el

2 § I den utsträckning som det behövs för att den systemansvariga myndigheten ska kunna utöva det övergripande systemansvaret får myn- digheten beordra

1.balansansvariga att öka eller minska produktionen eller förbruk- ningen av el, och

2.elproducenter att öka eller minska produktionen av el.

3 § Den som enligt 2 § ska öka eller minska produktionen eller förbrukningen av el har rätt att av den systemansvariga myndigheten få marknadsmässig ersättning för ökningen eller minskningen.

4 § Den systemansvariga myndigheten beslutar om ersättning enligt 3 §.

5 § Om det övergripande systemansvaret inte kan utövas med åtgärder enligt 2 §, får den systemansvariga myndigheten i den utsträckning som behövs beordra nätföretag att begränsa eller avbryta överföring av el till elanvändare.

I den utsträckning det övergripande systemansvaret medger det ska begränsningen eller avbrytandet genomföras så att samhällsviktiga elanvändare prioriteras.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de åtgärder som får vidtas enligt 2 och 5 §§.

Skyldighet att lämna uppgifter till den systemansvariga myndigheten

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för balansansvariga och innehavare av elektriska anläggningar att till den systemansvariga myndigheten lämna de uppgifter om produktion, överföring eller förbrukning av el som behövs för utövandet av det övergripande systemansvaret.

Tjänster med anknytning till det övergripande systemansvaret

8 § Den systemansvariga myndigheten ska anskaffa tjänster med anknytning till det övergripande systemansvaret från elproducenter på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt.

Myndigheten får inte med hänvisning enbart till kraftslag ställa upp villkor som utesluter elproducenter från att tillhandahålla tjänster med anknytning till det övergripande systemansvaret.

Driftsäkerhet

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana generellt tillämpliga krav för anslutning av anläggningar till elnätet som avses i

1.artikel 7.1 i kommissionens förordning (EU) 2016/631 av den 14 april 2016 om fastställande av nätföreskrifter med krav för nätanslutning av generatorer, i den ursprungliga lydelsen,

2. artikel 6.1 i kommissionens förordning (EU) 2016/1388 av den 17 augusti 2016 om fastställande av nätföreskrifter för anslutning av förbrukare, i den ursprungliga lydelsen, och

3. artikel 5.1 i kommissionens förordning (EU) 2016/1447 av den

26augusti 2016 om fastställande av nätföreskrifter med krav för nätanslut- ning av system för högspänd likström och likströmsanslutna kraftparks- moduler, i den ursprungliga lydelsen.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kontroll, provning, besiktning eller andra krav för att säkerställa driftsäkerheten hos det nationella elsystemet när det gäller

1.elektriska anläggningar,

2.anordningar avsedda att anslutas till en elektrisk anläggning,

3.elektrisk materiel, och

4.elektriska installationer.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådant datautbyte som avses i artikel 40.5 i kom- missionens förordning (EU) 2017/1485 av den 2 augusti 2017 om fast- ställande av riktlinjer för driften av elöverföringssystem, i den ursprung- liga lydelsen.

Krav på balansansvar

12 § En elleverantör får leverera eller ta emot el endast i en leverans- punkt där någon har åtagit sig balansansvaret.

Detta gäller dock inte under den tidsfrist som anges i 33 § första stycket.

13 § En leverantör av aggregeringstjänster får tillhandahålla sådana tjänster i en leveranspunkt endast om någon har åtagit sig ett balansansvar i leveranspunkten som särskilt avser de obalanser som tjänsterna kan medföra.

Avtal om balansansvar

14 § Den som åtar sig balansansvar ska ingå avtal dels med den system- ansvariga myndigheten, dels med den som enligt 22 § utför avräkningen mellan de balansansvariga.

Villkoren i avtalen ska vara objektiva och icke-diskriminerande.

15 § Ett avtal enligt 14 § mellan den balansansvarige och den system- ansvariga myndigheten ska innehålla ett åtagande av den balansansvarige

1.att säkerställa balans mellan tillförsel och uttag av el, och

2.att betala en ersättning till den systemansvariga myndigheten om balansansvaret omfattar sådana obalanser som kan uppkomma genom tillhandahållande av tjänster för efterfrågeflexibilitet.

Ersättning enligt första stycket 2 ska motsvara sådana kostnader som myndigheten enligt 26 § första stycket ska kompensera elleverantörer för.

Prop. 2022/23:59

13

Prop. 2022/23:59

16 §

När det gäller tillhandahållande av tjänster för efterfrågeflexibilitet

 

ska metoden för att beräkna omfattningen av balansansvaret enligt 13 §

 

eller den ersättning som avses i 15 § första stycket 2 utformas så att

 

1. den inte hindrar aggregering eller efterfrågeflexibilitet,

 

2. kompensationen för balansansvariga och elleverantörer avser endast

 

de kostnader för att anskaffa el som uppkommer under aktiveringen av

 

efterfrågeflexibiliteten, och

 

3. hänsyn tas till de fördelar som aggregeringstjänsten kan innebära för

 

någon annan som åtagit sig balansansvar eller som levererar el i leverans-

 

punkten.

 

17 § Ett avtal enligt 14 § mellan balansansvariga och den som utför

 

avräkningen mellan de balansansvariga ska innehålla villkoren för avräk-

 

ningen.

 

Förhandsprövning av villkor för balansansvar

 

18 § Den systemansvariga myndigheten och den som utför avräkningen

 

mellan de balansansvariga får inte ingå avtal enligt 14 § förrän de metoder

 

som ska användas för att utforma avtalen har godkänts av nätmyndigheten.

 

19 § Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som avses i 18 §, om

 

metoderna kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-

 

diskriminerande.

 

Nätmyndighetens beslut i fråga om godkännande gäller omedelbart.

 

Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra

 

stycket delgivningslagen (2010:1932).

 

Offentliggörande av villkor för balansansvar

 

20 § Den systemansvariga myndigheten och den som utför avräkningen

 

mellan de balansansvariga ska offentliggöra villkoren i sådana avtal som

 

avses i 14 § och på begäran utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig

 

information om villkoren.

 

Anskaffning av produktionskapacitet för att fullgöra ett åtagande

 

21 §

En balansansvarig som använder någon annans produktions-

 

kapacitet särskilt för att fullgöra sina åtaganden enligt sådana avtal som

 

avses i 14 § får inte ställa upp villkor som utesluter elproducenter från att

tillhandahålla sådan kapacitet med hänvisning endast till kraftslag. Den balansansvarige ska anskaffa kapacitet på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt.

Balansavräkning

22 § Den systemansvariga myndigheten ska ansvara för att avräkning sker mellan de balansansvariga. Myndigheten får uppdra åt någon annan att utföra avräkningen.

14

23 § En elleverantör som har levererat eller tagit emot el i en leverans- punkt där det saknas någon som är balansansvarig ska vid avräkning enligt 22 § anses som balansansvarig för leveranspunkten.

24 § Den som utför aggregeringstjänster i en leveranspunkt för vilken det saknas någon som har åtagit sig balansansvar för obalanser som tjänsterna kan medföra ska vid avräkning enligt 22 § anses ha åtagit sig ett sådant ansvar.

25 § Den som anses vara balansansvarig enligt 23 eller 24 § ska betala ersättning till den systemansvariga myndigheten enligt villkor som mot- svarar villkor för balansansvariga enligt sådana avtal som avses i 14 §.

Ersättning till elleverantörer

26 § Den systemansvariga myndigheten ska ersätta elleverantörer som har anmält till myndigheten att de levererar el i en uttagspunkt för sådana kostnader för att anskaffa el som en leverantör av aggregeringstjänster orsakar genom att tillhandahålla tjänster för efterfrågeflexibilitet i uttags- punkten, om kostnaderna uppkommer under aktiveringen av efterfråge- flexibiliteten.

Ersättningen ska beräknas enligt grunder som anges i sådana avtal som avses i 15 §.

Övertagande av balansansvar i en leveranspunkt

27 § Ett övertagande av balansansvaret enligt 12 § i en leveranspunkt där någon har åtagit sig balansansvaret får, när det inte samtidigt sker ett byte av elleverantör, göras endast från och med den första dagen i en kalender- månad.

Balansansvaret får i ett sådant fall övertas endast om den elleverantör som vill byta balansansvarig har informerat nätföretaget om bytet senast en månad före övertagandet.

28 § Den systemansvariga myndigheten får i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en leveranspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av 27 §, om det finns särskilda skäl.

29 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett nätföretag att sända under- rättelser med anledning av en anmälan enligt 27 § andra stycket.

Underrättelser om att balansansvaret upphör

30 § Om den systemansvariga myndigheten får kännedom om att ett avtal enligt 14 § ska upphöra att gälla, ska myndigheten genast underrätta de nätföretag på vilkas ledningsnät de leveranspunkter är belägna för vilka balansansvaret kommer att upphöra. Detta gäller dock endast om det rör sig om ett avtal som har ingåtts med någon som i ett avtal med en el- leverantör har åtagit sig balansansvaret i leveranspunkter där elleveran- tören levererar eller tar emot el.

Prop. 2022/23:59

15

Prop. 2022/23:59

31 §

Den som i ett avtal med en elleverantör har åtagit sig balansansvaret

 

i de leveranspunkter där elleverantören levererar eller tar emot el ska, när

 

den får kännedom om att avtalet ska upphöra att gälla, utan dröjsmål

 

underrätta den systemansvariga myndigheten och de nätföretag på vars

 

ledningsnät de leveranspunkter är belägna där balansansvaret kommer att

 

upphöra att gälla.

 

32 § Ett nätföretag som tar emot en underrättelse enligt 30 eller 31 § ska

 

utan dröjsmål underrätta berörda elleverantörer om att balansansvaret

 

kommer att upphöra.

 

Återställande av balansansvar

 

33 § En elleverantör som med omedelbar verkan förlorat sitt balans-

 

ansvar får återställa balansansvaret inom en tidsfrist om tio vardagar, dock

 

högst femton kalenderdagar. Tidsfristen börjar löpa dagen efter den dag då

 

elleverantören har tagit del av eller haft möjlighet att ta del av den först

 

mottagna underrättelsen enligt 32 §.

 

Den tidsfrist för att återställa balansansvaret som anges i första stycket

 

gäller också en elleverantör vars avtal om balansansvar sagts upp och

 

upphör att gälla före fristens utgång.

 

34 § En elleverantör kan inte återställa sitt balansansvar enligt 33 § om

 

elleverantören har trätt i likvidation, ställt in betalningarna, försatts i kon-

 

kurs eller har förklarat sig inte ha för avsikt att återställa balansansvaret.

 

Om elleverantören under tidsfristen träder i likvidation, ställer in

 

betalningarna, försätts i konkurs eller förklarar sig inte ha för avsikt att

 

återställa balansansvaret, upphör tidsfristen omedelbart att löpa.

 

35 §

För att balansansvaret ska bli återställt ska elleverantören underrätta

 

berörda nätföretag om vem som har åtagit sig balansansvaret i de

 

leveranspunkter där elleverantören levererar eller tar emot el. Under-

 

rättelsen ska ha tagits emot inom tidsfristen.

16

36 § Ett återställt balansansvar gäller från och med dagen efter det att en underrättelse enligt 35 § har tagits emot.

Anvisning av elleverantör när ett balansansvar har upphört

37 § Om nätföretaget inte har tagit emot en underrättelse från elleveran- tören om vem som är ny balansansvarig i berörda leveranspunkter innan den tidsfrist som anges i 33 § har löpt ut, ska nätföretaget dagen efter fristens utgång anvisa berörda elanvändare eller elproducenter en el- leverantör. Den elleverantören ska gentemot nätföretaget ha åtagit sig att leverera el till elanvändare eller ta emot el från elproducenter som saknar en elleverantör.

38 § Om en elleverantör inte får återställa balansansvaret enligt 33 § eller om den tidsfrist som anges där upphör att löpa enligt 34 § andra stycket, ska nätföretaget så snart som möjligt anvisa berörda elanvändare eller elproducenter en elleverantör. Den elleverantören ska gentemot nät-

företaget ha åtagit sig att leverera el till elanvändarna eller ta emot el från Prop. 2022/23:59 elproducenterna.

39 § Nätföretaget ska utan dröjsmål underrätta

1.elanvändarna och elproducenterna om den elleverantör som har an- visats enligt 37 eller 38 §, och

2.elanvändarna om bestämmelserna i denna lag om byte av elleverantör.

40 § En elleverantör som har anvisats enligt 37 eller 38 § ska utan dröjs- mål underrätta

1.elanvändarna om leverantörens villkor för leveransen, och

2.elproducenterna om leverantörens villkor för mottagande av el.

41 § Om ett nätföretag enligt 37 eller 38 § anvisar en elleverantör, gäller ett balansansvar som en ny balansansvarig åtagit sig från och med dagen för anvisningen.

Skyldighet för nätföretag att underrätta den systemansvariga myndigheten

42 § Ett nätföretag ska hålla den systemansvariga myndigheten under- rättad om vem som har åtagit sig balansansvaret för nätföretagets egna inköp.

43 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett nätföretag att hålla den system- ansvariga myndigheten underrättad om byte av balansansvariga enligt detta kapitel.

9 kap. Leverans av el och aggregeringstjänster

Leverans av el enligt leveransavtal

1 § En elleverantör får ingå avtal om leverans av el i en uttagspunkt enbart med den elanvändare som enligt avtal med det berörda nätföretaget har rätt att ta ut el i uttagspunkten.

2 § En elleverantör, som ska börja leverera el i en uttagspunkt eller över- ta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt, ska omedelbart anmäla till det berörda nätföretaget att leverans ska påbörjas. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i ut- tagspunkten.

En elleverantör får överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt fjorton dagar efter anmälan.

Första och andra styckena gäller inte elleverantörer som avser att leverera el enligt fastkraftsavtal. Leverans får i dessa fall påbörjas endast efter att elleverantören anmält det till den elleverantör som enligt 14 § första stycket är leveransskyldig i elanvändarens uttagspunkt och till den som åtagit sig balansansvaret i den uttagspunkten.

17

Prop. 2022/23:59

18

Leverans av el om leveransavtal saknas

3 § Nätföretaget ska anvisa en elleverantör till en elanvändare som saknar ett leveransavtal med en elleverantör.

Den elleverantör som anvisas ska ha åtagit sig gentemot nätföretaget att leverera el till elanvändaren på skäliga villkor. Metoderna för att utforma leveransvillkoren ska framgå av avtalet mellan nätföretaget och el- leverantören.

4 § Regeringen får meddela föreskrifter om att de priser som en anvisad elleverantör tillämpar för leverans till en elanvändare enligt 3 § under en viss tid efter det att elleverantören har anvisats inte får överstiga vissa nivåer.

5 § Nätföretaget ska utan dröjsmål underrätta elanvändaren om

1.vilken elleverantör som anvisats enligt 3 §,

2.innebörden av en sådan anvisning, och

3.bestämmelserna i denna lag om byte av elleverantör.

6 § En anvisad elleverantör ska utan dröjsmål underrätta elanvändaren om de villkor för leveransen som elleverantören avser att tillämpa och om den dag då elleverantören avser att påbörja leveransen enligt det anvisade avtalet. I underrättelsen ska det anges att avtalet är anvisat.

7 § En anvisad elleverantör ska minst en gång per kvartal lämna följande information till elanvändaren:

1.en redogörelse för vilka olika avtal som elleverantören erbjuder samt uppgifter om priser och leveransvillkor för de olika avtalen, och

2.uppgifter om var elanvändaren, oberoende av elleverantören, kan hitta information om priser och leveransvillkor som andra elleverantörer tillämpar för leverans av el till elanvändare.

8 § Ett anvisat elavtal får inte ha

1.en längre uppsägningstid än 14 dagar, eller

2.dynamiskt elpris.

9 § Nätföretaget ska anvisa en elleverantör till en elanvändare fastän el- användaren redan har ett leveransavtal med en elleverantör, om elanvän- daren

1.har förbrukat el som inte har levererats enligt ett leveransavtal med en elleverantör som är leveransskyldig enligt 14 §, och

2.inte har anvisats en ny elleverantör enligt 3 §.

Anvisningen ska avse den tid som elanvändaren har saknat ett leverans- avtal.

10 § En elanvändare som har förbrukat el som inte har levererats enligt ett leveransavtal med en elleverantör som är leveransskyldig enligt 14 § ska betala för elen till den elleverantör som elanvändaren anvisas enligt 3 eller 9 § och enligt de villkor som den anvisade elleverantören tillämpar.

Byte av elleverantör

11 § En elleverantör ska på ett icke-diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete och tidsåtgång säkerställa att en elanvändare kan byta elleverantör inom tre veckor från begäran om byte.

Ett byte av elleverantör ska vara kostnadsfritt för konsumenter och små företag.

12 § När konsumenter eller små företag i förtid säger upp tidsbestämda avtal om att el helt eller delvis ska levereras till fast pris, får elleverantören, trots vad som sägs i 11 § andra stycket, ta ut en avgift. Avgiften får endast avse kostnader som hänför sig till den el som levereras till fast pris, den ska vara skälig och får inte överstiga den direkta ekonomiska förlust som den förtida uppsägningen orsakar.

Avgiften får endast tas ut om det tydligt framgår av elleveransavtalet att den får tas ut och vad den omfattar.

13 § Vid byte av elleverantör ska den frånträdande elleverantören se till att elanvändaren får en slutfaktura inom sex veckor från den dag då elleveransen upphörde.

Elleverantörens leveransskyldighet

14 § En elleverantör som levererar el till en elanvändare i en uttagspunkt är, oavsett vad som avtalats, skyldig att fortsätta leverera el till dess

1.elanvändaren slutar att ta ut el i uttagspunkten,

2.någon annan elleverantör börjar leverera el till elanvändaren i uttags- punkten, eller

3.överföringen av el enligt 11 kap. 2 eller 3 § eller enligt avtal får av- brytas på grund av att elanvändaren har åsidosatt sina skyldigheter gent- emot elleverantören.

Första stycket gäller inte leverans av el enligt ett fastkraftsavtal.

15 § En elleverantör som har ett tidsbestämt avtal med elanvändaren om leverans av el ska tidigast 90 dagar och senast 60 dagar innan avtalet löper ut informera elanvändaren om

1.tidpunkten för avtalets upphörande, och

2.konsekvenserna av att avtalet upphör.

Första stycket gäller inte leverans av el enligt ett fastkraftsavtal.

Elleverantörens skyldighet att ta emot el

16 § En elleverantör som levererar el till en elanvändare som enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) kan få skattereduktion för mikro- produktion av förnybar el ska på villkor som är skäliga ta emot den el som matas in från elanvändarens produktionsanläggning.

Första stycket gäller inte om elanvändaren har ingått avtal med någon annan om att ta emot elen.

Prop. 2022/23:59

19

Prop. 2022/23:59

20

Dynamiska elpriser

17 § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett avtal med dyna- miskt elpris ska elleverantören informera elanvändaren om vilka möjlig- heter, kostnader och risker som finns med ett sådant avtal och särskilt inhämta elanvändarens samtycke till de villkor som ett dynamiskt elpris innebär.

Ett gällande elavtal får inte omvandlas till ett avtal med dynamiskt elpris utan att elanvändaren har fått den information som avses i första stycket och lämnat sitt samtycke.

18 § En elleverantör som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvän- dare ska kunna erbjuda avtal med dynamiska elpriser till elanvändare som har en mätare och mätutrustning som kan mäta mängden överförd el och registrera den med ett tidsintervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden.

Rutiner för hantering av klagomål

19 § En elleverantör ska ha fastställda rutiner för att kunna hantera klagomål från elanvändare på ett snabbt, enkelt och rättvist sätt.

Elleverantörens skyldighet att lämna uppgifter till nätmyndigheten om priser och leveransvillkor

20 § En elleverantör ska lämna uppgifter till nätmyndigheten om de priser och leveransvillkor som företaget tillämpar för leverans av el i en elanvändares uttagspunkt.

Uppgifter i avtal mellan en elleverantör och en elanvändare

21 § Ett avtal mellan en elleverantör och en elanvändare om leverans av el i elanvändarens uttagspunkt ska innehålla uppgifter om

1.elleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats,

2.när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt elleverantören planerar att påbörja leveranserna till elanvändaren,

3.den tid som avtalet löper på eller om det löper tills vidare,

4.vilka tjänster som avtalet omfattar,

5.elleverantörens åtagande gentemot elanvändaren,

6.villkoren för fakturering och betalning,

7.vad som gäller i fråga om förlängning av ett avtal som löper under en viss tid,

8.villkoren för uppsägning av avtalet och om avtalet kan sägas upp avgiftsfritt,

9.hur ersättningen beräknas vid uppsägning i förtid av ett avtal som löper under viss tid,

10.villkoren för ersättning om elleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet,

11.var elanvändaren kan hitta information om elleverantörens priser, övriga tjänster och villkor samt om konsumenträttigheter, och

12.hur tvistlösning utanför domstol inleds.

Elleverantören ska lämna information om avtalsvillkoren till elanvända- Prop. 2022/23:59 ren innan avtalet ingås eller bekräftas, även i de fall avtalet ingås genom

en mellanhand.

Elleverantören ska tillhandahålla elanvändaren en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren.

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.att elleverantörer ska vara skyldiga att lämna viss information till elanvändare på sina webbplatser, i reklam eller på något annat sätt, och

2.vilka delar av avtalsinnehållet enligt 21 § som ska finnas med i den sammanfattning som elleverantörer ska tillhandahålla enligt tredje stycket samma paragraf och hur sammanfattningen ska tillhandahållas.

Information om ändrade avtalsvillkor

23 § En elleverantör som avser att ändra villkoren för ett avtal som löper tills vidare ska i ett särskilt meddelande underrätta elanvändaren om ändringen och om elanvändarens rätt att säga upp avtalet. Om villkors- ändringen gäller priset för leverans av el, ska även skälen och villkoren för ändringen redovisas i meddelandet.

Elleverantören ska underrätta elanvändaren senast två veckor innan de nya villkoren börjar tillämpas. Om elanvändaren är konsument ska el- leverantören underrätta elanvändaren senast två månader innan de nya villkoren börjar tillämpas.

Fakturering och information som elleverantörer ska lämna till elanvändare

24 § En elleverantörs fakturering av elanvändare ska baseras på uppmätt faktisk förbrukning eller, vid avsaknad av mätvärden, på beräknade mängder.

Första stycket gäller inte leverans av el enligt ett fastkraftsavtal.

25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om elleverantörers fakturering av elanvändare och om skyldighet för elleverantörer att lämna viss information till elanvän- daren i samband med fakturering.

26 § På begäran av elanvändaren ska elleverantören lämna uppgifter om elanvändarens historiska elförbrukning till ett företag som elanvändaren har utsett.

27 § En elleverantör får inte ta ut någon avgift för att tillhandahålla elanvändaren fakturor och information enligt 25 §.

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de uppgifter som en elproducent eller annan aktör ska offentliggöra för att information ska kunna lämnas till elanvändaren om vilka energikällor som bidrar till den köpta elen.

21

Prop. 2022/23:59

22

Betalningssätt

29 § Elleverantörer ska erbjuda flera betalningssätt vid fakturering och får inte missgynna en elanvändare på grund av det betalningssätt som denne har valt.

De avgifter som tas ut för ett visst betalningssätt eller för ett system för förskottsbetalning får inte överstiga betalningsmottagarens kostnader för användningen av betalningssättet eller systemet.

Aggregeringstjänster

30 § En leverantör av aggregeringstjänster får inte hindras av andra marknadsaktörer från att få tillträde till elmarknaderna.

31 § En elanvändare ska, oberoende av sitt avtal med en elleverantör och utan dennes godkännande, kunna köpa och sälja andra eltjänster än el- leverans.

32 § Innan en leverantör av aggregeringstjänster börjar tillhandahålla sådana tjänster i en elanvändares uttagspunkt ska leverantören göra en anmälan till det nätföretag som elanvändaren har avtal med. Motsvarande gäller innan leverantören övertar leveranser av aggregeringstjänster från en annan leverantör av sådana tjänster.

33 § En elleverantör får inte ta ut oskäliga avgifter eller ställa oskäliga krav på en elanvändare med anledning av att elanvändaren har ett avtal om tillhandahållande av en aggregeringstjänst.

34 § En leverantör av aggregeringstjänster ska på ett icke-diskrimi- nerande sätt i fråga om kostnader, arbete och tidsåtgång

1.lämna information till elanvändare om avtalsvillkor innan ett avtal om aggregeringstjänster träffas,

2.på begäran av en elanvändare lämna uppgifter om elanvändarens efterfrågeflexibilitet, och

3.säkerställa att en elanvändare kan byta leverantör av aggregerings- tjänster inom tre veckor från begäran om byte.

Uppgifterna enligt första stycket 2 ska lämnas till elanvändaren utan kostnad. Ett byte av leverantör av aggregeringstjänster ska vara kostnads- fritt för konsumenter och små företag.

11 kap. Avbrytande av överföring av el till konsumenter

1 § Detta kapitel gäller avbrytande av överföring av el till konsumenter. Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i kapitlet är till

nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.

Avbrytande av överföring av el på grund av konsumentens avtalsbrott

2 § Överföring av el till en konsument får avbrytas, om

1.konsumenten har åsidosatt sina skyldigheter enligt avtalet med nät- företaget eller elleverantören om överföring eller leverans av el,

2.det rör sig om ett väsentligt avtalsbrott,

3.konsumenten har uppmanats att inom en viss skälig tid vidta rättelse och, om det inte rör sig om utebliven betalning, tillsammans med upp- maningen informerats om att överföringen annars kan komma att avbrytas,

4.den tid som avses i 3 har löpt ut,

5.rättelse inte har skett, och

6.omständigheterna är sådana att det saknas anledning att befara att ett avbrott skulle medföra en personskada som inte är obetydlig eller en om- fattande sakskada.

Om konsumenten har handlat otillbörligt, får överföringen avbrytas trots att omständigheterna inte är sådana som anges i första stycket 6.

3 § Vid utebliven betalning får överföringen av el till en konsument av- brytas endast om

1.betalningen avser överföring eller leverans av el,

2.förutsättningarna för avbrytande enligt 2 § är uppfyllda och konsu- menten i god tid har informerats om vilka alternativ som finns för att undvika att överföringen avbryts,

3.konsumenten efter att den tid för rättelse som avses i 2 § första stycket 3 löpt ut har uppmanats att betala inom tre veckor från det att konsumenten har delgetts uppmaningen tillsammans med information om att överföringen annars kan avbrytas,

4.ett meddelande om den uteblivna betalningen samtidigt med upp- maningen enligt 3 har lämnats till socialnämnden i den kommun där kon- sumenten får elen överförd,

5.de tre veckorna som avses i 3 har löpt ut,

6.socialnämnden inte inom de tre veckorna skriftligen har meddelat den som lämnade meddelandet enligt 4 att nämnden tar på sig betalnings- ansvaret för skulden,

7.betalningen inte har skett, och

8.fordringen inte är tvistig.

4 § Ett nätföretag och en elleverantör har rätt till skälig ersättning av en konsument för kostnaderna för

1.uppmaningar och information till konsumenten enligt 2 och 3 §§, dock inte i fråga om information som rör vilka alternativ som finns för att und- vika att överföringen avbryts,

2.meddelanden till socialnämnden enligt 3 §, och

3.avstängningsåtgärden.

Avbrytande av överföring av el av säkerhetsskäl

5 § Nätföretaget får avbryta överföringen av el till en konsument om det behövs för att företaget ska kunna

1.vidta åtgärder som är motiverade av elsäkerhetsskäl, eller

2.upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet.

Ett sådant avbrott får inte pågå längre än vad åtgärden kräver.

Om nätföretaget kan förutse annat än kortvariga avbrott i överföringen, ska konsumenten underrättas om detta i god tid före avbrottet. Konsumen- ten ska underrättas personligen eller, om det är lämpligt, genom anslag.

Prop. 2022/23:59

23

Prop. 2022/23:59

24

Skadestånd vid avbruten överföring av el

6 § Om överföringen av el avbryts med hänvisning till konsumentens avtalsbrott utan att förutsättningarna i 2 eller 3 § är uppfyllda har konsu- menten rätt till ersättning för skada som har orsakats av nätföretaget.

Om överföringen av el har avbrutits på begäran av elleverantören, ska i stället denne ersätta konsumenten för den uppkomna skadan.

7 § Om nätföretaget inte har underrättat konsumenten enligt 5 § tredje stycket, har konsumenten rätt till ersättning för skada som har orsakats av nätföretaget.

8 § En konsument har rätt till ersättning för skada som har orsakats av nätföretaget, om överföringen av el avbryts utan att det beror på konsu- mentens avtalsbrott och utan att det finns rätt att avbryta överföringen enligt 5 § första stycket. Detta gäller dock inte om nätföretaget visar att avbrottet beror på ett hinder utanför dess kontroll som nätföretaget inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder företaget inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

Om avbrottet beror på någon som nätföretaget har anlitat för att utföra underhåll, reparation eller liknande arbete, är nätföretaget fritt från skade- ståndsskyldighet endast om också den som företaget har anlitat skulle vara fri enligt första stycket.

9 § Skadestånd enligt 6–8 §§ omfattar ersättning för utgifter och in- komstbortfall samt för annan förlust på grund av avbrottet.

10 § Konsumenten ska underrätta motparten om anspråk på ersättning enligt 6–8 §§ inom två år från det att skadan inträffade. Om konsumenten inte gör det, går rätten till ersättning för den uppkomna skadan förlorad.

Skada som orsakas av el

11 § Bestämmelser om ansvar för skada som orsakas av el finns i elsäkerhetslagen (2016:732).

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12kap.

1 §10

Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella

elsystemet.

 

I övrigt utövar nätmyndigheten

I övrigt utövar nätmyndigheten

tillsyn över att lagen och före-

tillsyn över att lagen och före-

skrifter eller villkor som har med-

skrifter eller villkor som har med-

delats i anslutning till lagen följs.

delats i anslutning till lagen följs.

10Senaste lydelse 2022:596.

 

2. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 10 §.
I ringa fall ska gärningen inte utgöra brott.

Tillsynen omfattar inte 7

och

Tillsynen omfattar inte att 7, 10 och Prop. 2022/23:59

10 kap. samt 11 kap. 1–12 §§ och

11 kap. följs. När det gäller el-

inte

heller

att elleverantörerna

leverantörers skyldigheter enligt

följer

sina

skyldigheter

enligt

8 kap. omfattar tillsynen endast att

8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra

elleverantörerna följer 8 kap. 40 §.

styckena, 6, 7, 9 och 11 a §§.

 

 

Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt EU:s elmarknadsförord- ning.

3§11

En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.

Ett föreläggande gäller omedelbart, om det

1. avser driftsäkerheten hos det nationella elsystemet,

2. avser riktigheten av lämnade

2. avser riktigheten av lämnade

uppgifter enligt 8 kap. 11 b §, eller

uppgifter enligt 9 kap. 20 §, eller

3. har meddelats med anledning av en anmälan enligt 14 § första stycket.

13kap.

1 §12

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §, eller

2.bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 18 §. Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.bryter mot 2 kap. 47 §, eller

2. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 3 d §.

I ringa fall döms inte till ansvar.

7§13

Andra beslut av en förvaltningsmyndighet enligt denna lag än de som avses i 5 och 6 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Den systemansvariga myndig-

Den

systemansvariga myndig-

hetens beslut enligt 8 kap. 2 § får

hetens

beslut enligt 8 kap. 2 och

dock inte överklagas.

5 §§ får dock inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juni 2023.

2.Bestämmelserna i 8 kap. 13, 24 och 26 §§ ska inte tillämpas i fråga om aggregeringstjänster som tillhandahålls i en leveranspunkt innan nät- myndigheten för första gången har godkänt metoder för att utforma avtal

11

Senaste lydelse 2016:733.

 

12

Senaste lydelse 2021:741.

25

13

Senaste lydelse 2018:1448.

Prop. 2022/23:59 enligt 8 kap. 14 § när det gäller de obalanser som aggregeringstjänsterna kan medföra.

3.Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om vilka uppgifter ett avtal mellan en elleverantör och en elanvändare om leverans av el ska innehålla, om avtalet är tidsbegränsat och har träffats före ikraftträdandet.

26

2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:436)

Prop. 2022/23:59

 

om effektreserv

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (2003:436) om effektreserv ska

 

ha följande lydelse.

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

1 §1

 

 

 

Den myndighet som enligt 8 kap.

Den myndighet som enligt 8 kap.

 

1 § första stycket ellagen (1997:857)

1 § ellagen (1997:857) har system-

 

har systemansvaret för el (den

ansvaret för el (den systemansva-

 

systemansvariga myndigheten) har

riga myndigheten) har ansvaret för

 

ansvaret för att en effektreserv om

att en effektreserv om högst 2 000

 

högst 2 000 megawatt finns till-

megawatt finns tillgänglig. Effekt-

 

gänglig. Effektreserven ska skapas

reserven ska skapas genom att den

 

genom

att

den systemansvariga

systemansvariga myndigheten dels

 

myndigheten dels ingår avtal med

ingår avtal med elproducenter om

 

elproducenter om att ställa ytter-

att ställa ytterligare produktions-

 

ligare produktionskapacitet till för-

kapacitet till förfogande, dels ingår

 

fogande, dels ingår avtal om

avtal om minskad elförbrukning.

 

minskad elförbrukning.

 

 

 

 

Effektreserven ska vara ett komplement till den övriga produktionskapa-

 

citet som finns på elmarknaden.

 

 

 

 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med

 

stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om effektreser-

 

ven.

 

 

 

 

 

 

 

 

2 §2

 

 

 

Den som enligt 8 kap. 4 § andra

Den

som enligt 8 kap.

14 §

 

stycket ellagen (1997:857) har in-

ellagen (1997:857) har ingått avtal

 

gått avtal med den systemansvariga

med den systemansvariga myndig-

 

myndigheten

(balansansvarig) ska

heten

(balansansvarig) ska

betala

 

betala en avgift till myndigheten för

en avgift till myndigheten för att

 

att täcka de kostnader som uppstår

täcka de kostnader som uppstår för

 

för myndigheten enligt de avtal

myndigheten enligt de avtal som

 

som avses i 1 § första stycket.

avses i 1 § första stycket.

 

 

För varje balansansvarig ska avgiftens storlek baseras på omfattningen av den balansansvariges balansansvar enligt avtalet med den systemansva- riga myndigheten och omfattningen av den balansansvariges obalans un- der den tidsperiod som avgiften avser. Avgiften bestäms av den systeman- svariga myndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2023.

1

Senaste lydelse 2016:422.

27

2

Senaste lydelse 2016:422.

Prop. 2022/23:59

28

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

1 §

Denna lag kompletterar Europa-

Denna lag kompletterar Europa-

parlamentets och rådets förordning

parlamentets och rådets förordning

EG nr 1222/2009 av den 25 novem-

(EU) 2020/740 av den 25 maj 2020

ber 2009 om märkning av däck vad

om märkning av däck med avseende

gäller

drivmedelseffektivitet och

på drivmedelseffektivitet och andra

andra

väsentliga parametrar, i

parametrar, om ändring av för-

lydelsen enligt kommissionens för-

ordning (EU) 2017/1369 samt om

ordning (EU) nr 1235/2011 (EU:s

upphävande av förordning (EG) nr

däckmärkningsförordning).

1222/2009 (EU:s däckmärknings-

 

 

 

förordning).

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2023.

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2022/23:59

 

Ren energi för alla i Europa

Europaparlamentet och rådet har, som en del av det s.k. ren energi-paketet, antagit bl.a. direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU. Direktivet trädde i kraft den 4 juli 2019. I det följande kallas direktivet för elmarknadsdirektivet.

Elmarknadsdirektivet ersätter Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG. El- marknadsdirektivet återges i bilaga 1. Det skulle i alla delar vara genom- fört i nationell rätt senast den 31 december 2020.

Europeiska kommissionen har inlett ett överträdelseärende mot Sverige om för sent genomförande av bl.a. elmarknadsdirektivet. En formell underrättelse inkom till Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen den 4 februari 2021. Regeringen besvarade underrättelsen den 25 mars 2021 (SB2021/00136). Ett motiverat yttrande inkom den 6 april 2022. Regeringen besvarade yttrandet den 7 juni 2022 (SB2022/00511).

Regeringen gav den 14 februari 2019 Energimarknadsinspektionen i uppdrag att analysera vilka åtgärder som krävs för att genomföra elmark- nadsdirektivet och lämna författningsförslag i de delar där genomförandet kräver bestämmelser i lag eller förordning (M2019/00373).

Energimarknadsinspektionen redovisade uppdraget i rapporten Ren energi inom EU – Ett genomförande av fem rättsakter (Ei 2020:02), som i det följande kallas rapporten Ren energi. En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 2. Rapportens lagförslag finns i bilaga 3. Rapporten har re- missbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2023/01395).

När det gäller elnätsverksamhet behandlas rapportens förslag i proposi- tionen Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller nätverk- samhet (prop. 2021/22:153).

Rapporten Oberoende aggregatorer

Efter en fördjupad analys kom Energimarknadsinspektionen fram till att det fanns skäl att vidareutveckla det förslag som inspektionen hade lämnat i rapporten Ren energi i fråga om regler kopplade till aggregering. Energimarknadsinspektionen redovisade sina förslag i rapporten Obero- ende aggregatorer: Förslag till nya regler för att genomföra elmarknads- direktivet (Ei R2021:03). En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 5. Rapportens lagförslag finns i bilaga 6. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Klimat- och näringslivs- departementet (KN2023/01403).

Promemorian Elmarknadslag

Promemorian Elmarknadslag (Ds 2017:44), som i det följande kallas pro-

memorian, togs fram i Regeringskansliet för att göra det möjligt att lägga

29

Prop. 2022/23:59 fram ett förslag till en ny elmarknadslag som ersätter den nuvarande ellagen (1997:857). En sammanfattning av promemorian i relevanta delar finns i bilaga 8. Promemorians lagförslag i dessa delar återges i bilaga 9.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser- na finns i bilaga 10. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2023/01386).

Några av promemorians förslag behandlas i propositionen Elmarknads- frågor (prop. 2017/18:237), propositionen Moderna tillståndsprocesser för elnät (prop. 2020/21:188) och propositionen Genomförande av elmarknads- direktivet när det gäller nätverksamhet (prop. 2021/22:153). Regeringen tar i denna proposition upp frågor som rör övergripande systemansvar och balansansvar och skyldigheten för elleverantörer att ta emot el från mikro- producenter.

En kompletterande bestämmelse till den nya däckmärkningsförordningen

Den 25 maj 2020 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/740 om märkning av däck med avseende på drivmedelseffektivitet och andra parametrar, om ändring av förordning (EU) 2017/1369 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1222/2009 (den nya däckmärknings- förordningen). Förordningen trädde i kraft den 25 juni 2020. Promemorian En kompletterande bestämmelse till den nya däckmärkningsförordningen har tagits fram i Regeringskansliet. I promemorian lämnas förslag till en lagändring för att komplettera den nya däckmärkningsförordningen. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 11. Promemorians lag- förslag återges i bilaga 12. Promemorian har remitterats till Energimyndig- heten och remissvaret finns tillgängligt i Klimat- och näringslivsdeparte- mentet (KN2023/01300).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 24 november 2022 att inhämta Lagrådets yttran- de över de lagförslag som finns i bilaga 13. Lagrådets yttrande finns i bila- ga 14.

Regeringen följer i huvudsak Lagrådets synpunkter, som behandlas i av- snitt 4.2, 4.3, 6.2, 7.1, 7.2, 7.4, 8.2 och 8.3 samt i författningskommentaren (avsnitt 13).

I förhållande till lagrådsremissen görs även vissa språkliga och redaktio- nella ändringar.

30

4

Leverans av el

Prop. 2022/23:59

 

4.1Vissa krav på elleverantörer ska gälla gentemot alla elanvändare, inte bara konsumenter

Regeringens förslag: Vissa krav på elleverantörer som tidigare bara har gällt i förhållande till konsumenter, bl.a. i fråga om innehåll i elleve- ransavtal och rutiner för klagomål, ska gälla alla elanvändare. Fler uppgifter ska finnas med i elleveransavtalen. Elanvändare ska få en sammanfattning av avtalsvillkoren och i förväg underrättas om ändring- ar av pris och andra avtalsvillkor. Konsumenter ska informeras om alternativ för att undvika att en elleverans avbryts.

Avgifter för betalningssätt eller system för förskottsbetalning ska inte få överstiga betalningsmottagarens kostnader för systemet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att elleverantörer är skyldiga att lämna infor- mation om bl.a. tillämpade priser och villkor till elanvändare och om vilka delar av elleveransavtalets innehåll som ska finnas med i en sam- manfattning till elanvändaren och hur sammanfattningen ska tillhanda- hållas.

Förslaget i rapporten Ren energi överensstämmer delvis med rege-

 

ringens. I rapporten föreslås att elanvändare ska kunna välja på vilket sätt

 

information om ändrade avtalsvillkor ska lämnas. I rapporten föreslås även

 

att de krav som nätföretagen i dag endast ska uppfylla i förhållande till

 

konsumenter ska gälla i förhållande till alla elanvändare. Det finns inga

 

förslag i rapporten om att det ska framgå av ett avtal mellan en elleverantör

 

och en elanvändare huruvida avtalet kan sägas upp avgiftsfritt eller inte,

 

eller om det ska framgå av ett elleveransavtal hur ett tvistlösningsför-

 

farande inleds. Det finns inte heller förslag om vilka avgifter för betal-

 

ningssätt som elleverantören får ta ut eller om att elleverantören kost-

 

nadsfritt ska informera konsumenter om alternativ för att undvika att en

 

elleverans avbryts.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige, Energigas

 

Sverige och Oberoende elhandlare är kritiska till Energimarknadsinspek-

 

tionens förslag att vidga kundbegreppet och anser att en utvidgning av de

 

krav som i dag endast gäller för konsumenter endast bör göras där det

 

särskilt föreskrivs i direktivet. Energiföretagen Sverige ifrågasätter behov-

 

et av information om prishöjningar i efterhand. Energiföretagen Sverige

 

och Energigas Sverige anser vidare att elanvändarens rätt att välja avi-

 

seringssätt för information om ändrade avtalsvillkor bör begränsas till

 

sådana kanaler som elhandelsföretaget normalt erbjuder. Konsumentverket

 

anser inte heller att en elanvändare ska kunna välja på vilket sätt infor-

 

mation om ändrade avtalsvillkor ska lämnas och framför att informationen

 

inte bör få lämnas i fakturan, eftersom den då riskerar att inte uppmärk-

 

sammas. Enligt Konsumentverket ska elleverantören inte kunna ta ut

 

någon kostnad för att lämna information om vilka alternativ som finns för

 

att undvika att en elleverans avbryts, eftersom konsumenter som står inför

 

en bortkoppling har en bristande betalningsförmåga.

31

 

Prop. 2022/23:59

32

Skälen för regeringens förslag

Vissa bestämmelser som hittills bara gällt konsumenter ska omfatta alla elanvändare

Vid omarbetningen av elmarknadsdirektivet har vissa krav på elleverantö- ren som tidigare endast gällt i förhållande till konsumenter utvidgats till att gälla alla slutkunder (artikel 10.3–10.6, 10.9 och 10.12). Slutkund definieras i artikel 2.3 i elmarknadsdirektivet som en kund som köper el för eget bruk, dvs. en slutkund kan vara både en konsument och en närings- idkare. I ellagen har uttrycket elanvändare samma betydelse som slutkund i direktivet. Uttrycket konsument i ellagen har samma betydelse som ut- trycket hushållskund i direktivet.

I vissa av de hittillsvarande bestämmelserna i ellagen är utvidgningen från konsument till alla elanvändare den enda ändring som behöver göras med anledning av det nya direktivet. Det gäller bestämmelserna om el- leverantörens rutiner för hantering av klagomål och kravet på slutfaktura inom sex veckor vid byte av elleverantör. I andra bestämmelser, som hittills har innehållit rättigheter bara för konsumenter, krävs fler ändringar än att endast utvidga tillämpningsområdet till alla elanvändare. Dessa ändringar redovisas därför nedan under egna rubriker.

Energimarknadsinspektionen föreslår i sin rapport att även ellagens bestämmelser om innehåll i avtal mellan nätföretag och konsumenter ska utvidgas så att de gäller för alla elanvändare. En sådan ändring krävs dock inte enligt direktivet och den är inte motiverad av något annat skäl. I enlighet med vad ett par remissinstanser påpekar bör ellagens bestämmel- ser utvidgas endast där det särskilt föreskrivs i direktivet.

Fler uppgifter ska framgå av elleveransavtalet

Regleringen i direktiv 2009/72/EG av vilka uppgifter som ska finnas i ett avtal om elleverans mellan en elleverantör och en konsument utvidgas i det nya elmarknadsdirektivet så att den gäller i förhållande till alla el- användare. Det finns även ett par nya krav i fråga om innehåll i elleverans- avtalet. Det ska framgå direkt av avtalet hur ett tvistlösningsförfarande utanför domstol inleds (artikel 10.3 g). Hittills har det varit tillräckligt att det anges på elleverantörens webbplats hur ett sådant förfarande inleds. Enligt direktivet ska det också framgå av avtalet huruvida det kan sägas upp avgiftsfritt eller inte och på vilket sätt aktuell information om tillämp- liga tariffer, underhållskostnader och kombinerade varor eller tjänster kan erhållas (artikel 10.2 e och artikel 10.3 d).

Uppgift om priser, övriga tjänster och villkor

Elleverantörerna ska tillhandahålla slutkunderna transparent information om tillämpliga priser och tariffer och om standardvillkor för tillgång till och utnyttjande av eltjänster (artikel 10.5). Hur informationen ska lämnas till elanvändaren anges inte. Informationsskyldigheten omfattar fler upp- gifter i det nya direktivet och ska gälla gentemot alla elanvändare, inte bara konsumenter.

Hittills har informationsskyldigheten som följer av direktivet reglerats i ellagen. Eftersom informationskraven är detaljerade, bör de i stället med- delas i förordning eller myndighetsföreskrifter. Regeringen eller den myn-

dighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om Prop. 2022/23:59 att elleverantörer ska vara skyldiga att lämna viss information till konsu-

menter och andra elanvändare på sina webbplatser, i reklam eller på annat sätt.

Sammanfattning av villkor

För att uppfylla de krav som ställs i elmarknadsdirektivet och därigenom underlätta för elanvändare som tecknar ett elleveransavtal, ska elleverantö- ren tillhandahålla en sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren på ett enkelt och lättillgängligt språk (artikel 10.3 tredje stycket). Regleringen i direktivet är ny och det anges inte vad sammanfattningen ska innehålla och inte heller hur den ska tillhandahållas.

Vad som ska ingå i sammanfattningen bör inte regleras i lag. Det är detaljerade föreskrifter och Europeiska kommissionen kan komma att meddela ytterligare anvisningar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör i stället få meddela föreskrifter om vilka delar av avtalsinnehållet i ett elleveransavtal som ska finnas med i en samman- fattning till elanvändaren. Det bör även vara möjligt att med stöd av be- myndigandet meddela föreskrifter om hur sammanfattningen ska till- handahållas.

Information om ändrade avtalsvillkor

Information om ändrade avtalsvillkor ska skickas till alla elanvändare och inte, som hittills, bara till konsumenter. Skäl och villkor ska särskilt redo- visas, om ändringen avser priset för leverans av el. I det nya elmarknads- direktivet anges det också hur lång tid som ska ha förflutit från under- rättelsen till dess att de nya villkoren får börja tillämpas. Tiden skiljer sig åt beroende på om elanvändaren är en konsument eller inte. En månad ska ha förflutit om elanvändaren är en konsument, medan två veckor gäller för övriga elanvändare (artikel 10.4).

De nya kraven som gäller för information om ändrade avtalsvillkor bör införas i ellagen med ett undantag. Enligt hittillsvarande reglering i ellagen ska det ha gått två månader från det att en underrättelse har skickats till en konsument innan nya avtalsvillkor får tillämpas. Tidsintervallet på två månader bör fortsatt gälla även om direktivet anger en kortare tid för underrättelser till konsumenter. Som Energimarknadsinspektionen anger i sin rapport är gränsen på två månader väl inarbetad och det saknas skäl att ändra den.

Den föreslagna bestämmelsen, som innebär att information om pris- ändringar ska lämnas i förväg, bör ersätta hittillsvarande krav i ellagen på att information om prishöjningar ska lämnas i efterhand på fakturan (11 kap. 17 §), eftersom direktivet har omarbetats i denna del. En sådan ändring efterfrågas av Energiföretagen Sverige.

Energimarknadsinspektionen föreslår att elanvändaren ska få välja på vilket sätt en underrättelse om ändrade avtalsvillkor ska göras. Hittills- varande krav i ellagen på att elanvändaren ska underrättas om ändrade avtalsvillkor genom ett särskilt meddelande bör dock finnas kvar, vilket tillgodoser synpunkterna som framförs av Energiföretagen Sverige, Energigas Sverige och Konsumentverket.

33

Prop. 2022/23:59

34

Betalningssätt

Elleverantörer ska erbjuda slutkunderna, dvs. alla elanvändare, ett brett val av betalningssätt som inte får medföra oskälig diskriminering mellan kunder (artikel 10.6). Alla skillnader i avgifter som kan hänföras till betalningssätt eller system för förskottsbetalning ska enligt artikeln vara objektiva, icke-diskriminerande och proportionella och får inte överstiga betalningsmottagarens direkta kostnader för användningen av ett visst be- talningssätt eller system för förskottsbetalning. Det anges särskilt i direk- tivet att hushållskunder som har tillgång till system för förskottsbetalning inte ska missgynnas på grund av dessa system (artikel 10.7).

I ellagen anges det i dag att en elleverantör inte får missgynna en konsu- ment endast på grund av det betalningssätt konsumenten har valt. Utöver att den hittillsvarande regleringen bör utvidgas så att den omfattar alla elanvändare bör den anpassas till direktivets formuleringar. Det bör alltså tydligt framgå att elleverantörerna ska erbjuda flera betalningssätt vid fakturering och att elleverantören inte får missgynna någon elanvändare på grund av valet av betalningssätt. Det bör också anges att de avgifter som kan hänföras till betalningssättet eller till system för förskottsbetalning inte får överstiga betalningsmottagarens kostnader för användningen av ett visst betalningssätt eller system för förskottsbetalning.

Konsumentskyddet utökas när en överföring av el kan komma att avbrytas

I direktivet finns en ny reglering om att en konsument ska få information om vilka alternativ som finns för att undvika att en elleverans avbryts. De alternativ som kunden ska informeras om kan exempelvis vara alternativa betalningsplaner, råd om skuldhantering, anstånd med bortkoppling, system för förskottsbetalning, energibesiktningar eller energirådgivningstjänster. Informationen bör lämnas utan kostnad för konsumenten (artikel 10.11).

Enligt hittillsvarande reglering i ellagen ska en elleverantör uppmana en konsument att vidta rättelse. Uppmaningen är ett krav för att överföringen av el ska få avbrytas. Information om alternativ för att undvika att elleveransen avbryts bör lämnas i samband med den uppmaningen. Infor- mationen om alternativ till bortkoppling bör lämnas utan kostnad i enlighet med direktivets rekommendation, vilket även Konsumentverket anser. Det är en avvikelse i förhållande till hittillsvarande reglering enligt vilken elleverantörer haft rätt till skälig ersättning för viss information till konsumenter i samband med avbrytande av överföring av el.

4.2

Små företag ska kunna byta elleverantör utan

Prop. 2022/23:59

 

kostnad

 

Regeringens förslag: Det ska vara kostnadsfritt att byta elleverantör för företag som sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år (små företag).

När konsumenter eller små företag i förtid säger upp tidsbestämda avtal om att el helt eller delvis ska levereras till fast pris, ska el- leverantören få ta ut en avgift. Avgiften ska endast få avse kostnader som hänför sig till den el som levereras till fast pris. Den ska vara skälig och ska inte få överstiga den direkta ekonomiska förlust som den förtida uppsägningen orsakar. Det ska framgå av elleveransavtalet att avgiften får tas ut och vad den omfattar.

Förslaget i rapporten Ren energi överensstämmer delvis med rege- ringens. I rapporten föreslås att regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om den avgift som får tas ut när ett tidsbestämt avtal sägs upp i samband med byte av elleverantör.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige och Oberoende elhandlare anser att det ska vara möjligt att ta ut brytavgifter även vid avtal där elleveransen är baserad på ett rörligt pris. Brytavgiften skulle då avse andra avtalskomponenter som inte följer det rörliga priset, exempelvis tilläggstjänster som val av energikälla eller kostnader som elhandlaren har haft där påslaget beräknats med hänsyn till den löptid som avtalats med kunden. Konsumentverket ser en risk att förslaget om brytavgift för s.k. mixade avtal med en fast och en rörlig del kan komma att nyttjas för fler avtalsformer då samtliga rörliga elavtal består av en fast priskomponent, och att vissa elhandelsföretag kan komma att kräva en avgift för det fall att exempelvis rörliga elavtal med bindningstid bryts i förtid.

Skälen för regeringens förslag

Små företag ska kunna byta elleverantör utan kostnad

Det är i dag möjligt för en konsument att kostnadsfritt byta elleverantör. Samma möjlighet ska enligt det nya elmarknadsdirektivet gälla för små företag (artikel 12.2). Med små företag avses företag med färre än 50 an- ställda och vars årsomsättning eller årliga balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år. Detta framgår av en definition i direktivet som i sin tur baseras på en definition i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag. En definition av små företag bör införas i ellagen liksom en bestämmelse som genomför artikel 12.2.

Avgifter vid förtida uppsägning av elleveransavtal

Trots att det ska vara kostnadsfritt för konsumenter och små företag att byta elleverantör finns det undantag i direktivet som ger elleverantörer möjlighet att ta ut en avgift om ett avtal om elleverans frivilligt sägs upp i förtid. En förutsättning för detta är att elen enligt avtalet levereras till fast

pris och att avtalet har en fast löptid. Det ska också tydligt framgå av

35

Prop. 2022/23:59 avtalet med elanvändaren att avgiften får tas ut och vad den får omfatta (artikel 12.3).

36

Ett par remissinstanser vill att det ska vara möjligt att ta ut en avgift även vid förtida uppsägning av avtal med helt rörligt elpris. Direktivet sätter dock tydliga begränsningar för medlemsstaternas handlingsutrymme. Det är därför inte möjligt att låta avtal med rörligt elpris omfattas, även om de kostnader som remissinstanserna anser ska kunna ersättas inte går att hän- föra till det rörliga priset. Däremot bör det vara möjligt för elleverantörer att ta ut en avgift för kostnader som går att hänföra till den fasta delen om det är ett s.k. mixat avtal där en viss del är fast och en viss del rörlig. Om avgiften bara får avse kostnader för den fasta delen i ett mixat avtal, bör den risk som Konsumentverket påtalar om att avgiften kan komma att nyttjas för fler avtalsformer inte finnas.

Avgiftens storlek

Direktivet begränsar hur hög avgift som får tas ut. Avgiften ska vara proportionell och får inte överstiga den direkta ekonomiska förlust som en elleverantör drabbas av till följd av att kunden säger upp avtalet. Avgiften ska inbegripa kostnaderna för eventuella kombinerade investeringar eller tjänster som redan tillhandahållits kunden som en del av avtalet (arti- kel 12.3).

Enligt Lagrådet bör lagtexten som gäller ersättningens storlek anpassas till vad som gäller enligt konsumentköplagen (2022:260). Lagrådet anser att situationen liknar en konsuments avbeställning av ett abonnemang och att en jämförelse bör göras med 7 kap. 3, 7 och 8 §§ i den lagen. Av förarbetena till konsumentköplagen (prop. 2021/22:85 s. 62 f. och prop. 1989/90:89 s. 151 f.) framgår bl.a. att säljaren har rätt till ersättning för särskilda kostnader som hänför sig till köpet och hävningen respektive avbeställningen samt dessutom till en skälig ersättning för sina kostnader i övrigt och för utebliven vinst. Enligt direktivet är den ersättning som ska kunna lämnas begränsad till elleverantörens direkta ekonomiska förlust. Uttrycket direkt ekonomisk förlust är centralt i artikel 12.3. Det bör därför finnas med i den nationella lagtexten, inte minst för att det i framtiden kan ges ett fördjupat innehåll exempelvis genom avgöranden i EU-domstolen eller genom att kommissionen tar fram ett tolkningsmeddelande. Det an- vänds också i förslaget till lagtext i rapporten Ren energi. I rapporten anges att uttrycket direkt ekonomisk förlust möjliggör ersättning endast för fak- tiska kostnader och inte för utebliven vinst. Bedömningen i rapporten bör vara utgångspunkt för hur uttrycket ska tolkas när det används i ellagen.

I direktivet anges också att avgiften ska vara proportionell. Lagrådet anser att ordet proportionell bör bytas mot skälig i den svenska lagtexten. Paragrafen bör utformas enligt Lagrådets förslag. Det som torde ha bety- delse vid en skälighetsbedömning är exempelvis hur lång bindningstid som återstår när avtalet sägs upp, hur stora volymer el som kvarstår att leverera och elpriset på marknaden.

Tillsynsmyndigheten ska enligt direktivet utöva tillsyn över att el- leverantörerna inte tar ut högre avgift än vad som är tillåtet. Bevisbördan ska åvila elleverantören (artikel 12.3). Någon lagändring krävs inte för att Energimarknadsinspektionens hittillsvarande tillsyn även ska omfatta avgiften (12 kap. 1 § ellagen).

Det har gjorts ett tillägg i direktivet om att alla elanvändare ska ha rätt Prop. 2022/23:59 att byta elleverantör på ett icke-diskriminerande sätt i fråga om kostnader,

arbete och tidsåtgång. Tillägget bör införas i ellagen. Det bör också regleras att ett byte av elleverantör ska kunna göras inom tre veckor från elanvändarens begäran om byte. Den bestämmelsen fanns redan i direktiv 2009/72/EG.

I avsnitt 6 behandlas genomförandet av de delar av artikel 12 som avser leverantörer av aggregeringstjänster.

4.3Stora elleverantörer ska kunna erbjuda avtal med dynamiska elpriser

Regeringens förslag: Med dynamiska elpriser avses priser som åter- speglar de priser som vid varje tidpunkt gäller på spotmarknaderna med ett intervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på markna- den.

Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett avtal med dyna- miskt elpris ska elleverantören informera elanvändaren om vilka möj- ligheter, kostnader och risker som finns med ett sådant avtal och särskilt inhämta elanvändarens samtycke till de villkor som ett dynamiskt elpris innebär. Detsamma ska gälla när en elanvändares gällande elavtal om- vandlas till ett avtal med dynamiskt elpris. Ett anvisat elavtal ska inte få ha dynamiskt elpris.

En elleverantör som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvän- dare ska kunna erbjuda avtal med dynamiska elpriser.

Förslaget i rapporten Ren energi överensstämmer i sak med rege- ringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. HSB anser att begränsningen till minst 200 000 kunder bör sänkas till 50 000 kunder för att omfatta en större del av elhandelsmarknaden. Luleå tekniska universitet anser att definitionen av dynamiskt elpris inte bör begränsas till ett pris kopplat till spotmarkna- den och menar att det även kan finnas andra möjliga grunder till varierande priser, t.ex. kopplade till utetemperaturen eller vindhastigheten. Konsu- mentverket påpekar att samtycke från elanvändaren även bör krävas vid automatisk avtalsförlängning där avtalet omvandlas till avtal med dyna- miskt elpris.

Skälen för regeringens förslag

Stora elleverantörer ska kunna erbjuda avtal med dynamiska elpriser

Elleverantörer ska enligt elmarknadsdirektivet kunna erbjuda elanvändare avtal med dynamiska priser. Elanvändare ska kunna begära att få ingå ett elavtal med dynamiska elpriser med minst en leverantör och med varje leverantör som har mer än 200 000 slutkunder (artikel 11). En förutsätt- ning är att elanvändaren har en s.k. smart mätare. Avtal med dynamiska elpriser definieras i artikel 2.15 som ett avtal om leverans av el mellan en

leverantör och en slutkund som återspeglar prisförändringar på spotmark-

37

Prop. 2022/23:59 naderna, inbegripet dagen före- och intradagsmarknaderna med intervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden.

En definition av dynamiska elpriser bör införas i ellagen. Luleå tekniska universitet anser att definitionen inte bör begränsas till ett pris kopplat till spotmarknaden. Den nationella definitionen bör dock i sak överensstämma med det som anges i direktivet. Lagrådet anser inte att priser kan åter- spegla prisförändringar, utan föreslår att definitionen ska justeras så att det anges att priser på visst sätt återspeglar vad som vid varje tidpunkt gäller på spotmarknaden. Ordet prisförändringar bör därför bytas mot priser i definitionen, som i övrigt utformas enligt Lagrådets förslag.

Direktivets reglering i fråga om dynamiska elpriser är ny. Syftet är att elanvändare ska få incitament att bli mer aktiva och anpassa sin förbruk- ning utifrån marknadssignaler och därigenom få lägre elpriser.

I dagsläget har elmarknaden i Sverige avräkning per timme. Elanvän- dare har rätt att få sin elförbrukning mätt och registrerad per timme och får inte debiteras merkostnader för sådan mätning. Om elanvändarens befint- liga elmätare inte kan avläsas per timme, ska nätföretaget byta den. När det gäller direktivets krav på att elanvändare ska kunna begära att få ingå ett elavtal med dynamiskt elpris med minst en leverantör innebär det i praktiken att elanvändarna ska kunna begära att få ingå timprisavtal. Efter- som elanvändaren har rätt att få en mätare som mäter el per timme och avtal med timpriser kan erbjudas av de flesta elleverantörer i Sverige är direktivets krav i den delen uppfyllt.

Även om de flesta elleverantörer kan erbjuda avtal med timpriser finns det inte något krav på att de måste erbjuda sådana avtal. Enligt direktivet ska elleverantörer som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare kunna erbjuda avtal med dynamiska elpriser. Ett sådant krav bör därför in- föras i ellagen. Någon sänkning av den angivna gränsen, som HSB föreslår, bör inte göras. Som Energimarknadsinspektionen konstaterar i rapporten Ren energi kommer kravet på att större elleverantörer ska kunna erbjuda avtal med dynamiska elpriser sannolikt att leda till att även mindre leve- rantörer vill erbjuda samma tjänst.

För att det ska vara möjligt för en elanvändare att ingå ett avtal med dynamiskt elpris måste elanvändaren ha en mätare som mäter mängden överförd el med ett tidsintervall som minst motsvarar frekvensen för av- räkning på marknaden, dvs. för närvarande per timme. Lagrådet anser att det inte bör anges att mätaren ska mäta mängden överförd el med ett visst tidsintervall. Lagrådet förutsätter att all överförd el ska mätas och att det som ska sägas i paragrafen är något om hur redovisningen av den uppmätta elen ska ske, förslagsvis att mätaren ska redovisa förbrukningen med ett visst tidsintervall. Uttrycket ”redovisa förbrukningen” bör dock inte användas. Det Lagrådet efterfrågar bör i stället formuleras på så sätt att elanvändaren ska ha en mätare och mätutrustning som kan mäta mängden överförd el och registrera den med ett tidsintervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden.

Information och samtycke krävs innan avtal med dynamiska elpriser träffas

I artikel 11.2 i direktivet finns det krav på att elleverantörerna ska infor-

mera elanvändare om vilka möjligheter, kostnader och risker som finns

38

med dynamiska elpriser innan avtal med sådana priser träffas. De ska Prop. 2022/23:59 också inhämta elanvändarens samtycke innan dennes avtal byts till ett

avtal med dynamiska elpriser (artikel 11.3).

Kravet på information och samtycke bör införas i ellagen. Lagrådet anser att det är en egendomlighet att det i lagtexten anges att elleverantören ska ”inhämta elanvändarens samtycke till att ingå avtalet”. Det samtycke som efterfrågas avser dock de mycket speciella villkor som dynamiska priser innebär. Att det krävs ett särskilt samtycke till dessa villkor både när avtal ingås och när de omvandlas bör framgå av lagtexten. Syftet är att elanvändaren ska vara väl införstådd med innebörden.

Anvisade elavtal ska inte få ha dynamiska elpriser

När det gäller anvisade elavtal kan en elanvändare som förhåller sig passiv och tar ut el i sin uttagspunkt i enlighet med det anvisade elavtalet anses ha godtagit de erbjudna villkoren (prop. 2016/17:13 s. 46). En elanvändare ska inte genom sin passivitet kunna samtycka till dynamiskt elpris. Även om det föreslås ett krav på uttryckligt samtycke för att elanvändaren ska få ett avtal med dynamiskt elpris bör det, mot bakgrund av de redovisade förarbetsuttalandena, särskilt regleras att ett anvisat elavtal inte får ha dynamiskt elpris.

4.4Fakturering och information som nätföretag och elleverantörer ska lämna till elanvändare

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om nätföretags och elleveran- törers fakturering av elanvändare och om deras skyldighet att lämna viss information till elanvändarna i samband med fakturering. På begäran ska nätföretag och elleverantörer även lämna uppgifter om historisk elförbrukning till ett företag som elanvändaren har utsett.

Förslaget i rapporten Ren energi överensstämmer inte med regering- ens. I rapporten föreslås detaljerade regler på lagnivå om fakturor och om den information som ska lämnas till elanvändaren. Det föreslås inget bemyn- digande att meddela föreskrifter om den information som ska lämnas.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energigas Sverige och Göteborgs kommun förespråkar att Sverige följer direktivets krav på tidsintervall för fakture- ring. Oberoende elhandlare anser att fakturan endast ska innehålla det som är nödvändigt för faktureringen. Oberoende elhandlare och Svenska Kyl- och Värmepumpföreningen anser att det ska gå att ta ut en skälig avgift för pappersfakturor.

Skälen för regeringens förslag: I det nya elmarknadsdirektivet har kraven på information som ska anges på fakturan eller i samband med fakturering utökats (artikel 18 och bilaga I). Kraven gäller både elleveran- törer och, i viss utsträckning, nätföretag. Uttrycket faktureringsinforma- tion används i direktivet och med det avses enligt artikel 2.21 informatio- nen på en slutkunds faktura med undantag för en betalningsbegäran.

39

Prop. 2022/23:59 Det är bara direktivets övergripande krav i fråga om fakturering och information till elanvändaren som bör finnas på lagnivå. Sedan tidigare finns bestämmelser i ellagen om att elleverantörens fakturering ska baseras på elanvändarens uppmätta förbrukning och att nätföretag och elleveran- törer inte får ta ut någon avgift för fakturor och information som lämnas i samband med fakturering. Dessa bestämmelser bör finnas kvar i ellagen. Med anledning av direktivsgenomförandet bör det också införas krav i ellagen på att elleverantörer och nätföretag, på begäran, ska lämna infor- mation om historisk elförbrukning till ett företag som elanvändaren har utsett (bilaga 1 punkt 4).

40

De detaljerade kraven på fakturering och information som ska lämnas till elanvändaren bör finnas i förordning eller myndighetsföreskrifter. Kra- ven handlar exempelvis om hur fakturorna ska utformas, tidsintervall för fakturering, att fakturorna ska vara tydliga och att elanvändare ska er- bjudas fakturor i elektronisk form och flexibla betalningssätt. Kraven handlar också om när och hur viss information ska tillhandahållas elanvän- daren och vad den informationen ska omfatta. Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer bör alltså få meddela föreskrifter i dessa frågor. Hittillsvarande bestämmelser i ellagen om fakturans innehåll och om fakturering (4 kap. 40 § och 41 § andra stycket och 8 kap. 16 och 18 §§) kan med stöd av bemyndigandet flyttas till föreskrifter på lägre nivå än lag.

Ett par remissinstanser föreslår att det ska gå att ta ut en avgift för pappersfakturor. I ellagen finns, som nämnts, ett förbud mot att ta ut avgifter för fakturor och faktureringsinformation. Förbudet infördes för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet. I det nya elmarknadsdirektivet finns ett motsvarande förbud i artikel 18.2. Det är därför inte möjligt att ändra ellagen i denna del.

4.5Skyldigheten för elleverantörer att ta emot el från mikroproducenter

Regeringens förslag: Skyldigheten att ta emot el från en produktions- anläggning ska gälla i förhållande till en elanvändare som kan få skatte- reduktion för mikroproduktion av förnybar el och innefatta en skyldig- het att ta emot elen på skäliga villkor.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige och Svensk vindkraft-

förening har ingen invändning mot skyldigheten i sig för elhandlare att ta emot el från mikroproducenter på skäliga villkor men anser att det inte bör vara tvingande för mikroproducenten att få ersättning. Skälet för detta anges vara att en mikroproducent som har annan verksamhet kan bli momspliktig på grund av ersättningen för den inmatade elen. Sveriges Kommuner och Regioner anser att det bör finnas en bättre redogörelse för vad som utgör skäliga villkor för att minska risken för tvister.

Skälen för regeringens förslag: En fysisk eller juridisk person har efter begäran rätt till skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el, se 67 kap. 27 § inkomstskattelagen (1999:1229). Det gäller den som fram-

ställer förnybar el, i en och samma anslutningspunkt matar in förnybar el Prop. 2022/23:59 och tar ut el, har en säkring om högst 100 ampere i anslutningspunkten och

har anmält till nätkoncessionshavaren att förnybar el framställs och matas in i anslutningspunkten. Även dödsbon och svenska handelsbolag har rätt till skattereduktion.

En elleverantör som levererar el till en elanvändare som har rätt till skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el är skyldig att ta emot den el som matas in från elanvändarens produktionsanläggning (hittills- varande 8 kap. 5 a § ellagen). Skyldigheten gäller dock inte om elanvän- daren har ingått avtal med någon annan om att ta emot elen. Vad som i lagtexten avses med uttrycket ”har rätt till skattereduktion” bör förtydligas, bl.a. i fråga om huruvida mottagningsplikten endast gäller när en elanvän- dare har begärt eller har beviljats skattereduktion. Det bör även förtydligas huruvida mottagningsplikten innefattar en skyldighet att betala för elen.

Mottagningspliktens syfte är att säkerställa att det i alla lägen finns en köpare och balansansvarig för mikroproduktionen så att balansavräk- ningen fungerar (se prop. 2014/15:1 s. 223 och SOU 2013:46 s. 74 och 76–78). Med hänsyn till syftet bör det klargöras att mottagningsplikten gäller i förhållande till varje elanvändare som uppfyller förutsättningarna för att få skattereduktion enligt inkomstskattelagen och den innefattar en skyldighet att ta emot elen på skäliga villkor, vilket framför allt innebär att elproducenten ska ha rätt att få marknadsmässig ersättning för elen.

Ett par remissinstanser påpekar att det inte bör vara tvingande för en mikroproducent att ta emot ersättningen. En skyldighet för elleverantören att betala innebär inte att elproducenten har en skyldighet att kräva eller ta emot betalning. Någon särskild reglering krävs inte i den frågan.

5Efterfrågeflexibilitet

Regeringens förslag: I ellagen ska det med efterfrågeflexibilitet avses att en elanvändare ändrar sin förbrukning jämfört med sitt normala eller nuvarande förbrukningsmönster som ett svar på marknadssignaler eller med anledning av att någon har antagit elanvändarens anbud att minska eller öka sin förbrukning mot en bestämd ersättning på en sådan organiserad marknad som avses i artikel 2.4 i kommissionens genom- förandeförordning (EU) nr 1348/2014.

Förslaget i rapporten Oberoende aggregatorer överensstämmer i hu- vudsak med regeringens. I rapporten föreslås en något annorlunda utform- ning av definitionen av efterfrågeflexibilitet.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Efterfrågeflexibilitet (på engelska demand response) innebär att elanvändarna anpassar sin användning uti- från olika signaler. Det kan t.ex. handla om att kunderna minskar sin el- användning när elnätet är hårt belastat eller ökar sin elanvändning när elpriset är lågt. Med rätt förutsättningar för teknik och marknad kan efter-

41

Prop. 2022/23:59 frågeflexibilitet vara ett verktyg och användas som en effektiv resurs för balansering och reglering av elsystemet.

I elmarknadsdirektivet definieras efterfrågeflexibilitet som förändringar i belastningen i fråga om el från slutkunder, jämfört med deras normala eller nuvarande konsumtionsmönster, som svar på marknadssignaler, inbe- gripet som svar på tidsvarierande elpriser eller ekonomiska incitament, eller som svar på antagandet av slutkundens bud om att sälja efterfråge- minskning eller -ökning till ett visst pris på organiserade marknader enligt definitionen i artikel 2.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknader- na för energi, enskilt eller genom aggregering (artikel 2.20).

Ellagen innehåller redan reglering som syftar till att underlätta efterfrå- geflexibilitet, men ordet används inte i de aktuella bestämmelserna (3 kap. 6, 41 och 42 §§). I samband med att elmarknadsdirektivet genomförs när det gäller efterfrågeflexibilitet genom aggregering (artikel 17) är det lämp- ligt att det i lagen införs en definition av efterfrågeflexibilitet. Definitionen bör i sak stämma överens med den som finns i direktivet, men det finns utrymme för att formulera den på ett tydligare sätt. Det är inte heller nöd- vändigt att definitionen innehåller sådana exemplifieringar som finns i direktivet. Med efterfrågeflexibilitet bör det i ellagen avses att en elanvän- dare ändrar sin förbrukning jämfört med sitt normala eller nuvarande för- brukningsmönster som ett svar på marknadssignaler eller med anledning av att någon har antagit elanvändarens anbud att minska eller öka sin för- brukning mot en bestämd ersättning på en sådan organiserad marknad som avses i artikel 2.4 i genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014.

En hänvisning till en EU-förordning kan avse en viss angiven lydelse (statisk hänvisning) eller den vid varje tidpunkt gällande lydelsen (dyna- misk hänvisning). En statisk hänvisning kan medföra att lagen behöver ändras om EU-förordningen ändras. Genom en dynamisk hänvisning säker- ställs att ändringar i EU-förordningen får omedelbart genomslag exempel- vis när det gäller en tillsynsmyndighets sanktionsmöjligheter, eftersom lagen inte med nödvändighet behöver ändras om förordningen ändras. I tillsynsbestämmelser som kompletterar EU-förordningar görs numera hänvisningarna ofta dynamiska. Det är lämpligt att hänvisningen till EU:s genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 är dynamisk när det gäller vad som ska avses med efterfrågeflexibilitet.

42

6

Efterfrågeflexibilitet genom aggregering

Prop. 2022/23:59

 

6.1

En leverantör av aggregeringstjänster ska få

 

 

tillträde till elmarknaderna

 

 

 

Regeringens förslag: En leverantör av aggregeringstjänster ska inte få

 

hindras av andra marknadsaktörer från att få tillträde till elmarknaderna.

 

En elanvändare ska, oberoende av sitt avtal med en elleverantör och

 

utan dennes godkännande, kunna köpa och sälja andra eltjänster än

 

elleverans, däribland aggregeringstjänster.

 

En elleverantör ska inte få ta ut oskäliga avgifter eller ställa oskäliga

 

krav på en elanvändare med anledning av att elanvändaren har ett avtal

 

om tillhandahållande av en aggregeringstjänst.

 

 

 

Förslaget i rapporten Oberoende aggregatorer överensstämmer del-

 

vis med regeringens. I rapporten föreslås att den som levererar aggrege-

 

ringstjänster ska ha samma skyldigheter som en elleverantör gentemot

 

elanvändaren. I rapporten föreslås att avtal om tjänster för aggregering ska

 

få ingås i en viss balanspunkt endast med den elanvändare som enligt avtal

 

med nätkoncessionshavaren har rätt att ta ut eller mata in el i den punkt

 

där överföringen av el till eller från balanspunkten mäts av nätkoncessions-

 

havaren. Uttrycket aggregeringstjänst definieras inte i rapporten.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inga invändningar mot det. Affärsverket svenska kraftnät påpekar att

 

rapportens förslag innebär att en aggregator har en roll som omfattar andra

 

roller på elmarknaden och att den måste begränsas till det som är unikt med

 

intentionerna för aggregatorrollen enligt elmarknadsdirektivet. Vidare

 

anser Affärsverket svenska kraftnät att nätföretag bör få ställa tekniska,

 

administrativa eller andra krav för att flexibilitetstjänsten ska komma till

 

nytta för nätföretaget och att rätten att ingå avtal om aggregering ska

 

utsträckas till att även omfatta elproducenter. Energiföretagen Sverige är

 

positiva till att aggregering möjliggörs men framför att kundens avtal med

 

en oberoende aggregator utgör en stor ekonomisk risk för en befintlig el-

 

leverantör, och att det därför bör finnas situationer då avtal kan om-

 

förhandlas eller avslutas. I vart fall anser Energiföretagen Sverige att det

 

bör finnas regler om hur den oberoende aggregatorn ska kompensera den

 

befintliga elleverantören för uteblivna volymer som elleverantören redan

 

avtalat med kunden om. Liknande synpunkter förs fram av Göteborg

 

Energi AB. Förvaltningsrätten i Linköping anser att det bör finnas en tydlig

 

definition i lagen av begreppet oberoende aggregator.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Aggregeringstjänster kan bidra till att upprätthålla balansen i elsystemet

 

och till att minska problemen med kapacitetsbrist

 

I elmarknadsdirektivet introduceras regler för aggregeringstjänster. Vad

 

som avses med aggregering är definierat i ellagen. Med aggregering avses

 

sammanslagning av flera elanvändares förbrukning eller sammanslagning

 

av producerad el för försäljning, anskaffning eller auktionering på el-

 

marknader. Uttrycket definierades för att genomföra artikel 17.2 i elmark-

43

 

 

Prop. 2022/23:59 nadsdirektivet, jfr propositionen Genomförande av elmarknadsdirektivet när det gäller nätverksamhet (prop. 2021/22:153 s. 57 f.).

Aggregeringstjänster möjliggör för elanvändare att delta mer aktivt på elmarknaden. De kan därigenom bidra till att minska problemen med kapa- citetsbrist genom att anpassa sin förbrukning utifrån olika marknads- signaler. Det kan t.ex. handla om att minska elanvändningen när elnätet är hårt belastat eller öka förbrukningen när elpriset är lågt. En aggregerings- tjänst kan bestå i att elanvändare erbjuds att ladda elbilar till ett extra förmånligt pris vid vissa tidpunkter när elpriset är lågt. Den som levererat aggregeringstjänsten kan sedan sälja eller på annat sätt utnyttja den för- brukningsreduktion som uppstår till följd av att laddningen sker vid den avtalade tidpunkten. Aggregeringstjänster kan även bidra till att upprätt- hålla balansen i elsystemet, exempelvis genom att stödtjänster tillhanda- hålls Affärsverket svenska kraftnät.

En leverantör av aggregeringstjänster ska få tillträde till elmarknaderna

För att elmarknadsdirektivet ska kunna genomföras bör regler som öppnar marknaden för aggregeringstjänster föras in i ellagen. Leverantörer av aggregeringstjänster ska garanteras tillträde till elmarknaderna och ges möjlighet att erbjuda sina tjänster till elanvändare utan medgivande från andra marknadsaktörer (artikel 17.3 a). Det ska också stå kunder fritt att oberoende av avtalet med elleverantören köpa och sälja andra eltjänster än leverans, däribland aggregeringstjänster (artikel 13). Det får inte heller finnas några hinder för tillträde till marknaderna genom att elanvändare som har ett avtal om aggregering träffas av oskäliga avgifter eller andra krav (artiklarna 13.4 och 17.3 e).

Affärsverket svenska kraftnät anser att rätten att ingå avtal om aggre- gering ska utsträckas till att även omfatta elproducenter. Den föreslagna regleringen om att leverantörer av aggregeringstjänster ska få tillträde till elmarknaderna gäller för alla aktörer som tillhandahåller aggregerings- tjänster, även elproducenter. Affärsverket anser vidare att nätföretag bör få ställa tekniska, administrativa eller andra krav för att aggregeringstjänsten ska komma till nytta. Direktivet anger endast att oskäliga krav inte får ställas på grund av att en elanvändare har ett avtal om aggregering. Där- med bör det finnas ett utrymme för att ställa rimliga krav, t.ex. av teknisk natur, om de medför nytta. Energimarknadsinspektionens tillsyn bör omfatta regleringen av huruvida ett krav är att anse som skäligt.

Energiföretagen Sverige och Göteborg Energi anser att befintliga avtal bör få omförhandlas eller avslutas om de påverkas av att elanvändaren har ett avtal om aggregering, alternativt att det införs regler om kompensation för uteblivna volymer som elleverantören har avtalat med kunden om. Några sådana regler bör dock inte införas. Det framgår tydligt av elmark- nadsdirektivet att elanvändarna, i fråga om aggregeringstjänster, ska kunna agera oberoende av avtalet med elleverantören. När det gäller kompensation för uteblivna volymer så är bedömningen att ett avtal om tillhandahållande av aggregeringstjänster inte innebär en större risk för elleverantören än om en elanvändare exempelvis tilläggsisolerar huset, sätter in en värmepump, installerar solceller eller energieffektiviserar industriella processer. I avsnitt 8.3 behandlas frågan om kompensation till

44

elleverantörer för de kostnader för anskaffning av el som uppkommer Prop. 2022/23:59 under aktivering av efterfrågeflexibilitet.

Olika regelverk ska gälla för elleverantörer och leverantörer av aggregeringstjänster

Den som levererar aggregeringstjänster kan vara både en elleverantör som även levererar el till elanvändaren och en aktör som bara levererar aggre- geringstjänster utan att leverera el. Båda tjänsterna kan levereras i samma uttagspunkt för el. Enligt elmarknadsdirektivet ska olika krav gälla beroende på vilken av de båda tjänsterna som levereras. Det finns därför starka skäl att vid genomförandet av direktivet skilja tillhandahållande av aggregeringstjänster från leveranser av el.

I elmarknadsdirektivet används uttrycket oberoende aggregator och det definieras som en marknadsaktör som deltar i aggregering och som inte är ansluten till kundens leverantör. Vad som avses med ansluten till kundens leverantör utvecklas inte. Det bör inte ha betydelse huruvida den som levererar aggregeringstjänster är ansluten till elleverantören eller inte. Det relevanta bör vara vilken typ av tjänst som levereras. Om tjänsten är elleverans ska det vara regelverket för sådana leveranser som gäller. Levereras aggregeringstjänster ska det föreslagna regelverket för sådana tjänster gälla, oavsett om det är elleverantören som levererar tjänsterna eller om de levereras av en aktör som endast levererar aggregerings- tjänster. På så vis tydliggörs rollerna på elmarknaden, vilket Affärsverket svenska kraftnät efterfrågar. I ellagen bör därför uttrycket leverantör av aggregeringstjänster användas i stället för uttrycket oberoende aggregator, som används i elmarknadsdirektivet.

6.2Den som levererar aggregeringstjänster ska ha skyldigheter mot elanvändaren och nätföretaget

Regeringens förslag: Innan en leverantör av aggregeringstjänster börjar tillhandahålla sådana tjänster i en elanvändares uttagspunkt ska leveran- tören göra en anmälan till det nätföretag som elanvändaren har avtal med. Detsamma ska gälla innan leverantören övertar leveranser av aggregeringstjänster från en annan leverantör av sådana tjänster.

Innan ett avtal om tillhandahållande av aggregeringstjänster träffas ska elanvändaren informeras om avtalsvillkoren. En elleverantör ska kostnadsfritt, på begäran, lämna uppgifter till elanvändaren om elanvän- darens efterfrågeflexibilitet. En elanvändare ska kunna byta leverantör av aggregeringstjänster inom tre veckor från begäran om byte. Ett sådant byte ska vara kostnadsfritt för konsumenter och små företag.

Förslaget i rapporten Oberoende aggregatorer överensstämmer del-

 

vis med regeringens. I rapporten finns inget förslag om att en leverantör

 

av aggregeringstjänster ska göra en anmälan till det nätföretag som el-

 

användaren har avtal med innan tjänsterna börjar levereras.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inga invändningar mot det. Energiföretagen Sverige anser att en

 

oberoende aggregator ska informera elanvändarens befintliga elleverantör

45

 

Prop. 2022/23:59 om att ett aggregeringsavtal ingås för att ge den befintliga elleverantören en möjlighet att anpassa sin kraftanskaffning och därmed minska sina obalanser. Teknikföretagen ställer sig positiva till att man ska ha rätt att byta leverantör eller marknadsaktör inom kortast möjliga tid men framför att byte av aggregator i förtid kan medföra kostnader för borttagning av installerad ICT-teknik och återställning av mjukvara och att aggregatorn ska ha rätt till full kostnadstäckning.

Skälen för regeringens förslag

Nätföretagen bör få information om leverans av aggregeringstjänster

För att aggregeringstjänsterna ska fungera, inte minst i förhållande till balansansvaret, måste det finnas information att tillgå för nätföretagen om att sådana tjänster börjar levereras. På samma sätt som hittills har gällt för elleverantörer bör det därför krävas att en leverantör av aggregerings- tjänster gör en anmälan till nätföretaget som elanvändaren har avtal med innan tjänsterna börjar levereras.

Energiföretagen Sverige framför att den som levererar aggregerings- tjänster även bör informera elanvändarens befintliga elleverantör om att ett aggregeringsavtal ingås. Antalet elleverantörer är dock avsevärt större än antalet nätföretag. Att ställa ett sådant informationskrav på den som leve- rerar aggregeringstjänster skulle föra alltför långt. Elleverantören kan via nätföretaget få information om att aggregeringstjänster har börjat levereras.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i dag, med stöd av ett bemyndigande, meddela föreskrifter om den anmälan som en elleverantör ska göra till ett nätföretag innan leverans av el ska påbörjas (hittillsvarande 8 kap. 6 § femte stycket). Med stöd av bemyndigandet har Energimarknadsinspektionen meddelat föreskrifter om att anmälan bl.a. ska innehålla uppgifter om nätföretagets, den balansansvariges och el- användarens identitet och startdatum för elleverans. Inspektionen har också meddelat föreskrifter om vilka underrättelser som nätföretaget ska skicka efter att ha tagit emot en anmälan. Det finns behov av att meddela föreskrifter av samma slag när det gäller den anmälan som ska göras till nätföretaget innan aggregeringstjänster börjar levereras. Om det är en el- leverantör som ska leverera aggregeringstjänster så krävs färre uppgifter, men det är viktigt att nätföretaget även i dessa fall får kännedom om att aggregeringstjänster levereras. I lagrådsremissen finns det därför ett för- slag om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om den anmälan som en leverantör av aggrege- ringstjänster ska göra till ett nätföretag. Föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i en anmälan till nätföretaget innan elleverans påbörjas eller aggregeringstjänster tillhandahålls är dock av verkställighetskaraktär och kan, i enlighet med vad Lagrådet anger, meddelas med stöd av 8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen. Förslaget till bemyndigande i lag- rådsremissen (9 kap. 35 § i lagrådsremissens lagförslag) bör därför inte tas in i propositionen. Även hittillsvarande bemyndigande i 8 kap. 6 § femte stycket ellagen bör utgå. Eftersom föreskrifter om uppgifter som ska lämnas i en anmälan är av typisk verkställighetskaraktär finns det inte behov av att i lagen upplysa om att sådana föreskrifter finns på lägre nivå än lag.

46

Elanvändaren har rätt till viss information och till att byta leverantör av

Prop. 2022/23:59

aggregeringstjänster

 

I elmarknadsdirektivet ställs vissa krav på den som levererar aggregerings-

 

tjänster bl.a. i fråga om att lämna information till elanvändare. Information

 

om avtalsvillkor ska lämnas till elanvändare innan avtal om tillhanda-

 

hållande av aggregeringstjänster träffas (artikel 13.2 andra meningen). In-

 

formation om efterfrågeflexibilitet ska lämnas minst en gång per fakture-

 

ringsperiod, om elanvändaren begär det (artikel 13.3). Medlemsstaterna

 

ska även säkerställa att en elanvändare kan byta leverantör av aggrege-

 

ringstjänster inom tre veckor från en begäran om byte (artikel 12.1). Ett

 

sådant byte ska vara kostnadsfritt för konsumenter och små företag (arti-

 

kel 12.2). Den som levererar aggregeringstjänster ska uppfylla de nämnda

 

kraven på ett icke-diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete och

 

tidsåtgång (artikel 12.4 och 13.4).

 

Det bör finnas regler i ellagen om att information ska lämnas om avtals-

 

villkoren innan ett avtal om tillhandahållande av aggregeringstjänster

 

träffas. Det bör även regleras i ellagen att en elleverantör kostnadsfritt ska

 

lämna uppgifter till elanvändaren om dennes efterfrågeflexibilitet, att en

 

elanvändare ska kunna byta leverantör av aggregeringstjänster inom tre

 

veckor från begäran om byte och om att ett sådant byte ska vara kostnads-

 

fritt för konsumenter och små företag.

 

När det gäller informationsskyldigheten som leverantören av aggrege-

 

ringstjänster har gentemot elanvändaren i fråga om efterfrågeflexibilitet så

 

kan det finnas behov av detaljerade föreskrifter på lägre nivå än i lag.

 

Sådana föreskrifter kan, i enlighet med vad Lagrådet anger, meddelas med

 

stöd av 8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen. För att regleringen ska

 

bli uttömmande förutsätts det inte att lagtexten ska bli kompletterad på

 

lägre nivå och därför finns det inte behov av att i lagen upplysa om att

 

sådana kompletteringar kan finnas.

 

Det finns en möjlighet att ta ut en avgift av elanvändare som säger upp

 

ett avtal om elleverans i förtid (artikel 12.3), se avsnitt 4.2. Samma

 

möjlighet bör inte finnas för leverantörer av aggregeringstjänster, trots att

 

de nämns i inledningen av artikeln. Skälet är att det tydligt framgår att den

 

avgift som ska vara möjlig att ta ut avser avtal om leverans av el som sägs

 

upp i förtid. Därför bör endast elleverantörer kunna ta ut avgiften.

 

7Övergripande systemansvar

7.1Affärsverket svenska kraftnät är systemansvarig myndighet

Affärsverket svenska kraftnät är systemansvarig myndighet och har i den egenskapen det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kort- siktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el (8 kap. 1 § ellagen). Det övergripande systemansvaret omfattar hela det nationella

elsystemet, dvs. transmissionsnätet, regionnäten och lokalnäten samt till

47

Prop. 2022/23:59 näten anslutna anläggningar (prop. 1996/97:136 s. 169). Det som avses är alltså inte samma sak som det ansvar som ligger på Affärsverket svenska kraftnät i dess egenskap av systemansvarig för överföringssystemet (trans- missionsnätsföretag) enligt elmarknadsdirektivet. Den systemansvarige för överföringssystemet ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av överföringssystemet (transmissionsnätet) inom ett visst om- råde och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el. Det som avses är alltså den som ansvarar för driften av ett transmissionsnät.

Lagrådet föreslår nya formuleringar när det gäller innebörden av det övergripande systemansvaret och Affärsverket svenska kraftnäts anskaff- ning av tjänster med anknytning till det övergripande systemansvaret. Regeringen bedömer att det saknas förutsättningar att närmare överväga sådana ändringar med hänsyn till det underlag som finns i lagstiftnings- ärendet.

Affärsverket svenska kraftnät utövar också tillsyn över att ellagen och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, se 2 § förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el.

7.2Särskilda åtgärder för att öka eller minska produktionen eller förbrukningen av el

Regeringens förslag: I den utsträckning som det behövs för att den systemansvariga myndigheten ska kunna utöva det övergripande systemansvaret ska myndigheten få beordra balansansvariga att öka eller minska produktionen eller förbrukningen av el.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om de åtgärder som krävs för att öka eller minska förbrukningen av el.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inga invändningar mot det. E.ON Sverige AB avstyrker förslaget med hänvisning till att de balansansvariga inte alltid har någon kvarstående flexibilitet att bidra med och kan sakna civilrättslig möjlighet att påverka situationen. Även Energiföretagen Sverige, Svensk Vindkraftförening och Vattenfall AB framhåller att det inte är självklart att den balansansvarige har rättslig eller faktisk möjlighet att i alla lägen styra driften av en anlägg- ning.

Skälen för regeringens förslag

Ändrad produktion eller förbrukning av el i extrema situationer

Affärsverket svenska kraftnät får, i den utsträckning det behövs för att kunna utöva systemansvaret, beordra elproducenter att, mot marknads- mässig ersättning, öka eller minska produktionen av el (8 kap. 2 § första

stycket ellagen).

48

Inom ramen för det övergripande systemansvaret träffar Affärsverket Prop. 2022/23:59 svenska kraftnät avtal med balansansvariga om balanshållningen. En

balansansvarig har i många fall egen elproduktion, men det är inte en förutsättning för att åta sig balansansvar. Avtalen med de balansansvariga innehåller möjligheter att reglera såväl produktion som förbrukning på den s.k. reglerkraftmarknaden. När Affärsverket svenska kraftnät behöver reglera balansen i det svenska elsystemet görs det i första hand genom att anta balansansvarigas erbjudanden på reglerkraftmarknaden. Sådana bud kan avse ökning eller minskning av såväl produktion som förbrukning.

Alla avrop av upp- eller nedreglering på reglerkraftmarknaden sker

 

genom de balansansvariga. Detta gäller även när någon annan än den

 

balansansvarige äger den aktuella resursen. En balansansvarig har alltså

 

en viss möjlighet att förfoga även över elproduktion från anläggningar som

 

någon annan äger. Det är de balansansvariga som lämnar information om

 

produktionsplaner och planer för avkopplingsbar förbrukning och om

 

vilka reserver som finns. Enligt avtalet med Affärsverket svenska kraftnät

 

är den balansansvarige skyldig att på begäran flytta en planerad produk-

 

tionsändring i tiden.

 

En anpassning av regelverket

 

Det gällande regelverket tar inte fullt ut till vara de möjligheter att anpassa

 

elproduktionen som finns genom de informationskanaler som etablerats

 

mellan Affärsverket svenska kraftnät och de balansansvariga. Bestämmel-

 

serna gör det inte heller möjligt att i extrema situationer beordra en ändrad

 

förbrukning, trots att det är fullt möjligt för balansansvariga att tillhanda-

 

hålla en ökad eller minskad förbrukning. En sådan åtgärd kan vara moti-

 

verad om en balansansvarig har reserver eller resurser som inte har gjorts

 

tillgängliga på reglerkraftmarknaden.

 

Regelverket bör anpassas till hur balansregleringen fungerar i praktiken.

 

Det innebär till en början att Affärsverket svenska kraftnät bör få möjlighet

 

att beordra även balansansvariga att öka eller minska produktionen av el.

 

En balansansvarig bör också kunna beordras att öka eller minska för-

 

brukningen av el. I praktiken innebär en sådan ordning inte någon väsent-

 

lig förändring för de balansansvariga. Det är endast i sällsynta undan-

 

tagssituationer som det blir aktuellt för Affärsverket svenska kraftnät att

 

beordra balansansvariga att öka eller minska produktionen eller förbruk-

 

ningen av el. Den balansansvarige har vidare i ett sådant fall rätt till

 

marknadsmässig ersättning. Förslaget kan alltså inte antas få några påtag-

 

liga negativa konsekvenser för de balansansvariga.

 

Lagrådet väcker frågan om huruvida ”beordra” är rätt ord i samman-

 

hanget. Regeringen bedömer dock att det är lämpligt att även fortsättnings-

 

vis använda det ordet med hänsyn till att det handlar om myndighets-

 

utövning. Skyldigheten att följa Svenska kraftnäts anvisningar följer alltså

 

av lagen och inte av något avtalsförhållande mellan verket och elprodu-

 

centen eller den balansansvarige.

 

Den balansansvariges praktiska förutsättningar

 

Flera remissinstanser, bl.a. E.ON Sverige AB och Energiföretagen Sverige,

 

framhåller att en balansansvarig kan sakna förutsättningar att öka eller

 

minska produktionen eller förbrukningen av el i en anläggning. Även

49

 

Prop. 2022/23:59 Lagrådet berör frågan. Det kan dock inte komma i fråga för Affärsverket svenska kraftnät att beordra den balansvarige att vidta åtgärder för att öka eller minska produktionen eller förbrukningen av el, om den balans- ansvarige inte har praktiska förutsättningar att följa verkets anvisningar. Detta är inte någonting som uttryckligen behöver framgå av lagtexten.

Överklagande

Affärsverket svenska kraftnäts beslut att beordra sådana åtgärder som behandlas i detta avsnitt kan inte överklagas (13 kap. 7 § andra stycket ellagen). Lagrådet anser att det i stället för ett överklagandeförbud bör kunna skrivas in att ett beslut ska efterlevas omgående. Regeringen be- dömer att det saknas förutsättningar att närmare överväga sådana ändring- ar med hänsyn till det underlag som finns i lagstiftningsärendet.

Föreskrifter på en lägre normnivå

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de åtgärder som behövs för att öka eller minska produk- tionen av el (8 kap. 2 § tredje stycket ellagen). Med hänsyn till att det in- förs en möjlighet att beordra balansansvariga att öka eller minska förbruk- ningen av el bör bemyndigandet utökas till att avse även sådana åtgärder.

 

7.3

Skyldighet att lämna uppgifter till den

 

 

systemansvariga myndigheten

 

 

 

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen

 

bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för balansansva-

 

riga och innehavare av elektriska anläggningar att till den systemansva-

 

riga myndigheten lämna de uppgifter om produktion, överföring eller

 

förbrukning av el som behövs för utövandet av det övergripande

 

systemansvaret.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

har inga invändningar mot det. Affärsverket svenska kraftnät anser att det

 

bör framgå att det endast är den systemansvariga myndigheten som, efter

 

bemyndigande, ska kunna meddela föreskrifter.

 

Skälen för regeringens förslag: För att kunna utöva det övergripande

 

systemansvaret måste Affärsverket svenska kraftnät få kännedom om hur

 

mycket el som kommer att matas in på och tas ut från det nationella

 

elsystemet och även om när detta kommer att ske. Myndigheten behöver

 

alltså information från de stora aktörerna på elmarknaden.

 

Regeringen får enligt 8 kap. 3 § ellagen meddela föreskrifter om skyl-

 

dighet för elproducenter och elanvändare att till Affärsverket svenska

 

kraftnät lämna de uppgifter om produktion eller konsumtion av el som be-

 

hövs för utövandet av det övergripande systemansvaret. Regeringen har

 

meddelat sådana föreskrifter i förordningen om systemansvaret för el.

 

Bemyndigandet i 8 kap. 3 § ellagen gäller elproducenter och elanvända-

 

re. I praktiken kanaliseras emellertid sådan information i första hand ge-

50

nom de balansansvariga. För att se till att det nationella elsystemet drivs

på ett säkert sätt behöver Affärsverket svenska kraftnät, utöver den infor- Prop. 2022/23:59 mation som balansansvariga lämnar, direkt information om driften av

vissa elektriska anläggningar, främst större produktions- och överförings- anläggningar.

Föreskrifterna om uppgiftsskyldighet bör anpassas till de nu nämnda praktiska förhållandena. Normgivningsbemyndigandet bör därför gälla skyldighet för balansansvariga och innehavare av elektriska anläggningar att till den systemansvariga myndigheten lämna de uppgifter om pro- duktion, överföring eller förbrukning av el som behövs för utövandet av det övergripande systemansvaret.

Regeringen har i dag ingen möjlighet att överlåta till en förvaltnings- myndighet att meddela föreskrifter i ämnet. Några principiella skäl som talar emot en sådan möjlighet finns dock inte. Det kan vidare i framtiden finnas behov av information på en mer detaljerad nivå än den som följer av de föreskrifter som i dag finns i förordningen om systemansvaret för el. Inte bara regeringen utan även den myndighet som regeringen bestämmer bör alltså få meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet. Sådana myndig- hetsföreskrifter bör i första hand meddelas av den systemansvariga myn- digheten. Det finns dock inte skäl att i lagen, på det sätt som Affärsverket svenska kraftnät förordar, begränsa vilken förvaltningsmyndighet som får bemyndigas att meddela föreskrifter.

7.4

Mål för driftsäkerheten

 

 

 

Regeringens förslag: Bestämmelserna om mål för driftsäkerheten ska

 

utgå ur ellagen.

 

 

 

De remitterade underlagen innehåller inte något motsvarande förslag.

 

Remissinstanserna berör inte frågan.

 

Skälen för regeringens förslag: I 8 kap. 3 b § ellagen finns föreskrifter

 

om mål för driftsäkerheten på transmissionsnät i Sverige och på

 

utlandsförbindelser som är anslutna till ett sådant transmissionsnät. Regle-

 

ringen infördes för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv

 

2005/89/EG av den 18 januari 2006 om åtgärder för att trygga elförsörj-

 

ning och infrastrukturinvesteringar. Direktivet upphävdes genom Europa-

 

parlamentets och rådets förordning (EU) 2019/941 av den 5 juni 2019 om

 

riskberedskap inom elsektorn och om upphävande av direktiv 2005/89/EG

 

och upphörde att gälla den 4 juli 2019.

 

Lagrådet ifrågasätter om bestämmelser av detta slag ska tas upp i lag.

 

Lagrådet noterar även att bestämmelserna i en framtid kan komma att

 

slopas och anför att det hade varit bäst om en sådan lagstiftningsåtgärd

 

hade utförts nu när det ändå görs betydande ändringar i ellagen.

 

Föreskrifterna i den aktuella paragrafen har Affärsverket svenska

 

kraftnät som huvudsaklig adressat. Sådana föreskrifter kräver inte lagform

 

utan kan meddelas av regeringen med stöd av 8 kap. 7 § första stycket 2

 

regeringsformen.

 

Den aktuella paragrafen är inte längre nödvändig för att genomföra EU-

 

rätten i Sverige. Regeringen bedömer dock att ytterligare underlag bör tas

 

fram innan det kan bli aktuellt att helt avskaffa regleringen. Som Lagrådet

 

framhåller finns det däremot inte skäl att ha bestämmelserna i ellagen.

51

Prop. 2022/23:59 Motsvarande föreskrifter kan införas i en förordning i avvaktan på ytter- ligare utredning.

I 8 kap. 3 b § andra stycket ellagen finns ett bemyndigande till rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de krav och skyldigheter som måste iakttas för att målen för driftsäkerhet ska uppnås. Det har inte meddelats några föreskrifter med stöd av bemyndigandet. Sådana föreskrifter som skulle kunna bli aktuella kan dessutom meddelas med stöd av andra normgivningsbemyndiganden (jfr prop. 2008/09:142 s. 20 f.).

Med hänsyn till det som nu har sagts bör de aktuella lagbestämmelserna utgå.

8Balansansvar för elproduktion och aggregeringstjänster

8.1Balanseringen av elsystemet

Av drifttekniska skäl måste det nationella elsystemet i varje givet ögon- blick tillföras lika mycket el som tas ut från systemet. Det tekniska ansva- ret för en sådan balans ligger på Affärsverket svenska kraftnät. En förut- sättning för att systemet ska fungera är dock att även andra aktörer sam- verkar för att upprätthålla balansen. Den som producerar el måste förbruka den eller avyttra den, och den som tar emot elen måste förbruka den eller sälja den vidare. Omvänt gäller att en elförbrukare måste producera eller köpa den el som förbrukas, liksom att den som säljer el måste producera eller köpa el som motsvarar försäljningen.

Ellagen reglerar frågor om balansansvar när det gäller leverans av el i en elanvändares uttagspunkt. Med balansansvar avses i ellagen det ekonomi- ska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i uttagspunkten (8 kap. 4 §). I praktiken förväntas den balansansvarige emellertid inte endast svara ekonomiskt för obalanser utan även vidta åtgärder för att åstadkomma balans mellan tillförsel och förbrukning. Detta s.k. planeringsmässiga ansvar framgår i viss utsträckning av 8 kap. 4 § andra stycket ellagen och bestämmelser i förordningen om systemansvaret för el men kommer inte tydligt till uttryck i lagstiftningen.

För att genomföra elmarknadsdirektivet i Sverige när det gäller obero- ende aggregering krävs ändringar även när det gäller regelverket för balanseringen av det nationella elsystemet.

52

8.2

Balansansvar för inmatning av el

Prop. 2022/23:59

Regeringens förslag: Med balansansvar ska det i ellagen avses det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt eller att lika mycket el tas ut från systemet som det tillförs i en inmatningspunkt.

En elleverantör ska få ta emot el endast i en inmatningspunkt där någon åtagit sig balansansvaret.

Ett nätföretag ska anvisa berörda elproducenter en ny elleverantör, om den befintliga elleverantören har förlorat sitt balansansvar och inte lyckas eller inte får återställa balansansvaret.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I pro- memorian föreslås att det med balansansvar ska avses ansvar för att balansera förbrukning och försäljning av el med produktion och inköp av el samt skyldighet att svara ekonomiskt för obalanser. Skyldigheten att se till att någon har åtagit sig balansansvar ska enligt förslaget utvidgas på så sätt att ett elhandelsföretag som levererar el för att täcka nätförluster, den som köper eller säljer el på fastkraftsavtal och en elproducent som matar in el i en inmatningspunkt ska se till att någon har åtagit sig balansansvaret. Om en elproducent som matar in el i en inmatningspunkt är en elanvändare som har rätt att efter begäran få skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el, ska dock skyldigheten att se till att det finns en balansansvarig ligga på den som tar emot elen från produktionsanläggningen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Affärsverket svenska kraftnät noterar att det finska bolaget eSett Oy, som utför balansavräkningen, inte har några rutiner för att kunna sätta in elproducenter som balansansvariga om el- producenterna står utan avtal med balansansvarig.

Förslaget i rapporten Ren energi överensstämmer med promemorians när det gäller balansansvar för inmatning av el.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Affärsverket svenska kraftnät anser att det är bra att balansansvaret för inmatningspunkter regleras, men föreslår att en elleverantör som tar emot el i en inmatningspunkt ska se till att någon i förväg har åtagit sig balansansvaret för den inmatade elen. När det gäller större produktionsanläggningar förordar Jämtkraft AB att man endera använder samma metodik med mottagningsplikt som för små anläggningar eller lagstiftar om att flera anläggningar, som har samma ägare, ska be- handlas som en anläggning.

Förslaget i rapporten Oberoende aggregatorer överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Tekniska Verken i Linköping AB avstyrker förslaget. Gävle Energisystem AB anser att det inte går att direkt överföra regelverket för balansansvar för uttag till inmatning.

53

Prop. 2022/23:59

54

Skälen för regeringens förslag

Balansansvaret för inmatningspunkter bör regleras

En elleverantör får bara leverera el i uttagspunkter där någon har åtagit sig balansansvaret (8 kap. 4 § första stycket ellagen). I praktiken krävs redan i dag ett motsvarande åtagande när det gäller elproducenternas inmatning av el i inmatningspunkter.

Med hänsyn till att ellagens reglering endast gäller leverans av el i en elanvändares uttagspunkt har det varit nödvändigt för aktörerna på elmark- naden att utveckla egna rutiner och träffa frivilliga överenskommelser för att kunna hantera balanseringen av elnätet och handeln med el. Att lagstift- ningen endast ofullständigt speglar förhållandena på elmarknaden är förenat med nackdelar redan på det sättet att det gör regelverket svårtill- gängligt även för marknadens aktörer, som kan ha svårt att se sambandet mellan lagregleringen och de praktiska förhållandena.

Det bör alltså införas en reglering i ellagen även när det gäller balans- ansvar för inmatningspunkter. Även innebörden av balansansvar behöver anpassas. Med balansansvar bör det alltså avses det ekonomiska ansvaret inte bara för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt utan även för att lika mycket el tas ut från systemet som det tillförs i en inmatningspunkt.

Regleringens utformning

Utgångspunkten för en reglering av balansansvaret för inmatning bör vara den ordning som redan finns i praktiken. Det betyder att den elleverantör som tar emot el i en inmatningspunkt ska se till att någon i förväg har åtagit sig balansansvaret för den inmatade elen.

För att det alltid ska finnas en balansansvarig i en inmatningspunkt bör nätföretaget anvisa en elleverantör, om balansansvaret upphör i punkten, på samma sätt som sker i dag när balansansvaret upphör i en uttagspunkt och den befintliga elleverantören inte kan eller får återställa ansvaret.

Anskaffande av produktionskapacitet för att fullgöra ett åtagande

Lagrådet föreslår en formulering när det gäller de balansansvarigas an- skaffning av produktionskapacitet för att fullgöra åtaganden enligt avtal om balansansvar. Regeringen bedömer att det saknas förutsättningar att närmare överväga sådana ändringar med hänsyn till det underlag som finns i lagstiftningsärendet.

Återställande av balansansvar

Ett balansansvar i en leveranspunkt kan upphöra om avtalet om balans- ansvar eller den balansansvariges åtagande i förhållande till elleverantören upphör att gälla. I ellagen finns bestämmelser om hur elleverantören i så fall ska gå till väga för att återställa balansansvaret. Regeringen föreslår inga ändringar i sak när det gäller återställande av balansansvar, bortsett från att regleringen ska omfatta även balansansvar för inmatning. Lagrådet föreslår förhållandevis omfattande ändringar jämfört med den hittillsva- rande regleringen. Regeringen bedömer dock att sådana ändringar inte bör göras på det underlag som finns i lagstiftningsärendet.

8.3

Balansansvar för aggregeringstjänster

Prop. 2022/23:59

Regeringens förslag: En leverantör av aggregeringstjänster ska få till- handahålla sådana tjänster i en inmatnings- eller uttagspunkt (leverans- punkt) endast om någon har åtagit sig ett balansansvar som särskilt avser de obalanser som tjänsterna kan medföra.

Den balansansvariges avtal med den systemansvariga myndigheten ska innehålla ett åtagande att betala en ersättning som motsvarar vissa kostnader som aggregeringstjänsterna medför för elleverantörer.

Metoden för att beräkna omfattningen av balansansvaret eller den ersättning som motsvarar elleverantörernas kostnader ska utformas så att metoden inte hindrar aggregering eller efterfrågeflexibilitet, att kompensationen för balansansvariga och elleverantörer avser endast de kostnader för att anskaffa el som uppkommer under aktiveringen av efterfrågeflexibiliteten och att hänsyn tas till de fördelar som aggrege- ringstjänsten kan innebära för någon annan som åtagit sig balansansvar eller som levererar el i leveranspunkten.

Den systemansvariga myndigheten ska ersätta elleverantörer, som har anmält till myndigheten att de levererar el i en uttagspunkt, för kostnader som en leverantör av aggregeringstjänster orsakar genom att tillhandahålla tjänster för efterfrågeflexibilitet i uttagspunkten. Ersätt- ningen ska beräknas enligt grunder som anges i avtal om balansansvar.

Förslaget i rapporten Ren energi överensstämmer delvis med rege- ringens. Enligt förslaget ska en aggregator åta sig det ekonomiska ansvaret för de obalanser som aggregeringen orsakar genom ett avtal med den som har balansansvar i leveranspunkten eller genom att aggregatorn själv är balansansvarig. Den som har balansansvar ska vara skyldig att ingå ett avtal med den aggregator som begär det, om det inte finns särskilda skäl emot det.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Vattenfall AB avstyrker förslaget. Affärs- verket svenska kraftnät anser att det kommande regelverket bör tydliggöra att tjänsten kan innebära dels till- eller frånkoppling, dels ökning eller sänkning av effekt av en installation inom anläggningen samt att akti- veringar i installationen ska gå att verifiera. Göteborgs kommun anser att det behövs ett regelverk för att skydda den balansansvarige och menar att marknaden inte löser formerna för balansansvar och frekvenshållning när den nya aktören aggregatorn kommer in på marknaden. Oberoende Elhandlare framhåller att det är nödvändigt att det i fall med olika aggrega- torer entydigt klarläggs hur balansansvaret ska hanteras och påpekar att förslaget kräver att man kan beräkna den oberoende aggregatorns volymer i uttagspunkten. Power Circle AB avråder från att kräva avtal av oberoende aggregatorer eftersom själva oberoendet tillintetgörs samtidigt som det inne- bär en oproportionerligt stor administration för dessa aktörer. Göteborg Energi AB anser att det krävs standardiserade avtal för att skydda den balansansvarige och för att inte skapa osäkerhet i frågor om exempelvis frekvenshållning. Kraftringen Energi AB framhåller att det är viktigt att aggregatorn tar balansansvaret för den aggregerade elen, då den behöver kunna särskiljas från övriga leveranser.

55

Prop. 2022/23:59 Förslaget i rapporten Oberoende aggregatorer överensstämmer del- vis med regeringens. I rapporten föreslås att regelverket anpassas för att möjliggöra dels en balansansvarsmodell med flera balansansvariga kopp- lade till samma uttags- eller inmatningspunkt, dels en modell där aggre- gatorn tar ekonomiskt ansvar för de obalanser aggregeringen orsakar genom ett system för ekonomisk kompensation mellan berörda parter. Kompensationssystemet ska innebära att aggregatorn är skyldig att ersätta en balansansvarig hos elanvändaren eller elproducenten för direkta kostna- der. Den metod som framgår av avtalet om balansansvar ska omfatta ett system för hur kompensationen ska föras mellan parterna. För beräkning av ersättning ska den systemansvariga myndigheten fastställa hur en referensprofil och ett pris ska bestämmas. Referensprofilen ska grundas på den antagna förbrukningen om ingen aktivering av flexibla resurser sker. Priset för obalansen ska beräknas utifrån ett eller flera faktiska priser på den relevanta marknaden.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Tekniska Verken i Linköping AB och Öresundskraft AB avstyrker förslaget. DR4EU avstyrker förslaget när det gäller modellen med flera balansansvariga kopplade till samma uttags- eller inmatningspunkt. Affärsverket svenska kraftnät anser att förslaget bryter den struktur som elmarknaden i dag är uppbyggd efter på ett negativt sätt och att det i nuläget är olämpligt att införa tvingande regler som ändrar informationsstrukturen på elmarknaden. Konkurrensverket bedömer att taket för beräkningen av de fördelar som aggregatorn gett den balansansvarige riskerar att snedvrida kompensationsmekanismen till aggregatorernas nackdel. Energiföretagen Sverige, Gävle Energisystem AB, Göteborg Energi AB, Kraftringen Energi AB och Vattenfall AB anser att modellerna behöver ytterligare bearbetning innan de är färdiga för ett genomförande. De framhåller att det är svårt att bedöma hur modellen med ett system för ekonomisk kompensation mellan berörda parter kommer att fungera och att det är oklart på vilket sätt andra aktörer än de balansansva- riga kompenseras för den flexibla resursens påverkan på kraftanskaff- ningen vid aktivering. Även Sveriges Allmännytta anser att båda de föreslagna modellerna kräver ytterligare utredning. Oberoende Elhandlare anser att det är tveksamt att öppna för två parallella lösningar på mark- naden och att modellen där aggregatorn tar ekonomiskt ansvar för de oba- lanser aggregeringen orsakar genom ett system för ekonomisk kompensa- tion mellan berörda parter är att föredra. Oberoende Elhandlare anför även att det kan finnas betydande svårigheter med att på ett rimligt sätt bestäm- ma den aktuella referensprofilen. Power Circle AB och Svensk Solenergi anser att lagstiftningen behöver vara tydligare kring vad en obalans är och föreslår att kompensationsmodellen införs i avtal med leverantörer av balanstjänster. DR4EU förordar att aggregatorns obalans definieras så att den motsvarar skillnaden mellan levererade och sålda volymer. DR4EU föreslår även att en kompensationsmodell bör innebära att de som har fördelar av efterfrågeflexibiliteten, dvs. alla elleverantörer, står för kostna- den för kompensationen.

56

Skälen för regeringens förslag

Ansvar för obalanser och kostnader som aggregeringstjänster medför för andra marknadsaktörer

Enligt elmarknadsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att relevanta regelverk innehåller en skyldighet för marknadsaktörer som deltar i aggre- gering att vara ekonomiskt ansvariga för de obalanser de orsakar i elsyste- met. I det avseendet ska de vara balansansvariga parter eller delegera sitt balansansvar i enlighet med artikel 5 i EU:s elmarknadsförordning (arti- kel 17.3 d).

Medlemsstaterna får dessutom kräva att elföretag eller deltagande slut- kunder betalar ekonomisk ersättning till andra marknadsaktörer eller till marknadsaktörens balansansvariga parter, om dessa marknadsaktörer eller balansansvariga parter direkt påverkas av aktiveringen av efterfrågeflexi- bilitet (artikel 17.4 i elmarknadsdirektivet).

Två modeller

Utgångspunkten för Energimarknadsinspektionens förslag i rapporten Oberoende aggregatorer och regeringens överväganden när det gäller att genomföra elmarknadsdirektivet i denna del är rapporten Nordic Regula- tory Framework for Independent Aggregation, som har tagits fram av de nordiska energitillsynsmyndigheternas samarbetsorganisation Nordreg. En nordisk samsyn i dessa frågor kan, utöver den harmonisering som sker genom genomförandet av elmarknadsdirektivet, underlätta för leverantö- rer av aggregeringstjänster att vara verksamma i hela Norden.

Förslagen ska ses mot bakgrund av de krav som ställs i elmarknads- direktivet när det gäller oberoendet hos den som levererar aggregerings- tjänster (artikel 13.1 och 13.2). Leverantörerna av sådana tjänster ska bl.a. kunna komma in på marknaderna utan medgivande från andra marknads- aktörer. En leverantör av aggregeringstjänster som vill delegera sitt balans- ansvar bör mot denna bakgrund kunna göra detta utan att ta hänsyn till vem som har åtagit sig balansansvaret för en elleverantörs inmatning eller mottagande av el i en leveranspunkt.

I Nordregs rapport redovisas två sätt att hantera det ekonomiska ansvaret för obalanser. Det ena sättet är en modell där det ekonomiska ansvaret för obalanser regleras genom att den oberoende aggregatorn, i en punkt bakom huvudmätaren, själv åtar sig balansansvaret eller ingår avtal med en balansansvarig som den aggregatorn själv väljer. Balansansvaret fördelas då mellan kundens befintliga elleverantörs balansansvarige och den obero- ende aggregatorns balansansvarige. Det andra sättet innebär att aggre- gatorn tar ekonomiskt ansvar för de obalanser som den orsakar genom en avräkningsmodell eller kompensationsmekanism.

Energimarknadsinspektionen föreslår att båda modellerna ska införas i Sverige, trots att det skulle vara tillräckligt med en modell för att genom- föra elmarknadsdirektivet.

Balansansvar i en punkt bakom huvudmätaren

Den modell som nämns först ovan förutsätter att det går att åta sig balans- ansvaret i en balanspunkt, som inte behöver finnas på det koncessionsplik- tiga elnätet. Med balanspunkt avses den punkt där en elanvändare tar ut el

Prop. 2022/23:59

57

Prop. 2022/23:59

58

för förbrukning eller en producent matar in el från produktion enligt ett avtal med en elleverantör eller en leverantör av aggregeringstjänster. Modellen förutsätter omfattande ändringar i regelverket när det gäller mätningen av överförd el, bl.a. när det gäller vilka aktörer som är skyldiga att utföra mätning. Som Affärsverket svenska kraftnät framhåller är det inte lämpligt att genomföra sådana ändringar utan att samtidigt kunna ta ett helhetsgrepp när det gäller mätning av överförd el i det svenska elsystemet. Även andra remissinstanser, bl.a. Tekniska Verken i Linköping AB, lyfter fram olika problem som är knutna till mätning av överförd el och hante- ringen av mätdata. Det saknas alltså förutsättningar att utan ytterligare utredning införa en modell som förutsätter att mätning utförs av någon annan än nätföretaget i en punkt bakom huvudmätaren.

Krav på balansansvar för aggregeringstjänster som tillhandahålls i en leveranspunkt

För att genomföra elmarknadsdirektivet är det nödvändigt att införa ett särskilt balansansvar för aggregeringstjänster. I nuläget saknas det förut- sättningar för en ordning som knyter ansvaret till en annan punkt än den där någon tar ut eller matar in el enligt ett avtal med nätföretaget. En leverantör av aggregeringstjänster bör därför få tillhandahålla aggrege- ringstjänster endast i en inmatnings- eller uttagspunkt där någon har åtagit sig ett balansansvar som särskilt avser de obalanser som tjänsterna kan medföra.

Ett sådant krav är förenligt med en modell som innebär att leverantören av aggregeringstjänster tar ekonomiskt ansvar för de obalanser som den orsakar genom en avräkningsmodell eller kompensationsmekanism.

Vem ska kompenseras?

Enligt elmarknadsdirektivet får medlemsstaterna kräva att elföretag eller deltagande slutkunder betalar ekonomisk ersättning till andra marknads- aktörer eller till marknadsaktörernas balansansvariga parter. Förslaget i rapporten Oberoende aggregatorer innebär att en leverantör av aggrege- ringstjänster ska ersätta kostnader som uppkommer hos en balansansvarig, hos elanvändaren eller hos elproducenten. Förslaget innefattar alltså inte någon skyldighet att ersätta kostnader som uppkommer för någon annan. Flera remissinstanser framhåller att förslaget är oklart i fråga om på vilket sätt andra aktörer än de balansansvariga kompenseras för den flexibla resursens påverkan på kraftanskaffningen vid aktivering. Som bl.a. Energiföretagen Sverige framhåller medför aktiveringen av efterfråge- flexibilitet kostnader även för den deltagande kundens elleverantör, vars kraftanskaffning påverkas. Även elleverantören bör därför omfattas av kompensationsmekanismen.

Kraftringen Energi AB påpekar att förslaget inte hanterar eventuella ökade kostnader för elnätsverksamheten. Ett nätföretag påverkas dock inte direkt av aktiveringen av efterfrågeflexibilitet på samma sätt som en balansansvarig eller en elleverantör.

Den som åtar sig balansansvar för de obalanser aggregeringstjänsterna innebär bör mot denna bakgrund vara skyldig att betala en ersättning som motsvarar de kostnader för anskaffning av el som tjänster för efterfråge- flexibilitet medför för elleverantörer. En sådan kompensation ligger dock

utanför balansansvaret, som är det ekonomiska ansvaret för att det Prop. 2022/23:59 nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt

eller att lika mycket el tas ut från systemet som det tillförs i en inmatnings- punkt (se avsnitt 8.2). Det är alltså nödvändigt att införa en skyldighet som ligger utanför balansansvaret. Ett lämpligt sätt att uppnå detta är att avtalet om balansansvar innehåller ett särskilt åtagande att betala en ersättning som motsvarar kostnader för elleverantörer.

Metoden för att beräkna kompensationen

Kompensationsskyldighetens omfattning kommer alltså att regleras i av- talet om balansansvar. Ersättningsskyldigheten måste utformas på ett sätt som är förenligt med artikel 17.4 i elmarknadsdirektivet, där det anges att

ekonomiska ersättningar inte ska utgöra ett hinder för marknadstillträ- de för marknadsaktörer som deltar i aggregering eller ett hinder för flexibi- litet,

den ekonomiska ersättningen ska vara strikt begränsad till att täcka de kostnader som uppstår för deltagande kunders leverantörer eller leverantö- rers balansansvariga parter under aktiveringen av efterfrågeflexibiliteten, och

beräkningsmetoden för ersättningen får beakta de fördelar som de obe- roende aggregatorerna har gett andra marknadsaktörer, och, när så sker, får aggregatorer eller deltagande kunder åläggas att bidra till ersättningen men endast om, och i den utsträckning, fördelarna för alla leverantörer, kunder och deras balansansvariga parter inte överstiger deras direkta kost- nader.

Energimarknadsinspektionen föreslår i rapporten att Affärsverket svenska kraftnät ska fastställa hur en referensprofil och ett pris ska be- stämmas för beräkning av ersättningen. Referensprofilen ska grundas på den antagna förbrukningen om ingen aktivering av flexibla resurser sker. Priset för obalansen ska beräknas utifrån ett eller flera faktiska priser på den relevanta marknaden. Förslaget har tagits fram med utgångspunkt i rekommendationer från Nordreg.

Flera remissinstanser är kritiska till Energimarknadsinspektionens för- slag i denna del och efterlyser ytterligare bearbetning. Energiföretagen Sverige framhåller bl.a. att det finns många oklara variabler som skulle kunna få stor påverkan för marknaden och de berörda aktörerna. Några remissinstanser, bl.a. Oberoende Elhandlare, pekar särskilt på att det kan finnas betydande svårigheter med att bestämma referensprofilen.

Med beaktande av de synpunkter som remissinstanserna lämnar är det inte lämpligt att i lagen ange hur kompensationen ska beräknas på ett sätt som är mer preciserat än det som anges i artikel 17.4 i elmarknadsdirek- tivet. Det är dock nödvändigt att så snart som möjligt införa den författ- ningsreglering som krävs för att genomföra hela elmarknadsdirektivet i Sverige. Affärsverket svenska kraftnät bör ta fram en metod för att beräkna kompensationen inom de ramar som anges i direktivet, vilket bl.a. innebär att metoden inte får hindra aggregering eller efterfrågeflexibilitet. Tids- ramarna kan dock visa sig vara för snäva för att metoden ska kunna tas fram innan lagändringarna träder i kraft. Detta bör hanteras genom en övergångsreglering. Överväganden och förslag i den delen finns i av- snitt 11.1.

59

Prop. 2022/23:59

60

Vilka kostnader ska kompenseras?

Enligt elmarknadsdirektivet ska ersättningen vara begränsad till att täcka de kostnader som uppstår under aktiveringen av efterfrågeflexibiliteten. Genom aktiveringen kan det bli nödvändigt för balansansvariga och elle- verantörer att anskaffa el. Det är endast kostnaden för anskaffning av el som bör kunna kompenseras. Gävle Energisystem AB och Kraftringen Energi AB anser att en modell med kompensation inte bör begränsas endast till tiden då flexibiliteten aktiveras. Kompensationsmodellen måste dock rymmas inom de ramar som direktivet sätter. Metoden för att beräkna omfattningen av balansansvaret eller den ersättning som motsvarar el- leverantörernas kostnader bör alltså utformas så att kompensationen endast avser de kostnader för att anskaffa el som uppkommer under aktive- ringen av efterfrågeflexibiliteten.

Fördelar för balansansvariga och elleverantörer

Beräkningsmetoden för ersättningen får enligt elmarknadsdirektivet beak- ta de fördelar som de oberoende aggregatorerna har gett andra marknads- aktörer. Konkurrensverket bedömer att det finns en risk för att kompensa- tionsmodellen snedvrids till nackdel för leverantörer av aggregerings- tjänster, om metoden för att beräkna ersättning får beakta de fördelar som leverantören har gett den balansansvarige. Förslaget innebär emellertid att den kompensationsskyldighet som belastar leverantören av aggregerings- tjänster kan bli mindre än den skulle ha varit om ingen hänsyn togs till fördelarna för andra aktörer. Mot den bakgrunden kan det inte antas vara till nackdel för dem som levererar aggregeringstjänster om hänsyn tas till de fördelar som aggregeringstjänsten kan innebära för någon annan som åtagit sig balansansvar eller som levererar el i leveranspunkten.

Förfarandet för att kompensera elleverantörer

I rapporten Oberoende aggregatorer föreslås att metoden för att bestämma den ersättning som en leverantör av aggregeringstjänster är skyldig att lämna ska omfatta ett system för hur kompensationen ska föras mellan parterna. Vattenfall AB anser att det är av yttersta vikt att det av en författ- ning framgår att ansvaret för att beräkna och hantera kompensations- korrigeringarna ligger på en central aktör, exempelvis Affärsverket svenska kraftnät.

Affärsverket svenska kraftnät ansvarar redan för förfarandet för att fastställa balansansvarigas ekonomiska ansvar för obalanser, den s.k. ba- lansavräkningen (8 kap. 11 § ellagen). Affärsverket har uppdragit åt det finska bolaget eSett Oy, som ägs av verket tillsammans med trans- missionsnätsföretagen i Danmark, Finland och Norge, att utföra avräk- ningen. Den som är balansansvarig för de obalanser som aggregerings- tjänster medför kommer att ersätta andra balansansvariga genom balans- avräkningen. Någon särskild reglering utöver detta behövs inte när det gäller kompensation till balansansvariga. Andra frågor om balansavräk- ningen behandlas i avsnitt 8.4.

Den ersättning som ska lämnas till elleverantörer ligger emellertid utanför balansavräkningen. Det saknar i det avseendet betydelse om elle- verantören själv är balansansvarig i leveranspunkten. Den som är balans- ansvarig i fråga om aggregeringstjänsterna ska vara skyldig att ersätta

elleverantörernas kostnader enligt avtalet om balansansvar, men det Prop. 2022/23:59 avtalet ingås mellan den balansansvarige och Affärsverket svenska kraft-

nät. Det är inte lämpligt att i avtalet reglera en skyldighet för balans- ansvariga att betala ersättning direkt till elleverantörerna, som i det sam- manhanget är tredje part.

Det finns fördelar med att Affärsverket svenska kraftnät är ansvarigt även för att elleverantörerna får kompensation. Den balansansvariges åtagande bör alltså i denna del vara att till verket betala en ersättning som motsvarar de kostnader som elleverantörerna ska kompenseras för. Verket bör i sin tur vara skyldigt att ersätta elleverantörer för sådana kostnader för att anskaffa el som en leverantör av aggregeringstjänster orsakar genom att tillhandahålla tjänster för efterfrågeflexibilitet i en uttagspunkt, om kostnaderna uppkommer under aktiveringen av efterfrågeflexibiliteten. Ersättningen bör beräknas enligt grunder som anges i avtalet mellan den balansansvarige och Affärsverket svenska kraftnät, dvs. den bör beräknas på samma sätt som den ersättning som den balansansvarige enligt avtalet är skyldig att betala till verket. Det bör inte åligga affärsverket att ta reda på vem som levererar el i en uttagspunkt. Den elleverantör som vill ha ersättning bör alltså anmäla till verket att den står för elleveransen.

Förhandsprövning av villkor för balansansvar

Beräkningsmetoden ska enligt elmarknadsdirektivet godkännas av tillsyns- myndigheten eller av en annan behörig nationell myndighet (artikel 17.4 femte meningen). Metoden kommer att framgå av de avtal som de balans- ansvariga ingår med Affärsverket svenska kraftnät eller eSett Oy. Det finns redan en ordning för förhandsprövning av de metoder som har an- vänts för att utforma avtalen (8 kap. 4 a § andra och tredje styckena el- lagen). Det följer redan av den regleringen att beräkningsmetoden ska godkännas av Energimarknadsinspektionen. Det krävs alltså inte någon ändring i denna del.

Lagrådet föreslår ändringar i förhållande till den hittillsvarande regle- ringen när det gäller förhandsprövningen. Regeringen bedömer dock att sådana ändringar inte bör göras på det underlag som finns i lagstiftnings- ärendet.

8.4Balansavräkningen

Regeringens förslag: En elleverantör som levererar eller tar emot el i en leveranspunkt där det saknas någon som är balansansvarig, ska betala ersättning till den systemansvariga myndigheten enligt sådana villkor som gäller för balansansvariga. Även en leverantör av aggrege- ringstjänster som utför sådana tjänster i en leveranspunkt där det saknas någon som har åtagit sig ett balansansvar för obalanser som tjänsterna kan medföra ska ha en sådan ersättningsskyldighet.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Enligt promemorians förslag ska ersättningen betalas även av den som matar in el utan att fullgöra sin skyldighet att se till att det finns en balansansvarig.

61

Prop. 2022/23:59 I promemorian finns det inte något förslag som gäller leverantörer av aggregeringstjänster.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Affärsverket svenska kraftnät påpekar att eSett Oy inte har några rutiner för att sätta in elproducenter som balans- ansvariga, om elproducenterna skulle stå utan avtal med balansansvarig av något skäl.

Skälen för regeringens förslag

Leverans av el utan en balansansvarig

En elleverantör som har levererat el till en uttagspunkt där det saknas någon som är balansansvarig ska anses som balansansvarig för uttags- punkten vid balansavräkningen (8 kap. 11 a § ellagen). Elleverantören blir skyldig att ekonomiskt ersätta Affärsverket svenska kraftnät för bl.a. inköp av all typ av balansenergi på samma villkor som en balansansvarig.

Som en konsekvens av att balansansvaret i ellagen utökas till att avse även mottagande av el bör det som i dag gäller för leverans av el även gälla en elleverantör som tar emot el utan att se till att det finns en balans- ansvarig. Att det i dag inte finns rutiner för detta hos den som utför balansavräkningen bör inte vara ett hinder för detta. Regleringen bör även förtydligas så att det framgår att en försummelse grundar ersättnings- skyldighet i förhållande till Affärsverket svenska kraftnät men inte medför några rättigheter enligt de villkor som gäller för balansansvariga.

Aggregeringstjänster utan en balansansvarig

Även när det gäller leverantörer av aggregeringstjänster är det konsekvent att införa en skyldighet att betala ersättning till Affärsverket svenska kraftnät när det inte finns någon som har åtagit sig ett balansansvar som särskilt avser de obalanser som aggregeringstjänsterna medför. Utan en sådan skyldighet kan det framstå som oklart vilka sanktioner som finns för en leverantör av aggregeringstjänster som inte ser till att någon åtar sig balansansvaret i leveranspunkten.

9Tillsyn

Regeringens förslag: När det gäller bestämmelserna om balansansvar ska nätmyndighetens tillsyn omfatta att anvisade elleverantörer fullgör sina skyldigheter i samband med att ett balansansvar upphör. Nätmyn- dighetens tillsyn ska också omfatta att elleverantörerna följer bestäm- melserna om anmälningsplikt när de ska börja leverera eller överta leveranserna av el i en uttagspunkt, liksom bestämmelserna om leve- ransskyldighet. Myndighetens tillsyn ska även omfatta att regleringen följs när det gäller vilka kostnader som kan ersättas vid förtida uppsäg- ning av elleveransavtal.

62

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Prop. 2022/23:59 Enligt promemorians förslag omfattar tillsynen inte skyldigheter för an-

visade elleverantörer i samband med att ett balansansvar upphör. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot

det.

Skälen för regeringens förslag: För att se till att ellagen följs av de berörda aktörerna utövar Affärsverket svenska kraftnät tillsyn över efter- levnaden när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella el- systemet och Energimarknadsinspektionen tillsyn i övriga delar (12 kap.

1 § ellagen). Av elmarknadsdirektivet följer dessutom att den nationella energitillsynsmyndigheten ska säkerställa att aktörerna följer sina skyldig- heter enligt de bestämmelser som genomför direktivet (artikel 59.1 b).

Efterlevnaden av delar av ellagen omfattas emellertid inte av någon särskild tillsyn. Det gäller bl.a. elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. i frågor om balansansvar. I förarbetena anges att eventuella tvister som uppstår på grund av att en elleverantör inte fullgör sina skyldigheter får lösas på sedvanlig civilrättslig väg (prop. 1998/89:137 s. 55). När det gäller elleverantörernas åtaganden i förhållande till Affärsverket svenska kraftnät finns inte anledning att frångå denna bedömning i samband med den omarbetning av regelverket som nu föreslås. När det gäller övriga skyldigheter enligt den reglering som berörs av lagförslaget är det däremot inte lämpligt att undanta elleverantörerna från Energimarknadsinspek- tionens tillsyn. Det betyder, i fråga om det föreslagna 8 kap., att tillsynen bör omfatta att skyldigheter för anvisade elleverantörer i samband med att ett balansansvar upphör följs, på samma sätt som när en elleverantör an- visas för en elanvändare som inte har träffat något leveransavtal. I fråga om det föreslagna 9 kap. betyder det att tillsynen bör omfatta efterlevnaden av samtliga skyldigheter som elleverantörerna har. Till skillnad mot den hittillsvarande regleringen kommer därför även elleverantörernas anmäl- ningsplikt när de ska börja leverera eller överta leveranserna av el i en uttagspunkt att omfattas liksom elleverantörernas leveransskyldighet. Myndighetetens tillsyn bör även omfatta att regleringen följs när det gäller vilka kostnader som kan ersättas vid förtida uppsägning av elleveransavtal, jfr avsnitt 4.2.

10En kompletterande bestämmelse till den nya däckmärkningsförordningen

Regeringens förslag: I lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning ska det hänvisas till Europaparlamen- tets och rådets förordning (EU) 2020/740 av den 25 maj 2020 om märk- ning av däck med avseende på drivmedelseffektivitet och andra para- metrar, om ändring av förordning (EU) 2017/1369 samt om upphävan- de av förordning (EG) nr 1222/2009.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Statens energimyndighet tillstyrker förslaget.

63

Prop. 2022/23:59 Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 17 i den nya däckmärk- ningsförordningen upphörde Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 att gälla med verkan från och med den 1 maj 2021.

I 1 § lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däck- märkningsförordning finns en upplysning om att lagen kompletterar förord- ning (EG) nr 1222/2009. I och med att förordning (EG) nr 1222/2009 upp- hävts och ersatts av den nya däckmärkningsförordningen bör hänvisningen i nämnda bestämmelse ändras så att den i stället hänvisar till den nya däckmärkningsförordningen. Därmed säkerställs att lagens reglering i 4, 8 och 10 §§ av förelägganden, ekonomisk ersättning och tystnadsplikt får genomslag i förhållande till den nya däckmärkningsförordningen.

Hänvisningen till den nya däckmärkningsförordningen bör avse förord- ningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvis- ning, jfr avsnitt 5 och prop. 2021/22:238 s. 141 f. och prop. 2021/22:136 s. 345).

11Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

11.1Ändringarna i ellagen

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juni 2023. En leverantör av aggregeringstjänster ska inte vara skyldig att ha en balansansvarig i en leveranspunkt innan nätmyndigheten för första gången har godkänt metoder för att utforma avtal om balansansvar när

det gäller de obalanser som aggregeringstjänsterna kan medföra. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla i fråga om vilka uppgifter ett

avtal om elleverans ska innehålla, om avtalet är tidsbegränsat och har träffats före ikraftträdandet.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. Enligt promemorians förslag ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2019. I promemorian finns inga förslag till övergångsbestämmelser när det gäller frågor som behandlas i propositionen.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det.

Förslaget i rapporten Ren Energi överensstämmer inte med regering- ens. I rapporten föreslås att bestämmelsen om att små företag kostnadsfritt ska kunna byta elleverantör eller leverantör av aggregeringstjänster inte ska tillämpas för avtal som små företag har ingått med en elleverantör före den 1 januari 2021. Enligt rapportens förslag ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2021.

Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige och Energigas Sverige anser att de nya kraven avseende avtalsinnehåll endast bör gälla nya avtal och inte tidsbegränsade befintliga avtal och att man för befintliga avtal som löper tills vidare bör överväga behovet av övergångsbestämmelser.

64

Förslaget i rapporten Oberoende aggregatorer överensstämmer inte med regeringens. Enligt rapportens förslag ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2022. I rapporten föreslås inte några övergångsbestämmelser.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Affärsverket svenska kraftnät anser att det är för tidigt att genomföra förslagen om krav på en balansansvarig för aggregeringstjänster och om en kompensationsmekanism. Energiföreta- gen Sverige, Gävle Energisystem AB, Kraftringen Energi AB och Sveriges Allmännytta anser att ikraftträdandet bör senareläggas. Öresundskraft AB anför i fråga om den systemansvariga myndighetens nya uppgifter i form av utarbetande av kompensationsmodell, referenspris och referensprofil att det är orimligt att anta att det den 1 januari 2022 skulle finnas accep- tabla svar vad gäller tekniska och administrativa förutsättningar att upp- rätta och efterleva detta. Tekniska verken Linköping Nät AB påpekar att den föreslagna tiden för genomförande är mycket kort. Även Oberoende Elhandlare är tveksamma till det rimliga i ett ikraftträdande den 1 januari 2022.

Skälen för regeringens förslag: I de delar som berörs av propositionen skulle medlemsstaterna ha satt i kraft de författningar som är nödvändiga för att följa elmarknadsdirektivet senast den 31 december 2020. Som fram- går av avsnitt 3 har Europeiska kommissionen inlett ett överträdelseärende mot Sverige om för sent genomförande av direktivet. Förfarandet har gått så långt att det finns ett motiverat yttrande i ärendet. Det är mot denna bakgrund angeläget att de aktuella lagändringarna träder i kraft så snart som möjligt. Ett lämpligt tillfälle är den 1 juni 2023. De problem som några remissinstanser pekar på måste alltså hanteras på ett annat sätt än genom att senarelägga ikraftträdandet.

För att det ska finnas en fungerande ordning för balansansvar för leve- rantörer av aggregeringstjänster krävs att de balansansvariga kan ingå avtal med Affärsverket svenska kraftnät och eSett Oy. Sådana avtal får ingås först sedan Energimarknadsinspektionen har godkänt de metoder som används för att utforma avtalen. Innan Energimarknadsinspektionen har beslutat om godkännande är det alltså inte möjligt för någon att åta sig ett balansansvar som särskilt avser de obalanser som aggregeringstjänster medför. Utformningen av avtalen ställer stora krav på framför allt Affärs- verket svenska kraftnät men även på Energimarknadsinspektionens för- handsprövning. Det går inte att med säkerhet säga när det förfarandet kommer att vara avslutat. Med hänsyn till detta bör det införas en över- gångsreglering som innebär att en leverantör av aggregeringstjänster inte är skyldig att ha en balansansvarig i en leveranspunkt innan Energimark- nadsinspektionen för första gången har godkänt metoder för att utforma avtal om balansansvar när det gäller de obalanser som aggregerings- tjänsterna kan medföra.

Energiföretagen Sverige och Energigas Sverige anser att det ska införas en övergångsbestämmelse så att de nya kraven på avtalsinnehåll för avtal om elleverans endast bör gälla nya avtal. Det är rimligt att äldre föreskrif- ter fortfarande ska gälla för tidsbegränsade befintliga avtal, inte minst för att begränsa elleverantörernas administration. Tillsvidareavtal om el- leverans bör dock inte omfattas av övergångsbestämmelsen.

Prop. 2022/23:59

65

Prop. 2022/23:59

66

11.2Ändringarna i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juni 2023.

Förslaget i promemorian En kompletterande bestämmelse till den nya däckmärkningsförordningen överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Den lagändring som föreslås till följd av den nya däckmärkningsförordningen utgör en anpassning till den nya förordningen. Eftersom den nya däckmärkningsförordningen ska tillämpas från den 1 maj 2021 bör den lagändring som hänvisar till förordningen träda i kraft så snart som möjligt. En lämplig tidpunkt bedöms vara den 1 juni 2023.

12Konsekvenser

12.1Konsekvenser av förslaget om ändringar i ellagen

Regeringens bedömning: Förslaget om införande av regler om efter- frågeflexibilitet och aggregeringstjänster kan bidra till ett mer samhälls- ekonomiskt effektivt och robust elsystem och till att minska problemen med kapacitetsbrist i och med att det möjliggör för nätföretag att köpa aggregeringstjänster. Det kan t.ex. handla om att minska elanvänd- ningen eller öka produktionen när elnätet är hårt belastat. Förslaget innebär ökade möjligheter för elanvändarna att påverka sin elförbruk- ning och därigenom sina elkostnader. Förslaget innebär inte några på- tagliga negativa konsekvenser för de balansansvariga. Elleverantörer kan komma att påverkas negativt om de får mindre marknadsandelar eller intäkter genom ökad konkurrens från den som levererar aggrege- ringstjänster. Förslaget innebär en ökad arbetsbörda och ökade kostna- der för Affärsverket svenska kraftnät och en viss ökad arbetsbörda för Energimarknadsinspektionen.

Övriga förslag bedöms vara positiva för elanvändarna. Förslagen förväntas medföra visst administrativt merarbete för elleverantörerna men kostnaderna för företagen bedöms vara begränsade. Små företag påverkas positivt av förslaget om kostnadsfria byten av elleverantör.

Förslagen bedöms underlätta energiomställningen, integreringen av förnybara energikällor och bidra till minskade klimatutsläpp. Förslagen bedöms inte få några offentligfinansiella effekter.

Bedömningen i rapporten Ren Energi överensstämmer med regering- ens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar inga synpunkter på bedömningen. Förvaltningsrätten i Linköping anser att konsekvenserna

för de allmänna förvaltningsdomstolarna inte är tillräckligt belysta. Prop. 2022/23:59 Kammarrätten i Jönköping pekar på att även en måttlig ökning av måltill-

strömningen till följd av förslagen leder till kännbara konsekvenser för de två allmänna förvaltningsdomstolar som främst är berörda.

Bedömningen i rapporten Oberoende aggregatorer överensstämmer delvis med regeringens. I rapporten beräknas kostnaderna för myndig- heternas tillkommande arbete kring aggregering utifrån ett vidare förslag än regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar inga synpunkter på bedömningen. Energiföretagen Sverige pekar på att det kan uppstå en mycket komplex modell för kunder som väljer att ha två oberoende aggregatorer och att detta inte berörs i rapportens konsekvensanalys. Gävle Energisystem AB anser att det inte går att direkt överföra regelverket för balansansvar för uttag till inmatning och att en analys av konsekvenserna av detta saknas i rapporten.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga invändningar

mot bedömningen. Regelrådet anser inte att konsekvensutredningen upp- fyller de krav som ställs på en konsekvensutredning inför ett lagförslag och att bedömningen brister i att förklara effekter för olika företagsgrupper vad gäller kostnadsförändringar, påverkan på verksamheten, konkurrens- påverkan och eventuell annan påverkan.

Skälen för regeringens bedömning

Förenlighet med EU-rätten

Förslagen överensstämmer med de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

Konsekvenser för elleverantörer och balansansvariga av förslagen om efterfrågeflexibilitet genom aggregering

Förslaget innebär att den som levererar aggregeringstjänster ska ta ekono- miskt ansvar för de obalanser denne orsakar genom en kompensations- mekanism. Den kompensation som elleverantören eller den balansansva- rige får för den obalans som aggregatorn orsakar påverkas i en sådan modell av priset till vilket obalanserna kompenseras. Kostnaderna för obalanserna är sannolikt inte identiska med elleverantörens faktiska an- skaffningskostnader, även om priset fastställs baserat på ett marknadspris. Denna effekt kan verka antingen positivt eller negativt för elleverantören eller den balansansvarige.

Elleverantören och dess balansansvarige kan påverkas av att den flexibla resursen aktiveras av den som levererar aggregeringstjänster, eftersom beslutet att aktivera hela eller delar av kundens förbrukning ger en för- brukningskurva för den kunden som avviker från den förväntade. El- leverantören köper in el till sina kunder baserat på prognoser. Beroende på i vilken grad elleverantören och dess balansansvarige gör prognoser på kundnivå kan prognosens kvalitet påverkas av aggregatorns aktivering av flexibla resurser. I vissa fall kan det leda till relativt stora obalanser på grund av missvisande prognoser. I andra fall har en enskild kunds föränd-

rade förbrukningskurva inte särskilt stor påverkan och kan jämföras med

67

Prop. 2022/23:59 de slumpvisa förändringar som beror på att kunder förbrukar lite olika från dag till dag, särskilt med tanke på sammanlagringseffekter.

Beroende på utformningen av metoden för framtagandet av en referens- profil (avsnitt 8.3) kan elleverantören, eller den balansansvarige, påverkas på olika sätt, eftersom de behöver hantera avvikelserna mellan det faktiska utfallet och referensprofilen i sina respektive uttags- och inmatnings- punkter.

Förslaget om särskilda åtgärder för att öka eller minska produktionen eller förbrukningen av el (avsnitt 7.2) innebär i huvudsak att regelverket anpassas till hur balansregleringen fungerar i praktiken. Det innebär inte några betydande förändringar för de balansansvariga. I det fall Affärs- verket svenska kraftnät tvingas beordra balansansvariga att öka eller minska produktionen eller förbrukningen av el har den balansansvarige rätt till marknadsmässig ersättning. Förslaget bör därför inte få några på- tagliga negativa konsekvenser för de balansansvariga.

Gävle Energisystem AB påtalar att det saknas en konsekvensutredning kring förslaget att överföra regelverket för balansansvar för uttag till inmatning. Utgångspunkten för förslaget om balansansvar för inmatning av el (avsnitt 8.2) bör emellertid vara den ordning som redan förekommer i praktiken. Det innebär att elleverantörer som tar emot el i en inmatnings- punkt ska se till att någon i förväg har åtagit sig balansansvaret för den inmatade elen. Redan i dag ska nätföretaget anvisa en elleverantör om balansansvaret upphör i en viss uttagspunkt och den befintliga elleveran- tören inte kan eller får återställa ansvaret. Förslaget innebär att skyldig- heten utvidgas till att även avse inmatningspunkter och bör inte leda till några väsentliga förändringar i sak och alltså inte heller medföra några påtagligt negativa konsekvenser för elleverantörer eller balansansvariga.

Regelrådet påtalar att promemorians konsekvensanalys är otillräcklig avseende förslagens påverkan på vissa företagsgrupper. Förslagen tar i stort sikte på att kodifiera det som redan i dag görs i praktiken och bedöms därför få mycket begränsade konsekvenser för företagen.

Konsekvenser för elleverantörer och balansansvariga av övriga förslag

Vissa krav på elleverantörer som tidigare bara gällt i förhållande till konsu- menter ska gälla gentemot alla elanvändare (avsnitt 4.1 och 4.4). Detta genomförs där så är särskilt föreskrivet i elmarknadsdirektivet. Ändring- arna kan medföra visst administrativt merarbete för elleverantörerna, med i varierande grad ökade kostnader, uppskattningsvis under 100 000 kronor för de större elleverantörerna och under 50 000 kronor för de mindre. Be- dömningen är dock att kostnaderna kommer vara förhållandevis begränsade.

Förslaget om att små företag ska kunna byta elleverantör utan kostnad (avsnitt 4.2) bedöms inte medföra några ökade administrativa kostnader av vikt för elleverantörerna, eftersom avtalsformerna redan finns på marknaden. Vissa elleverantörer kan dock behöva ändra sina rörliga avtal med fasta löptider. Kostnaderna för ändring av avtalsmallar och annat uppskattas bli upp till 100 000 kronor för större elleverantörer och mindre än 50 000 kronor för de mindre. Företagens intäkter kan därtill minska eftersom förslaget reglerar hur ersättningen vid förtida uppsägning av elleveransavtal ska beräknas och när den får tas ut.

68

I propositionen föreslås också att stora elleverantörer ska kunna erbjuda avtal med dynamiska elpriser (avsnitt 4.3). Samtliga elleverantörer som har minst 200 000 elanvändare och som skyldigheten avser, erbjuder redan dynamiska priser i dagsläget. Förslaget kan eventuellt medföra vissa behov av anpassning av exempelvis kundinformation, men de kostnader som detta kommer att medföra för företagen är marginella.

Konsekvenser för elanvändare av förslagen om efterfrågeflexibilitet genom aggregering

Förslagen om aggregeringstjänster (avsnitt 6) stärker elanvändarnas möj- ligheter att göra aktiva val och påverka sin elförbrukning och därigenom sina elkostnader. Därtill stärks elanvändarnas rättigheter, eftersom de ges rätt att köpa och sälja aggregeringstjänster oberoende av sin elleverantör. Det är frivilligt att ingå avtal om aggregeringstjänster. Förslaget medför inga konsekvenser för de elanvändare som inte ingår sådana avtal.

Aggregeringstjänsten kan kräva installation av ny elmätare vilket kan medföra vissa kostnader för elanvändaren. Kostnadens storlek är beroende av vilka krav som i ett senare skede fastställs gälla avseende elanvändarens mätvärdeskvalitet samt av om användarens anläggning redan har godkänd mätutrustning eller inte. Samtidigt kan aggregeringstjänsten innebära sänkta kostnader för kunden genom att denne kan få ersättning för att sälja sin flexibilitet till aggregatorn.

Energiföretagen Sverige har påtalat att det finns en risk att det blir komplicerat för kunder som väljer att ha flera aggregatorer. Det går inte att utesluta att komplexa modeller uppstår. Som en naturlig följd, i vart fall på sikt, bör det dock uppstå affärsmodeller som hanterar den här kom- plexiteten, i syfte att göra aggregeringstjänster mer attraktiva för kunderna att köpa.

Konsekvenser för elanvändare av övriga förslag

Förslagen om bl.a. utökad information (avsnitt 4.1 och 4.4) bedöms vara positiva för elanvändare. De påverkar också elmarknadens effektivitet, eftersom bestämmelserna kan bidra till att fler elanvändare får mer och tydligare information av sina elleverantörer. Därigenom får fler aktörer, framför allt mindre företag, ökade möjligheter att vara mer aktiva på marknaden. Förslaget om att små företag ska kunna byta elleverantör utan kostnad (avsnitt 4.2) medför minskade kostnader för sådana företag. Det har också positiva effekter på marknaden genom att förutsättningarna för att ta ut avgifter vid förtida uppsägning av elleveransavtal regleras och att avgiftsuttaget blir föremål för tillsyn av Energimarknadsinspektionen.

Förslagen som avser avtal med dynamiska elpriser (avsnitt 4.3) bedöms medföra positiva effekter för elanvändarna. Utbudet av elleverantörer som erbjuder sådana avtal förväntas öka, eftersom kravet på att större elleverantörer ska kunna erbjuda avtal med dynamiska elpriser sannolikt kommer att leda till att även mindre leverantörer vill erbjuda samma tjänst. Kravet på att elanvändarna ska få information om konsekvenserna av ett avtal med dynamiskt elpris ökar elanvändarnas medvetenhet och möjlighet att göra aktiva val. En annan positiv effekt är att prissignalerna når hela vägen fram till de elanvändare som tecknar sådana avtal.

Prop. 2022/23:59

69

Prop. 2022/23:59

70

Konsekvenser för leverantörer av aggregeringstjänster

Det finns i dagsläget företag som erbjuder tjänster för aggregering utan att betala för de obalanser i elsystemet som aggregeringen orsakar. Detta är förbjudet enligt elmarknadsdirektivet. Dessa aktörer kommer att behöva förändra sin verksamhet och ingå avtal på ett sätt som medför att de tar ekonomiskt ansvar för eventuella obalanser, vilket kommer att medföra ökade kostnader. Hur höga kostnaderna kan förväntas bli är svårt att förutsäga, eftersom de är beroende av hur stora obalanser som uppstår och vilka kostnader de medför. Aggregatorn har i dag inte möjlighet att välja vilken balansansvarig den ska ingå avtal med, utan behöver ingå avtal med den som är balansansvarig i den punkt där aggregatorn avser att aktivera en flexibel resurs.

Den nya ordningen kommer emellertid att väsentligt förenkla för aggre- gatorer att bedriva sin verksamhet, eftersom de inte blir beroende av varje enskild kunds elleverantör, och därför inte behöver träffa individuella avtal med dem och alla deras respektive balansansvariga företag. Aggregatorn ges rätt att vara oberoende av kundens elleverantör och får möjlighet att välja att antingen själv vara balansansvarig part eller delegera balans- ansvaret.

Förslaget både undanröjer inträdesbarriärer och etableringshinder för aggregatorer samtidigt som det medför minskade kostnader för att ta fram avtal och för övrig administration. Det är dock mycket svårt att bedöma hur stora kostnadsbesparingar som kan göras i ett visst fall.

Konsekvenser för myndigheterna

Affärsverket svenska kraftnät kommer att behöva ta fram en avräknings- modell eller kompensationsmekanism för hur en leverantör av aggrege- ringstjänster ska ta ekonomiskt ansvar för de obalanser som den orsakar (se avsnitt 8.3). Konsekvenserna för verket på lång sikt beror på hur själva modellen utformas, men kan i vart fall inledningsvis antas medföra relativt mycket arbete. Affärsverket svenska kraftnät kommer även att få ett nytt ansvarsområde där verket ska ersätta elleverantörer för kostnader som en aggregator orsakar genom att tillhandahålla tjänster för efterfrågeflexibili- tet. Det innebär att ett nytt gränssnitt mellan verket och elleverantörer behöver etableras, vilket kan medföra behov av bl.a. utveckling av befint- liga it-system.

Enligt rapporten Oberoende aggregatorer beräknas arbetet kräva tre helårsarbetstider under två år, motsvarande cirka 6 600 000 kronor. Denna beräkning inkluderar emellertid mer arbete än vad som omfattas av för- slagen i propositionen. Bedömningen är därför att förslagen kommer att medföra märkbart lägre kostnader än så, även om de är svåra att kvantifie- ra. De löpande kostnader som kan förväntas uppkomma efter det inledande arbetet med att ta fram modellen beror på hur modellen utformas och är därför svåra att uppskatta i det här skedet. Ökade kostnader för Affärs- verket svenska kraftnät ska ingå i deras verksamhet och ska finansieras genom nätavgifterna (5 kap. 17 § ellagen).

Förslagen innebär ett utökat tillsynsansvar för Energimarknadsinspek- tionen. Inspektionen får även utökade arbetsuppgifter med att ta fram före- skrifter. I fråga om dynamiska elpriser ska inspektionen övervaka och offentliggöra årsrapporter. Energimarknadsinspektionen kan även behöva

bistå Affärsverket svenska kraftnät med kompetens i arbetet med att ta Prop. 2022/23:59 fram referensprofil och kompensationsmodell. Dessutom tillkommer en

viss arbetsbörda i arbetet med att godkänna villkor i de nya balansavtal som Affärsverket svenska kraftnät ska föreslå. Ökade kostnader ska finansieras inom befintliga ramar.

Kammarrätten i Jönköping och Förvaltningsrätten i Linköping framför synpunkter på konsekvenserna för de allmänna förvaltningsdomstolarna i fråga om förslagen i rapporten Ren energi. Enligt uppgift från Energimark- nadsinspektionen har myndigheten totalt ca tre domstolsärenden per år inom tillsynen. Uppgiften avser överklaganden av tillsynsförelägganden och beslut om avskrivning samt ansökningar om vite. Inom elhandels- området rör det sig om färre än ett ärende per år. Förslagen i propositionen avser utökad tillsyn inom elhandelsområdet. Inspektionens tillsyn kommer att omfatta några fler av de skyldigheter som elleverantörer har, se av- snitt 9. Det är dock inte troligt att den begränsade utökningen av tillsyns- ansvaret kommer att innebära att måltillströmningen till förvaltnings- domstolarna ökar mer än högst marginellt. Det finns därför inte något behov av ökade anslag till förvaltningsdomstolarna. Övriga förslag be- döms inte heller få några konsekvenser för domstolarnas resursbehov.

Konsekvenser för elsystemet

Förslagen om efterfrågeflexibilitet genom aggregering (avsnitt 6) förbätt- rar förutsättningarna för efterfrågeflexibilitet och andra småskaliga flexib- la resurser. Detta medför fler verktyg för att hjälpa till att balansera el- systemet genom att t.ex. fler elanvändare kan minska sin förbrukning under dygnets höglasttimmar och förlägga användningen till de tider när priserna är lägre. Genom att skapa möjligheter för fler aktörer att tillgäng- liggöra relativt outnyttjade, flexibla resurser på elbörsen och balansmark- naden skapas en ökad flexibilitet i elsystemet, vilket ökar systemets stabili- tet och robusthet.

Konsekvenser för miljön

Förslagen syftar bl.a. till att möjliggöra för förbrukarsidan och andra potentiellt flexibla resurser att komma in på elmarknaden. Förslagen möjliggör också ett effektivare utnyttjande av elnäten. Förslagen bedöms underlätta energiomställningen, integreringen av förnybara energikällor och bidra till minskade klimatutsläpp. Genom att flytta efterfrågan från höglasttimmarna, vilket aggregatorer kan hjälpa till med, kan elproduktio- nen med fossilbaserade anläggningar minska.

Inget av förslagen bedöms ge upphov till negativa konsekvenser för miljön.

Övrigt

Förslagen bedöms inte påverka den kommunala självstyrelsen, brottslig- heten, det brottsförebyggande arbetet, jämställdheten mellan kvinnor och män, sysselsättningen eller den offentliga servicen i olika delar av landet eller möjligheten att nå de integrationspolitiska målen.

71

Prop. 2022/23:59

72

12.2Konsekvenser av förslaget om en kompletterande bestämmelse till den nya däckmärkningsförordningen

Regeringens bedömning: Förslaget är förenligt med de skyldigheter som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga invändningar mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Förslaget är förenligt med de skyldigheter som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Förslaget bedöms inte få några konsekvenser för företag, näringsliv, hushåll eller privatpersoner. Förslaget bedöms inte påverka kommunernas ekonomi eller den kommunala självstyrelsen, sysselsättningen eller den offentliga servicen i olika delar av landet. Förslaget bedöms inte heller få några konsekvenser för miljön, människors hälsa eller jämställdheten.

13

Författningskommentar

Prop. 2022/23:59

 

13.1Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Nya bestämmelser förs in i ellagen för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (elmarknadsdirektivet). Det görs även omdisponeringar för att förbättra lagens struktur. Ett flertal paragrafer från hittillsvarande 8 kap. och 11 kap. ellagen (1997:857) flyttas till ett tidigare upphävt kapitel,

9kap., som benämns Leverans av el och aggregeringstjänster. I det kapitlet införs även de nya bestämmelserna med anledning av genomförandet av direktivet.

När det anges att en paragraf eller ett stycke överensstämmer med en hittillsvarande paragraf eller ett hittillsvarande stycke görs ingen ändring i fråga om lydelsen. I de fall där det anges att paragrafen eller stycket överensstämmer i sak med sin hittillsvarande motsvarighet är ändringarna endast redaktionella eller språkliga. I övrigt finns det paragrafer eller stycken som har motsvarigheter i den hittillsvarande regleringen men ett delvis annat innehåll i sak. Det anges i samtliga dessa fall vilken paragraf och vilket stycke som regleringen överensstämmer med eller motsvarar och det hänvisas även till äldre förarbeten i den utsträckning som de fortfarande är aktuella för tillämpningen.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

2 § Lagen är indelad i följande kapitel:

1 kap. Inledande bestämmelser,

2 kap. Nätkoncession och ledningar vid trafikleder,

3 kap. Nätföretag och drift av elnät,

4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el,

5 kap. Intäktsram för nätverksamhet,

6 kap. Mätning av överförd el,

7 kap. Kommunala elföretag,

8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar,

9 kap. Leverans av el och aggregeringstjänster,

10 kap. Avbrottsersättning,

11 kap. Avbrytande av överföring av el till konsumenter,

12 kap. Tillsyn m.m., och

13 kap. Övriga bestämmelser.

I paragrafen finns en innehållsförteckning för lagen. Den ändras med anledning av att tre nya kapitel, 8, 9 och 11 kap., förs in i lagen.

Ord och uttryck i lagen

4 § Ord och uttryck i lagen har samma betydelse som i elsäkerhetslagen (2016:732).

73

Prop. 2022/23:59

I övrigt avses i lagen med

 

Acer: den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning

 

(EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete

 

mellan energitillsynsmyndigheter,

 

aggregering: en sammanslagning av flera elanvändares förbrukning eller sam-

 

manslagning av producerad el för försäljning, anskaffning eller auktionering på

 

elmarknader,

 

aggregeringstjänst: en tjänst som förutsätter aggregering,

 

balansansvar: det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs

 

lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt eller att lika mycket el tas ut från systemet

 

som det tillförs i en inmatningspunkt,

 

distribution: överföring av el för någon annans räkning genom ett lokalnät eller

 

ett regionnät,

 

distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett region-

 

nät,

 

dynamiska elpriser: priser som återspeglar de priser som vid varje tidpunkt gäller

 

på spotmarknaderna med ett intervall som minst motsvarar frekvensen för

 

avräkning på marknaden,

 

efterfrågeflexibilitet: att en elanvändare ändrar sin förbrukning jämfört med sitt

 

normala eller nuvarande förbrukningsmönster som ett svar på marknadssignaler

 

eller med anledning av att någon har antagit elanvändarens anbud att minska eller

 

öka sin förbrukning mot en bestämd ersättning på en sådan organiserad marknad som

 

avses i artikel 2.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014

 

av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel

 

8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om

 

integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi,

 

elleverantör: den som yrkesmässigt levererar el,

 

elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av

 

den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om

 

ändring av direktiv 2012/27/EU, i den ursprungliga lydelsen,

 

energilagringsanläggning: en sådan anläggning i elsystemet som används för att

 

i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än

 

produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som

 

kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin

 

till el eller någon annan energibärare,

 

EU:s elmarknadsförordning: Europaparlamentets och rådets förordning

 

(EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el,

 

fastkraftsavtal: avtal om att under en angiven tid leverera en fastställd mängd el,

 

icke frekvensrelaterad stödtjänst: en stödtjänst som används av ett nätföretag för

 

spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt,

 

tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kortslutningsström samt

 

förmåga till dödnätsstart och till ödrift,

 

inmatningspunkt: den punkt på elnätet där en elproducent, enligt avtal med ett

 

nätföretag, matar in el från en produktionsanläggning,

 

intäktsram: de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära

 

från nätverksamheten under en tillsynsperiod,

 

konsument: en fysisk person som el överförs eller levereras till huvudsakligen

 

för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,

 

laddningspunkt: ett gränssnitt där el kan överföras till ett elfordon i taget eller

 

där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut,

 

leveranspunkt: en inmatnings- eller uttagspunkt,

 

lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en

 

lägsta tillåtna spänning,

 

nätföretag: den som bedriver nätverksamhet,

74

 

nätverksamhet: att med stöd av nätkoncession ställa en starkströmsledning till

Prop. 2022/23:59

förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder

 

som behövs för överföringen,

 

regionnät: en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett transmissionsnät

 

och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkoncession för

 

område med en lägsta tillåtna spänning,

 

små företag: företag som sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning

 

eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år,

 

stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag

 

för hantering av överbelastning,

 

transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett trans-

 

missionsnät,

 

transmissionsnät: ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande ledningsnät

 

som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera nätregioner

 

i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder,

 

transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som ingår i ett

 

transmissionsnät,

 

uttagspunkt: den punkt på ett elnät där en elanvändare, enligt avtal med ett

 

nätföretag, tar ut el för förbrukning.

 

I paragrafen anges vad som i lagen avses med vissa ord och uttryck.

 

Aggregeringstjänster kan levereras såväl av en elleverantör som av en

 

aktör som levererar endast sådana tjänster. Olika regler gäller beroende på

 

vilken tjänst som levereras, inte vem som levererar den. Regelverket för

 

leverans av el finns i 9 kap. 1–35 §§. Regelverket för leverans av aggre-

 

geringstjänster finns i 9 kap. 31–36 §§. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

 

Av drifttekniska skäl måste det nationella elsystemet i varje givet ögon-

 

blick tillföras lika mycket el som tas ut från systemet. Det tekniska

 

ansvaret för en sådan balans ligger på den systemansvariga myndigheten

 

(8 kap. 1 §). En förutsättning för att systemet ska fungera är dock att även

 

andra aktörer samverkar för att upprätthålla balansen. Med balansansvar

 

avses i lagen det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet

 

tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt eller att lika mycket el

 

tas ut från det nationella elsystemet som det tillförs i en inmatningspunkt.

 

Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

 

Dynamiska priser ska återspegla de priser som vid varje tidpunkt gäller

 

på spotmarknaderna, inbegripet dagen före- och intradagsmarknaderna, med

 

intervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden.

 

Intradagsmarknaden är en fysisk grossistmarknad för el där handel sker

 

fram till en timme före drifttimmen (tidpunkten för elförbrukningen) under

 

dygnets alla timmar. På intradagsmarknaden sker matchning mellan köp-

 

och säljbud kontinuerligt medan handel på dagen före-marknaden sker via

 

en auktion. Definitionen av dynamiska elpriser utformas i huvudsak enligt

 

Lagrådets förslag. Se även definitionen av avtal med dynamiska elpriser i

 

artikel 2 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.

 

Definitionen av efterfrågeflexibilitet överensstämmer i sak med den som

 

finns i artikel 2.20 i elmarknadsdirektivet. Marknadssignaler inbegriper

 

tidsvarierade elpriser och ekonomiska incitament. Elanvändaren kan agera

 

på egen hand eller genom en leverantör av aggregeringstjänster. Hänvis-

 

ningen till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014

 

av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra

 

artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

 

1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi

75

Prop. 2022/23:59 avser den vid varje tidpunkt gällande lydelsen (s.k. dynamisk hänvisning). Övervägandena finns i avsnitt 5.

Med fastkraftsavtal avses i lagen ett avtal om att under en angiven tid leverera en fastställd mängd el (jfr hittillsvarande 8 kap. 7 §). De flesta elanvändare köper el på s.k. rörligt kontrakt, dvs. avtalet gäller inte en i förväg bestämd mängd el. På dagens elmarknad har dock handeln med fast- kraftsavtal central betydelse. Handeln med fastkraftsavtal äger rum dels på organiserade handelsplatser, dels bilateralt mellan elhandelsföretag.

Definitionen av konsument överensstämmer i sak med den definition som finns i hittillsvarande 11 kap. 1 § (prop. 1996/97:136 s. 185).

Med inmatningspunkt avses den punkt på elnätet där en elproducent, enligt avtal med ett nätföretag, matar in el från en produktionsanläggning. Mätning av den överförda elen sker i inmatningspunkten.

Med leveranspunkt avses en inmatningspunkt eller en uttagspunkt. Även dessa termer definieras i paragrafen. En leveranspunkt kan vara en och samma inmatnings- och uttagspunkt på elnätet där el matas in och el tas ut.

Små företag definieras på samma sätt som i artikel 2.2 i avdelning I i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag. I kommissionens rekommendation finns även vägledning i fråga om vad som avses med bl.a. företag. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Definitionen av uttagspunkt överensstämmer i sak med hittillsvarande

8 kap. 4 § första stycket andra meningen (prop. 1998/99:137 s. 48).

3 kap. Nätföretag och drift av elnät

Stödtjänster

6 § Ett nätföretag som anskaffar stödtjänster ska i förhållande till elproducenter behandla aktörer som tillhandahåller efterfrågeflexibilitet genom aggregering på ett icke-diskriminerande sätt på grundval av aktörernas tekniska kapacitet.

I paragrafen behandlas särskilt sådana stödtjänster som innefattar efter- frågeflexibilitet genom aggregering. Paragrafen ändras med anledning av att en definition av efterfrågeflexibilitet införs i 1 kap. 4 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Ändringen innebär att den tidigare formuleringen tjänster i form av ändrad elförbrukning genom aggregering byts ut mot efterfrågeflexibilitet. Vad som avses med efterfrågeflexibilitet definieras i 1 kap. 4 §. Ändringen innebär en precisering av vilka stödtjänster det är som avses.

7 § Ett nätföretag får inte ingå avtal om stödtjänster förrän nätmyndigheten har godkänt de metoder som har använts för att utforma avtalen.

Första stycket gäller inte avtal enligt 8 kap. 14 §.

I paragrafen regleras förhandsprövningen av andra villkor i avtal om stöd- tjänster än sådana som avser balanstjänster. Paragrafen ändras endast när det gäller en hänvisning och är i sak oförändrad.

76

Förbud mot att försvåra efterfrågeflexibilitet

Prop. 2022/23:59

41 § Ett nätföretag får inte ställa tekniska krav eller andra villkor som försvårar efterfrågeflexibilitet. Dock får de villkor ställas som behövs för en säker, tillförlit- lig och effektiv drift av ledningsnätet.

Av paragrafen framgår att ett nätföretag inte får ställa upp villkor som försvårar tillhandahållandet av efterfrågeflexibilitet, om inte villkoret behövs för en säker, tillförlitlig och effektiv drift av ledningsnätet. Paragrafen ändras med anledning av att en definition av efterfråge- flexibilitet införs i 1 kap. 4 §. Övervägandena finns i avsnitt 5.

Ändringen innebär en precisering av förbudets omfattning.

42 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka tekniska krav som nätföretag får ställa i fråga om efterfråge- flexibilitet.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka tekniska villkor som får ställas upp av nätföretagen när det gäller efterfrågeflexibilitet. Lagtexten anpassas till ändringen i 41 §.

4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el

Hantering av klagomål

40 § Ett nätföretag ska ha fastställda rutiner för hanteringen av klagomål från kunder som är konsumenter.

I paragrafen finns ett krav på nätföretag att ha fastställda rutiner för hante- ring av klagomål. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande

11kap. 20 § när det gäller nätföretag (prop. 2010/11:70 s. 93 f. och 267 f.). Jfr 9 kap. 20 § i fråga om motsvarande reglering för elleverantörer.

Information om avtalsvillkor och andra uppgifter

41 § Ett avtal mellan en konsument och ett nätföretag ska innehålla uppgifter om

1.nätföretagets namn, adress, telefonnummer och webbplats,

2.när avtalet träffas och dess giltighetstid,

3.nätföretagets åtagande gentemot konsumenten,

4.villkoren för fakturering och betalning,

5.villkoren för uppsägning av avtalet,

6.villkoren för ersättning om nätföretaget inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet,

7.var konsumenten kan hitta information om nätföretagets priser och övriga villkor, och

8.hur konsumentrelaterad information tillhandahålls.

Paragrafen reglerar vad ett avtal mellan ett nätföretag och en konsument ska innehålla. Den överensstämmer i huvudsak med hittillsvarande 11 kap. 14 § (prop. 2010/11:70 s. 88 f. och 264). I andra punkten görs ett tillägg om att det även ska finnas uppgift i avtalet om dess giltighetstid. Para- grafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

77

Prop. 2022/23:59

42 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

 

föreskrifter om vilken konsumentrelaterad information ett nätföretag ska till-

 

handahålla och hur informationen ska tillhandahållas.

 

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen

 

bestämmer att meddela föreskrifter som motsvarar den hittillsvarande

 

regleringen i 11 kap. 18 § (prop. 2010/11:70 s. 89 och 266 f.).

 

Med stöd av det nya bemyndigandet kan föreskrifter meddelas om in-

 

formation som bl.a. avser hur konsumenter kan lämna klagomål, vilka organ

 

som konsumenten kan vända sig till för information eller tvistlösning, kon-

 

sumenträttigheter och oberoende användarrådgivning där konsumenterna

 

kan få råd om exempelvis tillgängliga energieffektivitetsåtgärder. Före-

 

skrifter kan också avse huruvida informationen ska lämnas på nätföre-

 

tagets webbplats eller på annat sätt.

 

Fakturering och information som nätföretag ska lämna till

 

elanvändare

 

Rubriken utformas efter synpunkter från Lagrådet.

 

43 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

 

föreskrifter om nätföretags fakturering av elanvändare och om skyldighet för

 

nätföretag att lämna viss information till elanvändaren i samband med fakturering.

 

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen

 

bestämmer att meddela föreskrifter om nätföretags fakturering och om den

 

information som nätföretaget ska lämna till elanvändaren i samband med

 

fakturering. I fråga om fakturering överensstämmer paragrafen delvis med

 

hittillsvarande bemyndigande i 42 § (prop. 2021/22:153 s. 98 och 165).

 

Paragrafen är en del av genomförandet av artikel 18.1, 18.3, 18.4 och 18.6

 

och bilaga I i elmarknadsdirektivet när det gäller nätföretag. Paragrafen ut-

 

formas efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.

 

Bemyndigandet avser föreskrifter om de detaljerade krav på fakturor

 

som följer av artikel 18 och bilaga I i elmarknadsdirektivet. Föreskrifterna

 

kan exempelvis avse att ett nätföretags faktura till en elanvändare ska vara

 

tydlig och att nätföretaget på begäran ska lämna en förklaring till hur det

 

belopp som anges i fakturan har beräknats (hittillsvarande 40 §). Vidare

 

kan föreskrifter meddelas om att nätföretaget ska erbjuda elanvändaren

 

fakturor i elektronisk form (hittillsvarande 41 § andra stycket). Föreskrif-

 

terna kan också avse vilken information som ska finnas på fakturan och

 

hur den ska utformas (hittillsvarande 42 §).

 

Bemyndigandet avser även föreskrifter om den information som nät-

 

företaget ska lämna till elanvändaren enligt artikel 18 och bilaga I i el-

 

marknadsdirektivet. Informationen behöver inte finnas på själva fakturan,

 

vilket framgår av bilaga I. Den information som avses är inte betalnings-

 

begäran. Detta framgår av direktivets definition av uttrycket fakturerings-

 

information (artikel 2.21). Med stöd av bemyndigandet kan föreskrifter

 

meddelas bl.a. om vilken information som ska lämnas och med vilka tids-

 

intervall den ska lämnas. Informationen kan exempelvis avse elanvända-

 

rens faktiska förbrukning av el. Föreskrifter som avser vilka uppgifter om

 

elanvändarens historiska elförbrukning kan också meddelas.

78

 

44 § Ett nätföretag får inte ta ut någon avgift för att tillhandahålla elanvändaren Prop. 2022/23:59 fakturor och information enligt 43 §.

I paragrafen regleras ett förbud för nätföretag att ta ut avgifter för att tillhandahålla elanvändarna fakturor och den information som ska lämnas enligt 43 §. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 41 § första stycket (prop. 2021/22:153 s. 98 och 165). Hittillsvarande 41 § andra stycket behandlas i författningskommentaren till 45 §. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

45 § Om ett nätföretag tillämpar ett system med förskottsbetalning, ska villkoren vara skäliga.

I paragrafen ställs krav på att ett nätföretags system för förskottsbetalning ska vara skäligt. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 11 kap. 15 § andra stycket (prop. 2010/11:70 s. 264 f. och prop. 2013/14:174 s. 277). Den utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Förhandsprövning av villkor

46 § Ett nätföretag får inte ingå avtal i frågor om anslutning till elnätet eller överföring av el förrän de metoder som ska användas för att utforma avtals- villkoren har prövats av nätmyndigheten. Prövningen ska dock inte omfatta meto- der för att utforma avgifter för anslutning eller överföring.

I paragrafen regleras förhandsprövningen av andra villkor än avgifter för anslutning till elnätet eller överföring av el. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 43 § (prop. 2021/22:153 s. 58 f. och 166).

47 § Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som ska prövas enligt 46 §, om de kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskrimi- nerande.

Om nätmyndigheten inte godkänner en metod, ska myndigheten ange i beslutet hur villkoren i stället ska utformas.

Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge sådana beslut enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932).

I paragrafen anges förutsättningarna för att Energimarknadsinspektionen ska godkänna metoder för att utforma avtalsvillkor. Paragrafen överens- stämmer i sak med hittillsvarande 4 kap. 44 § (prop. 2021/22:153 s. 166).

6 kap. Mätning av överförd el

Rapportering av mätresultat

3 § Ett nätföretag ska på begäran rapportera resultaten av de mätningar som görs enligt 1 § till ett företag som elanvändaren eller elproducenten har utsett. På be- gäran av elanvändaren ska nätföretaget även lämna uppgifter om elanvändarens historiska elförbrukning till ett företag som elanvändaren har utsett.

I paragrafen regleras en skyldighet för nätföretag att rapportera bl.a. mätresultat på begäran av elanvändaren eller elproducenten. Ändringen

79

Prop. 2022/23:59 genomför punkten 4 i bilaga I i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.

I paragrafen görs ett tillägg om att elanvändaren ska kunna begära av nätföretaget att uppgifter om historisk elförbrukning även ska lämnas till ett företag som elanvändaren har utsett, t.ex. en leverantör av energi- tjänster. Med stöd av bemyndigandet i 4 kap. 43 § kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vilken information om historisk elförbrukning som avses.

8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar

Kapitlet ersätter hittillsvarande 8 kap. och innehåller motsvarigheter till bestämmelser i hittillsvarande 8 kap. när det gäller det övergripande systemansvaret och balansansvar.

Övergripande systemansvar

1 § Den myndighet som regeringen bestämmer har det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el (system- ansvarig myndighet).

I paragrafen regleras det övergripande systemansvaret. Paragrafen över- ensstämmer med hittillsvarande 8 kap. 1 § (prop. 1996/97:136 s. 72 f. och 169 f., prop. 2004/05:62 s. 269 och 441 och prop. 2017/18:93 s. 18).

Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) är systemansvarig myndighet, se 1 § förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el.

Särskilda åtgärder för att öka eller minska produktionen eller förbrukningen av el

2 § I den utsträckning som det behövs för att den systemansvariga myndigheten ska kunna utöva det övergripande systemansvaret får myndigheten beordra

1.balansansvariga att öka eller minska produktionen eller förbrukningen av el,

och

2.elproducenter att öka eller minska produktionen av el.

I paragrafen regleras Svenska kraftnäts befogenhet att beordra balans- ansvariga och elproducenter att öka eller minska produktionen av el och balansansvariga att öka eller minska förbrukningen av el. Paragrafen mot- svarar delvis hittillsvarande 8 kap. 2 § första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. Paragrafen utformas med beaktande av Lagrådets förslag.

Inom ramen för det övergripande systemansvaret träffar Svenska kraft- nät avtal med balansansvariga om balanshållningen. Avtalen skapar förut- sättningar att reglera såväl produktion som förbrukning av el på den s.k. reglerkraftmarknaden. Om myndigheten inte skulle kunna träffa tillfreds- ställande avtal med de balansansvariga, har myndigheten enligt första punkten befogenhet att beordra balansansvariga att öka eller minska sin produktion eller förbrukning. Myndigheten har enligt andra punkten även befogenhet att direkt beordra elproducenter att öka eller minska sin pro- duktion.

80

När det gäller balansansvariga kan det bli aktuellt för Svenska kraftnät Prop. 2022/23:59 att använda rätten att beordra främst när den balansansvarige förfogar över

resurser som inte har gjorts tillgängliga på reglerkraftmarknaden. Svenska kraftnäts beslut enligt paragrafen kan inte överklagas (13 kap.

7 § andra stycket).

3 § Den som enligt 2 § ska öka eller minska produktionen eller förbrukningen av el har rätt att av den systemansvariga myndigheten få marknadsmässig ersättning för ökningen eller minskningen.

I paragrafen regleras rätten till ersättning för den som har beordrats att öka eller minska produktionen eller förbrukningen av el enligt 2 §. Rätten till ersättning framgick av hittillsvarande 8 kap. 2 § första stycket (prop. 1996/97:136 s. 171). Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

4 § Den systemansvariga myndigheten beslutar om ersättning enligt 3 §.

Av paragrafen framgår att Svenska kraftnät beslutar om ersättningen enligt 3 §. Någon ändring i sak är inte avsedd, jfr prop. 1996/97:136 s. 171.

5 § Om det övergripande systemansvaret inte kan utövas med åtgärder enligt 2 §, får den systemansvariga myndigheten i den utsträckning som behövs beordra nätföretag att begränsa eller avbryta överföring av el till elanvändare.

I den utsträckning det övergripande systemansvaret medger det ska begräns- ningen eller avbrytandet genomföras så att samhällsviktiga elanvändare prioriteras.

I paragrafen regleras Svenska kraftnäts befogenhet att beordra nätföretag att begränsa eller avbryta överföringen av el till elanvändare. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 2 § andra stycket (prop. 1996/97:136 s. 73–75 och 171 och prop. 2010/11:56 s. 16–21 och 27). Paragrafen utformas med beaktande av Lagrådets förslag.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de åtgärder som får vidtas enligt 2 och 5 §§.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen

 

bestämmer att meddela föreskrifter när det gäller åtgärder för att öka eller

 

minska produktionen eller förbrukningen av el och när det gäller åtgärder

 

för att begränsa eller avbryta överföringen av el till elanvändare. Para-

 

grafen motsvarar delvis hittillsvarande 8 kap. 2 § tredje stycket. Det hit-

 

tillsvarande bemyndigandet omfattade dock inte åtgärder för att minska

 

förbrukningen av el. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. Paragrafen ut-

 

formas enligt Lagrådets förslag.

 

I förordningen om systemansvaret för el finns vissa föreskrifter om

 

begränsande eller avbrytande av överföringen av el. Svenska kraftnät har

 

med stöd av ett bemyndigande i förordningen meddelat föreskrifter om hur

 

en begränsning eller ett avbrytande av överföring av el ska förberedas och

 

genomföras (SvKFS 2021:1).

 

I förordningen (2011:931) om planering för prioritering av samhälls-

 

viktiga elanvändare finns bestämmelser om planering och framtagande av

 

underlag för att styra el till samhällsviktiga elanvändare i en situation där

 

överföring av el måste begränsas eller avbrytas. Vidare har Statens energi-

81

 

Prop. 2022/23:59 myndighet meddelat föreskrifter om planering för prioritering av sam- hällsviktiga elanvändare (STEMFS 2013:4).

Skyldighet att lämna uppgifter till den systemansvariga myndigheten

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för balansansvariga och innehavare av elektriska anläggningar att till den systemansvariga myndigheten lämna de uppgifter om produktion, överföring eller förbrukning av el som behövs för utövandet av det övergripande systemansvaret.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet för balans- ansvariga, elproducenter, nätföretag och elanvändare. Paragrafen motsva- rar delvis hittillsvarande 8 kap. 3 §. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

För att kunna utöva det övergripande systemansvaret måste Svenska kraftnät få kännedom om hur mycket el som kommer att matas in på och tas ut från elnätet och även var och när detta kommer att ske. Myndigheten behöver alltså information från de stora aktörerna på elmarknaden. Sådan information kan lämnas till Svenska kraftnät även enligt annan reglering, t.ex. EU-förordningar. Bemyndigandet gör det möjligt att meddela före- skrifter om uppgiftsskyldighet när en sådan reglering inte finns. Föreskrif- ter om uppgiftsskyldighet finns i förordningen om systemansvaret för el.

Tjänster med anknytning till det övergripande systemansvaret

8 § Den systemansvariga myndigheten ska anskaffa tjänster med anknytning till det övergripande systemansvaret från elproducenter på ett öppet, icke-diskrimine- rande och marknadsorienterat sätt.

Myndigheten får inte med hänvisning enbart till kraftslag ställa upp villkor som utesluter elproducenter från att tillhandahålla tjänster med anknytning till det övergripande systemansvaret.

I paragrafen regleras Svenska kraftnäts anskaffning av tjänster med an- knytning till det övergripande systemansvaret från elproducenter. Paragra- fen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 3 a § (prop. 2013/14:174 s. 201–206 och 274 f.).

Driftsäkerhet

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana generellt tillämpliga krav för anslutning av anläggningar till elnätet som avses i

1.artikel 7.1 i kommissionens förordning (EU) 2016/631 av den 14 april 2016 om fastställande av nätföreskrifter med krav för nätanslutning av generatorer, i den ursprungliga lydelsen,

2.artikel 6.1 i kommissionens förordning (EU) 2016/1388 av den 17 augusti 2016 om fastställande av nätföreskrifter för anslutning av förbrukare, i den ursprungliga lydelsen, och

3.artikel 5.1 i kommissionens förordning (EU) 2016/1447 av den 26 augusti 2016 om fastställande av nätföreskrifter med krav för nätanslutning av system för högspänd likström och likströmsanslutna kraftparksmoduler, i den ursprungliga lydelsen.

82

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen Prop. 2022/23:59 bestämmer att meddela föreskrifter om sådana generellt tillämpliga krav

för anslutning av anläggningar till elnätet som avses i de s.k. anslutnings- koderna. Paragrafen överensstämmer med hittillsvarande 8 kap. 3 c § (prop. 2017/18:93 s. 11–13 och 18 f.).

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kontroll, provning, besiktning eller andra krav för att säkerställa driftsäkerheten hos det nationella elsystemet när det gäller

1.elektriska anläggningar,

2.anordningar avsedda att anslutas till en elektrisk anläggning,

3.elektrisk materiel, och

4.elektriska installationer.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om elektriska anläggningar m.m. för att säkerställa driftsäkerheten hos det nationella elsystemet. Paragrafen överensstämmer med hittillsvarande 8 kap. 3 d § (prop. 1996/97:136 s. 170 och prop. 2017/18:93 s. 19).

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådant datautbyte som avses i artikel 40.5 i kommissionens förord- ning (EU) 2017/1485 av den 2 augusti 2017 om fastställande av riktlinjer för drif- ten av elöverföringssystem, i den ursprungliga lydelsen.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om datautbyte enligt den s.k. driftko- den. Paragrafen överensstämmer med hittillsvarande 8 kap. 3 e § (prop. 2017/18:93 s. 14 f. och 19).

Krav på balansansvar

12 § En elleverantör får leverera eller ta emot el endast i en leveranspunkt där någon har åtagit sig balansansvaret.

Detta gäller dock inte under den tidsfrist som anges i 33 § första stycket.

I paragrafen regleras den grundläggande skyldigheten för en elleverantör att ha en balansansvarig i leveranspunkten. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 8 kap. 4 § första och tredje styckena. I sak ändras para- grafen på så sätt att den omfattar även elleverantörens mottagande av el i en inmatningspunkt. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

För varje leveranspunkt måste det finnas någon som har åtagit sig balansansvaret. Vad som avses med leveranspunkt och balansansvar anges i 1 kap. 4 §.

Ansvaret för att det finns en balansansvarig ligger enligt första stycket på elleverantören. En elleverantör som vill leverera el till en elanvändare i en uttagspunkt eller ta emot el från en elproducent i en inmatningspunkt måste antingen själv åta sig balansansvaret i den aktuella leveranspunkten eller genom avtal se till att någon annan åtar sig ansvaret. I annat fall får elleverantören inte leverera eller ta emot el i leveranspunkten. Skyldig- heten att se till att det finns en balansansvarig i en uttagspunkt behandlas närmare i äldre förarbeten (prop. 1998/99:137 s. 46–48).

83

Prop. 2022/23:59

13 § En leverantör av aggregeringstjänster får tillhandahålla sådana tjänster i en

 

leveranspunkt endast om någon har åtagit sig ett balansansvar i leveranspunkten

 

som särskilt avser de obalanser som tjänsterna kan medföra.

 

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, regleras den grund-

 

läggande skyldigheten för den som levererar aggregeringstjänster att ha en

 

balansansvarig i en leveranspunkt i vilken tjänsterna kan utföras. Paragra-

 

fen ska ses mot bakgrund av artikel 17.3 d i elmarknadsdirektivet. Över-

 

vägandena finns i avsnitt 8.3.

 

Vad som avses med aggregeringstjänster anges i 1 kap. 4 §.

 

Regleringen motsvarar den som gäller för elleverantörer enligt 12 §. En

 

leverantör av aggregeringstjänster får alltså välja mellan att själv åta sig

 

balansansvaret och att se till att någon annan gör det.

 

Avtal om balansansvar

 

14 § Den som åtar sig balansansvar ska ingå avtal dels med den systemansvariga

 

myndigheten, dels med den som enligt 22 § utför avräkningen mellan de balans-

 

ansvariga.

 

Villkoren i avtalen ska vara objektiva och icke-diskriminerande.

 

I paragrafen regleras skyldigheten för den som åtar sig balansansvar att

 

ingå avtal dels med Svenska kraftnät, dels med den som utför balansavräk-

 

ningen mellan de balansansvariga.

 

Första stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 4 § andra

 

stycket första meningen (prop. 2014/15:112 s. 16–19 och 24).

 

Andra stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 4 a §

 

första stycket (prop. 2004/05:62 s. 85 f. och 270 och prop. 2014/15:112

 

s. 25).

15 § Ett avtal enligt 14 § mellan den balansansvarige och den systemansvariga myndigheten ska innehålla ett åtagande av den balansansvarige

1.att säkerställa balans mellan tillförsel och uttag av el, och

2.att betala en ersättning till den systemansvariga myndigheten om balans- ansvaret omfattar sådana obalanser som kan uppkomma genom tillhandahållande av tjänster för efterfrågeflexibilitet.

Ersättning enligt första stycket 2 ska motsvara sådana kostnader som myndig- heten enligt 26 § första stycket ska kompensera elleverantörer för.

 

I paragrafen regleras innehållet i det avtal som en balansansvarig ska ingå

 

med Svenska kraftnät. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 4 § and-

 

ra stycket andra meningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.3. Den utfor-

 

mas enligt Lagrådets förslag.

 

Åtagandet enligt första stycket första punkten att säkerställa balans mellan

 

tillförsel och uttag av el behandlas i äldre förarbeten (prop. 2014/15:112

 

s. 19 och 24).

 

Enligt andra punkten ska avtalet även innehålla ett åtagande att betala

 

en särskild ersättning till Svenska kraftnät. Åtagandet ska gälla om den

 

balansansvarige åtar sig balansansvaret för sådana obalanser som kan upp-

 

komma genom aggregeringstjänster och tjänsterna innebär att efterfråge-

 

flexibilitet aktiveras i leveranspunkten.

 

Skyldigheten att ersätta elleverantörernas kostnader ligger utanför

84

balansansvaret. Den balansansvarige ska betala en ersättning till Svenska

kraftnät, som i sin tur är skyldig att ersätta elleverantören. Av andra stycket Prop. 2022/23:59 framgår att den ersättning som de balansansvariga ska betala till Svenska

kraftnät ska motsvara sådana kostnader som myndigheten ska kompensera elleverantörer för. Ersättningen regleras särskilt i 16 och 26 §§.

16 § När det gäller tillhandahållande av tjänster för efterfrågeflexibilitet ska metoden för att beräkna omfattningen av balansansvaret enligt 13 § eller den ersättning som avses i 15 § första stycket 2 utformas så att

1.den inte hindrar aggregering eller efterfrågeflexibilitet,

2.kompensationen för balansansvariga och elleverantörer avser endast de kost- nader för att anskaffa el som uppkommer under aktiveringen av efterfrågeflexibili- teten, och

3.hänsyn tas till de fördelar som aggregeringstjänsten kan innebära för någon annan som åtagit sig balansansvar eller som levererar el i leveranspunkten.

I paragrafen, som är ny, regleras omfattningen av balansansvaret när det gäller obalanser som uppkommer till följd av att den som levererar aggre- geringstjänster tillhandahåller tjänster för efterfrågeflexibilitet. Regle- ringen omfattar även skyldigheten att ersätta elleverantörernas kostnader. Paragrafen ska ses mot bakgrund av artikel 17.4 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

Av första punkten följer att ersättningen inte får vara ett sådant hinder

 

för marknadstillträde som avses i artikel 17.4 andra meningen i elmark-

 

nadsdirektivet.

 

Genom andra punkten begränsas skyldigheten att ge kompensation.

 

Inskränkningen ska ses mot bakgrund av artikel 17.4 tredje meningen i

 

elmarknadsdirektivet.

 

Att någon utför aggregeringstjänster i en leveranspunkt kan medföra

 

kostnader för andra aktörer men även sådana fördelar som avses i

 

artikel 17.4 fjärde meningen i elmarknadsdirektivet. Av tredje punkten

 

framgår att hänsyn ska tas till detta när metoden för att beräkna kom-

 

pensationen tas fram. Ersättningen kan alltså minskas med ett belopp som

 

svarar mot de fördelar som aggregeringstjänsten kan innebära för någon

 

annan som åtagit sig balansansvar eller som levererar el i leveranspunkten.

 

17 § Ett avtal enligt 14 § mellan balansansvariga och den som utför avräkningen

 

mellan de balansansvariga ska innehålla villkoren för avräkningen.

 

I paragrafen anges vad det avtal som den balansansvarige ingår med den

 

som utför avräkningen mellan de balansansvariga ska innehålla. Para-

 

grafen överensstämmer med hittillsvarande 8 kap. 4 § andra stycket tredje

 

meningen (prop. 2014/15:112 s. 19 och 24).

 

Förhandsprövning av villkor för balansansvar

 

18 § Den systemansvariga myndigheten och den som utför avräkningen mellan

 

de balansansvariga får inte ingå avtal enligt 14 § förrän de metoder som ska

 

användas för att utforma avtalen har godkänts av nätmyndigheten.

 

Enligt paragrafen finns ett krav på förhandsprövning av villkoren för

 

balansansvar. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 4 a §

 

andra stycket första meningen (prop. 2004/05:62 s. 85–87 och 270 och

 

prop. 2014/15:112 s. 17 f. och 25). Paragrafen genomför artikel 17.4

85

Prop. 2022/23:59 femte meningen i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3. Paragrafen utformas med beaktande av Lagrådets förslag.

19 § Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som avses i 18 §, om metoderna kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskriminerande.

Nätmyndighetens beslut i fråga om godkännande gäller omedelbart. Nätmyndig- heten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivnings- lagen (2010:1932).

I paragrafen regleras Energimarknadsinspektionens prövning i ärenden om förhandsprövning av villkor för balansansvar. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 4 a § andra stycket andra meningen och tredje stycket (prop. 2004/05:62 s. 85–87 och 270 och prop. 2014/15:112 s. 17 f. och 25).

Offentliggörande av villkor för balansansvar

20 § Den systemansvariga myndigheten och den som utför avräkningen mellan de balansansvariga ska offentliggöra villkoren i sådana avtal som avses i 14 § och på begäran utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om villkoren.

I paragrafen finns ett krav på offentliggörande av villkor för balansansvar. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 4 b § första stycket (prop. 2004/05:62 s. 89 och 270 och prop. 2014/15:112 s. 25 f.). Den utformas i huvudsak enligt Lagrådets förslag.

Hittillsvarande andra stycket, som innehållit ett bemyndigande till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Energimarknadsinspek- tionen att meddela föreskrifter om offentliggörandet av villkor utgår. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen meddela närmare föreskrif- ter om offentliggörandet.

Anskaffning av produktionskapacitet för att fullgöra ett åtagande

21 § En balansansvarig som använder någon annans produktionskapacitet sär- skilt för att fullgöra sina åtaganden enligt sådana avtal som avses i 14 § får inte ställa upp villkor som utesluter elproducenter från att tillhandahålla sådan kapacitet med hänvisning endast till kraftslag. Den balansansvarige ska anskaffa kapacitet på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt.

I paragrafen regleras den balansansvariges anskaffning av produktionska- pacitet. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 11 c § (prop. 2013/14:174 s. 201–206 och 275).

Balansavräkning

22 § Den systemansvariga myndigheten ska ansvara för att avräkning sker mellan de balansansvariga. Myndigheten får uppdra åt någon annan att utföra av- räkningen.

I paragrafen anges vem som ansvarar för balansavräkningen. Paragrafen överensstämmer med hittillsvarande 8 kap. 11 § (prop. 1998/99:137 s. 23– 25 och 54 f. och 2014/15:112 s. 11–15 och 27).

86

23 § En elleverantör som har levererat eller tagit emot el i en leveranspunkt där Prop. 2022/23:59 det saknas någon som är balansansvarig ska vid avräkning enligt 22 § anses som

balansansvarig för leveranspunkten.

Paragrafen innebär att en elleverantör som levererar eller tar emot el i en leveranspunkt utan att ha sett till att det finns en balansansvarig träder in i den ställning som en balansansvarig, om en sådan funnits, skulle ha haft vid balansavräkningen. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 8 kap. 11 a § första meningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

24 § Den som utför aggregeringstjänster i en leveranspunkt för vilken det saknas någon som har åtagit sig balansansvar för obalanser som tjänsterna kan medföra ska vid avräkning enligt 22 § anses ha åtagit sig ett sådant ansvar.

Paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, innebär att den som levererar aggregeringstjänster och inte ser till att det finns en balansan- svarig för de obalanser som tjänsterna kan medföra träder in i den ställning som en balansansvarig, om en sådan funnits, skulle ha haft vid balans- avräkningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.4. Paragrafen utformas i huvudsak enligt Lagrådets förslag.

25 § Den som anses vara balansansvarig enligt 23 eller 24 § ska betala ersättning till den systemansvariga myndigheten enligt villkor som motsvarar villkor för balansansvariga enligt sådana avtal som avses i 14 §.

I paragrafen regleras beräkningen av den ersättning som elleverantörer och leverantörer av aggregeringstjänster ska betala, när det inte finns någon balansansvarig. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 8 kap. 11 a § andra meningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

Den som anses vara balansansvarig blir skyldig att betala ersättning till Svenska kraftnät, exempelvis för inköp av balansenergi, på samma sätt som en balansansvarig skulle ha varit. Ersättningen ska bestämmas med utgångspunkt i de avtal som de balansansvariga har ingått enligt 14 §.

Ersättning till elleverantörer

26 § Den systemansvariga myndigheten ska ersätta elleverantörer som har anmält till myndigheten att de levererar el i en uttagspunkt för sådana kostnader för att anskaffa el som en leverantör av aggregeringstjänster orsakar genom att tillhandahålla tjänster för efterfrågeflexibilitet i uttagspunkten, om kostnaderna uppkommer under aktiveringen av efterfrågeflexibiliteten.

Ersättningen ska beräknas enligt grunder som anges i sådana avtal som avses i 15 §.

I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, regleras sådan kompensation till elleverantörer som inte omfattas av balansavräkningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

När det gäller obalanser som uppkommer till följd av att en leverantör av aggregeringstjänster aktiverar tjänster för efterfrågeflexibilitet omfattar ersättningsskyldigheten kostnader som uppkommer för någon annan som levererar el i uttagspunkten. Den balansansvarige betalar dock inte ersätt- ning direkt till elleverantören utan till Svenska kraftnät i enlighet med det

87

Prop. 2022/23:59 åtagande som anges i 15 § första stycket 2. Av första stycket framgår att det är affärsverket som är skyldigt att betala ersättning till elleverantören.

Enligt 15 § andra stycket ska den balansansvarige till Svenska kraftnät betala en ersättning som motsvarar sådana kostnader som verket ska kom- pensera elleverantörerna för enligt första stycket i förevarande paragraf. Som en konsekvens av detta ska enligt andra stycket ersättningen till elleveran- törerna beräknas enligt grunder som anges i avtalet om balansansvar.

Övertagande av balansansvar i en leveranspunkt

27 § Ett övertagande av balansansvaret enligt 12 § i en leveranspunkt där någon har åtagit sig balansansvaret får, när det inte samtidigt sker ett byte av elleverantör, göras endast från och med den första dagen i en kalendermånad.

Balansansvaret får i ett sådant fall övertas endast om den elleverantör som vill byta balansansvarig har informerat nätföretaget om bytet senast en månad före övertagandet.

I paragrafen regleras övertagandet av balansansvaret i en leveranspunkt när det inte samtidigt sker något byte av elleverantör. Paragrafen överensstämmer delvis med hittillsvarande 8 kap. 9 § andra stycket (prop. 1998/99:137 s. 53 f. och prop. 2010/11:70 s. 262). Regleringen an- passas till att det införs balansansvar för inmatning av el, se 12 §. Paragra- fen utformas med beaktande av Lagrådets förslag.

Det som angetts i hittillsvarande första stycket i fråga om övertagande av balansansvar i samband med ett byte av elleverantör kräver inte någon särskild reglering.

28 § Den systemansvariga myndigheten får i det enskilda fallet medge att balans- ansvaret i en leveranspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av 27 §, om det finns särskilda skäl.

Enligt paragrafen får Svenska kraftnät i det enskilda fallet medge att ett över- tagande av balansansvaret i en leveranspunkt blir gällande tidigare än en månad från det att anmälan om byte av balansansvarig gjordes. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 9 § tredje stycket (prop. 1997/98:159 s. 69 f., prop. 1998/99:137 s. 54 f. och prop. 2010/11:70 s. 262).

29 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett nätföretag att sända underrättelser med anledning av en anmälan enligt 27 § andra stycket.

I paragrafen finns ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för ett nätföretag att sända underrättelser med anledning av en anmälan om över- tagande av balansansvar. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 8 kap. 9 § fjärde stycket (prop. 1998/99:137 s. 54 och prop. 2010/11:70 s. 262).

Vidaredelegation kan fortsättningsvis ske till en annan myndighet än Energimarknadsinspektionen.

88

Underrättelser om att balansansvaret upphör

Prop. 2022/23:59

30 § Om den systemansvariga myndigheten får kännedom om att ett avtal enligt 14 § ska upphöra att gälla, ska myndigheten genast underrätta de nätföretag på vilkas ledningsnät de leveranspunkter är belägna för vilka balansansvaret kommer att upphöra. Detta gäller dock endast om det rör sig om ett avtal som har ingåtts med någon som i ett avtal med en elleverantör har åtagit sig balansansvaret i leveranspunkter där elleverantören levererar eller tar emot el.

I paragrafen regleras Svenska kraftnäts underrättelseskyldighet i samband med att en elleverantör kommer att stå utan balansansvarig. Paragrafen mot- svarar delvis hittillsvarande 8 kap. 4 c § första stycket första meningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Ett sådant avtal som avses i 14 § – mellan en balansansvarig å den ena sidan och Svenska kraftnät eller den som utför balansavräkningen å den andra – kan sägas upp omedelbart eller med viss uppsägningstid. I ett sådant fall får den balansansvarige inte längre agera som balansansvarig på elmarknaden. Följden blir att de elleverantörer för vilkas leverans eller mottagande av el den balansansvarige har åtagit sig balansansvaret står utan balansansvarig. Svenska kraftnät ska då utan dröjsmål sända under- rättelser till samtliga de nätföretag på vars nät det finns leveranspunkter där balansansvaret kommer att upphöra. I 32 § finns en underrättelse- skyldighet för nätföretagen.

31 § Den som i ett avtal med en elleverantör har åtagit sig balansansvaret i de leveranspunkter där elleverantören levererar eller tar emot el ska, när den får kännedom om att avtalet ska upphöra att gälla, utan dröjsmål underrätta den systemansvariga myndigheten och de nätföretag på vars ledningsnät de leverans- punkter är belägna där balansansvaret kommer att upphöra att gälla.

I paragrafen regleras en underrättelseskyldighet för en balansansvarig, som har åtagit sig balansansvaret i en leveranspunkt i enlighet med ett avtal med en elleverantör. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 8 kap. 4 c § andra stycket första meningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Om avtalet med elleverantören ska upphöra att gälla, ska den balans- ansvarige underrätta Svenska kraftnät och berörda nätföretag. Underrättel- sen ska ske utan dröjsmål, vilket i praktiken blir när avtalet sägs upp av någondera parten.

32 § Ett nätföretag som tar emot en underrättelse enligt 30 eller 31 § ska utan dröjsmål underrätta berörda elleverantörer om att balansansvaret kommer att upp- höra.

I paragrafen regleras en underrättelseskyldighet för nätföretag. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 8 kap. 4 c första stycket andra meningen och andra stycket andra meningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Varje nätföretag som får en underrättelse enligt 30 eller 31 § om att balansansvaret upphör, ska utan dröjsmål underrätta de elleverantörer som kommer att stå utan balansansvarig. Mottagandet av denna underrättelse från nätföretaget är utgångspunkt för tidsfristen att återställa balansan- svaret (33 § första stycket).

89

Prop. 2022/23:59 Återställande av balansansvar

33 § En elleverantör som med omedelbar verkan förlorat sitt balansansvar får återställa balansansvaret inom en tidsfrist om tio vardagar, dock högst femton kalenderdagar. Tidsfristen börjar löpa dagen efter den dag då elleverantören har tagit del av eller haft möjlighet att ta del av den först mottagna underrättelsen enligt 32 §.

Den tidsfrist för att återställa balansansvaret som anges i första stycket gäller också en elleverantör vars avtal om balansansvar sagts upp och upphör att gälla före fristens utgång.

I paragrafen regleras elleverantörens rätt att återställa balansansvaret. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 4 e § första och andra styckena (prop. 2008/09:168 s. 24–26 och 47).

34 § En elleverantör kan inte återställa sitt balansansvar enligt 33 § om el- leverantören har trätt i likvidation, ställt in betalningarna, försatts i konkurs eller har förklarat sig inte ha för avsikt att återställa balansansvaret.

Om elleverantören under tidsfristen träder i likvidation, ställer in betalningarna, försätts i konkurs eller förklarar sig inte ha för avsikt att återställa balansansvaret, upphör tidsfristen omedelbart att löpa.

Av paragrafen framgår att en elleverantör i vissa fall inte får återställa ba- lansansvaret. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 4 e § tredje och fjärde styckena (prop. 2008/09:168 s. 25 f. och 47). Den utformas med beaktande av Lagrådets förslag.

35 § För att balansansvaret ska bli återställt ska elleverantören underrätta berörda nätföretag om vem som har åtagit sig balansansvaret i de leveranspunkter där elleverantören levererar eller tar emot el. Underrättelsen ska ha tagits emot inom tidsfristen.

I paragrafen regleras den situationen att elleverantören under tidsfristen lyckas återställa sitt balansansvar. Paragrafen motsvarar delvis hittills- varande 8 kap. 4 f § första stycket (prop. 2008/09:168 s. 28 f. och 48). Övervägandena finns i avsnitt 8.2. Paragrafen utformas i huvudsak enligt Lagrådets förslag.

Ändringen är en anpassning till att balansansvaret enligt 12 § omfattar även inmatning av el.

36 § Ett återställt balansansvar gäller från och med dagen efter det att en under- rättelse enligt 35 § har tagits emot.

I paragrafen anges när den nye balansansvariges balansansvar ska börja gälla, när en elleverantör återställer sitt balansansvar. Paragrafen överensstäm- mer i sak med hittillsvarande 8 kap. 4 f § andra stycket (prop. 2008/09:168 s. 28 f. och 48). Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Anvisning av elleverantör när ett balansansvar har upphört

37 § Om nätföretaget inte har tagit emot en underrättelse från elleverantören om vem som är ny balansansvarig i berörda leveranspunkter innan den tidsfrist som anges i 33 § har löpt ut, ska nätföretaget dagen efter fristens utgång anvisa berörda elanvändare eller elproducenter en elleverantör. Den elleverantören ska gentemot

90

nätföretaget ha åtagit sig att leverera el till elanvändare eller ta emot el från el- Prop. 2022/23:59 producenter som saknar en elleverantör.

I paragrafen regleras den situationen att elleverantören inte lyckas åter- ställa sitt balansansvar i en uttagspunkt under tidsfristen. Paragrafen mot- svarar delvis hittillsvarande 8 kap. 4 f § tredje stycket första och andra meningarna (prop. 2008/09:168 s. 29 f. och 48). Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Ändringen innebär att nätföretaget ska anvisa en ny elleverantör för en elproducent, om den elleverantör som tagit emot elen i inmatningspunkten inte lyckas återställa sitt balansansvar.

38 § Om en elleverantör inte får återställa balansansvaret enligt 33 § eller om den tidsfrist som anges där upphör att löpa enligt 34 § andra stycket, ska nätföretaget så snart som möjligt anvisa berörda elanvändare eller elproducenter en elleveran- tör. Den elleverantören ska gentemot nätföretaget ha åtagit sig att leverera el till elanvändarna eller ta emot el från elproducenterna.

I paragrafen regleras de två situationerna att en elleverantör inte har rätt till en tidsfrist för att återställa sitt balansansvar respektive att tidsfristen upphör att löpa. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 8 kap. 4 g § första stycket första meningen (prop. 2008/09:168 s. 49). Övervägandena finns i avsnitt 8.2. Paragrafen utformas med beaktande av Lagrådets förslag.

Ändringen i sak innebär att nätföretaget ska anvisa en ny elleverantör för en elproducent, om någon av de två situationerna uppkommer i fråga om den elleverantör som tagit emot elen i inmatningspunkten.

39 § Nätföretaget ska utan dröjsmål underrätta

1.elanvändarna och elproducenterna om den elleverantör som har anvisats en- ligt 37 eller 38 §, och

2.elanvändarna om bestämmelserna i denna lag om byte av elleverantör.

I paragrafen regleras nätföretagets informationsskyldighet i förhållande till elanvändare och elproducenter i samband med att nätföretaget anvisar en elleverantör. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 8 kap. 4 f § fjärde stycket första meningen och 4 g § andra stycket första meningen (prop. 2008/09:168 s. 48 f.). Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Ändringen i sak innebär att nätföretaget ska underrätta en elproducent om den elleverantör som har anvisats som mottagare i inmatningspunkten.

40 § En elleverantör som har anvisats enligt 37 eller 38 § ska utan dröjsmål un- derrätta

1.elanvändarna om leverantörens villkor för leveransen, och

2.elproducenterna om leverantörens villkor för mottagande av el.

I paragrafen regleras den anvisade elleverantörens informationsskyldighet i förhållande till elanvändare och elproducenter. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 8 kap. 4 f § fjärde stycket andra meningen och 4 g § andra stycket andra meningen (prop. 2008/09:168 s. 48 f.). Övervägande- na finns i avsnitt 8.2.

Ändringen i sak framgår av andra punkten.

91

Prop. 2022/23:59

92

41 § Om ett nätföretag enligt 37 eller 38 § anvisar en elleverantör, gäller ett balans- ansvar som en ny balansansvarig åtagit sig från och med dagen för anvisningen.

I paragrafen anges när det balansansvar som en ny balansansvarig har åtagit sig i samband med en anvisning av elleverantör börjar gälla. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 4 f § tredje stycket tredje meningen och 4 g § första stycket andra meningen (prop. 2008/09:168 s. 48 f.).

Skyldighet för nätföretag att underrätta den systemansvariga myndigheten

42 § Ett nätföretag ska hålla den systemansvariga myndigheten underrättad om vem som har åtagit sig balansansvaret för nätföretagets egna inköp.

I paragrafen regleras nätföretagets skyldighet att hålla Svenska kraftnät underrättat om vem som har åtagit sig balansansvaret för nätföretagets egna inköp. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 10 § andra stycket (prop. 1998/99:137 s. 23–25 och 54).

43 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett nätföretag att hålla den systemansvariga myndig- heten underrättad om byte av balansansvariga enligt detta kapitel.

I paragrafen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om underrättelse- skyldighet för nätföretag i frågor om balansansvariga i leveranspunkter. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 8 kap. 10 § första stycket.

Till skillnad från den hittillsvarande bestämmelsen, som anger att nät- företaget ska hålla Svenska kraftnät underrättat enligt de närmare före- skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, innehåller paragrafen endast ett normgivningsbemyndigande.

9 kap. Leverans av el och aggregeringstjänster

Kapitlet innehåller bl.a. motsvarigheter till bestämmelser i hittillsvarande 8 och 11 kap. Rubriken utformas enligt Lagrådets förslag.

Leverans av el enligt leveransavtal

1 § En elleverantör får ingå avtal om leverans av el i en uttagspunkt enbart med den elanvändare som enligt avtal med det berörda nätföretaget har rätt att ta ut el i uttagspunkten.

I paragrafen finns ett krav på att elleverantörer får ingå avtal om elleverans enbart med den elanvändare som har avtal med nätföretag om att få ta ut el i uttagspunkten. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 4 d § (prop. 2005/06:158 s. 24 f. och 85).

2 § En elleverantör, som ska börja leverera el i en uttagspunkt eller överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt, ska omedelbart anmäla till det berörda nätföretaget att leverans ska påbörjas. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.

En elleverantör får överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt Prop. 2022/23:59 fjorton dagar efter anmälan.

Första och andra styckena gäller inte elleverantörer som avser att leverera el en- ligt fastkraftsavtal. Leverans får i dessa fall påbörjas endast efter att elleverantören anmält det till den elleverantör som enligt 14 § första stycket är leveransskyldig i elanvändarens uttagspunkt och till den som åtagit sig balansansvaret i den uttags- punkten.

I paragrafen regleras att elleverantören i förväg ska anmäla att el ska börja levereras eller att en elleverans ska övertas i en uttagspunkt. Paragrafen överensstämmer i huvudsak med hittillsvarande 8 kap. 6 § första, andra och tredje styckena och 7 § (prop. 1998/99:137 s. 23 f. och 50 f. och 2010/11:70 s. 85 och 261).

Vad som avses med fastkraftsavtal har hittills angetts i 8 kap. 7 § men definieras nu i stället i 1 kap. 4 §. Paragrafhänvisningen i tredje stycket ändras. Hittillsvarande upplysningsbestämmelse i 8 kap. 6 § fjärde stycket utgår.

Leverans av el om leveransavtal saknas

3 § Nätföretaget ska anvisa en elleverantör till en elanvändare som saknar ett leveransavtal med en elleverantör.

Den elleverantör som anvisas ska ha åtagit sig gentemot nätföretaget att leverera el till elanvändaren på skäliga villkor. Metoderna för att utforma leveransvillkoren ska framgå av avtalet mellan nätföretaget och elleverantören.

I paragrafen finns ett krav på nätföretag att anvisa en elleverantör för en elanvändare som saknar leveransavtal. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 8 § första stycket (prop. 1998/99:137 s. 31 f. och 52 f. och prop. 2016/17:13 s. 17 f. och 45).

4 § Regeringen får meddela föreskrifter om att de priser som en anvisad elleve- rantör tillämpar för leverans till en elanvändare enligt 3 § under en viss tid efter det att elleverantören har anvisats inte får överstiga vissa nivåer.

I paragrafen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om att de priser som en anvisad elleverantör tillämpar inte får överstiga vissa nivåer under en viss tid efter att anvisning skett. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 8 b § (prop. 2016/17:13 s. 24 f. och 46).

Paragrafhänvisningen ändras.

5 § Nätföretaget ska utan dröjsmål underrätta elanvändaren om

1.vilken elleverantör som anvisats enligt 3 §,

2.innebörden av en sådan anvisning, och

3.bestämmelserna i denna lag om byte av elleverantör.

I paragrafen regleras att nätföretag ska lämna viss information till en el- användare som har anvisats en elleverantör. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 8 § andra stycket (prop. 2005/06:158 s. 35 f. och 86 och prop. 2008/09:168 s. 33 f.).

6 § En anvisad elleverantör ska utan dröjsmål underrätta elanvändaren om de villkor för leveransen som elleverantören avser att tillämpa och om den dag då

93

Prop. 2022/23:59 elleverantören avser att påbörja leveransen enligt det anvisade avtalet. I under- rättelsen ska det anges att avtalet är anvisat.

94

I paragrafen finns krav på att en anvisad elleverantör ska underrätta el- användaren om villkoren enligt det anvisade elavtalet. Paragrafen överens- stämmer med hittillsvarande 8 kap. 8 a § första stycket (prop. 1998/99:137 s. 52 f. och prop. 2016/17:13 s. 31 och 46).

7 § En anvisad elleverantör ska minst en gång per kvartal lämna följande infor- mation till elanvändaren:

1.en redogörelse för vilka olika avtal som elleverantören erbjuder samt upp- gifter om priser och leveransvillkor för de olika avtalen, och

2.uppgifter om var elanvändaren, oberoende av elleverantören, kan hitta infor- mation om priser och leveransvillkor som andra elleverantörer tillämpar för leverans av el till elanvändare.

I paragrafen regleras en skyldighet för den anvisade elleverantören att särskilt informera elanvändare med anvisade avtal om priser och leverans- villkor. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 8 c § (prop. 2016/17:13 s. 31 f. och 46 f.). Paragrafen utformas i huvudsak en- ligt Lagrådets förslag. Uttrycket olika avtal används i inledningen till första punkten i stället för det av Lagrådet föreslagna uttrycket leveransvillkor.

8 § Ett anvisat elavtal får inte ha

1.en längre uppsägningstid än 14 dagar, eller

2.dynamiskt elpris.

I paragrafen regleras bl.a. hur lång uppsägningstid ett anvisat elavtal får ha. Paragrafens första punkt överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 8 a § andra stycket (prop. 2016/17:13 s. 33 och 46). Övervägandena finns i avsnitt 4.3.

Regleringen i andra punkten är ny. Ett anvisat elavtal får inte ha dynamiskt elpris. En definition av dynamiska elpriser finns i 1 kap. 4 §.

9 § Nätföretaget ska anvisa en elleverantör till en elanvändare fastän elanvän- daren redan har ett leveransavtal med en elleverantör, om elanvändaren

1.har förbrukat el som inte har levererats enligt ett leveransavtal med en el- leverantör som är leveransskyldig enligt 14 §, och

2.inte har anvisats en ny elleverantör enligt 3 §.

Anvisningen ska avse den tid som elanvändaren har saknat ett leveransavtal.

I paragrafen regleras att nätföretaget ska anvisa en elleverantör åt en el- användare som har förbrukat el som inte har levererats enligt ett leverans- avtal med en elleverantör som är leveransskyldig enligt 14 §. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 8 d § (prop. 2008/09:168 s. 32 och prop. 2016/17:13 s. 47).

Paragrafen delas upp på två stycken. Dessutom ändras paragrafhänvis- ningarna.

10 § En elanvändare som har förbrukat el som inte har levererats enligt ett leve- ransavtal med en elleverantör som är leveransskyldig enligt 14 § ska betala för elen till den elleverantör som elanvändaren anvisas enligt 3 eller 9 § och enligt de villkor som den anvisade elleverantören tillämpar.

Prop. 2022/23:59

I paragrafen regleras till vem en elanvändare ska betala för el som har förbrukats enligt ett leveransavtal med en annan elleverantör än den el- leverantör som är leveransskyldig enligt 14 §. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 8 e § (prop. 2001/02:143 s. 71–74 och 146, prop. 2008/09:168 s. 32 och prop. 2016/17:13 s. 47 f.).

Paragrafhänvisningarna ändras.

Byte av elleverantör

11 § En elleverantör ska på ett icke-diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete och tidsåtgång säkerställa att en elanvändare kan byta elleverantör inom tre veckor från begäran om byte.

Ett byte av elleverantör ska vara kostnadsfritt för konsumenter och små företag.

I paragrafen regleras att elanvändare ska kunna byta elleverantör inom en viss tidsperiod och att sådana byten ska vara kostnadsfria för konsumenter och små företag. Paragrafen genomför artikel 12.1, 12.2 och 12.4 i el- marknadsdirektivet. Regleringen om att ett byte ska vara kostnadsfritt för konsumenter överensstämmer i sak med hittillsvarande 11 kap. 19 § första stycket (prop. 2010/11:70 s. 92 f. och 267). Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Med icke-diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete och tids- åtgång (första stycket) avses att elleverantören inte får ålägga en elanvän- dare exempelvis ett betungande administrativt förfarande om elanvända- ren begär att få byta elleverantör. Ett byte ska kunna göras inom tre veckor från elanvändarens begäran förutsatt att avtalsvillkoren följs.

I andra stycket utvidgas den hittillsvarande regleringen så att även små företag, på samma sätt som konsumenter, ska slippa kostnader vid byte av elleverantör. I 12 § finns ett undantag från den regleringen. Vad som avses med små företag definieras i 1 kap. 4 §.

12 § När konsumenter eller små företag i förtid säger upp tidsbestämda avtal om att el helt eller delvis ska levereras till fast pris, får elleverantören, trots vad som sägs i 11 § andra stycket, ta ut en avgift. Avgiften får endast avse kostnader som hänför sig till den el som levereras till fast pris, den ska vara skälig och får inte överstiga den direkta ekonomiska förlust som den förtida uppsägningen orsakar.

Avgiften får endast tas ut om det tydligt framgår av elleveransavtalet att den får tas ut och vad den omfattar.

I paragrafen regleras när elleverantören får ta ut en avgift av konsumenter och små företag som i förtid säger upp avtal om elleverans och vilka kost- nader avgiften får omfatta. Regleringen är ny och genomför artikel 12.3 i elmarknadsdirektivet. Paragrafen utformas delvis enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

Första stycket innebär att det finns en möjlighet till undantag från 11 § andra stycket. Undantaget gäller när konsumenter och små företag säger upp elleveransavtal i förtid. I direktivet anges att det ska vara fråga om frivilliga uppsägningar. För att elleverantören ska få ta ut en avgift krävs att avtalet är tidsbestämt och att åtminstone en del av priset för elen är fast. Om avtalet är ett s.k. mixat avtal med både en fast och en rörlig del, får

avgiften endast avse kostnader som går att hänföra till den fasta delen. Be-

95

Prop. 2022/23:59 dömningen av om en avgift kan anses vara skälig (proportionell i direk- tivet) kan exempelvis innefatta hur lång bindningstid som återstår när avtalet sägs upp, hur stora volymer el som kvarstår att leverera och elpriset på marknaden. Att avgiften inte får överstiga den direkta ekonomiska för- lusten som den förtida uppsägningen orsakar innebär i det här samman- hanget att det är faktiska kostnader som ska vara ersättningsgilla. Varken kostnader som uppkommer efter att avtalet upphört eller utebliven vinst ska kunna ersättas. Om elleverantören har prissäkrat elleveransen kan det dock innebära att denne drabbas av kostnader om elen inte kan levereras till en annan kund eller säljas vidare till samma eller högre pris efter att avtalet har upphört. Den kostnaden bör vara ersättningsgill under förutsätt- ning att den är skälig. I direktivet anges att kostnader för eventuella kom- binerade investeringar eller tjänster som redan har tillhandahållits kunden som en del av avtalet ska kunna omfattas av avgiften. Det torde exempelvis kunna röra sig om teknisk utrustning som kunden har fått i enlighet med det ingångna avtalet. Det framgår av direktivet att tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över att elleverantörerna inte tar ut högre ersättning än vad som är tillåtet, jfr 12 kap. 1 §. Det framgår också att det är elleverantören som har bevisbördan för den direkta ekonomiska förlusten.

Av andra stycket framgår ytterligare förutsättningar för att avgiften ska få tas ut, jfr 21 § första stycket 8 och 9.

13 § Vid byte av elleverantör ska den frånträdande elleverantören se till att elanvändaren får en slutfaktura inom sex veckor från den dag då elleveransen upp- hörde.

I paragrafen regleras den tidsfrist inom vilken en frånträdande elleverantör ska skicka slutfaktura till elanvändaren. Paragrafen överensstämmer delvis med hittillsvarande 11 kap. 19 § andra stycket (prop. 2010/11:70 s. 93 och 267). Den genomför artikel 10.12 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

Till skillnad från den hittillsvarande regleringen ska elleverantören se till att alla elanvändare, inte bara konsumenter, får en slutfaktura inom den angivna tidsfristen.

Elleverantörens leveransskyldighet

14 § En elleverantör som levererar el till en elanvändare i en uttagspunkt är, oav- sett vad som avtalats, skyldig att fortsätta leverera el till dess

1.elanvändaren slutar att ta ut el i uttagspunkten,

2.någon annan elleverantör börjar leverera el till elanvändaren i uttagspunkten,

eller

3.överföringen av el enligt 11 kap. 2 eller 3 § eller enligt avtal får avbrytas på grund av att elanvändaren har åsidosatt sina skyldigheter gentemot elleverantören.

Första stycket gäller inte leverans av el enligt ett fastkraftsavtal.

I paragrafen regleras elleverantörens leveransskyldighet. Paragrafen över- ensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 5 § första, andra och fjärde styckena (prop. 1998/99:137 s. 30 f. och 48 f.).

Paragrafhänvisningarna i första stycket tredje punkten ändras. Uttrycket fastkraftsavtal i andra stycket definieras i 1 kap. 4 §.

96

15 § En elleverantör som har ett tidsbestämt avtal med elanvändaren om leverans Prop. 2022/23:59 av el ska tidigast 90 dagar och senast 60 dagar innan avtalet löper ut informera

elanvändaren om

1.tidpunkten för avtalets upphörande, och

2.konsekvenserna av att avtalet upphör.

Första stycket gäller inte leverans av el enligt ett fastkraftsavtal.

I paragrafen regleras att elleverantörer har en informationsskyldighet gent- emot elanvändare innan ett tidsbestämt avtal om leverans av el löper ut. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 5 § tredje och fjärde styckena (prop. 2005/06:158 s. 34 f. och 85 f.).

Uttrycket fastkraftsavtal i andra stycket definieras i 1 kap. 4 §. Upplysningsbestämmelsen i hittillsvarande 8 kap. 5 § femte stycket utgår.

Elleverantörens skyldighet att ta emot el

16 § En elleverantör som levererar el till en elanvändare som enligt 67 kap. in- komstskattelagen (1999:1229) kan få skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el ska på villkor som är skäliga ta emot den el som matas in från elanvändarens produktionsanläggning.

Första stycket gäller inte om elanvändaren har ingått avtal med någon annan om att ta emot elen.

I paragrafen regleras elleverantörens skyldighet att ta emot el från elanvän- dare som uppfyller förutsättningarna för att få skattereduktion för mikro- produktion av förnybar el. Paragrafen överensstämmer i huvudsak med hittillsvarande 8 kap. 5 a § (prop. 2014/15:1 s. 223 f. och 344). Över- vägandena finns i avsnitt 4.5.

Första stycket justeras för att tydliggöra att mottagningsplikten inte för- utsätter att elanvändaren har begärt eller beviljats skattereduktion. Mot- tagningsplikten inträder redan när förutsättningarna uppfylls för att enligt 67 kap. inkomstskattelagen få skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el. Sammanfattningsvis får skattereduktion lämnas till en fysisk eller juridisk person som framställer förnybar el och i en och samma anslutningspunkt matar in förnybar el och tar ut el. Vidare ska den som framställer förnybar el ha en säkring om högst 100 ampere i anslutnings- punkten, och ska ha anmält till nätkoncessionshavaren att förnybar el framställs och matas in i anslutningspunkten. Första stycket ändras också för att tydliggöra att elleverantören är skyldig att betala för elen. Att elen ska tas emot på skäliga villkor innebär att elleverantören ska betala marknadsmässig ersättning.

Dynamiska elpriser

17 § Innan en elleverantör och en elanvändare ingår ett avtal med dynamiskt elpris ska elleverantören informera elanvändaren om vilka möjligheter, kostnader och risker som finns med ett sådant avtal och särskilt inhämta elanvändarens samtycke till de villkor som ett dynamiskt elpris innebär.

Ett gällande elavtal får inte omvandlas till ett avtal med dynamiskt elpris utan att elanvändaren har fått den information som avses i första stycket och lämnat sitt samtycke.

97

Prop. 2022/23:59 I paragrafen regleras bl.a. att elleverantörer ska lämna viss information till elanvändaren innan ett avtal med dynamiskt elpris ingås. Regleringen är ny och genomför artikel 11.2 och 11.3 i elmarknadsdirektivet. Paragrafen utformas i huvudsak enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.

Av första stycket framgår att ett avtal med dynamiskt elpris inte får ingås innan elanvändaren har fått den information som anges i bestämmelsen och uttryckligen samtyckt till de villkor som dynamiska elpriser innebär. Informationskravet och kravet på samtycke gäller också om ett befintligt avtal omvandlas till ett avtal med dynamiskt elpris, exempelvis vid avtalsförlängning eller om det befintliga avtalet ger elleverantören möjlig- het att ändra elpriset så att det blir dynamiskt beroende på vilken avräk- ningsmetod eller mätmetod som används. Detta framgår av andra stycket. Av 8 § framgår att ett anvisat elavtal inte får ha dynamiskt elpris.

18 § En elleverantör som har leveransavtal med fler än 200 000 elanvändare ska kunna erbjuda avtal med dynamiska elpriser till elanvändare som har en mätare och mätutrustning som kan mäta mängden överförd el och registrera den med ett tidsintervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden.

I paragrafen regleras en skyldighet för större elleverantörer att erbjuda avtal med dynamiska elpriser. Regleringen är ny och genomför artikel 11.1 i elmarknadsdirektivet. Paragrafen utformas i huvudsak enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.

En elleverantör av en viss storlek ska kunna erbjuda elanvändare avtal med dynamiska elpriser, förutsatt att kravet i fråga om elanvändarens mätare är uppfyllt. Skyldigheten innebär dock inte att elleverantören har en kontraheringsplikt. Företaget kan ha sakligt grundade skäl att inte ingå ett avtal med en viss elanvändare, t.ex. att elanvändaren har bristande betalningsförmåga. En definition av dynamiska elpriser finns i 1 kap. 4 §.

Rutiner för hantering av klagomål

19 § En elleverantör ska ha fastställda rutiner för att kunna hantera klagomål från elanvändare på ett snabbt, enkelt och rättvist sätt.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med hittillsvarande 11 kap. 20 § när det gäller elleverantörer (prop. 2010/11:70 s. 94 f. och 267 f.). Ändringen genomför artikel 10.9 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

Till skillnad från hittillsvarande reglering innebär paragrafen att det ska finnas rutiner för klagomål från alla elanvändare och inte endast från konsumenter. Paragrafen har också anpassats till direktivstexten som anger att klagomålen ska hanteras på ett snabbt, enkelt och rättvist sätt.

Elleverantörens skyldighet att lämna uppgifter till nätmyndigheten om priser och leveransvillkor

20 § En elleverantör ska lämna uppgifter till nätmyndigheten om de priser och leveransvillkor som företaget tillämpar för leverans av el i en elanvändares uttags- punkt.

98

Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 8 kap. 11 b § första

Prop. 2022/23:59

stycket (prop. 2005/06:158 s. 32–34 och 86 f. och prop. 2015/16:186

 

s.20 f. och 35).

Upplysningsbestämmelsen i paragrafens hittillsvarande andra stycke utgår.

Uppgifter i avtal mellan en elleverantör och en elanvändare

21 § Ett avtal mellan en elleverantör och en elanvändare om leverans av el i elan- vändarens uttagspunkt ska innehålla uppgifter om

1.elleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats,

2.när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt elleverantören planerar att påbörja leveranserna till elanvändaren,

3.den tid som avtalet löper på eller om det löper tills vidare,

4.vilka tjänster som avtalet omfattar,

5.elleverantörens åtagande gentemot elanvändaren,

6.villkoren för fakturering och betalning,

7.vad som gäller i fråga om förlängning av ett avtal som löper under en viss tid,

8.villkoren för uppsägning av avtalet och om avtalet kan sägas upp avgiftsfritt,

9.hur ersättningen beräknas vid uppsägning i förtid av ett avtal som löper under viss tid,

10.villkoren för ersättning om elleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet,

11.var elanvändaren kan hitta information om elleverantörens priser, övriga tjänster och villkor samt om konsumenträttigheter, och

12.hur tvistlösning utanför domstol inleds.

Elleverantören ska lämna information om avtalsvillkoren till elanvändaren innan avtalet ingås eller bekräftas, även i de fall avtalet ingås genom en mellanhand.

Elleverantören ska tillhandahålla elanvändaren en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren.

Paragrafen reglerar vilka uppgifter som ett avtal mellan en elleverantör och en elanvändare om leverans av el ska innehålla. Den överensstämmer i huvudsak med 11 kap. 13 § ellagen (prop. 2010/11:70 s. 88 f. och 262– 264). Ändringarna genomför artikel 10.3, 10.5 och 10.8 i elmarknadsdirek- tivet. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

I inledningen till första stycket byts ordet konsument ut mot elanvändare. Det innebär att bestämmelsens tillämpningsområde utökas till att inte omfatta enbart konsumenter utan samtliga elanvändare.

Första stycket fjärde punkten ändras och det hittillsvarande innehållet flyttas till elfte punkten. I den ändrade fjärde punkten anges att det ska framgå av elleveransavtalet vilka tjänster som avtalet omfattar. Det inklu- derar eventuella tjänster som kombineras med leveransavtalet, exempelvis flexibilitetstjänster eller underhållstjänster. Tjänsternas kvalitet ska också anges.

I första stycket åttonde punkten görs ett tillägg om att det även ska framgå av avtalet om det kan sägas upp avgiftsfritt.

I första stycket nionde punkten uppställs krav på att det ska framgå av avtalet hur ersättning beräknas för avtal som löper under viss tid och som sägs upp i förtid, jfr regleringen i 11 och 12 §§.

I första stycket elfte punkten anges att det ska finnas information i avtalet om var elanvändaren kan hitta uppgifter om elleverantörens priser, övriga

tjänster, villkor och konsumenträttigheter. Information om priser inbegri-

99

Prop. 2022/23:59 per även underhållskostnader. Med övriga tjänster avses framför allt kom- binerade tjänster, exempelvis att en elleverantör utöver elleverans erbjuder flexibilitetstjänster, men även eventuella underhållstjänster som tillhanda- hålls av elleverantören. När det gäller information om konsumentens rättigheter har detta hittills reglerats i 11 kap. 18 §. Regeringen eller den myndighet som regeringen utser kan med stöd av bemyndigandet i 22 § meddela föreskrifter om att elleverantörerna ska tillhandahålla viss infor- mation på sin webbplats.

Första stycket tolfte punkten är ny och innebär att det ska finnas upp- gifter i avtalet om hur ett tvistlösningsförfarande utanför domstol inleds. Hittills har detta reglerats som något konsumenten har rätt att ta del av på elleverantörens webbplats eller på annat sätt efter begäran, men nu förtyd- ligas, i enlighet med elmarknadsdirektivet, att informationen ska finnas med även i avtalet. Med tvistlösningsförfarande utanför domstol avses All- männa reklamationsnämndens verksamhet och det kan även förekomma tvistlösning inom ramen för den tillsyn som bedrivs av Energimarknads- inspektionen och Konsumentverket.

Andra stycket ändras så att det avser alla elanvändare, inte bara konsu- menter. Det görs ett tillägg om att information ska lämnas även i de fall avtalet ingås genom en mellanhand. Med mellanhand avses en tredje part som uppträder som ombud eller på något annat sätt förmedlar avtalet från elleverantören till slutkunden. Det är alltid elleverantören som har ansvaret för att informationen lämnas.

Tredje stycket är nytt och ger elanvändaren rätt att av elleverantören få en kortfattad och lättillgänglig sammanfattning av de viktigaste avtalsvill- koren. Med stöd av nästföljande paragraf kan föreskrifter på lägre nivå än lag meddelas om vilka delar av avtalsinnehållet som ska finnas med i den sammanfattningen.

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.att elleverantörer ska vara skyldiga att lämna viss information till elanvändare på sina webbplatser, i reklam eller på något annat sätt, och

2.vilka delar av avtalsinnehållet enligt 21 § som ska finnas med i den samman- fattning som elleverantörer ska tillhandahålla enligt tredje stycket samma paragraf och hur sammanfattningen ska tillhandahållas.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att elleverantörer ska lämna viss information till elanvändare och om vilka avtalsvillkor som ska anges i den sammanfattning som avses i 21 § tredje stycket. Regleringen är ny och genomför artikel 10.3 sista stycket i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

Med stöd av första punkten kan föreskrifter meddelas om elleverantörers informationsskyldighet i bl.a. sådana frågor som regleras i hittillsvarande 11 kap. 18 §. Det är information om konsumenternas rättigheter, vilket inkluderar frågan om behandlingen av klagomål och oberoende användar- rådgivning om exempelvis energieffektiviseringsåtgärder och jämförelse- profiler. Det finns också en möjlighet att meddela föreskrifter om el- leverantörers skyldighet att lämna annan information till alla elanvändare.

Det kan röra sig om information om tillämpade priser, standardvillkor för

100

eltjänster, underhållskostnader och kombinerade tjänster, exempelvis att

Prop. 2022/23:59

en elleverantör utöver elleverans även erbjuder flexibilitetstjänster. Med

 

stöd av bemyndigandet kan även föreskrifter meddelas om hur informa-

 

tionen ska lämnas.

 

Med stöd av andra punkten kan föreskrifter meddelas om vilka delar av

 

avtalsinnehållet i 21 § första stycket som ska ingå i den sammanfattning

 

som elleverantören ska tillhandahålla elanvändaren. Bemyndigandet kan

 

omfatta även föreskrifter om hur sammanfattningen ska tillhandahållas.

 

Information om ändrade avtalsvillkor

 

23 § En elleverantör som avser att ändra villkoren för ett avtal som löper tills

 

vidare ska i ett särskilt meddelande underrätta elanvändaren om ändringen och om

 

elanvändarens rätt att säga upp avtalet. Om villkorsändringen gäller priset för leve-

 

rans av el, ska även skälen och villkoren för ändringen redovisas i meddelandet.

 

Elleverantören ska underrätta elanvändaren senast två veckor innan de nya vill-

 

koren börjar tillämpas. Om elanvändaren är konsument ska elleverantören under-

 

rätta elanvändaren senast två månader innan de nya villkoren börjar tillämpas.

 

I paragrafen föreskrivs att elleverantören ska lämna information till el-

 

användaren om ändrade avtalsvillkor. Paragrafen överensstämmer i

 

huvudsak med hittillsvarande 11 kap. 16 § (prop. 2010/11:70 s. 96 och

 

265 f.). Ändringarna är en del av genomförandet av artikel 10.4 i elmark-

 

nadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

 

Paragrafen omfattar underrättelser till alla elanvändare och inte bara till

 

konsumenter som i hittillsvarande reglering. Att även skälen och villkoren

 

ska redovisas om ändringen gäller priset för leverans av el är också nytt

 

och framgår av första stycket.

 

I andra stycket regleras hur lång tid som ska ha förflutit från underrättel-

 

sen innan de nya villkoren får börja tillämpas. Tiden skiljer sig åt beroende

 

på om elanvändaren är en konsument eller inte. Tidsintervallet på två

 

månader för underrättelser till konsumenter är detsamma som hittills. Två-

 

veckorsgränsen som gäller för underrättelser till andra elanvändare än

 

konsumenter är ny.

 

Fakturering och information som elleverantörer ska lämna till

 

elanvändare

 

Rubriken utformas efter synpunkter från Lagrådet.

 

24 § En elleverantörs fakturering av elanvändare ska baseras på uppmätt faktisk

 

förbrukning eller, vid avsaknad av mätvärden, på beräknade mängder.

 

Första stycket gäller inte leverans av el enligt ett fastkraftsavtal.

 

I paragrafen regleras utgångspunkterna för fakturering. Paragrafens första

 

stycke överensstämmer delvis med hittillsvarande 8 kap. 15 § (prop.

 

2013/14:174 s. 276 f.). Paragrafen genomför artikel 18 och bilaga I i

 

elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.

 

Ordet debitering i hittillsvarande paragraf byts mot fakturering i det nya

 

första stycket. Fakturering innefattar vad som hittills i lagen har avsetts

 

med debitering. Formuleringen vid avsaknad av mätvärden möjliggör för

 

elleverantörer att beräkna mängden levererad el och använda sig av system

 

för förskottsbetalning. Det framgår tydligt av det nya elmarknadsdirektivet

101

Prop. 2022/23:59 att förskottsbetalning ska vara möjlig. Om system med självavläsning används får faktureringen baseras på beräknad förbrukning endast om el- användaren inte har tillhandahållit någon mätaravläsning (bilaga I 2 c). Med stöd av 25 § kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter om fakturering och om den in- formation som elleverantören ska lämna till elanvändaren i samband med fakturering.

Undantaget i andra stycket är nytt och gäller för elanvändare som har åtagit sig att betala för en i förväg fastställd mängd el. Undantaget förtyd- ligar att faktisk uppmätt förbrukning eller beräknade mängder inte kan vara utgångspunkt för fakturering i sådana fall. En definition av vad som avses med fastkraftsavtal finns i 1 kap. 4 §.

25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om elleverantörers fakturering av elanvändare och om skyldighet för elleverantörer att lämna viss information till elanvändaren i samband med fakture- ring.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om elleverantörers fakturering och om den information som elleverantören ska lämna till elanvändaren i samband med fakturering. I fråga om fakturering överensstämmer paragrafen delvis med hittillsvarande bemyndigande i 8 kap. 17 § (prop. 2016/17:13 s. 34 f. och 48). Paragrafen är en del av genomförandet av artikel 18.1, 18.3, 18.4 och 18.6 och bilaga I i elmarknadsdirektivet när det gäller elleverantörer. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.

Bemyndigandet avser föreskrifter om de detaljerade krav på fakturor som följer av artikel 18 och bilaga I i elmarknadsdirektivet. Föreskrifterna kan exempelvis avse att en elleverantörs faktura till en elanvändare ska vara tydlig (hittillsvarande 8 kap. 16 §). Vidare kan föreskrifter meddelas om att elleverantören ska erbjuda elanvändaren fakturor i elektronisk form (hittillsvarande 8 kap. 18 § andra stycket). Föreskrifterna kan också avse vilken information som ska finnas på fakturan och hur den ska utformas (hittillsvarande 8 kap. 17 §).

Bemyndigandet avser även föreskrifter om den information som elleverantören ska lämna till elanvändaren enligt artikel 18 och bilaga I i elmarknadsdirektivet. Informationen behöver inte finnas på själva fakturan, vilket framgår av bilaga I. Den information som avses är inte betalnings- begäran. Detta framgår av direktivets definition av uttrycket fakturerings- information (artikel 2.21). Med stöd av bemyndigandet kan föreskrifter meddelas bl.a. om vilken information som ska lämnas och med vilka tids- intervall den ska lämnas. Informationen kan exempelvis avse elanvända- rens faktiska förbrukning av el. Föreskrifter som avser vilka uppgifter om elanvändarens historiska elförbrukning kan också meddelas. Motsvarande bemyndigande som avser nätföretags fakturering och informationsskyl- dighet finns i 4 kap. 43 §.

26 § På begäran av elanvändaren ska elleverantören lämna uppgifter om el- användarens historiska elförbrukning till ett företag som elanvändaren har utsett.

102

Paragrafen behandlar elleverantörens skyldighet att lämna uppgifter om Prop. 2022/23:59 historisk elförbrukning till ett företag som elanvändaren har utsett. Regle-

ringen är ny och är en del av genomförandet av bilaga I i elmarknads- direktivet. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Över- vägandena finns i avsnitt 4.4.

Elanvändaren ska kunna begära av elleverantören att uppgifter om historisk elförbrukning även ska lämnas till ett företag som elanvändaren har utsett, t.ex. en leverantör av energitjänster (punkten 4 i bilaga I i el- marknadsdirektivet). Motsvarande reglering för nätföretag finns i 6 kap.

3 §. Med stöd av 25 § kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om den information som ska lämnas.

27 § En elleverantör får inte ta ut någon avgift för att tillhandahålla elanvändaren fakturor och information enligt 25 §.

I paragrafen finns ett förbud för elleverantörer att ta ut avgifter för fakturor och information som ska lämnas i samband med fakturering. Paragrafen över- ensstämmer i huvudsak med hittillsvarande 8 kap. 14 § (prop. 2013/14:174 s. 276). Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Över- vägandena finns i avsnitt 4.4.

Paragrafen avser endast elleverantörer. Motsvarande reglering för nät- företag finns i 4 kap. 44 §.

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de uppgifter som en elproducent eller annan aktör ska offentliggöra för att information ska kunna lämnas till elanvändaren om vilka energikällor som bidrar till den köpta elen.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om uppgifter som elproducenter ska offentliggöra för att elleverantörer ska kunna lämna information till elanvändare om vilka energikällor som bidrar till den köpta elen. Para- grafen överensstämmer i huvudsak med hittillsvarande 8 kap. 13 § ellagen (prop. 2004/05:62 s. 69 f. och 271). Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.

Med stöd av bemyndigandet kan föreskrifter meddelas om att bl.a. elproducenter ska redovisa uppgifter för att säkerställa att elleverantörer får tillgång till information om elens ursprung som de i sin tur ska lämna till elanvändare. Med annan aktör avses importörer och elleverantörer som inte handlar via elbörsen.

Betalningssätt

29 § Elleverantörer ska erbjuda flera betalningssätt vid fakturering och får inte missgynna en elanvändare på grund av det betalningssätt som denne har valt.

De avgifter som tas ut för ett visst betalningssätt eller för ett system för förskotts- betalning får inte överstiga betalningsmottagarens kostnader för användningen av betalningssättet eller systemet.

I paragrafen regleras en skyldighet för elleverantören att erbjuda flera betalningssätt och vilka avgifter som får tas ut för det betalningssätt som

elanvändaren väljer. Den överensstämmer delvis med hittillsvarande

103

Prop. 2022/23:59 11 kap. 15 § första stycket ellagen. Ändringarna genomför artikel 10.6 i el- marknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

Paragrafens första stycke gäller för elleverantörer i förhållande till alla elanvändare till skillnad mot den hittillsvarande regleringen som gäller en- dast i förhållande till konsumenter. Första stycket anpassas också till for- muleringarna i direktivet om att elleverantörerna ska erbjuda elanvändare flera betalningssätt vid fakturering.

I paragrafens andra stycke finns en begränsning i fråga om möjligheten att ta ut avgifter från elanvändare för olika betalningssätt eller system för förskottsbetalning (artikel 10.6 tredje meningen i elmarknadsdirektivet).

Aggregeringstjänster

30 § En leverantör av aggregeringstjänster får inte hindras av andra marknads- aktörer från att få tillträde till elmarknaderna.

I paragrafen regleras att leverantörer av aggregeringstjänster ska ha rätt att få tillträde till elmarknaderna. Regleringen är ny och genomför artikel

17.3a i elmarknadsdirektivet. Paragrafen utformas enligt Lagrådets för- slag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Regleringen innebär att marknadsaktörer på elmarknaden inte ska kunna hindra en leverantör av aggregeringstjänster från att få tillträde till elmark- naden och utföra sådana tjänster. Vad som avses med aggregeringstjänster definieras i 1 kap. 4 §. I elmarknadsdirektivet definieras marknadsaktör som en aktör enligt definitionen i artikel 2.25 i förordning (EU) 2019/943. I den artikeln definieras marknadsaktör som en fysisk eller juridisk person som producerar, köper eller säljer el, efterfrågeflexibilitet eller lagrings- tjänster, inklusive lägger handelsorder, på en eller flera elmarknader, där- ibland energibalansmarknader.

31 § En elanvändare ska, oberoende av sitt avtal med en elleverantör och utan dennes godkännande, kunna köpa och sälja andra eltjänster än elleverans.

Paragrafen behandlar elanvändarens rätt att köpa och sälja andra eltjänster än elleverans. Regleringen är ny och genomför artikel 13.1 och 13.2 första stycket i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Med andra eltjänster än elleverans avses exempelvis aggregerings- tjänster. Vad som avses med aggregeringstjänster definieras i 1 kap. 4 §.

32 § Innan en leverantör av aggregeringstjänster börjar tillhandahålla sådana tjänster i en elanvändares uttagspunkt ska leverantören göra en anmälan till det nätföretag som elanvändaren har avtal med. Motsvarande gäller innan leverantören övertar leveranser av aggregeringstjänster från en annan leverantör av sådana tjänster.

 

I paragrafen finns en reglering om att det krävs en anmälan till nätföretaget

 

för att aggregeringstjänster ska få börja levereras. Regleringen är ny. Para-

 

grafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt

 

6.2.

 

En anmälan måste göras både när aggregeringstjänster börjar levereras

 

för första gången och när leveranserna av sådana tjänster övertas efter att

104

elanvändaren har bytt leverantör av aggregeringstjänster. Anmälan ska

 

göras till det nätföretag som elanvändaren har avtal med. Motsvarande Prop. 2022/23:59 anmälningsplikt gäller för elleverantörer som bara levererar el, jfr 2 §. Vad

som avses med aggregeringstjänster definieras i 1 kap. 4 §.

33 § En elleverantör får inte ta ut oskäliga avgifter eller ställa oskäliga krav på en elanvändare med anledning av att elanvändaren har ett avtal om tillhanda- hållande av en aggregeringstjänst.

I paragrafen regleras att elleverantörer inte får ställa oskäliga krav på elan- vändare som har avtal om aggregering. Regleringen är ny och genomför artikel 17.3 e i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Utgångspunkten är att elanvändare ska behandlas lika i fråga om avgifter och krav oavsett om det finns ett avtal om tillhandahållande av aggrege- ringstjänst eller inte. Det är därför relevant hur den aktuella avgiften eller det aktuella kravet förhåller sig till de avgifter och krav som gäller för elanvändare som inte har sådana avtal. Det som kan motivera att ett villkor eller en avgift anses som skälig är exempelvis om avtalet medför mer- kostnader som det är rimligt att ta ut av elanvändaren eller om tekniska krav bör ställas för att öka nyttan med aggregeringen. Bedömningen får göras från fall till fall. Vad som avses med aggregering definieras i 1 kap. 4 §.

34 § En leverantör av aggregeringstjänster ska på ett icke-diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete och tidsåtgång

1.lämna information till elanvändare om avtalsvillkor innan ett avtal om aggre- geringstjänster träffas,

2.på begäran av en elanvändare lämna uppgifter om elanvändarens efterfråge- flexibilitet, och

3.säkerställa att en elanvändare kan byta leverantör av aggregeringstjänster inom tre veckor från begäran om byte.

Uppgifterna enligt första stycket 2 ska lämnas till elanvändaren utan kostnad. Ett byte av leverantör av aggregeringstjänster ska vara kostnadsfritt för konsumen- ter och små företag.

I paragrafen regleras de krav som ställs på leverantörer av aggrege- ringstjänster bl.a. i fråga om byten av leverantör av sådana tjänster och om vilken information som ska lämnas till elanvändare. Regleringen är ny och genomför artikel 12.1, 12.2 och 12.4, artikel 13.2 andra stycket, 13.3 och

13.4och artikel 17.3 e i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Vad som avses med aggregeringstjänster definieras i 1 kap. 4 §. Med icke-diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete och tidsåtgång avses att den som levererar aggregeringstjänster inte får ålägga en elanvändare exempelvis ett betungande administrativt förfarande eller oskäliga kostna- der för att utföra eller medverka till de uppgifter som anges i respektive punkt.

Första stycket första punkten avser information som ska lämnas till den elanvändare som erbjuds att teckna avtal om aggregeringstjänster.

Uppgiftsskyldigheten i första stycket andra punkten gäller i förhållande till elanvändare som har tecknat avtal om aggregeringstjänster. Uppgifter- na behöver lämnas endast om elanvändaren begär det. Vad som avses med efterfrågeflexibilitet definieras i 1 kap. 4 §.

105

Prop. 2022/23:59

106

Första stycket tredje punkten gäller om en elanvändare som har ett avtal om aggregeringstjänster begär att få byta leverantör av sådana tjänster. Den som levererar aggregeringstjänsten ska säkerställa att bytet kan göras inom en tidsperiod om tre veckor. Elanvändaren får inte påföras några tids- krävande betungande förfaranden eller oskäliga kostnader med anledning av bytet. För konsumenter och små företag ska bytet vara kostnadsfritt. Det framgår av andra stycket där det också anges att uppgifterna som en elanvändare kan begära enligt första stycket andra punkten ska lämnas utan kostnad. Vad som avses med konsument och små företag definieras i 1 kap. 4 §.

11 kap. Avbrytande av överföring av el till konsumenter

1 § Detta kapitel gäller avbrytande av överföring av el till konsumenter. Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i kapitlet är till nackdel för

konsumenten är utan verkan mot denne.

I paragrafen avgränsas kapitlets tillämpningsområde till att avse över- föring och leverans av el till konsumenter och det slås fast att kapitlets bestämmelser är tvingande till konsumenternas förmån. Paragrafen över- ensstämmer i huvudsak med hittillsvarande 11 kap. 1 och 2 §§ (prop. 1996/97:136 s. 185 f.). Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

Vad som avses med konsument framgår inte längre av paragrafen utan definitionen är flyttad till 1 kap. 4 §.

Avbrytande av överföring av el på grund av konsumentens avtalsbrott

2 § Överföring av el till en konsument får avbrytas, om

1.konsumenten har åsidosatt sina skyldigheter enligt avtalet med nätföretaget eller elleverantören om överföring eller leverans av el,

2.det rör sig om ett väsentligt avtalsbrott,

3.konsumenten har uppmanats att inom en viss skälig tid vidta rättelse och, om det inte rör sig om utebliven betalning, tillsammans med uppmaningen informerats om att överföringen annars kan komma att avbrytas,

4.den tid som avses i 3 har löpt ut,

5.rättelse inte har skett, och

6.omständigheterna är sådana att det saknas anledning att befara att ett avbrott skulle medföra en personskada som inte är obetydlig eller en omfattande sakskada.

Om konsumenten har handlat otillbörligt, får överföringen avbrytas trots att omständigheterna inte är sådana som anges i första stycket 6.

I paragrafen regleras förutsättningarna för att överföringen av el till en konsument som har gjort sig skyldig till ett avtalsbrott ska få avbrytas. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 11 kap. 3 § (prop. 2017/18:237 s. 107 f.). Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet.

3 § Vid utebliven betalning får överföringen av el till en konsument avbrytas endast om

1.betalningen avser överföring eller leverans av el,

2.förutsättningarna för avbrytande enligt 2 § är uppfyllda och konsumenten i god tid har informerats om vilka alternativ som finns för att undvika att överföringen avbryts,

3. konsumenten efter att den tid för rättelse som avses i 2 § första stycket 3 löpt Prop. 2022/23:59 ut har uppmanats att betala inom tre veckor från det att konsumenten har delgetts

uppmaningen tillsammans med information om att överföringen annars kan av- brytas,

4.ett meddelande om den uteblivna betalningen samtidigt med uppmaningen enligt 3 har lämnats till socialnämnden i den kommun där konsumenten får elen överförd,

5.de tre veckorna som avses i 3 har löpt ut,

6.socialnämnden inte inom de tre veckorna skriftligen har meddelat den som lämnade meddelandet enligt 4 att nämnden tar på sig betalningsansvaret för skulden,

7.betalningen inte har skett, och

8.fordringen inte är tvistig.

Paragrafen behandlar särskilda förutsättningar som ska vara uppfyllda för att överföringen av el ska få avbrytas vid utebliven betalning. Paragrafen överensstämmer i huvudsak med hittillsvarande 11 kap. 4 § (prop. 2017/18:237 s. 108 f.). Paragrafen ändras som en del av genomförandet av artikel 10.11 i elmarknadsdirektivet. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

I andra punkten görs ett tillägg om att konsumenten i god tid ska informeras om vilka alternativ som finns för att undvika att överföringen avbryts. Informationen kan exempelvis avse betalningsplaner, råd om skuldhantering, anstånd med bortkoppling, system för förskottsbetalning, energibesiktningar eller energirådgivningstjänster.

Paragrafhänvisningarna i andra och tredje punkten ändras.

4 § Ett nätföretag och en elleverantör har rätt till skälig ersättning av en konsu- ment för kostnaderna för

1.uppmaningar och information till konsumenten enligt 2 och 3 §§, dock inte i fråga om information som rör vilka alternativ som finns för att undvika att över- föringen avbryts,

2.meddelanden till socialnämnden enligt 3 §, och

3.avstängningsåtgärden.

Paragrafen behandlar konsumentens skyldighet att utge ersättning för nätföretagets och elleverantörens kostnader i anledning av förfarandet i 2 och 3 §§. Den överensstämmer i huvudsak med hittillsvarande 11 kap. 5 § (prop. 2017/18:237 s. 110 f). Paragrafen ändras som en del av genom- förandet av artikel 10.11 i elmarknadsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.

Första punkten i paragrafen ändras. De alternativ till avbrytande av el- leverans som en konsument ska informeras om enligt 3 § 2 får inte med- föra kostnader för konsumenten.

Avbrytande av överföring av el av säkerhetsskäl

5 § Nätföretaget får avbryta överföringen av el till en konsument om det behövs för att företaget ska kunna

1.vidta åtgärder som är motiverade av elsäkerhetsskäl, eller

2.upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet.

Ett sådant avbrott får inte pågå längre än vad åtgärden kräver.

107

Prop. 2022/23:59

Om nätföretaget kan förutse annat än kortvariga avbrott i överföringen, ska

 

konsumenten underrättas om detta i god tid före avbrottet. Konsumenten ska

 

underrättas personligen eller, om det är lämpligt, genom anslag.

 

Paragrafen behandlar i vilka fall nätföretaget får avbryta överföringen av

 

el och att nätföretaget har en skyldighet att underrätta konsumenten om

 

företaget kan förutse att avbrottet inte är kortvarigt. Paragrafen överens-

 

stämmer i sak med hittillsvarande 11 kap. 7 § (prop. 1996/97:136 s. 189 f.).

 

Paragrafen utformas i huvudsak enligt Lagrådets förslag.

 

I andra stycket står det även fortsättningsvis ”längre än vad åtgärden

 

kräver”, eftersom det är förhållanden som är kopplade till själva åtgärden

 

som avses.

 

Skadestånd vid avbruten överföring av el

 

6 § Om överföringen av el avbryts med hänvisning till konsumentens avtalsbrott

 

utan att förutsättningarna i 2 eller 3 § är uppfyllda har konsumenten rätt till

 

ersättning för skada som har orsakats av nätföretaget.

 

Om överföringen av el har avbrutits på begäran av elleverantören, ska i stället

 

denne ersätta konsumenten för den uppkomna skadan.

 

I paragrafen regleras konsumentens rätt till ersättning för skada som har

 

orsakats av nätföretaget vid avbruten överföring av el. Paragrafen överens-

 

stämmer i huvudsak med hittillsvarande 11 kap. 8 § (prop. 1996/97:136

 

s. 190). Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

 

Paragrafhänvisningarna i första stycket ändras.

 

7 § Om nätföretaget inte har underrättat konsumenten enligt 5 § tredje stycket,

 

har konsumenten rätt till ersättning för skada som har orsakats av nätföretaget.

 

Paragrafen behandlar nätföretagets skadeståndsskyldighet om företaget

 

brister i sin underrättelseskyldighet enligt 5 § tredje stycket. Paragrafen

 

överensstämmer i huvudsak med hittillsvarande 11 kap. 9 § (prop.

 

1996/97:136 s. 190 f.). Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

 

Paragrafhänvisningen ändras.

 

8 § En konsument har rätt till ersättning för skada som har orsakats av nät-

 

företaget, om överföringen av el avbryts utan att det beror på konsumentens

 

avtalsbrott och utan att det finns rätt att avbryta överföringen enligt 5 § första

 

stycket. Detta gäller dock inte om nätföretaget visar att avbrottet beror på ett hinder

 

utanför dess kontroll som nätföretaget inte skäligen kunde förväntas ha räknat med

 

och vars följder företaget inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

 

Om avbrottet beror på någon som nätföretaget har anlitat för att utföra underhåll,

 

reparation eller liknande arbete, är nätföretaget fritt från skadeståndsskyldighet

 

endast om också den som företaget har anlitat skulle vara fri enligt första stycket.

 

I paragrafen behandlas konsumentens rätt till skadestånd vid driftsstör-

 

ningar som inte beror på konsumentens avtalsbrott. Paragrafen överens-

 

stämmer i huvudsak med hittillsvarande 11 kap. 10 § (prop. 1996/97:136

 

s. 191 f.). Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

 

Paragrafhänvisningen i första stycket ändras.

 

9 § Skadestånd enligt 6–8 §§ omfattar ersättning för utgifter och inkomstbortfall

108

samt för annan förlust på grund av avbrottet.

Prop. 2022/23:59

Paragrafen behandlar skadeståndets omfattning och jämkning. Paragrafen överensstämmer i huvudsak med hittillsvarande 11 kap. 11 § (prop. 1996/97:136 s. 193 f.). Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Paragrafhänvisningarna i första stycket ändras. Hittillsvarande andra stycket utgår med hänvisning till de allmänna regler på området som finns i skadeståndslagen (1972:207).

10 § Konsumenten ska underrätta motparten om anspråk på ersättning enligt 6– 8 §§ inom två år från det att skadan inträffade. Om konsumenten inte gör det, går rätten till ersättning för den uppkomna skadan förlorad.

I paragrafen regleras den tidsfrist inom vilken konsumenten ska underrätta motparten om anspråk på ersättning. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 11 kap. 12 § (prop. 1996/97:136 s. 195).

Skada som orsakas av el

11 § Bestämmelser om ansvar för skada som orsakas av el finns i elsäkerhets- lagen (2016:732).

I paragrafen finns en hänvisning till elsäkerhetslagen för att tydliggöra att det finns ytterligare bestämmelser om skadestånd i den lagen. Den över- ensstämmer med hittillsvarande 11 kap. 12 a § (prop. 2015/16:163 s. 58).

12 kap. Tillsyn m.m. Tillsynsmyndigheter m.m.

1 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till lagen följs när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet.

I övrigt utövar nätmyndigheten tillsyn över att lagen och föreskrifter eller villkor

 

som har meddelats i anslutning till lagen följs. Tillsynen omfattar inte att 7, 10 och

 

11 kap. följs. När det gäller elleverantörers skyldigheter enligt 8 kap. omfattar

 

tillsynen endast att elleverantörerna följer 8 kap. 40 §.

 

Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt EU:s elmarknadsförordning.

 

I paragrafen regleras tillsynen över att lagen och föreskrifter eller villkor

 

som har meddelats i anslutning till lagen följs. Paragrafen är en del av

 

genomförandet av artikel 12.3 i elmarknadsdirektivet. Paragrafen utformas

 

efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 9.

 

Andra stycket anpassas till nya 8, 9 och 11 kap. Samma bestämmelser i

 

11 kap. som hittills har varit undantagna från Energimarknadsinspektio-

 

nens tillsyn kommer även fortsättningsvis att undantas (hittillsvarande 1–

 

12 §§). När det gäller elleverantörers skyldigheter enligt 8 kap. omfattar

 

Energimarknadsinspektionens tillsyn endast att elleverantörerna följer be-

 

stämmelserna om anvisning av elleverantör när ett balansansvar har upp-

 

hört. I fråga om det föreslagna 9 kap. omfattar tillsynen efterlevnaden av

 

samtliga skyldigheter som elleverantörerna har. Till skillnad mot den

 

hittillsvarande regleringen kommer därför även elleverantörens anmäl-

 

ningsplikt när de ska börja leverera eller överta leveranserna av el i en

 

uttagspunkt att omfattas liksom elleverantörernas leveransskyldighet.

109

Prop. 2022/23:59 Efterlevnaden av den nya bestämmelsen i 9 kap. 12 § omfattas också. Tillsynen av den bestämmelsen är en del av genomförandet av artikel 12.3 i elmarknadsdirektivet.

3 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.

Ett föreläggande gäller omedelbart, om det

1.avser driftsäkerheten hos det nationella elsystemet,

2.avser riktigheten av lämnade uppgifter enligt 9 kap. 20 §, eller

3.har meddelats med anledning av en anmälan enligt 14 § första stycket.

I paragrafen regleras tillsynsmyndigheternas möjlighet att meddela före- lägganden. Den ändras endast när det gäller en hänvisning och är i sak oförändrad.

13 kap. Övriga bestämmelser

Ansvarsbestämmelser

1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oakt- samhet

1.bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §, eller

2.bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 18 §. Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.bryter mot 2 kap. 47 §, eller

2.bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 10 §. I ringa fall ska gärningen inte utgöra brott.

Paragrafen innehåller ansvarsbestämmelser. Den utformas enligt Lagrå- dets förslag. Hänvisningen i andra stycket 2 ändras också. Någon ändring i sak avses inte.

Överklagande till allmän förvaltningsdomstol

7 § Andra beslut av en förvaltningsmyndighet enligt denna lag än de som avses i 5 och 6 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Den systemansvariga myndighetens beslut enligt 8 kap. 2 och 5 §§ får dock inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

I paragrafen regleras överklagande till allmän förvaltningsdomstol av beslut enligt lagen. Den ändras endast när det gäller hänvisningar och är i sak oförändrad.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juni 2023.

2.Bestämmelserna i 8 kap. 13, 24 och 26 §§ ska inte tillämpas i fråga om aggre- geringstjänster som tillhandahålls i en leveranspunkt innan nätmyndigheten för första gången har godkänt metoder för att utforma avtal enligt 8 kap. 14 § när det gäller de obalanser som aggregeringstjänsterna kan medföra.

110

3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om vilka uppgifter ett avtal mellan Prop. 2022/23:59 en elleverantör och en elanvändare om leverans av el ska innehålla, om avtalet är

tidsbegränsat och har träffats före ikraftträdandet.

Enligt första punkten träder lagändringarna i kraft den 1 juni 2023.

I andra punkten finns en övergångsreglering i fråga om skyldigheten för en leverantör av aggregeringstjänster att ha en balansansvarig i en leve- ranspunkt (avsnitt 8.3). Aggregeringstjänster får tillhandahållas i leverans- punkten trots att det inte finns någon balansansvarig under tiden fram till dess att Energimarknadsinspektionen för första gången har godkänt de metoder som används för att ta fram avtal om balansansvar i de delar som gäller de obalanser som aggregeringstjänsterna kan medföra.

Innebörden av övergångsbestämmelsen i tredje punkten är att de mer begränsade kraven i hittillsvarande 11 kap. 13 § om vilka uppgifter som ska finnas i ett avtal om elleverans, ska gälla för avtal som har träffats före ikraftträdandet. Kravet på avtalsinnehåll i den hittillsvarande paragrafen gäller endast för avtal om elleverans mellan elleverantörer och konsumen- ter. De nya bestämmelserna gäller för avtal om elleverans mellan el- leverantörer och samtliga elanvändare. Övergångsbestämmelsen är endast tillämplig på tidsbegränsade avtal. Tillsvidareavtal som träffats mellan elleverantörer och elanvändare omfattas inte av övergångsbestämmelsen utan måste ges ett nytt innehåll med utgångspunkt i de nya bestämmel- serna.

Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

13.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:436) om effektreserv

1 § Den myndighet som enligt 8 kap. 1 § ellagen (1997:857) har systemansvaret för el (den systemansvariga myndigheten) har ansvaret för att en effektreserv om högst 2 000 megawatt finns tillgänglig. Effektreserven ska skapas genom att den systemansvariga myndigheten dels ingår avtal med elproducenter om att ställa ytterligare produktionskapacitet till förfogande, dels ingår avtal om minskad elförbrukning.

Effektreserven ska vara ett komplement till den övriga produktionskapacitet som finns på elmarknaden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om effektreserven.

I paragrafen regleras vem som ansvarar för att en effektreserv finns till- gänglig.

Paragrafen ändras endast på så sätt att hänvisningen till lagrummet i första stycket anpassas till ändringarna i ellagen.

2 § Den som enligt 8 kap. 14 § ellagen (1997:857) har ingått avtal med den system- ansvariga myndigheten (balansansvarig) ska betala en avgift till myndigheten för att täcka de kostnader som uppstår för myndigheten enligt de avtal som avses i 1 § första stycket.

För varje balansansvarig ska avgiftens storlek baseras på omfattningen av den balansansvariges balansansvar enligt avtalet med den systemansvariga myndig-

111

Prop. 2022/23:59 heten och omfattningen av den balansansvariges obalans under den tidsperiod som avgiften avser. Avgiften bestäms av den systemansvariga myndigheten.

I paragrafen regleras att den som är balansansvarig ska betala en avgift till den systemansvariga myndigheten för att täcka kostnaden för effektre- serven.

Paragrafen ändras endast på så sätt att hänvisningen till lagrummet i första stycket anpassas till ändringarna i ellagen.

13.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:551) med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning

1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/740 av den 25 maj 2020 om märkning av däck med avseende på drivmedels- effektivitet och andra parametrar, om ändring av förordning (EU) 2017/1369 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1222/2009 (EU:s däckmärkningsförord- ning).

Paragrafen innehåller en hänvisning till EU:s däckmärkningsförordning. Paragrafen ändras till följd av den nya däckmärkningsförordningen (EU)

2020/740. Övervägandena finns i avsnitt 10.

112

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/125

SV

 

 

 

 

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2019/944

av den 5 juni 2019

om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 194.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)Flera ändringar ska göras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG (4). Det direktivet bör av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)Den inre marknaden för el, som stegvis har genomförts i hela unionen sedan 1999, syftar genom organiserandet av konkurrenskraftiga elmarknader över nationsgränserna till att skapa faktiska valmöjligheter för alla slutkunder i unionen, vare sig de är enskilda eller företag, nya affärsmöjligheter, konkurrenskraftiga priser, effektiva investeringssignaler och högre kvalitet på tjänsterna samt att bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.

(3)Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG (5) och direktiv 2009/72/EG har i hög grad bidragit till att skapa en sådan inre marknad för el. Unionens energisystem befinner sig dock mitt i en genomgripande omvandling. Det gemensamma målet att fasa ut fossila bränslen från energisystemet skapar nya möjligheter och utmaningar för marknadsaktörerna. Samtidigt ger den tekniska utvecklingen möjlighet till nya former av konsumentdeltagande och gränsöverskridande samarbete. Unionens marknadsregler behöver anpassas till nya marknadsrealiteter.

(4)Kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 med titeln En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik anger unionens vision om en energiunion med medborgarna i centrum, där de aktivt tar ansvar för energiomställningen och drar nytta av den nya tekniken för att sänka sina energikostnader, och aktivt deltar i marknaden, samtidigt som utsatta konsumenter får skydd.

(1) EUT C 288, 31.8.2017, s. 91.

(2) EUT C 342, 12.10.2017, s. 79.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 mars 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 22 maj 2019.

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om

upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (EUT L 176, 15.7.2003, s. 37), upphävt och ersatt, med verkan från den 2 mars 2011, av Europapar­ lamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55).

113

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/126

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(5)I kommissionens meddelande av den 15 juli 2015 med titeln En ny giv för energikonsumenterna presenteras kommissionens vision om en slutkundsmarknad som är bättre anpassad till energikonsumenterna, bland annat genom en bättre sammankoppling mellan grossist- och slutkundsmarknaderna. Med hjälp av ny teknik och nya innovativa energitjänsteföretag bör alla konsumenter kunna delta fullt ut i energiomställningen och kontrollera sin egen energiförbrukning på ett sätt som främjar energieffektiva lösningar, vilket sparar pengar åt dem själva och bidrar till att minska den totala energiförbrukningen.

(6)I kommissionens meddelande av den 15 juli 2015 med titeln Inledning av ett offentligt samråd om en ny

marknadsmodell för energimarknaderna betonades att övergången från produktion i stora centrala produktionsan­ läggningar till decentraliserad produktion av el från förnybara energikällor och marknader med utfasade fossila bränslen kräver en anpassning av de nuvarande bestämmelserna om elhandel och ändringar av befintliga marknadsroller. I meddelandet underströks också behovet att organisera elmarknaderna på ett mer flexibelt sätt och att till fullo integrera alla marknadsaktörer – inklusive producenter av förnybar energi, nya energitjänsteleve­ rantörer, energilagring och flexibel efterfrågan. Det är lika viktigt att unionen snabbt investerar i sammanlänkningar på unionsnivå för energiöverföring via elöverföringssystem med högspänningsnät.

(7)För att skapa en inre marknad för el bör medlemsstaterna främja integration av sina nationella marknader och samarbete mellan systemansvariga på unionsnivå och regional nivå, vilket också bör omfatta de enskilda system som bildar så kallade elöar och som finns kvar i unionen.

(8)Utöver de nya utmaningarna behandlar detta direktiv också de kvarstående hindren för fullbordandet av den inre marknaden för el. Det förbättrade regelverket behöver bidra till att lösa de nuvarande problemen med fragmenterade nationella marknader som fortfarande ofta styrs genom omfattande ingripanden i reglerande syfte. Sådana ingripanden har lett till hinder för elleverans på lika villkor samt högre kostnader jämfört med lösningar som bygger på gränsöverskridande samarbete och marknadsbaserade principer.

(9)Unionen skulle mest effektivt uppnå sitt mål för förnybar energi genom att skapa en marknadsram som belönar flexibilitet och innovation. En välfungerande utformning av elmarknaden är en huvudfaktor för att möjliggöra användningen av förnybar energi.

(10)Konsumenterna spelar en avgörande roll för att uppnå den flexibilitet som krävs för att anpassa elsystemet till intermittent och distribuerad produktion av förnybar el. Den tekniska utvecklingen inom nätförvaltning och produktion av förnybar el har öppnat många möjligheter för konsumenterna. En sund konkurrens på slutkunds­ marknaderna är avgörande för att säkerställa ett marknadsstyrt införande av innovativa nya tjänster som möter konsumenternas växlande behov och förmåga, samtidigt som systemets flexibilitet ökar. Eftersom konsumenterna inte får information om sin energiförbrukning i realtid eller nära realtid har de emellertid inte kunnat delta aktivt på energimarknaden och i energiomställningen. Genom att konsumenterna får större möjlighet att delta på energimarknaden, och får verktyg att göra detta, är avsikten att unionsmedborgare ska kunna dra nytta av den inre marknaden för el och att unionens mål för förnybar energi uppnås.

(11)De friheter som Europeiska unionens medborgare garanteras genom fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) – bland annat fri rörlighet för varor, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster – kan endast uppnås på en fullständigt öppnad marknad, där alla konsumenter fritt kan välja leverantör och där alla leverantörer kan leverera fritt till sina kunder.

(12)Det är av största vikt för medlemsstaterna att verka för rättvis konkurrens och för att olika leverantörer utan svårighet får tillträde till marknaden för att konsumenterna fullt ut ska kunna dra fördel av en avreglerad inre marknad för el. Marknadsmisslyckanden kan emellertid kvarstå i perifera små elnätssystem och i system som inte är anslutna till andra medlemsstater, där elpriserna inte ger de rätta investeringsfrämjande signalerna och där särskilda lösningar därför kan krävas för att säkerställa en tillfredsställande försörjningstrygghet.

(13)För att främja konkurrens och säkerställa elleverans till mest konkurrenskraftiga pris bör medlemsstaterna och till­ synsmyndigheterna underlätta gränsöverskridande tillträde för nya leverantörer som levererar el från olika energikällor samt för nya tillhandahållare av elproduktion, energilagring och efterfrågeflexibilitet.

114

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/127

SV

 

 

 

 

(14)Medlemsstaterna bör säkerställa att det inte finns otillbörliga hinder inom den inre marknaden för el vad gäller marknadsinträde, marknadsdrift och marknadsutträde. Samtidigt bör det klargöras att den skyldigheten inte påverkar behörigheter som medlemsstaterna behåller i förhållande till tredjeländer. Det klargörandet bör inte tolkas så att en medlemsstat ges rätt att utöva unionens exklusiva befogenhet. Det bör även klargöras att marknadsaktörer från tredjeländer som bedriver verksamhet på den inre marknaden ska efterleva tillämplig unionsrätt och nationell rätt på samma sätt som andra marknadsaktörer.

(15)Marknadsreglerna möjliggör inträde och utträde för producenter och leverantörer baserat på deras bedömning av den ekonomiska och finansiella hållbarheten i sin verksamhet. Den principen är inte oförenlig med en möjlighet för medlemsstaterna att, ålägga företag som bedriver verksamhet inom elsektorn skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i enlighet med fördragen, särskilt med artikel 106 i EUF- fördraget, och med detta direktiv och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 (6).

(16)Europeiska rådet förklarade, i slutsatserna från sitt möte den 23 och 24 oktober 2014, att kommissionen, med stöd av medlemsstaterna, måste vidta brådskande åtgärder för att säkerställa att ett minimimål på 10 % av de befintliga sammanlänkningar av elnäten uppnås snarast och senast 2020, åtminstone för de medlemsstater som ännu inte har uppnått en miniminivå av integrering av den inre marknaden för energi, dvs. de baltiska staterna, Portugal och Spanien, samt för medlemsstater som utgör deras centrala ingångspunkt till den inre marknaden för energi. Det förklarade vidare att kommissionen också regelbundet ska rapportera till Europeiska rådet, i syfte att uppnå 15 % till 2030.

(17)Tillräcklig fysisk sammanlänkning med grannländerna är viktigt för att medlemsstater och grannländer ska kunna

dra nytta av den inre marknadens positiva effekter, vilket framhålls i kommissionens meddelande av den 23 november 2017 med titeln Stärka Europas energinät och återspeglas i medlemsstaternas integrerade nationella energi- och klimatplanerna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (7).

(18)Elmarknader skiljer sig från andra marknader, såsom naturgasmarknader, bl.a. för att de inbegriper handel med en vara som för närvarande inte lätt kan lagras och som produceras med hjälp av en mängd olika produktionsan­ läggningar, inklusive genom distribuerad produktion. Detta har återspeglats genom de olika strategierna för reglering av sammanlänkningar inom el- och gassektorerna. Integreringen av elmarknaderna kräver en hög grad av samarbete mellan systemansvariga, marknadsaktörer och tillsynsmyndigheter, särskilt när det gäller handel med el via marknadskoppling.

(19)Ett annat viktigt mål för detta direktiv bör vara att trygga gemensamma bestämmelser för en verklig inre marknad för el och ett brett elutbud som är tillgängligt för alla. Korrekta marknadspriser skulle i detta syfte ge incitament till gränsöverskridande sammanlänkningar och investeringar i ny elproduktion, samtidigt som de skulle leda till priskonvergens på lång sikt.

(20)Marknadspriserna bör ge de rätta incitamenten för att utveckla nätet och investera i ny elproduktion.

(21)Det finns olika typer av marknadsorganisation på den inre marknaden för el. De åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att säkerställa lika villkor på marknaden bör grunda sig på överordnade krav av allmänt intresse. Samråd bör ske med kommissionen om åtgärdernas förenlighet med EUF-fördraget och annan unionsrätt.

(22)För att uppnå mål av allmänt ekonomiskt intresse bör medlemsstaterna behålla stor handlingsfrihet när det gäller att införa skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster för elföretag. Medlemsstaterna bör säkerställa att hushållskunder och, när medlemsstaterna anser det lämpligt, små företag har rätt att få tillgång till el av en bestämd kvalitet till priser som enkelt och klart kan jämföras samt som är transparenta och konkurrenskraftiga.

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el (se sidan 54 i detta nummer

av EUT).

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europapar­ lamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

115

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/128

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster genom i form av prissättningen på el utgör dock en fundamentalt snedvridande åtgärd som ofta leder till ackumulering av tariffunderskott, begränsning av konsumenternas valfrihet, lägre incitament för energibesparingar och investeringar i energieffektivitet, lägre tjänstekvalitet, mindre engagemang och tillfredsställelse hos konsumenterna, begränsning av konkurrensen samt färre innovativa produkter och tjänster på marknaden. Följaktligen bör medlemsstaterna använda andra instrument, särskilt riktade socialpolitiska åtgärder, för att upprätthålla rimliga elpriser för sina medborgare. Offentliga ingripanden i prissättningen för el bör endast genomföras som skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och bör omfattas av de särskilda villkor som anges i detta direktiv. En helt avreglerad, välfungerande slutkundsmarknad för el skulle stimulera priskonkurrens och andra typer av konkurrens bland befintliga leverantörer och uppmuntra nya aktörer att komma in på marknaden, och detta skulle öka konsumenternas valmöjligheter och tillfredsställelse.

(23)Skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster i form av prissättning på el bör användas utan att urholka principen om öppna marknader, avse tydligt definierade omständigheter och förmånstagare samt vara tidsbegränsad. Sådana omständigheter kan exempelvis uppkomma då leveransen är starkt begränsad, vilket leder till betydligt högre elpriser än normalt, eller i händelse av ett marknadsmisslyckande som uppstått när ingripanden från tillsynsmyndigheter och konkurrensmyndigheter visat sig vara ineffektiva. Detta skulle påverka hushållen på ett oproportionellt sätt, och i synnerhet de utsatta kunder som normalt sett använder en större del av sin disponibla inkomst till energiräkningar än vad konsumenter med högre inkomster gör. För att mildra de snedvridande effekterna av en skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster i form av prissättning på el bör de medlemsstater som gör sådana ingripanden vidta kompletterande åtgärder, inbegripet åtgärder för att hindra en snedvridande prissättning i grossistledet. Medlemsstaterna bör säkerställa att alla som omfattas av reglerade priser fullt ut kan dra nytta av de erbjudanden som är tillgängliga på den konkurrensutsatta marknaden när de önskar göra detta. De som omfattas av reglerade priser måste därför vara utrustade med smarta mätarsystem och ha möjlighet att ingå avtal med dynamiska elpriser. De bör vidare direkt och regelbundet informeras om erbjudanden som finns och besparingar som kan göras på den konkurrensutsatta marknaden, särskilt om avtal med dynamiska elpriser, och de bör få stöd för att svara på och dra fördel av marknadsbaserade erbjudanden.

(24)Rätten för dem som omfattas av reglerade priser att utan extra kostnad få individuella smarta mätare bör inte hindra medlemsstaterna från att ändra funktioner i smarta mätarsystem när det saknas infrastruktur för smarta mätare eftersom kostnads–nyttoanalysen för att införa smarta mätarsystem var negativ.

(25)Offentliga ingripanden i prissättningen på el bör inte leda till direkt korssubventionering mellan olika kundkategorier. Enligt den principen får prissättningssystem inte uttryckligen leda till att vissa kundkategorier bär kostnaderna för ingripanden i prissättningen som påverkar andra kundkategorier. Ett prissystem vars kostnader på ett icke-diskriminerande sätt bärs av leverantörer eller andra aktörer bör t.ex. inte anses utgöra direkt korssubventionering.

(26)För att säkerställa att de allmännyttiga tjänsterna i unionen håller hög kvalitet bör medlemsstaterna regelbundet underrätta kommissionen om alla åtgärder som vidtagits för att uppnå målet med detta direktiv. Kommissionen bör regelbundet offentliggöra en rapport som innehåller en analys av de nationella åtgärder som vidtagits för att uppnå målsättningarna när det gäller allmännyttiga tjänster samt en jämförelse av åtgärdernas effektivitet, i syfte att utfärda rekommendationer om vilka nationella åtgärder som bör vidtas för att de allmännyttiga tjänsterna ska hålla hög kvalitet.

(27)Medlemsstaterna bör ha möjlighet att utse en sistahandsleverantör. Denna leverantör kan vara försäljningsav­ delningen i ett vertikalt integrerat företag som även fungerar som distributör, under förutsättning att detta uppfyller kraven på åtskillnad i detta direktiv.

(28)De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att uppnå målen när det gäller social och ekonomisk sammanhållning bör bland annat kunna innefatta lämpliga ekonomiska incitament, där så är lämpligt med hjälp av alla tillgängliga nationella verktyg och unionsverktyg. Dessa verktyg kan innefatta ansvarsmekanismer för att garantera nödvändiga investeringar.

(29)I den utsträckning de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster utgör statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget är medlemsstaterna enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget skyldiga att underrätta kommissionen om detta.

116

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/129

SV

 

 

 

 

(30)Sektorsövergripande lagstiftning utgör en stark grund för konsumentskydd för de många olika energitjänster som finns och som sannolikt kan utvecklas. Trots detta bör vissa grundläggande avtalsenliga rättigheter som kunder har tydligt fastställas.

(31)Konsumenterna bör ha tillgång till klar och otvetydig information om sina rättigheter i förhållande till energisektorn. Kommissionen har, efter samråd med berörda intressenter, bland dem medlemsstaterna, tillsyns­ myndigheterna, konsumentorganisationer och elföretag, fastställt en kontrollista för energikonsumenter som ger konsumenter praktisk information om deras rättigheter. Den kontrollistan bör hållas uppdaterad och göras tillgänglig för alla konsumenter och för allmänheten.

(32)Flera faktorer hindrar konsumenterna från att få tillgång till, förstå och agera utifrån de olika källor för marknads­ information som de har tillgång till. Möjligheten att jämföra erbjudanden bör därför förbättras och olika hinder för byten bör i största möjliga utsträckning minimeras, utan att detta i onödan begränsar konsumenternas valmöjligheter.

(33)Mindre kunder måste fortfarande betala en rad avgifter, direkt eller indirekt, när de byter leverantör. Sådana avgifter gör det svårare att identifiera vilken produkt eller tjänst som är bäst, och de begränsar den omedelbara ekonomiska fördelen med ett byte. Även om ett avlägsnande av dessa avgifter kan begränsa konsumenternas val genom att produkter som belönar konsumentlojalitet försvinner, skulle en ytterligare begränsning av avgifternas användning troligen leda till nöjdare och mer engagerade konsumenter och öka konkurrensen på marknaden.

(34)Kortare tider för byte av leverantör kommer sannolikt att locka konsumenter att leta efter bättre energier­ bjudanden och byta leverantör. I och med den ökade användningen av informationsteknik bör den tekniska bytesprocessen för att registrera en ny leverantör vid en mätpunkt hos marknadsaktören normalt sett, senast år 2026, kunna slutföras inom 24 timmar, under en vardag. Bortsett från andra moment i bytesprocessen som ska avslutas innan den tekniska bytesprocessen kan påbörjas, skulle man, genom att säkerställa att det vid denna tidpunkt är möjligt att genomföra den tekniska bytesprocessen inom 24 timmar, minimera bytestiden och bidra till mer engagerade konsumenter samt till konkurrens på slutkundsmarknaden. Under alla omständigheter bör hela bytesprocessen inte ta mer än tre veckor från tidpunkten för kundens begäran.

(35)Oberoende jämförelseverktyg i form av t.ex. webbplatser är ett effektivt sätt för mindre kunder att bedöma fördelarna med de olika energierbjudanden som är tillgängliga på marknaden. Sökverktyg sänker sökkostnaderna eftersom kunderna inte längre behöver samla in information från enskilda leverantörer och tjänsteleverantörer. Sådana verktyg kan erbjuda en bra balans mellan behovet av å ena sidan tydlig och kortfattad information och å andra sidan fullständig och detaljerad information. Verktygen bör omfatta så många befintliga erbjudanden som möjligt och täcka marknaden på ett så fullständigt sätt som möjligt i syfte att ge kunderna en representativ översikt. Det är mycket viktigt att mindre kunder har tillgång till minst ett jämförelseverktyg och att informationen som dessa verktyg tillhandahåller är tillförlitlig, objektiv och transparent. I det syftet kan medlemsstaterna ombesörja ett jämförelseverktyg som drivs av en nationell myndighet eller en privat enhet.

(36)Effektiva möjligheter till oberoende mekanismer för tvistlösning utanför domstol för alla konsumenter, till exempel i form av en energiombudsman, ett konsumentorgan eller en tillsynsmyndighet, borgar för ett bättre konsumentskydd. Medlemsstaterna bör införa snabba och effektiva förfaranden för behandling av klagomål.

(37)Alla konsumenter bör kunna dra nytta av att delta direkt på marknaden, särskilt genom att anpassa sin förbrukning som svar på marknadssignaler och i gengäld få lägre elpriser eller andra ekonomiska incitament. Fördelarna med detta aktiva deltagande kommer sannolikt att öka över tiden, i och med att annars passiva konsumenter blir mer medvetna om sina möjligheter som aktiva kunder, och att informationen om möjligheterna till aktivt deltagande blir mer tillgängliga och kända. Konsumenterna bör ges möjlighet att delta i alla typer av efterfrågeflexibilitet. De bör därför kunna dra fördel av att smarta mätarsystem införs fullt ut och, om ett införande fullt ut bedömts olönsamt, kunna välja att ha ett smart mätarsystem och ett elavtal med dynamiska priser. Detta bör göra det möjligt för dem att anpassa sin förbrukning till prissignaler i realtid som speglar värdet av och kostnaden för el eller transport under olika tidsperioder, samtidigt som medlemsstaterna bör säkerställa att konsumenternas exponering för prisrisker i grossistledet är rimlig. Konsumenterna bör informeras om

117

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/130

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

fördelarna och de potentiella prisriskerna med avtal med dynamiska elpriser. Medlemsstaterna bör också säkerställa att de konsumenter som väljer att inte delta aktivt på marknaden inte missgynnas. I stället bör deras välgrundade beslut om de möjligheter som står till buds underlättas på det sätt som är lämpligast med tanke på förhållandena på den nationella marknaden.

(38)För att maximera fördelarna och ändamålsenligheten med dynamiska elpriser bör medlemsstaterna bedöma om andelen fasta avgifter i elfakturorna kan göras mer dynamisk eller minskas, och bör vidta lämpliga åtgärder om den potentialen finns.

(39)Alla kundgrupper (industrikunder, kommersiella kunder och hushåll) bör ha tillträde till elmarknaderna för att sälja sin flexibilitet och egenproducerade el. Kunderna bör få möjlighet att dra full nytta av aggregering av produktion och leveranser i större områden samt gränsöverskridande konkurrens. Marknadsaktörer som deltar i aggregering kommer sannolikt att spela en viktig roll som mellanhänder mellan kundgrupper och marknaden. Medlemsstaterna bör få välja lämplig modell för genomförandet och lämplig styrningsmetod för oberoende aggregering samtidigt som man iakttar de allmänna principer som fastställs i detta direktiv. En sådan modell eller strategi kan innefatta val av marknadsbaserade principer eller regleringsprinciper som tillhandahåller lösningar för att efterleva detta direktiv, såsom modeller där obalanser jämnas ut eller när en korrigeringsmetod införs. Den valda modellen bör innehålla transparenta och rättvisa regler för att oberoende aggregatorer ska kunna fylla deras funktion som mellanhänder och för att säkerställa att slutkunden får tillräcklig nytta av deras verksamhet. För att uppmuntra efterfrågeflexibilitet bör produkter definieras på alla elmarknader, och detta bör också gälla för stödtjänster och kapacitetsmarknader.

(40)I kommissionens meddelande av den 20 juli 2016 med titeln Den europeiska strategin för utsläppssnål rörlighet

betonas dels behovet av att fasa ut fossila bränslen inom transportsektorn och minska dess utsläpp, särskilt i stadsområden, dels den viktiga roll som elektromobilitet kan spela för att uppnå dessa mål. Utbyggnaden av elektromobilitet är också en viktig del av energiomställningen. De marknadsregler som fastställs i detta direktiv bör därför bidra till att skapa gynnsamma villkor för elfordon av alla slag. De bör framför allt säkerställa ett effektivt införande av allmänt tillgängliga och privata laddningsstationer för elfordon och bör säkerställa en effektiv integrering av laddning av fordon i systemet.

(41)Efterfrågeflexibilitet spelar en central roll för att möjliggöra smart laddning av elfordon och därmed en effektiv integrering av dessa fordon i elnätet, vilket kommer att få en avgörande betydelse för processen att fasa ut fossila bränslen från transporter.

(42)Konsumenterna bör ha möjlighet att förbruka, lagra och sälja egenproducerad el på marknaden och att delta på alla elmarknader genom att ge systemet flexibilitet, exempelvis genom lagring av energi, t.ex. lagring som använder elfordon, genom efterfrågeflexibilitet eller genom system för energieffektivitet. Ny teknik kommer att underlätta detta i framtiden. Rättsliga och kommersiella hinder finns dock, t.ex. i form av oproportionella avgifter för el som förbrukas internt, skyldighet att mata in egenproducerad el i energisystemet samt administrativa bördor, bl.a. det faktum att på konsumenter som egenproducerar el och säljer den till systemet måste uppfylla kraven för leverantörer etc. Sådana faktorer som hindrar konsumenter från att producera el, och från att förbruka, lagra eller sälja egenproducerad el på marknaden bör avlägsnas, samtidigt som det bör säkerställas att egenproducerande konsumenter i rimlig omfattning bidrar till systemets kostnader. Medlemsstaterna bör kunna ha andra bestämmelser i sin nationella rätt som reglerar skatter och avgifter för enskilda slutkunder och aktiva kunder som agerar gemensamt samt för hushåll och andra slutkunder.

(43)Distribuerad energiteknik och konsumentinflytande har gjort småskalig energiproduktion till ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt att tillgodose människors behov och förväntningar i fråga om energikällor, tjänster och lokalt deltagande. Småskalig energiproduktion utgör en inkluderande möjlighet för alla konsumenter att direkt kunna påverka produktion, förbrukning och delning av energi. Initiativ för småskalig energiproduktion är främst inriktade på att tillhandahålla överkomlig energi av ett visst slag, t.ex. förnybar energi, för sina medlemmar eller delägare snarare än att prioritera vinstintresset som traditionella elföretag. Genom att direkt engagera konsumenterna visar dessa initiativ sin potential när det gäller att på ett integrerat sätt underlätta införandet av ny

118

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/131

SV

 

 

 

 

teknik och nya förbrukningsmönster, inklusive smarta distributionsnät och efterfrågeflexibilitet. Småskalig energiproduktion kan också främja energieffektivitet på hushållsnivå och bidra till kampen mot energifattigdom genom minskad förbrukning och lägre tariffer. Småskalig energiproduktion möjliggör också ett deltagande på elmarknaden för vissa grupper av hushållskunder som annars kanske inte hade haft den möjligheten. När sådana initiativ har varit framgångsrika har de gett en ekonomisk, social och miljömässig fördel för samhället som sträcker sig längre än de fördelar som härrör från tillhandahållandet av energitjänster. Detta direktiv syftar till att erkänna vissa kategorier av medborgerliga energiinitiativ på unionsnivå, såsom medborgarenergigemenskaper, för att ge dem en gynnsam ram, rättvis behandling, lika villkor och en välavgränsad katalog av rättigheter och skyldigheter. Hushållskunder bör tillåtas att frivilligt delta i initiativ för småskalig energiproduktion, liksom att lämna dem, utan att förlora vare sig tillgången till de nät som drivs av initiativen eller sina rättigheter som konsumenter. Tillgång till nät som drivs av en medborgarenergigemenskap bör ges på rättvisa och kostnads­ baserade villkor.

(44)Medlemskap i medborgarenergigemenskaper bör vara öppet för alla kategorier av enheter. Beslutsbefogenheterna inom en medborgarenergigemenskap bör dock begränsas till de medlemmar eller delägare som inte bedriver storskalig kommersiell verksamhet och vars primära ekonomiska verksamhet inte innefattar energisektorn. Medborgarenergigemenskaper anses utgöra en kategori av samarbete mellan medborgare eller lokala aktörer som bör erkännas och skyddas i unionsrätten. Bestämmelserna om medborgarenergigemenskaper utesluter inte förekomsten av andra medborgarinitiativ, t.ex. sådana som härrör från civilrättsliga överenskommelser. Det bör därför vara möjligt för medlemsstaterna att föreskriva att medborgarenergigemenskaper kan inta vilken form som helst, t.ex. en förening, ett kooperativ, ett partnerskap, en ideell organisation eller små och medelstora företag, förutsatt att enheten har rätt att för egen räkning ha rättigheter och skyldigheter.

(45)Bestämmelserna i detta direktiv om medborgarenergigemenskaper föreskriver rättigheter och skyldigheter som det är möjligt att härleda från andra gällande rättigheter och skyldigheter, såsom avtalsfrihet, rätten att byta leverantör, skyldigheter för systemansvariga för distributionssystem, regler om nätavgifter och balansskyldighet.

(46)På grund av deras medlemskapsstruktur, styrningskrav och syfte utgör medborgarenergigemenskaper en ny typ av enhet. De bör tillåtas att verka på marknaden på lika villkor utan att snedvrida konkurrensen och de rättigheter och skyldigheter som är tillämpliga på andra elföretag på marknaden bör vara tillämpliga på medborgarenergige­ menskaper på ett icke-diskriminerande och proportionellt sätt. Dessa rättigheter och skyldigheter bör vara tillämpliga i enlighet med de roller som de intar, såsomslutkunder, producent, leverantör eller systemansvarig för distributionssystem. Medborgarenergigemenskaper bör inte stöta på rättsliga hinder om de använder sig av befintlig eller framtida informations- och kommunikationsteknik för att dela el som producerats med hjälp av produktionstillgångar inom medborgarenergigemenskapen mellan dess medlemmar eller delägare baserat på marknadsprinciper, till exempel genom att avräkna energikomponenten för medlemmar eller delägare som använder den produktion som finns tillgänglig inom gemenskapen, även över det allmänna nätet, förutsatt att båda mätpunkterna tillhör gemenskapen. Tack vare delning av el kan medlemmar eller delägare få el från produktionsanläggningar inom gemenskapen utan att direkt fysiskt befinna sig i närheten av produktionsan­ läggningen och utan att befinna sig bakom en gemensam mätpunkt. Om el delas bör delningen inte påverka uttaget av nätavgifter, tariffer och avgifter som rör elflödet. Delningen bör underlättas i enlighet med de skyldigheter och tidsramar som gäller för balansering, mätning och avräkning. Bestämmelserna i detta direktiv om medborgarenergigemenskaper inkräktar inte på medlemsstaternas behörighet att utforma och genomföra politik relaterad till energisektorn som avser nätavgifter och tariffer eller att utforma och tillämpa energipolitiska finansieringssystem samt kostnadsfördelning, förutsatt att denna politik är icke-diskriminerande och lagenlig.

(47)Detta direktiv ger medlemsstaterna rätt att tillåta medborgarenergigemenskaper att bli systemansvarig för ett distributionssystem, antingen enligt de allmänna bestämmelserna eller som systemansvarig för ett slutet distribu­ tionssystem. När en medborgarenergigemenskap väl erhållit status som systemansvarig för ett distributionssystem bör det behandlas som, och ha samma skyldigheter som, en systemansvarig för distributionssystem. Bestämmelserna i detta direktiv om medborgarenergigemenskaper förtydligar endast de aspekter av systemansvaret för ett distributionssystem som sannolikt kan vara relevanta för medborgarenergigemenskaper, medan andra aspekter av systemansvaret för ett distributionssystem är tillämpliga i enlighet med reglerna om systemansvariga för distributionssystem.

119

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/132

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(48)Elfakturor är viktiga informationskällor för slutkunderna. Förutom att ge uppgifter om förbrukning och kostnader kan de också innehålla annan information som hjälper konsumenterna att jämföra sitt nuvarande avtal med andra erbjudanden. Tvister som rör fakturor är emellertid en mycket vanlig källa till klagomål från konsumenterna, vilket är en faktor som bidrar till fortsatt låg konsumenttillfredsställelse och svagt konsumen­ tengagemang i elsektorn. Det är därför nödvändigt att göra fakturor tydligare och lättare att förstå, och att säkerställa att fakturor och faktureringsinformation visar ett begränsat antal viktiga uppgifter som konsumenterna behöver för att kunna styra sin energiförbrukning, jämföra erbjudanden och byta leverantör. Övriga uppgifter bör göras tillgängliga för slutförbrukarna i, tillsammans med, eller genom hänvisningar i, deras fakturor. Dessa uppgifter bör återges på fakturan, eller finnas i ett separat dokument som bifogas fakturan, eller så bör fakturan innehålla en hänvisning till var slutkunden lätt kan hitta dessa uppgifter på en webbplats, via en mobilapplikation eller på annat sätt.

(49)Det är viktigt att regelbundet tillhandahålla korrekt faktureringsinformation, baserad på faktisk elförbrukning, som tas fram genom smarta mätare, för att hjälpa kunderna att kontrollera sin elförbrukning och sina kostnader. Kunder, och i synnerhet hushållskunder, bör dock ha tillgång till flexibla arrangemang för själva betalningen av sina fakturor. Det kunde exempelvis vara möjligt för kunderna att få löpande faktureringsinformation, men betala bara en gång i kvartalet, eller det kunde finnas produkter för vilka kunden betalar ett fast månadsbelopp, oberoende av den faktiska förbrukningen.

(50)Bestämmelserna om fakturering i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU (8) bör uppdateras, effektiviseras och flyttas till det här direktivet där de passar bättre.

(51)Medlemsstaterna bör uppmuntra en modernisering av distributionsnät, exempelvis genom införande av smarta nät, som bör vara uppbyggda på ett sätt som uppmuntrar decentraliserad produktion och energieffektivitet.

(52)För att engagera konsumenterna krävs lämpliga incitament och tekniska lösningar, t.ex. smarta mätarsystem. Smarta mätarsystem ökar konsumenternas inflytande, eftersom de därigenom kan få korrekt information i nära realtid om sin förbrukning eller produktion, och kan hantera sin konsumtion bättre, delta i och dra fördel av program för efterfrågeflexibilitet och andra tjänster, och sänka sina elfakturor. Smarta mätarsystem gör det också möjligt för systemansvariga för distributionssystem att få en bättre överblick över sina nät och därmed minska sina drifts- och underhållskostnader, och att föra dessa besparingar vidare till konsumenterna i form av lägre distributionstariffer.

(53)Beslut på nationell nivå om införandet av smarta mätarsystem bör kunna baseras på en ekonomisk bedömning. Den ekonomiska bedömningen bör ta hänsyn till de långsiktiga fördelarna av införandet av smarta mätarsystem för konsumenterna och hela värdekedjan, såsom bättre nätförvaltning, exaktare planering och identifiering av nätförluster. Om det vid en sådan bedömning skulle framgå att det endast är kostnadseffektivt med sådana mätare för konsumenter med en viss elförbrukning bör medlemsstaterna ha möjlighet att ta hänsyn till den slutsatsen när de går vidare med införandet av smarta mätarsystem. Den bedömningen bör dock regelbundet omprövas för att hantera större förändringar av de bakomliggande antagandena, eller minst vart fjärde år, mot bakgrund av den snabba tekniska utvecklingen.

(54)Medlemsstater som inte systematiskt inför smarta mätarsystem bör tillåta konsumenterna att få fördelarna av en installation av en smart mätare, på begäran och på rättvisa och rimliga villkor, och bör förse dem med all relevant information. De konsumenter som inte har smarta mätare bör ha rätt till mätare som uppfyller minimikraven för att de ska kunna få den faktureringsinformation som anges i detta direktiv.

(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1).

120

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/133

SV

 

 

 

 

(55)För att underlätta konsumenternas aktiva deltagande på elmarknaderna bör de smarta mätarsystem som införs av medlemsstaterna vara driftskompatibla, och bör ge de uppgifter som krävs för konsumenternas energistyrsystem. I detta avseende bör medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till relevanta tillgängliga standarder, inbegripet standarder som möjliggör driftskompatibilitet för datamodellen och applikationsnivå, till bästa praxis samt till vikten av att utveckla informationsutbyte, till framtida och innovativa energitjänster, till införandet smarta nät och till en inre marknad för el. Dessutom bör de nationella smarta mätarsystem som införts inte utgöra ett hinder för byte av leverantör, och bör vara utrustade med ändamålsenliga funktioner som gör det möjligt för konsumenterna att ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter i nära realtid, att anpassa sin energiförbrukning och, i den mån den stödjande infrastrukturen tillåter det, att erbjuda sin flexibilitet till nätet och till elföretag och att belönas för detta, och att sänka sina elfakturor.

(56)En viktig aspekt när det gäller leverans till kunder är att ge tillgång till objektiva och transparenta förbruknings­ uppgifter. Konsumenterna bör således ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter och till de priser och kostnader som är förknippade med deras förbrukning, så att de kan begära in offerter från konkurrenter på grundval av den informationen. Konsumenterna bör även ha rätt att få tillräcklig information om sin energiförbrukning.

Förskottsbetalningarna bör inte medföra oproportionella nackdelar för användarna, och de olika betalnings­ systemen bör vara icke-diskriminerande. Om kunderna ges information om energikostnaderna tillräckligt ofta kommer de att uppmuntras till energibesparingar, eftersom de direkt skulle se effekterna av investeringar i energieffektivitet och av ett ändrat beteende. Ett fullständigt genomförande av direktiv 2012/27/EU kommer i detta hänseende att hjälpa konsumenterna att reducera sina energikostnader.

(57)Det finns för närvarande ett antal olika modeller för hantering av uppgifter som har utvecklats eller håller på att utvecklas i medlemsstaterna efter införandet av smarta mätarsystem. Oberoende av modell för uppgiftshantering är det viktigt att medlemsstaterna inför transparenta regler enligt vilka uppgifter är åtkomliga på icke- diskriminerande villkor och säkerställer högsta möjliga it-säkerhet och dataskydd samt opartiskheten hos de enheter som behandlar uppgifter.

(58)Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som är nödvändiga för att skydda utsatta och energifattiga kunder på den

inre marknaden för el. Sådana åtgärder

kan variera alltefter de särskilda omständigheterna i medlemsstaterna

i fråga och kan inbegripa sociala eller

energipolitiska åtgärder avseende betalning av elfakturor, investeringar

i energieffektivitet för bostäder eller konsumentskydd i form av t.ex. skydd mot bortkoppling. När samhällsom­ fattande tjänster även tillhandahålls små företag, kan åtgärderna för att säkerställa tillhandahållandet av samhälls­ omfattande tjänster vara olika beroende på om åtgärderna riktas till hushållskunder eller små företag.

(59)Energitjänster är grundläggande för att trygga unionsmedborgarnas välfärd. Tillräcklig uppvärmning, kylning och belysning samt energi för elapparater är grundläggande tjänster för att garantera en skälig levnadsstandard och människors hälsa. Tillgång till dessa energitjänster gör det också möjligt för unionsmedborgarna att förverkliga sin potential och främjar social delaktighet. Energifattiga hushåll har inte råd med dessa energitjänster på grund av en kombination av låga inkomster, höga energikostnader och dålig energieffektivitet i bostäderna. Medlemsstaterna bör samla in relevant information för att övervaka antalet energifattiga hushåll. Noggranna mätningar bör hjälpa medlemsstaterna att identifiera hushåll som är energifattiga för att sedan tillhandahålla riktat stöd. Kommissionen bör aktivt stödja genomförandet av bestämmelserna i detta direktiv om energifattigdom genom att underlätta utbytet av god praxis mellan medlemsstaterna.

(60)När medlemsstater berörs av energifattigdom och ännu inte har utarbetat nationella handlingsplaner eller andra lämpliga ramar för att åtgärda energifattigdom, bör de göra detta, i syfte att minska antalet energifattiga kunder. Låga inkomster, höga energikostnader och bostäder med låg energieffektivitet är relevanta faktorer när man fastställer kriterier för mätning av energifattigdom. Under alla omständigheter bör medlemsstaterna säkerställa nödvändig försörjning för utsatta och energifattiga kunder. En integrerad metod skulle kunna användas, till exempel inom energi- och socialpolitiken, och åtgärderna skulle kunna vara socialpolitiska eller inrikta sig på bättre energieffektivitet i bostäder. Detta direktiv bör stärka nationella åtgärder som gynnar utsatta och energifattiga kunder.

121

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/134

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(61)Systemansvariga för distributionssystem måste på ett kostnadseffektivt sätt integrera ny elproduktion, i synnerhet anläggningar som producerar el från förnybara energikällor, liksom ny last i form av t.ex. last som värmepumpar och elfordon ger upphov till. För detta ändamål bör de systemansvariga för distributionssystem ges möjlighet och incitament att använda tjänster från distribuerade energiresurser i form av t.ex. efterfrågeflexibilitet och energilagring, baserat på marknadsförfaranden, för att kunna driva sina nät på ett effektivt sätt och för att undvika dyra utbyggnader av näten. Medlemsstaterna bör införa lämpliga åtgärder som t.ex. nationella nätföreskrifter och marknadsregler, och bör ge systemansvariga för distributionssystem incitament genom nättariffer som inte skapar hinder för flexibilitet eller för förbättring av nätets energieffektivitet. Medlemsstaterna bör också införa nätutvecklingsplaner för distributionssystem för att underlätta integreringen av anläggningar som producerar el från förnybara energikällor, främja utvecklingen av energilagringsanläggningar och elektrifieringen av transportsektorn och ge systemanvändarna tillräcklig information om väntade utbyggnader och uppgraderingar av nätet, eftersom ett sådant förfarande för närvarande saknas i de flesta medlemsstater.

(62)Systemoperatörer bör inte äga, utveckla, förvalta eller driva energilagringsanläggningar. Enligt den nya utformningen av elmarknaden bör energilagringstjänster vara marknadsbaserade och konkurrenskraftiga. Följaktligen bör korssubventionering mellan energilagring och den reglerade funktionen distribution eller överföring undvikas. En sådan restriktion av ägandet av energilagringsanläggningar syftar till att förhindra en

snedvridning av konkurrensen, undanröja risken för diskriminering, säkerställa rättvis tillgång till energilagrings­ tjänster för alla marknadsaktörer och främja ändamålsenlig och effektiv användning av energilagringsanläggningar utöver själva driften av distributions- eller överföringssystemet. Det kravet bör tolkas och tillämpas i överensstämmelse med de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), särskilt näringsfriheten och rätten till egendom som garanteras i artiklarna 16 och 17 i stadgan.

(63)Om energilagringsanläggningar är fullt integrerade nätverkskomponenter som inte används för balansering eller hantering av överbelastning bör de inte omfattas, inom ramen för tillsynsmyndighetens godkännande, av samma strikta begränsningar som systemoperatörer när det gäller att äga, utveckla, förvalta eller driva dessa anläggningar. Sådana fullt integrerade nätverkskomponenter kan omfatta energilagringsanläggningar såsom kondensatorer eller svänghjul som kan tillhandahålla viktiga tjänster för nätens säkerhet och tillförlitlighet, och bidrar till synkronisering mellan olika delar av systemet.

(64)I syfte att nå målet att helt fasa ut fossila bränslen från elsektorn, och göra den helt fri från utsläpp, är det nödvändigt att göra framsteg i fråga om säsongsmässig energilagring. Denna energilagring skulle fungera som ett verktyg för driften av elsystemet, för att medge både kortsiktiga och säsongsmässiga anpassningar, för att hantera föränderligheten i produktionen av el från förnybara energikällor och de därmed sammanhängande riskerna ur dessa perspektiv.

(65)Icke-diskriminerande tillträde till distributionsnätet är avgörande för tillträdet för kunder i återförsäljarledet. För att skapa lika villkor i återförsäljarledet bör verksamheten för systemansvariga för distributionssystem övervakas, så att systemansvariga för distributionssystem hindras från att dra fördel av sin vertikala integration när det gäller dess konkurrensställning på marknaden, framför allt gentemot hushållskunder och små icke-hushållskunder.

(66)När ett slutet distributionssystem används för att skapa optimal effektivitet i en integrerad försörjning som kräver särskilda driftsnormer, eller när ett slutet distributionssystem upprätthålls i första hand för att användas av systemets ägare, bör det vara möjligt att undanta den systemansvarige för distributionssystemet från skyldigheter som skulle utgöra en onödig administrativ börda på grund av det särskilda förhållandet mellan den systemansvarige för distributionssystemet och systemanvändare. Industriområden och kommersiella områden samt områden där gemensamma tjänster tillhandahålls, såsom tågstationer, flygplatser, sjukhus, stora campingplatser med integrerade anläggningar och kemiska industrianläggningar, kan inbegripa slutna distribu­ tionssystem på grund av att den verksamhet som bedrivs i dessa anläggningar är av specialiserad karaktär.

(67)Utan effektiv åtskillnad mellan nätverksamhet och verksamheter som rör produktion och leverans (nedan kallat effektiv åtskillnad) finns en inneboende risk för diskriminering, inte bara i samband med nätdriften utan även när det gäller incitamenten för vertikalt integrerade företag att göra de investeringar sina nät som krävs.

122

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/135

SV

 

 

 

 

(68)Effektiv åtskillnad kan bara säkerställas genom att man undanröjer incitamentet för vertikalt integrerade företag att diskriminera konkurrenterna i samband med nättillträde och investeringar. Åtskilt ägande, vilket innebär att nätägaren utses till systemansvarig och att nätägaren är oberoende av leverans- eller produktionsintressen, är helt klart en effektiv och stabil metod för att lösa inbyggda intressekonflikter och säkerställa försörjningstryggheten. Europaparlamentet hänvisar därför i sin resolution av den 10 juli 2007 om utsikterna för den inre gas- och

elmarknaden till åtskilt ägande av överföringsnäten som det effektivaste verktyget för att främja investeringar i infrastruktur på ett icke-diskriminerande sätt och trygga ett rättvist nättillträde för nya aktörer och transparens på marknaden. Vid åtskilt ägande bör det därför ställas krav på medlemsstaterna att säkerställa att en eller flera personer inte kontrollerar en producent eller en leverantör samtidigt som den eller de utövar kontroll över eller rättigheter gentemot en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem. Omvänt bör kontroll över en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem utesluta möjligheten att utöva kontroll över eller rättigheter gentemot en producent eller en leverantör. Inom dessa begränsningar bör en producent eller en leverantör kunna inneha en minoritetsandel i en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem.

(69)Ett system för åtskillnad bör effektivt undanröja eventuella intressekonflikter mellan producenter, leverantörer och systemansvariga för överföringssystem för att skapa incitament för nödvändiga investeringar och för att garantera nya marknadsaktörers tillträde inom ramen för ett transparent och effektivt regelverk, samt bör inte skapa ett alltför betungande regelverk för tillsynsmyndigheter.

(70)Eftersom åtskilt ägande innebär att företag måste omstruktureras i vissa fall bör medlemsstater som beslutar att tillämpa åtskilt ägande beviljas extra tid för att tillämpa de relevanta bestämmelserna. Med tanke på de vertikala kopplingarna mellan el- och gassektorn bör bestämmelserna om åtskillnad tillämpas över båda sektorerna.

(71)Vid åtskilt ägande bör, för att säkerställa att nätdriften är helt oberoende av leverans- och produktionsintressen och förhindra utbyte av konfidentiella uppgifter, inte samma person sitta i styrelsen för både en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem och ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet. Av samma skäl bör samma person inte ha rätt att utse medlemmar till en styrelse för en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem och inte heller utöva kontroll över eller rättigheter gentemot en producent eller en leverantör.

(72)Inrättandet av en systemansvarig eller systemansvarig för överföring som är oberoende av leverans- eller produktionsintressen bör göra det möjligt för vertikalt integrerade företag att bibehålla sitt ägande av nättillgångar, samtidigt som en faktisk intresseuppdelning säkerställs, förutsatt att den oberoende systemansvarige eller oberoende systemansvarige för överföring utför den systemansvariges samtliga uppgifter och förutsatt att detaljerad reglering och omfattande myndighetstillsyn införs.

(73)När ett företag som den 3 september 2009 ägde ett överföringssystem ingick i ett vertikalt integrerat företag, bör medlemsstaterna ges ett val mellan åtskilt ägande och inrättande av en systemansvarig eller systemansvarig för överföring vilka är oberoende av leverans- eller produktionsintressen.

(74)För att till fullo kunna tillvarata delägarnas intressen i vertikalt integrerade företag bör medlemsstaterna kunna välja mellan att antingen införa åtskilt ägande genom direkt avyttring eller genom att dela upp det integrerade företagets aktier på aktier i ett nätföretag och aktier i ett återstående leverans- och produktionsföretaget, förutsatt att kraven i samband med åtskilt ägande faktiskt har uppfyllts.

(75)För att införandet av en oberoende systemansvarig eller oberoende systemansvarig för överföring ska bli effektivt bör särskilda kompletterande regler antas. Reglerna om oberoende systemansvariga för överföring ger ett lämpligt regelverk för att garantera rättvis konkurrens, tillräckliga investeringar, tillträde för nya marknadsaktörer och integration av elmarknaderna. Effektiv åtskillnad med hjälp av regler om oberoende systemansvariga för överföring bör bygga på dels en pelare av organisatoriska åtgärder och åtgärder avseende förvaltningen av systemansvariga för överföringssystem, dels en pelare av åtgärder avseende investeringar, anslutning av ny produk­ tionskapacitet till nätet och marknadsintegrering genom regionalt samarbete. Oberoendet för systemansvariga för överföring bör också säkerställas bland annat genom vissa karenstider, under vilka ingen ledningsverksamhet eller annan relevant verksamhet som ger tillgång till samma information som den som erhållits i en ledande ställning i ett företag utövas inom det vertikalt integrerade företaget.

123

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/136

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(76)Medlemsstaterna har rätt att välja fullständigt åtskilt ägande på deras territorium. Om en medlemsstat har valt fullständigt åtskilt ägande, har ett företag inte rätt att välja alternativet med en oberoende systemansvarig eller en oberoende systemansvarig för överföring. Företag som bedriver något slags produktions- eller leveransverksamhet får dessutom inte direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot en systemansvarig för överföringssystem från en medlemsstat som har valt fullständigt åtskilt ägande.

(77)När en effektiv åtskillnad genomförs, bör principen om icke-diskriminering mellan den offentliga och den privata sektorn respekteras. Därför bör samma person, på egen hand eller tillsammans med någon annan, inte tillåtas att, i strid med reglerna för åtskilt ägande eller med lösningen med en oberoende systemansvarig, utöva kontroll över eller någon rättighet i fråga om sammansättning av och röstning eller beslutsfattande i både organ för systemansvariga för överföringssystem eller överföringssystem och organ för producent eller leverantör. Under förutsättning att den relevanta medlemsstaten kan visa att det relevanta kraven har uppfyllts, bör, vid åtskilt ägande och lösningen med en oberoende systemansvarig, två skilda offentliga organ kunna kontrollera produktions- och leveransverksamhet å ena sidan och överföring å den andra.

(78)Fullständigt effektiv åtskillnad mellan å ena sidan nätverksamhet och å andra sidan leverans- och produktions­ verksamhet bör gälla i hela unionen, för både unionsföretag och tredjelandsföretag. För att säkerställa att å ena sidan nätverksamheten och å andra sidan leverans- och produktionsverksamheten i unionen bedrivs oberoende av varandra, bör tillsynsmyndigheterna ges befogenheter att vägra att certifiera sådana systemansvariga för överföringssystem som inte uppfyller bestämmelserna om åtskillnad. För att säkerställa att dessa bestämmelser tillämpas enhetligt i hela unionen bör tillsynsmyndigheterna ta största möjliga hänsyn till kommissionens uppfattning, när de fattar beslut om certifiering. För att dessutom säkerställa att unionens internationella åtaganden respekteras, och för att säkerställa solidaritet och energitrygghet inom unionen, bör kommissionen ha rätt att avge ett yttrande över certifiering avseende ägaren till eller den systemansvarige för ett överföringssystem som kontrolleras av en eller flera personer från tredjeländer.

(79)Tillståndsförfarandena får inte leda till administrativa bördor som är oproportionella i förhållande till producenternas storlek och eventuella inverkan. Obefogat utdragna tillståndsförfaranden kan hindra nya aktörer att komma in på marknaden.

(80)För att den inre marknaden för el ska fungera korrekt behöver tillsynsmyndigheterna kunna fatta beslut i alla relevanta tillsynsfrågor, och de behöver också vara fullständigt oberoende av övriga offentliga eller privata intressen. Detta hindrar varken domstolsprövning eller parlamentarisk övervakning enligt medlemsstaternas kon­ stitutionella rätt. Vidare får inte den nationella lagstiftarens godkännande av tillsynsmyndighetens budget utgöra ett hinder för budgetmässig självständighet. Reglerna om tillsynsmyndighetens självständiga ansvar för genomförandet av den anslagna budgeten bör tillämpas inom ramen för nationell budgetlagstiftning och nationella budgetbestämmelser. Samtidigt som medlemsstaterna med hjälp av ett lämpligt roterande system bidrar till tillsynsmyndigheternas oberoende gentemot politiska eller ekonomiska intressen, bör medlemsstaterna ha möjlighet att vederbörligen beakta de tillgängliga personella resurserna och styrelsens storlek.

(81)Tillsynsmyndigheterna bör kunna fastställa eller godkänna tariffer eller beräkningsmetoder för tariffer på grundval av ett förslag från de systemansvariga för överförings- eller distributionssystemet eller på grundval av ett förslag som dessa systemansvariga och nätanvändare kommit överens om. Vid fastställandet eller godkännandet bör till­ synsmyndigheterna säkerställa att överförings- eller distributionstarifferna är icke-diskriminerande och avspeglar kostnaderna, och samtidigt ta hänsyn till de långsiktiga marginalkostnader för näten som går att undvika med hjälp av distribuerad produktion och åtgärder för styrning av efterfrågan.

(82)Tillsynsmyndigheterna bör fastställa eller godkänna enskilda nättariffer för överförings- och distributionsnät eller fastställa en metod, eller båda delarna. I vardera fallen bör tillsynsmyndighetens oberoende när det gäller att fastställa nätavgifter enligt artikel 57.4 b ii bevaras.

(83)Tillsynsmyndigheter bör säkerställa att systemansvariga för överförings- och distributionssystem vidtar lämpliga åtgärder för att göra sitt nätverk mer motståndskraftigt och flexibelt. I det avseendet bör de övervaka dessa systemansvarigas resultat på grundval av indikatorer såsom förmågan hos de systemansvariga för överförings- och distributionssystem att driva ledningar enligt en dynamisk rankning av ledningar, utvecklingen av fjärrövervakning och realtidskontroller av omformarstationer, den minskade nätförlusten och frekvensen av och längden på strömavbrott.

124

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/137

SV

 

 

 

 

(84)Tillsynsmyndigheterna bör ha befogenhet att utfärda bindande beslut avseende elföretag och att antingen själva ålägga, eller föreslå att en behörig domstol ålägger, effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för elföretag som inte fullgör sina skyldigheter. I det syftet bör tillsynsmyndigheterna ha möjlighet att begära in relevant information från elföretagen, att genomföra lämpliga och tillräckliga undersökningar samt lösa tvister. Tillsynsmyndigheterna bör även ges befogenhet att, oavsett tillämpningen av konkurrensbestämmelserna, fatta beslut om lämpliga åtgärder som säkerställer fördelar för kunderna genom främjande av den effektiva konkurrens som är nödvändig för att den inre marknaden för el ska fungera korrekt.

(85)Tillsynsmyndigheterna bör samordna sinsemellan när de fullgör sina uppgifter för att säkerställa att det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för el (nedan kallat Entso för el), EU-enheten för systemansvariga för distributionssystem och regionala samordningscentrum, fullgör sina skyldigheter i enlighet med regelverket för den inre marknaden för el, och enligt beslut fattade av byrån för samarbete mellan energitill­ synsmyndigheter (Acer), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 (9). I och med att Entso för el, EU-enheten för systemansvariga för distributionssystem och de regionala samordnings­ centrumen har fått utökat operativt ansvar är det nödvändigt att stärka övervakningen med avseende på enheter som driver verksamhet på unionsnivå eller regional nivå. Tillsynsmyndigheter bör samråda med varandra och bör samordna sin tillsyn för att gemensamt fastställa situationer där Entso för el, EU-enheten för systemansvariga för distributionssystem eller regionala samordningscentrum inte uppfyller sina respektive skyldigheter.

(86)Tillsynsmyndigheterna bör även ges befogenheter att bidra till att säkerställa en hög standard på skyldigheter avseende samhällsomfattande och allmännyttiga tjänster i enlighet med kraven på öppnande av marknaden, skydd för utsatta kunder och ett verkligt effektivt konsumentskydd. Dessa bestämmelser bör varken påverka kommissionens befogenheter att tillämpa konkurrensreglerna, inbegripet granskningen av företagskoncentrationer med en unionsdimension, eller reglerna för den inre marknaden, såsom regler om den fria rörligheten för kapital. Det oberoende organ till vilket en part som berörs av ett beslut av en tillsynsmyndighet har rätt att överklaga kan vara en domstol eller annan rättslig instans med befogenhet att genomföra en rättslig prövning.

(87)Detta direktiv och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG (10) fråntar inte medlemsstaterna möjligheten att fastställa och föra en egen nationell energipolitik. Detta innebär att det, beroende på medlemsstatens konstitutionella arrangemang, kan falla inom medlemsstatens behörighet att bestämma den politiska ram inom vilken tillsynsmyndigheterna ska verka, t.ex. när det gäller försörjningstrygghet. Allmänna energipolitiska riktlinjer som medlemsstaten utfärdar bör emellertid inte inkräkta på tillsynsmyndigheternas oberoende och självständighet.

(88)Förordning (EU) 2019/943 föreskriver att kommissionen ska anta riktlinjer eller nätföreskrifter i syfte att uppnå den harmoniseringsgrad som krävs. Sådana riktlinjer och nätföreskrifter utgör bindande genomförandeåtgärder och är, även med avseende på vissa bestämmelser i detta direktiv, ett användbart hjälpmedel som snabbt kan ändras om det skulle behövas.

(89)Medlemsstaterna och de avtalsslutande parterna i fördraget om upprättande av en energigemenskap (11) bör ha ett nära samarbete om alla frågor som rör utvecklingen av en integrerad elhandelsregion och bör inte vidta åtgärder som äventyrar den fortsatta integreringen av elmarknaderna eller försörjningstryggheten i medlemsstater och avtalsslutande parter.

(90)Detta direktiv bör läsas i förening med förordning (EU) 2019/943 som fastställer de grundläggande principerna för den nya marknadsmodellen för elmarknaden som kommer att möjliggöra bättre kompensation för flexibilitet, tillhandahålla lämpliga prissignaler och säkerställa utvecklingen av fungerande och integrerade kortfristiga marknader. Förordning (EU) 2019/943 fastställer också nya regler på olika områden, t.ex. om kapacitetsme­ kanismer och samarbete mellan systemansvariga för överföringssystem.

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 av den 5 juni 2019 om inrättande av Europeiska unionens byrå för

samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (se sidan 22 i detta nummer av EUT).

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas

och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94). (11) EUT L 198, 20.7.2006, s. 18.

125

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/138

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

(91)Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i stadgan. Således bör detta direktiv tolkas och tillämpas i överensstämmelse med dessa rättigheter och principer, särskilt rätten till skydd av personuppgifter som garanteras i artikel 8 i stadgan. Det är avgörande att all behandling av personuppgifter enligt detta direktiv överensstämmelser med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (12).

(92)För att åstadkomma den minsta grad av harmonisering som krävs för att uppnå målen med detta direktiv bör kommissionen ges befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget så att den kan fastställa regler beträffande omfattningen av tillsynsmyndigheternas skyldigheter att samarbeta med varandra och med Acer och fastställa detaljerna i förfarandet för efterlevnad av nätföreskrifter och riktlinjer. Det är av särskild vikt att kommissionen anordnar lämpliga samråd under det förberedande arbetet, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd utförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (13). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europapar­ lamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelsen av delegerade akter.

(93)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförande­ befogenheter för att fastställa krav på driftskompatibilitet för energitjänster samt icke-diskriminerande och transparenta förfaranden för tillgång till uppgifter om mätning, förbrukningsuppgifter samt de uppgifter som krävs för att en kund ska kunna byta leverantör, efterfrågeflexibilitet och andra tjänster. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (14).

(94)Om ett undantag gäller enligt artikel 66.3, 66.4 eller 66.5, bör undantaget även omfatta bestämmelser i detta direktiv som är underordnade eller kräver en föregående tillämpning av någon av de bestämmelser från vilka det har beviljats undantag.

(95)Bestämmelserna i direktiv 2012/27/EU om elmarknaderna, såsom bestämmelser om mätare för och fakturering

av el, efterfrågeflexibilitet, prioriterad inmatning och nättillträde för högeffektiv kraftvärme, uppdateras genom bestämmelserna i det här direktivet och förordning (EU) 2019/943. Direktiv 2012/27/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(96)Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en fullt fungerande inre marknad för el, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare på grund av dess omfattning och verkningar kan

uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(97)I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (15), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(98)Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till direktiv 2009/72/EG. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av direktiv 2009/72/EG.

(99)Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av direktiv 2009/72/EG som anges i bilaga III.

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskydds­

förordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). (13) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer

för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (15) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

126

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/139

SV

 

 

 

 

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs gemensamma regler för produktion, överföring, distribution, energilagring och leverans av el, samt bestämmelser om konsumentskydd, i syfte att skapa verkligt integrerade, konkurrensutsatta, konsumentorienterade, flexibla, rättvisa och transparenta elmarknader i unionen.

Genom att utnyttja fördelarna med en integrerad marknad syftar detta direktiv till att säkerställa överkomliga, transparenta energipriser och energikostnader för konsumenterna, en hög grad av försörjningstrygghet och en smidig övergång till ett hållbart koldioxidsnålt energisystem. Det innehåller grundläggande regler för hur unionens elsektor ska organiseras och fungera, särskilt regler om konsumentinflytande och konsumentskydd, öppet tillträde till den integrerade marknaden, tredje parts tillträde till överförings- och distributionsinfrastruktur, samt krav avseende åtskillnad och regler om oberoende för tillsynsmyndigheter i medlemsstaterna.

Detta direktiv fastställer även former för samarbete mellan medlemsstater, tillsynsmyndigheter och systemansvariga för överföringssystem för att åstadkomma en fullständigt sammanlänkad inre marknad för el som ökar integrationen av el från förnybara energikällor, fri konkurrens och försörjningstrygghet.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

1.kund: en grossist eller slutkund av el.

2.grossist: en fysisk eller juridisk person som köper el i syfte att återförsälja den inom eller utanför det system i vilket personen är etablerad.

3.slutkund: en kund som köper el för eget bruk.

4.hushållskund: en kund som köper el för sin egen hushållsförbrukning och inte för kommersiell verksamhet eller yrkesverksamhet.

5.icke-hushållskund: en fysisk eller juridisk person, inklusive producenter, industrikunder samt företag, små och medelstora företag och grossister, som köper el som inte är avsedd för egen hushållsförbrukning.

6.mikroföretag: ett företag med färre än 10 anställda och vars årsomsättning och/eller årliga balansomslutning inte överstiger 2 miljoner EUR.

7.små företag: företag med färre än 50 anställda och vars årsomsättning och/eller årliga balansomslutning inte överstiger 10 miljoner EUR.

8.aktiv kund: en slutkund, eller en grupp av samarbetande slutkund, som förbrukar eller lagrar el som producerats inom den egna fastigheten vilken är belägen inom ett avgränsat område, eller, om en medlemsstat tillåter detta, på en annan plats, eller som säljer egenproducerad el eller deltar i flexibilitets- eller energieffektivitetssystem, förutsatt att dessa verksamheter inte är deras huvudsakliga kommersiella verksamhet eller yrkesverksamhet.

9.elmarknader: elmarknader, inklusive OTC-marknader och elbörser, marknader för handel med energi, kapacitet, balanstjänster och stödtjänster inom alla tidsramar, däribland terminsmarknader, dagen före-marknader och intradagsmarknader.

127

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/140

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

10.marknadsaktör: marknadsaktör enligt definitionen i artikel 2.25 i förordning (EU) 2019/943.

11.medborgarenergigemenskap: en juridisk person som

a)baseras på frivilligt och öppet deltagande och som de facto kontrolleras av medlemmar eller delägare, som är fysiska personer, lokala myndigheter, däribland kommuner, eller små företag,

b)har som främsta mål är att ge sina medlemmar eller delägare eller det närområde där det är verksamt miljömässiga, ekonomiska eller sociala samhällsfördelar, snarare än att generera ekonomisk vinst, och

c)får delta i produktion, inklusive från förnybara energikällor, distribution och leverans, förbrukning, aggregering, energilagring, energieffektivitetstjänster eller, laddningstjänster för elfordon eller tillhandahålla andra energitjänster till sina medlemmar eller delägare.

12.leverans: försäljning, inbegripet återförsäljning, av el till kunder.

13.avtal om leverans av el: ett avtal om leverans av el, men som inte inbegriper elderivat.

14.elderivat: ett finansiellt instrument som anges i punkt 5, 6 eller 7 i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (16) och som avser el.

15.avtal med dynamiska elpriser: ett avtal om leverans av el mellan en leverantör och en slutkund som återspeglar prisförändringar på spotmarknaderna, inbegripet dagen före- och intradagsmarknaderna med intervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden.

16.uppsägningsavgift: varje typ av avgift som en leverantör eller en marknadsaktör som deltar i aggregering debiterar en kund till följd av uppsägning av ett avtal om leverans av el eller ett tjänsteavtal.

17. avgift för byte av leverantör: varje typ av avgift för att byta leverantör eller den marknadsaktör som deltar i aggregering, inklusive uppsägningsavgifter, som en leverantör eller en marknadsaktör som deltar i aggregering eller en systemansvarig direkt eller indirekt debiterar en kund.

18.aggregering: en funktion som fullgörs av en fysisk eller juridisk person som kombinerar flera kundlaster eller producerad el för försäljning, inköp eller auktionering på alla slags organiserade elmarknader.

19.oberoende aggregator: en marknadsaktör som deltar i aggregering och som inte är ansluten till kundens leverantör.

20.efterfrågeflexibilitet: förändringar i belastningen i fråga om el från slutkunder, jämfört med deras normala eller nuvarande konsumtionsmönster, som svar på marknadssignaler, inbegripet som svar på tidsvarierande elpriser eller ekonomiska incitament, eller som svar på antagandet av slutkundens bud om att sälja efterfrågeminskning eller -ökning till ett visst pris på organiserade marknader enligt definitionen i artikel 2.4 i kommissionens genomförande­ förordning (EU) nr 1348/2014 (17), enskilt eller genom aggregering.

21.faktureringsinformation: informationen på en slutkunds faktura, med undantag för en betalningsbegäran.

22.traditionell mätare: en analog eller elektronisk mätare som inte både kan sända och ta emot uppgifter.

23.smarta mätarsystem: ett elektroniskt system som kan mäta el som tillförs nätet eller elförbrukningen, tillhandahålla mer information än en traditionell mätare och som kan sända och ta emot uppgifter för informations-, övervaknings- och kontrolländamål genom någon form av elektronisk kommunikation.

(16) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av

direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

(17) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossist­ marknaderna för energi (EUT L 363, 18.12.2014, s. 121).

128

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/141

SV

 

 

 

 

24.driftskompatibilitet: i samband med smarta mätare, förmågan hos två eller flera energi- eller kommunikationsnät, -system, -anordningar, -tillämpningar eller -komponenter att samverka samt att utbyta och använda information för att utföra önskade funktioner.

25.avräkningsperiod för obalanser: avräkningsperiod för obalanser enligt definitionen i artikel 2.15 i förordning (EU) 2019/943.

26.nära realtid: i samband med smarta mätare, en kort period, vanligtvis några sekunder eller högst den period för avräkning av obalanser som tillämpas på den nationella marknaden.

27.bästa tillgängliga teknik: i samband med dataskydd och datasäkerhet i en miljö med smarta mätare, den effektivaste, mest avancerade och praktiskt lämpliga teknik för att, i princip, ge förutsättningarna för att uppfylla unionens regler för dataskydd och säkerhet.

28.distribution: transport av el i system med högspännings-, mellanspännings- och lågspänningsnät för tillhanda­ hållande till kunder, men inte leverans.

29.systemansvarig för distributionssystem: en fysisk eller juridisk person som ansvarar för drift, säkerställande av underhåll av och, vid behov, utbyggnad av distributionssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på distribution av el.

30.energieffektivitet: förhållandet mellan, å ena sidan, produktionen av prestanda, tjänster, varor eller energi och, å andra sidan, mängden tillförd energi.

31.energi från förnybara energikällor eller förnybar energi: energi från förnybara, icke-fossila energikällor, nämligen vindenergi, solenergi (termisk solenergi och fotovoltaisk solenergi) och geotermisk energi, omgivningsenergi, tidvattensenergi, vågenergi och annan havsenergi, vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk samt biogas.

32.distribuerad produktion: produktionsanläggningar som är anslutna till distributionssystem.

33.laddningsstation: ett gränssnitt där ett elfordon i taget kan laddas eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut.

34.överföring: transport av el i sammanlänkade system med högspänningsnät samt nät med extra hög spänning för tillhandahållande till slutkunder eller distributörer, men inte leverans.

35.systemansvarig för överföringssystem: en fysisk eller juridisk person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av överföringssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el.

36.systemanvändare: en fysisk eller juridisk person som levererar till eller får leveranser från ett överföringssystem eller distributionssystem.

37.produktion: framställning av el.

38.producent: en fysisk eller juridisk person som framställer el.

39.sammanlänkning: utrustning som används för sammanlänkning av elsystem.

40.sammanlänkat system: ett antal överförings- och distributionssystem som kopplas samman med hjälp av en eller flera sammanlänkningar.

41.direktledning: antingen en elledning som kopplar samman en enskild produktionsplats med en enskild kund, eller en elledning som kopplar samman en producent och en elleverantör så att dessa direkt kan försörja sina egna fastigheter, dotterbolag och kunder.

42.litet enskilt system: ett system som hade en förbrukning på mindre än 3 000 GWh under 1996, där mindre än 5 % av årsförbrukningen erhålls genom sammanlänkning med andra system.

129

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/142

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

43.litet sammanlänkat system: ett system som hade en förbrukning på mindre än 3 000 GWh under 1996, där mer än 5 % av årsförbrukningen erhålls genom sammanlänkning med andra system.

44.överbelastning: överbelastning enligt definitionen i artikel 2.4 i förordning (EU) 2019/943.

45.balansering: balansering enligt definitionen i artikel 2.10 i förordning (EU) 2019/943.

46.balansenergi: enligt definitionen i artikel 2.11 i förordning (EU) 2019/943.

47.balansansvarig part: balansansvarig part enligt definitionen i artikel 2.14 i förordning (EU) 2019/943.

48.stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett överförings- eller distributionssystem, inbegripet balansering och icke-frekvensrelaterade stödtjänster men inte inbegripet hantering av överbelastning.

49.icke-frekvensrelaterad stödtjänst: en tjänst som används av en systemansvarig för överförings- eller distributionssystem för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokala nät, kortslutningsström, förmåga till dödnätsstart och till ö-drift.

50. regionalt

samordningscentrum: ett

regionalt

samordningscentrum

som

inrättas

enligt

artikel

35

i förordning (EU) 2019/943.

 

 

 

 

 

 

 

51.helt integrerade nätkomponenter: nätkomponenter som är integrerade i överförings- eller distributionssystemet, däribland lagringsanläggningar, och som används uteslutande för att säkerställa säker och tillförlitlig drift av överförings- eller distributionssystemet, och inte för balansering eller hantering av överbelastning.

52.integrerat elföretag: ett vertikalt integrerat företag eller horisontellt integrerat företag.

53.vertikalt integrerat företag: ett elföretag eller en grupp av elföretag där samma person eller personer direkt eller indirekt har rätt att utöva kontroll och där det berörda företaget eller den berörda företagsgruppen bedriver verksamhet inom minst ett av områdena överföring eller distribution och minst ett av områdena produktion eller leverans.

54.horisontellt integrerat företag: ett elföretag som bedriver verksamhet inom minst ett av områdena produktion för försäljning, överföring, distribution eller leverans samt en annan verksamhet utan anknytning till el.

55.anknutet företag: ett anknutet företag enligt definitionen i artikel 2.12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (18), och ett företag som tillhör samma aktieägare.

56.kontroll: rättigheter, avtal eller andra medel som, antingen var för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på ett företag, särskilt genom

a)äganderätt eller nyttjanderätt till ett företags samtliga tillgångar eller en del av dessa,

b)rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande på sammansättningen av ett företags organ och organens omröstningar eller beslut.

57.elföretag: en fysisk eller juridisk person, med undantag för slutkunder, som bedriver åtminstone en av följande

verksamheter: produktion, överföring, distribution, aggregering, efterfrågeflexibilitet, energilagring, leverans eller inköp av el och som ansvarar för kommersiella och tekniska arbetsuppgifter eller underhåll i samband med dessa verksamheter.

58.tillförlitlighet: både leverans- och försörjningstrygghet i fråga om el och teknisk säkerhet.

(18) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

130

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/143

SV

 

 

 

 

59.energilagring: i elsystemet en uppskjutning av den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktions­ tillfället, eller omvandlingen av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin, och den därpå följande återomvandlingen av den energin till elenergi eller användningen som en annan energibärare.

60.energilagringsanläggning: en anläggning i elsystemet där energi lagras.

KAPITEL II

ALLMÄNNA REGLER FÖR ORGANISATIONEN AV ELSEKTORN

Artikel 3

Konkurrenskraftig, konsumentinriktad, flexibel och icke-diskriminerande elmarknad

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att deras nationella rätt inte i onödan hindrar gränsöverskridande handel med el, konsumentdeltagande genom bl.a. efterfrågeflexibilitet, investeringar i framför allt intermittent och flexibel energiproduktion, energilagring, eller utbyggnad av elektromobilitet eller nya sammanlänkningar mellan medlemsstaterna och ska säkerställa att elpriserna återspeglar den faktiska efterfrågan och det faktiska utbudet.

2.Vid utveckling av nya sammanlänkningar ska medlemsstaterna ta hänsyn till elsammanlänkningsmålen som anges i artikel 4 d 1 i förordning (EU) 2018/1999.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att det inte finns några otillbörliga hinder inom den inre marknaden för el vad gäller marknadsinträde, marknadsdrift och marknadsutträde, utan att det påverkar de behörigheter som medlemsstaterna behåller i förhållande till tredjeländer.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa lika villkor i de fall då elföretagen omfattas av transparenta, proportionella och icke-diskriminerande regler och avgifter och att de behandlas på ett transparent, proportionellt och icke-diskriminerande sätt, med avseende på balansansvar, tillträde till grossistmarknaderna, tillgång till uppgifter, bytesprocesser och fakturer­ ingssystem och, i förekommande fall, licensiering.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att marknadsaktörer från tredjeländer, när de bedriver verksamhet på den inre marknaden för el, ska efterleva tillämplig unionsrätt och nationell rätt, inbegripet sådan som avser miljö och säkerhet.

Artikel 4

Fritt val av leverantör

Medlemsstaterna ska säkerställa att alla kunder har möjlighet att köpa el från valfri leverantör, och ska säkerställa att alla kunder har möjlighet att ha flera elleveransavtal samtidigt, förutsatt att erforderliga anslutningar och mätpunkter är etablerade.

Artikel 5

Marknadsbaserade leveranspriser

1.Leverantörerna ska ha rätt att själva fastställa priset på den el som de levererar till kunderna. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa effektiv konkurrens mellan leverantörerna.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa skydd för energifattiga eller utsatta hushållskunder, enligt artiklarna 28 och 29 genom socialpolitiska åtgärder eller på andra sätt än genom offentliga ingripanden i prissättningen på el.

3.Genom undantag från punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna tillämpa offentliga ingripanden i prissättningen på el till energifattiga eller utsatta hushållskunder. Sådana offentliga ingripanden ska omfattas av de villkor som fastställs i punkterna 4 och 5.

4.Offentliga ingripanden i prissättningen på el ska

a)vara av allmänt ekonomiskt intresse och inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppfylla det allmänna ekonomiska intresset,

131

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/144

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

b)vara klart definierade, transparenta, icke-diskriminerande och kontrollerbara,

c)garantera lika tillträde för unionens elföretag till kunderna,

d)vara begränsade i tid och proportionella i fråga om förmånstagarna,

e)inte på ett diskriminerande sätt medföra merkostnader för marknadsaktörer.

5.Varje medlemsstat som tillämpar offentliga ingripanden i prissättningen på leveranser av el i enlighet med punkt 3 i denna artikel ska också iaktta artiklarna 3.3 d och 24 i förordning (EU) 2018/1999, oavsett om den berörda medlemsstaten har ett betydande antal energifattiga hushåll.

6.För att under en övergångsperiod upprätta effektiv konkurrens om elleveransavtal mellan leverantörer och uppnå fullt effektiva marknadsbaserade slutkundspriser för el i enlighet med punkt 1, får medlemsstaterna göra offentliga ingripanden i prissättningen för leveranser av el till hushållskunder och till mikroföretag som inte omfattas av offentliga ingripanden enligt punkt 3.

7.Offentliga ingripanden enligt punkt 6 ska uppfylla de kriterier som anges i punkt 4 och ska

a)åtföljas av ett antal åtgärder för att uppnå effektiv konkurrens och av en metod för att bedöma de framsteg som gjorts avseende dessa åtgärder,

b)fastställas med hjälp av en metod som garanterar icke-diskriminerande behandling av leverantörer,

c)fastställas till ett pris som är högre än kostnaderna, på en nivå där effektiv priskonkurrens kan uppstå,

d)utformas för att minimera negativa effekter på grossistmarknaden för el,

e)säkerställa att alla förmånstagare av sådana offentliga ingripanden har möjlighet att välja konkurrenskraftiga marknadserbjudanden och får direkt information åtminstone en gång i kvartalet om de erbjudanden som finns och de besparingar som kan göras på den konkurrensutsatta marknaden, särskilt vad gäller avtal med dynamiska elpriser samt får stöd för att byta till ett marknadsbaserat erbjudande,

f)säkerställa att alla förmånstagare av sådana offentliga ingripanden, enligt artiklarna 19 och 21, har rätt till och erbjuds att få smarta mätare installerade utan extra initialkostnader för dessa kunder, informeras direkt om möjligheten att få smarta mätare installerade och får det stöd som krävs,

g)inte leda till direkt korssubventionering mellan de kunder som får leveranser till fria marknadspriser och de som får leveranser till reglerade leveranspriser.

8.Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla de åtgärder som vidtagits i enlighet med punkterna 3 och 6 inom en månad från den dag då de antogs, och de får tillämpa dem omedelbart. Anmälan ska åtföljas av en förklaring till varför andra instrument inte var tillräckliga för att uppnå det eftersträvade målet, hur de krav som anges i punkterna 4 och 7 uppfylls och effekterna av de anmälda åtgärderna på konkurrensen. Anmälan ska ange vilka förmånstagare som omfattas, åtgärdernas varaktighet och antalet hushållskunder som berörs av åtgärden och förklara hur det reglerade priset har fastställts.

9.Senast den 1 januari 2022 och den 1 januari 2025 ska medlemsstaterna lämna in rapporter till kommissionen om genomförandet av denna artikel, om huruvida ett offentligt ingripande enligt denna artikel är nödvändigt och proportionellt och en bedömning av framstegen med att uppnå en effektiv konkurrens mellan leverantörer och en övergång till marknadsbaserade priser. De medlemsstater som tillämpar reglerade priser i enlighet med punkt 6 ska rapportera om huruvida villkoren i punkt 7 uppfylls, inbegripet om leverantörer som är skyldiga att tillämpa sådana ingripanden uppfyller kraven, samt om de reglerade prisernas inverkan på dessa leverantörers finanser.

10.Senast den 31 december 2025 ska kommissionen se över och lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna artikel i syfte att uppnå marknadsbaserade slutkundspriser för el, vid behov tillsammans med eller åtföljd av ett lagstiftningsförslag. Detta lagstiftningsförslag kan innehålla ett slutdatum för reglerade priser.

132

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/145

SV

 

 

 

 

Artikel 6

Tillträde för tredje part

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att det införs en ordning för tredje parts tillträde till överförings- och distributions­ systemen grundad på offentliggjorda tariffer, som ska gälla för alla kunder samt tillämpas objektivt och utan diskriminering mellan systemanvändarna. Medlemsstaterna ska säkerställa att dessa tariffer, eller de metoder som använts för att beräkna dem, är godkända i enlighet med artikel 59 innan de träder i kraft samt att tarifferna – och metoderna om endast dessa har godkänts – offentliggörs innan de träder i kraft.

2.Den systemansvarige för överförings- eller distributionssystemet får vägra tillträde till systemet om det saknar nödvändig kapacitet. Vederbörligen motiverade skäl, som särskilt tar hänsyn till artikel 9 och som grundas på objektiva och tekniskt och ekonomiskt motiverade kriterier, ska anges för en sådan vägran. Medlemsstaterna eller, om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater, ska säkerställa att dessa kriterier tillämpas konsekvent och att en systemanvändare som vägrats tillträde har tillgång till ett tvistlösningsförfarande. Vid behov, och om tillträde till systemet har vägrats, ska tillsynsmyndigheterna också säkerställa att den systemansvarige för överförings- eller distributionssystemet tillhandahåller relevant information om vilka åtgärder som skulle krävas för att förstärka nätet. Denna information ska alltid tillhandahållas om tillträde till laddningsstationer har nekats. Den part som begär sådan information får åläggas en rimlig avgift för att täcka kostnaderna för tillhandahållande av informationen.

3.Denna artikel ska även tillämpas på medborgarenergigemenskaper som förvaltar distributionsnät.

Artikel 7

Direktledningar

1.Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att göra det möjligt för

a)alla producenter och elleverantörer som är etablerade inom deras territorium att leverera till sina egna fastigheter, dotterbolag och kunder genom en direktledning, utan att drabbas av oproportionella administrativa förfaranden eller kostnader,

b)alla kunder inom deras territorium att, enskilt eller gemensamt, få leveranser via en direktledning från producenter och elleverantörer.

2.Medlemsstaterna ska fastställa kriterier för beviljandet av tillstånd att uppföra direktledningar inom deras territorium. Dessa kriterier ska vara objektiva och icke-diskriminerande.

3.Möjligheten att leverera el genom en direktledning enligt punkt 1 i denna artikel ska inte påverka möjligheten att ingå elavtal i enlighet med artikel 6.

4.Medlemsstaterna får utfärda tillstånd att uppföra en direktledning, antingen på villkor av att tillträde till systemet har vägrats på grundval av artikel 6, eller av att ett tvistlösningsförfarande enligt artikel 60 har inletts.

5.Medlemsstaterna får vägra att ge tillstånd för en direktledning om ett sådant tillstånd skulle försvåra tillämpningen av bestämmelserna om skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster i artikel 9. Vederbörligen motiverade skäl ska anges för en sådan vägran.

Artikel 8

Tillståndsförfarande för ny kapacitet

1.Vid anläggning av ny produktionskapacitet ska medlemsstaterna använda ett tillståndsförfarande som ska genomföras enligt objektiva, transparenta och icke-diskriminerande kriterier.

2.Medlemsstaterna ska fastställa kriterier för beviljandet av tillstånd att anlägga produktionskapacitet på deras territorium. Vid fastställandet av lämpliga kriterier ska medlemsstaterna ta hänsyn till

a)säkerhet och tillförlitlighet i elsystemet, elinstallationer och tillhörande utrustning,

b)skydd av folkhälsa och allmän säkerhet,

c)miljöskydd,

133

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/146

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

d)markanvändning och lokalisering,

e)användningen av allmän mark,

f)energieffektivitet,

g)typ av primärkällor,

h)sökandens specifika egenskaper, t.ex. teknisk, ekonomisk och finansiell förmåga,

i)överensstämmelse med de åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 9,

j)produktionskapacitetens bidrag till uppnåendet av unionens övergripande mål om att åtminstone 32 % av unionens

slutliga energianvändning (brutto) år 2030 ska komma från förnybara energikällor, som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (19),

k)produktionskapacitetens bidrag till utsläppsminskning, och

l)alternativ till anläggande av ny produktionskapacitet, såsom lösningar som bygger på efterfrågeflexibilitet samt energilagring.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns särskilda, förenklade och effektiviserade tillståndsförfaranden för liten decentraliserad produktion och/eller distribuerad produktion, som tar hänsyn till deras begränsade storlek och eventuella inverkan.

Medlemsstaterna får fastställa riktlinjer för detta särskilda tillståndsförfarande. Tillsynsmyndigheterna eller andra behöriga nationella myndigheter, även planeringsmyndigheter, ska se över dessa riktlinjer och får rekommendera ändringar.

Om medlemsstaterna har fastställt särskilda förfaranden för beviljande av markanvändning för stora nya infrastruk­ turprojekt som avser produktionskapacitet, ska medlemsstaterna vid behov se till att dessa förfaranden omfattar anläggandet av ny produktionskapacitet och att de tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt och inom en lämplig tidsram.

4.Förfarandena och kriterierna för beviljande av tillstånd ska offentliggöras. Om en ansökan om tillstånd avslås ska den sökande informeras om skälen för avslagsbeslutet. Dessa skäl ska vara objektiva, icke-diskriminerande, välgrundade och vederbörligen motiverade. De sökande ska ha möjlighet att överklaga.

Artikel 9

Skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster

1.Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2, på grundval av sin institutionella organisation och med vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen, se till att elföretag drivs i enlighet med principerna

idetta direktiv för att uppnå en konkurrensutsatt, säker och miljömässigt hållbar elmarknad, och de får inte diskriminera mellan dessa företag när det gäller deras rättigheter eller skyldigheter.

2.Medlemsstaterna får med beaktande fullt ut av tillämpliga bestämmelser i EUF-fördraget, särskilt artikel 106, för att tillgodose det allmänna ekonomiska intresset ålägga företag som bedriver verksamhet inom elsektorn att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, vilka kan avse tillförlitlighet, inbegripet försörjningstrygghet, regelbundenhet, kvalitet och pris vad gäller leveranser, samt miljöskydd, inbegripet energieffektivitet, energi från förnybara energikällor och klimatskydd. Dessa skyldigheter ska vara klart definierade, transparenta, icke-diskriminerande och kontrollerbara samt garantera att elföretag

iunionen kan nå ut till nationella konsumenter på lika villkor. Skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster som gäller prissättningen på el ska uppfylla kraven i artikel 5 i detta direktiv.

3.Om det tillhandahålls ekonomisk ersättning, annan form av ersättning och exklusiva rättigheter som en medlemsstat beviljar för uppfyllandet av åliggandena i punkt 2 i denna artikel eller för tillhandahållande av samhällsom­ fattande tjänster enligt artikel 27, ska detta ske på ett icke-diskriminerande och transparent sätt.

4.Medlemsstaterna ska när de genomfört detta direktiv informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande och allmännyttiga tjänster, inklusive konsument- och miljöskyddsåtgärder, och deras eventuella inverkan på nationell och internationell konkurrens, oavsett om åtgärderna kräver undantag från detta direktiv eller ej. De ska därefter vartannat år underrätta kommissionen om eventuella ändringar av dessa åtgärder, oavsett om de kräver undantag från detta direktiv eller ej.

(19) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

134

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/147

SV

 

 

 

 

5.Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa artiklarna 6, 7 och 8 i detta direktiv, i den utsträckning som tillämpningen av dessa, rättsligt eller i praktiken, skulle hindra elföretagen från att fullgöra de skyldigheter som ålagts dem i det allmänna ekonomiska intresset och i den mån som handelns utveckling inte påverkas i en sådan utsträckning att det skulle strida mot unionens intressen. Unionens intressen omfattar bland annat konkurrens när det gäller kunder i enlighet med artikel 106 i EUF-fördraget och detta direktiv.

KAPITEL III

KONSUMENTINFLYTANDE OCH KONSUMENTSKYDD

Artikel 10

Grundläggande avtalsenliga rättigheter

1.Medlemsstaterna ska se till att alla slutkunder har rätt att få sin elleverans tillhandahållen av en leverantör, under förutsättning att denne samtycker, oberoende av vilken medlemsstat leverantören är registrerad i, förutsatt att leverantören följer tillämpliga regler för handel och balansering. I det avseendet ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att administrativa förfaranden inte diskriminerar leverantörer som redan är registrerade i en annan medlemsstat.

2.Om inte annat följer av unionsreglerna om konsumentskydd, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU (20) och rådets direktiv 93/13/EEG (21), ska medlemsstaterna säkerställa att slutkunder har de rättigheter som föreskrivs i punkterna 3–12 i denna artikel.

3.Slutkunderna ska ha rätt till ett avtal med sin leverantör, som anger

a)leverantörens namn och adress,

b)De tjänster som tillhandahålls, kvaliteten på de tjänster som erbjuds och tidpunkten för den ursprungliga inkopplingen.

c)De underhållstjänster som tillhandahålls.

d)På vilket sätt aktuell information om tillämpliga tariffer, underhållskostnader och kombinerade varor eller tjänster kan erhållas.

e)Avtalets löptid och hur avtalet och tjänsterna förlängs eller sägs upp, inklusive varor eller tjänster som kombineras med dessa tjänster, och om avtalet kan sägas upp avgiftsfritt.

f)Villkoren för ersättning och återbetalning om tjänsterna inte håller angiven kvalitet, inbegripet i händelse av inkorrekt eller försenad fakturering.

g)Hur det tvistlösningsförfarande utanför domstol som avses i artikel 26 inleds.

h)Information om konsumentens rättigheter, inbegripet information om behandlingen av klagomål och all den information som avses i denna punkt, tydligt angiven på fakturan eller på elföretagets webbplats.

Villkoren ska vara skäliga och kända på förhand. Information om dem ska under alla omständigheter ges innan avtalet ingås eller bekräftas. Om avtal ingås genom en mellanhand ska den information som avses i denna punkt också tillhandahållas innan avtalet ingås.

Slutkunderna ska tillhandahållas en sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren på ett väl synligt sätt och uttryckt på ett kortfattat och enkelt språk.

4.Slutkunderna ska i god tid underrättas om varje avsikt att ändra avtalsvillkoren och ska därvid underrättas om att de har rätt att säga upp avtalet. Leverantörerna ska på ett transparent och lättbegripligt sätt underrätta sina slutkunder

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).

(21) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29).

135

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/148

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

direkt om varje ändring av leveranspriserna och om skälen och villkoren för detta och ändringens omfattning, vid en lämplig tidpunkt som infaller senast två veckor eller, när det gäller hushållskunder, en månad innan ändringen träder i kraft. Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunder har möjlighet att säga upp avtal om de inte godtar de nya avtalsvillkor eller ändringar av leveranspriserna som leverantören meddelat.

5.Leverantörerna ska tillhandahålla slutkunderna transparent information om tillämpliga priser och tariffer och om standardvillkor för tillgång till och utnyttjande av eltjänster.

6.Leverantörerna ska erbjuda slutkunderna ett brett val av betalningssätt. Dessa betalningssätt får inte medföra oskälig diskriminering mellan kunder. Alla skillnader i avgifter som kan hänföras till betalningssätt eller system för förskottsbetalning ska vara objektiva, icke-diskriminerande och proportionella och får inte överstiga betalningsmot­ tagarens direkta kostnader för användningen av ett visst betalningssätt eller system för förskottsbetalning, i linje med artikel 62 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 (22).

7.Enligt punkt 6 ska hushållskunder som har tillgång till system för förskottsbetalning inte missgynnas på grund av dessa system.

8.Leverantörerna ska erbjuda slutkunderna skäliga och transparenta allmänna villkor, som ska tillhandahållas på ett klart och otvetydigt språk och inte får omfatta hinder för kundernas utövande av sina rättigheter som inte följer direkt av avtalet, såsom alltför omfattande avtalshandlingar. Kunderna ska skyddas mot oskäliga eller vilseledande försäljningsmetoder.

9.Slutkunderna ska ha rätt till en god standard både i fråga om tillhandahållandet av tjänster och av behandlingen av klagomål från leverantörernas sida. Leverantörerna ska hantera klagomål på ett enkelt, rättvist och snabbt sätt.

10.När de har tillgång till samhällsomfattande tjänster enligt de bestämmelser som medlemsstaterna antagit i enlighet med artikel 27, ska slutkunderna informeras om sina rättigheter när det gäller samhällsomfattande tjänster.

11.Leverantörerna ska erbjuda hushållskunder tillräcklig information om alternativ till bortkoppling i tillräckligt god tid före den planerade bortkopplingen. Dessa alternativ kan gälla möjligheter till stöd för att undvika bortkoppling, system för förskottsbetalning, energibesiktningar, energirådgivningstjänster, alternativa betalningsplaner, råd om skuldhantering eller anstånd med bortkoppling, och de bör inte medföra en extra kostnad för de kunder som står inför en bortkoppling.

12.Leverantörerna ska erbjuda slutkunderna en slutavräkning efter varje byte av leverantör senast sex veckor efter det att bytet skett.

Artikel 11

Rätt till avtal med dynamiska elpriser

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att den nationella rättsliga ramen gör det möjligt för leverantörer att erbjuda avtal med dynamiska elpriser. Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunder som har en smart mätare installerad kan begära att ingå ett avtal med dynamiska elpriser med minst en leverantör och med varje leverantör som betjänar mer än

200000 slutkunder.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutförbrukarna får fullständig information från leverantörerna om möjligheterna, kostnaderna och riskerna med sådana avtal med dynamiska elpriser och ska säkerställa att leverantörerna är skyldiga att ge slutförbrukarna information i enlighet med detta, bland annat om behovet av att ha en lämplig elmätare installerad. Tillsynsmyndigheterna ska övervaka marknadsutvecklingen och bedöma de risker som de nya produkterna och tjänsterna kan medföra samt åtgärda missbruk.

3.Leverantörerna ska inhämta en slutkunds samtycke innan dennes avtal byts till ett avtal med dynamiska elpriser.

(22) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).

136

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/149

SV

 

 

 

 

4.Under minst tio år från det att avtal med dynamiska elpriser blivit tillgängliga, ska medlemsstaterna eller deras tillsynsmyndigheter övervaka, och ska offentliggöra en årsrapport om, de viktigaste aspekterna i utvecklingen av sådana avtal, inklusive marknadserbjudanden och inverkan på konsumenternas fakturor, särskilt nivån på prisvolatiliteten.

Artikel 12

Rätt att byta och regler om avgifter i samband med byte

1.Byte av leverantör eller marknadsaktör som deltar i aggregering ska genomföras inom kortast möjliga tid. Medlemsstaterna ska säkerställa att en kund som önskar byta leverantör eller marknadsaktör som deltar i aggregering har rätt till ett sådant byte inom högst tre veckor från begäran, förutsatt att avtalsvillkoren följs. Senast 2026 får den tekniska processen vid byte av leverantör inte ta mer än 24 timmar och ska kunna utföras vilken arbetsdag som helst.

2.

Medlemsstaterna

ska säkerställa

att

åtminstone hushållskunder

och små företag

inte debiteras några avgifter

i samband med byte.

 

 

 

 

 

3.

Genom undantag

från punkt 2

får

medlemsstaterna tillåta att

leverantörer eller

marknadsaktörer som deltar

i aggregering tar ut uppsägningsavgifter för kunder om dessa kunder frivilligt säger upp elleveransavtal med fast löptid och fast pris före förfallodagen, förutsatt att dessa avgifter är en del av ett avtal som kunden frivilligt har ingått och att kunden tydligt informeras om dem innan avtalet ingås. Sådana avgifter ska vara proportionella och får inte överstiga de direkta ekonomiska förluster som en leverantör eller marknadsaktör som deltar i aggregering drabbas av till följd av att kunden säger upp avtalet, inbegripet kostnaderna för eventuella kombinerade investeringar eller tjänster som redan tillhandahållits kunden som en del av avtalet. Bevisbördan för de direkta ekonomiska förlusterna ska åvila den leverantör eller marknadsaktör som deltar i aggregering, och tillåtligheten i uppsägningsavgifter ska övervakas av tillsynsmyndighe­ ten eller en annan behörig nationell myndighet.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att rätten att byta leverantör eller marknadsaktör som deltar i aggregering beviljas kunderna på ett icke-diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete och tidsåtgång.

5.Hushållskunder ska ha rätt att delta i system för kollektivt byte. Medlemsstaterna ska undanröja alla rättsliga eller administrativa hinder för kollektiva byten och samtidigt tillhandahålla en ram som säkerställer bästa tänkbara konsumentskydd för att motverka missbruk.

Artikel 13

Aggregeringsavtal

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att det står alla kunder fritt att köpa och sälja andra eltjänster, däribland aggregering, än leverans, oberoende av sitt elleveransavtal och från valfritt elföretag.

2.Medlemsstaterna ska, om en slutkund önskar ingå ett aggregeringsavtal, säkerställa att slutkunden har rätt att göra detta utan godkännande från slutkundens elföretag.

Medlemsstaterna ska säkerställa att marknadsaktörer som deltar i aggregering fullt ut informerar kunderna om villkoren i de avtal som de erbjuder dem.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutförbrukarna har rätt att på begäran och kostnadsfritt erhålla alla relevanta uppgifter om efterfrågeflexibilitet eller levererad och såld el minst en gång per faktureringsperiod.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutförbrukarna beviljas de rättigheter som avses i punkterna 2 och 3 på ett icke-diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete eller tidsåtgång. Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa att leverantörerna inte påför kunderna diskriminerande tekniska och administrativa krav, förfaranden eller avgifter på grundval av att de har ett avtal med en marknadsaktör som deltar i aggregering.

137

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/150

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Artikel 14

Jämförelseverktyg

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone hushållskunder och mikroföretag med en förväntad årsförbrukning på under 100 000 kWh har kostnadsfri tillgång till minst ett verktyg som jämför erbjudandena från olika leverantörer, däribland erbjudanden om avtal med dynamiska elpriser. Kunderna ska informeras om att sådana verktyg finns tillgängliga i, eller tillsammans med, sina fakturor eller på annat sätt. Verktygen ska uppfylla minst följande krav:

a)De ska vara oberoende av marknadsaktörer och säkerställa att elföretag ges lika behandling i sökresultat.

b)Det ska tydligt anges vem som äger verktyget och vilken fysisk eller juridisk person som driver och kontrollerar det samt finnas information om hur verktyget finansieras.

c)Det ska fastställas tydliga och objektiva kriterier som jämförelsen kommer att baseras på, däribland tjänster, och ange dem.

d)De ska använda ett enkelt och tydligt språk.

e)De ska innehålla korrekt och aktuell information och ange när den senast uppdaterades.

f)De ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom att vara tydliga, hanterbara, begripliga och robusta.

g)De ska tillhandahålla ett ändamålsenligt sätt att rapportera felaktig information i de erbjudanden som offentliggörs.

h)De ska göra jämförelser, samtidigt som de personuppgifter som begärs ska vara begränsade till uppgifter som är absolut nödvändiga för jämförelsen.

Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone ett verktyg täcker hela marknaden. Om flera verktyg täcker marknaden ska dessa verktyg omfatta så många olika erbjudanden om elavtal som möjligt och täcka en betydande del av marknaden och om dessa verktyg inte helt täcker marknaden ska detta tydligt anges innan resultaten visas.

2.De verktyg som avses i punkt 1 kan drivas av vilken typ av enhet som helst, däribland privata enheter och offentliga myndigheter eller organ.

3.Medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet som ska ansvara för att jämförelseverktyg som uppfyller kraven

ipunkt 1 ges en förtroendemärkning och säkerställa att jämförelseverktyg som fått en förtroendemärkning fortsätter att uppfylla kraven i punkt 1. Den myndigheten ska vara fristående från alla marknadsaktörer och operatörer av jämförel­ severktyg.

4.Medlemsstaterna får kräva att jämförelseverktyg som avses i punkt 1 inkluderar jämförelsekriterier som gäller den typ av tjänster som leverantörerna erbjuder.

5.Det ska vara möjligt att ansöka om förtroendemärkning enligt denna artikel, på frivillig och icke-diskriminerande grund, för alla verktyg som jämför erbjudanden från olika marknadsaktörer.

6.Genom undantag från punkterna 3 och 5 får medlemsstaterna välja att inte förtroendemärka jämförelseverktyg om en offentlig myndighet eller ett offentligt organ tillhandahåller ett jämförelseverktyg som uppfyller de krav i punkt 1.

Artikel 15

Aktiva kunder

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutförbrukarna är berättigade att agera som aktiva kunder utan att omfattas av oproportionella eller diskriminerande tekniska krav, administrativa krav, förfaranden och avgifter samt av nätavgifter som inte är kostnadsbaserade.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att aktiva kunder

a)är berättigade att bedriva verksamhet antingen direkt eller genom aggregering,

b)är berättigade att sälja egenproducerad el, bland annat genom energiköpsavtal,

138

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/151

SV

 

 

 

 

c)är berättigade att delta i flexibilitets- och energieffektivitetssystem,

d)är berättigade att delegera förvaltningen av de anläggningar som krävs för deras verksamhet till en tredje part, däribland installation, drift, datahantering och underhåll, utan att den tredje parten anses vara en aktiv kund,

e)omfattas av kostnadsbaserade, transparenta och icke-diskriminerande nätavgifter som redovisas separat för den el som matas in i nätet respektive den el som förbrukas från nätet, i enlighet med artikel 59.9 i detta direktiv och artikel 18 i förordning (EU) 2019/943, varigenom det säkerställs att de på ett lämpligt och balanserat sätt bidrar till den övergripande kostnadsfördelningen i systemet,

f)är ekonomiskt ansvariga för de obalanser de orsakar i elsystemet; i detta avseende ska de vara balansansvariga parter eller delegera sitt balansansvar i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2019/943.

3.Medlemsstaterna får i sin nationella rätt ha olika bestämmelser tillämpliga på enskilda och samarbetande aktiva kunder, förutsatt att alla rättigheter och skyldigheter enligt denna artikel tillämpas på alla aktiva kunder. All åtskillnad i behandling mellan samarbetande aktiva kunder ska vara proportionell och vederbörligen motiverad.

4.Medlemsstater som har befintliga system som inte redovisar separat för den el som matas in i nätet respektive den el som förbrukas från nätet får inte bevilja några nya rättigheter inom ramen för dessa system efter den 31 december 2023. Alla kunder som omfattas av befintliga system ska, under alla omständigheter, ha möjlighet att när som helst kunna välja ett nytt system som redovisar separat för den el som matas in i nätet respektive den el som förbrukas från nätet som grund för beräkningen av nätavgifterna.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att aktiva kunder som äger en energilagringsanläggning

a)har rätt till nätanslutning inom rimlig tid efter att en begäran gjorts, förutsatt att samtliga villkor är uppfyllda, såsom balansansvar och lämplig mätutrustning,

b)inte påförs dubbla avgifter, däribland nätavgifter, för lagrad el som blir kvar inom deras fastigheter samt när de tillhandahåller flexibilitetstjänster för systemansvariga,

c)inte omfattas av oproportionella licenskrav eller licensavgifter,

d)får erbjuda flera olika tjänster samtidigt, om det är tekniskt möjligt.

Artikel 16

Medborgarenergigemenskaper

1.Medlemsstaterna ska tillhandahålla ett möjliggörande regelverk för medborgarenergigemenskaper och säkerställa att a) deltagande i en medborgarenergigemenskap är öppet och frivilligt,

b)medlemmar eller delägare i en medborgarenergigemenskap har rätt att lämna denna, i vilket fall artikel 12 ska tillämpas,

c)medlemmar eller delägare i en medborgarenergigemenskap inte förlorar sina rättigheter och skyldigheter som hushållskunder eller aktiva kunder,

d)den berörde systemansvarige för distributionssystemet, mot skälig ersättning i enlighet med tillsynsmyndighetens bedömning, samarbetar med medborgarenergigemenskaper för att underlätta elöverföringar inom dessa,

e)medborgarenergigemenskaper omfattas av icke-diskriminerande, rättvisa, proportionella och transparenta förfaranden och avgifter, bland annat för registrering och licensiering, samt av transparenta, icke-diskriminerande och kostnads­ baserade nätavgifter i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) 2019/943, varvid det säkerställs att de på ett lämpligt och balanserat sätt bidrar till systemets övergripande kostnadsfördelning.

139

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/152

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

2.Medlemsstaterna får i det möjliggörande regelverket föreskriva att medborgarenergigemenskaper ska

a)vara öppna för gränsöverskridande deltagande,

b)ha rätt att äga, inrätta, köpa eller hyra distributionsnät och att förvalta dem självständigt på de villkor som fastställs i punkt 4 i denna artikel,

c)omfattas av de undantag som föreskrivs i artikel 38.2.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att medborgarenergigemenskaper

a)har möjlighet att få tillgång till alla elmarknader, antingen direkt eller genom aggregering, på ett icke-diskriminerande sätt,

b)behandlas på ett icke-diskriminerande och proportionellt sätt med avseende på sin verksamhet och sina rättigheter och skyldigheter som slutkunder, producenter, leverantörer, systemansvariga för distributionssystem eller marknadsaktörer som deltar i aggregering,

c)är ekonomiskt ansvariga för de obalanser de orsakar i elsystemet; i detta avseende ska de vara balansansvariga parter eller delegera sitt balansansvar i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2019/943,

d)i samband med förbrukning av egenproducerad el behandlas som aktiva kunder i enlighet med artikel 15.2 e,

e)har rätt att internt organisera delningen av el som produceras av de produktionsenheter som medborgarenergige­ menskapen äger, med förbehåll för andra krav som fastställs i denna artikel och förutsatt att medborgarenergige­ menskapens medlemmar bibehåller sina rättigheter och skyldigheter i egenskap av slutkunder.

Med avseende på tillämpningen av första stycket e, ska detta, om elen delas, inte påverka tillämpliga nätavgifter, tariffer och andra avgifter, i enlighet med en transparent kostnads–nyttoanalys av distribuerade energiresurser som tagits fram av den behöriga nationella myndigheten.

4.Medlemsstaterna får besluta att ge medborgarenergigemenskaper rätt att förvalta distributionsnät inom sitt verksamhetsområde och fastställa relevanta förfaranden, utan att detta påverkar kapitel IV eller andra regler och bestämmelser som gäller systemansvariga för distributionssystem. Om en sådan rätt ges ska medlemsstaterna säkerställa att medborgarenergigemenskaper

a)har rätt att ingå ett avtal avseende driften av deras nät med en berörd systemansvarig för det distributionssystem eller överföringssystem som deras nät är anslutet till,

b)omfattas av lämpliga nätavgifter vid anslutningspunkterna mellan deras nät och distributionsnätet utanför medborga­ renergigemenskapen och att sådana nätavgifter redovisas separat för den el som matas in i distributionsnätet respektive den el som förbrukas från distributionsnätet utanför medborgarenergigemenskapen, i enlighet med artikel 59.7,

c)inte diskriminerar eller skadar kunder som alltjämt är anslutna till distributionssystemet.

Artikel 17

Efterfrågeflexibilitet genom aggregering

1.Medlemsstaterna ska tillåta och främja deltagande för efterfrågeflexibilitet genom aggregering. Medlemsstaterna ska tillåta att slutförbrukarna, inklusive sådana som erbjuder efterfrågeflexibilitet genom aggregering, tillsammans med producenterna deltar på alla elmarknader på ett icke-diskriminerande sätt.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för distribu­ tionssystem vid upphandling av stödtjänster behandlar marknadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet genom aggregering på ett icke-diskriminerande sätt tillsammans med producenter och på grundval av deras tekniska kapacitet.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att deras relevanta regelverk innehåller minst följande inslag:

a)Rätten för varje marknadsaktör som deltar i aggregering, däribland oberoende aggregatorer, att komma in på elmarknaderna utan medgivande från andra marknadsaktörer.

140

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/153

SV

 

 

 

 

b)Icke-diskriminerande och transparenta regler som tydligt fastställer roller och ansvarsområden för alla elföretag och kunder.

c)Icke-diskriminerande och transparenta regler och förfaranden för utbyte av uppgifter mellan marknadsaktörer som deltar i aggregering och andra elföretag och som säkerställer enkel tillgång till uppgifter på lika och icke- diskriminerande villkor och samtidigt till fullo skyddar kommersiellt känslig information och kundernas personuppgifter.

d)En skyldighet för marknadsaktörer som deltar i aggregering att vara ekonomiskt ansvariga för de obalanser de orsakar i elsystemet; i det avseendet ska de vara balansansvariga parter eller delegera sitt balansansvar i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2019/943.

e)Föreskrifter om att slutkunder som har ett avtal med oberoende aggregatorer inte ska åläggas oskäliga betalningar eller påföljder eller andra oskäliga avtalsgrundade begränsningar av sina elleverantörer.

f)Ett system för konfliktlösning mellan marknadsaktörer som deltar i aggregering och andra marknadsaktörer, vilket omfattar ansvar för obalanser.

4.Medlemsstaterna får kräva att elföretag eller deltagande slutkunder betalar ekonomisk ersättning till andra marknadsaktörer eller till marknadsaktörens balansansvariga parter, om dessa marknadsaktörer eller balansansvariga parter direkt påverkas av aktiveringen av efterfrågeflexibilitet. Sådana ekonomiska ersättningar ska inte utgöra ett hinder för marknadstillträde för marknadsaktörer som deltar i aggregering eller ett hinder för flexibilitet. I sådana fall ska den ekonomiska ersättningen vara strikt begränsad till att täcka de kostnader som därmed uppstår för deltagande kunders leverantörer eller leverantörers balansansvariga parter under aktiveringen av efterfrågeflexibiliteten. Beräkningsmetoden för ersättningen får beakta de fördelar som de oberoende aggregatorerna har gett andra marknadsaktörer, och, när så sker, får aggregatorer eller deltagande kunder åläggas att bidra till ersättningen men endast om, och i den utsträckning, fördelarna för alla leverantörer, kunder och deras balansansvariga parter inte överstiger deras direkta kostnader. Beräkningsmetoden ska godkännas av tillsynsmyndigheten eller av en annan behörig nationell myndighet.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna eller, om den nationella rättsordningen så kräver, systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för distributionssystem i nära samarbete med marknadsaktörer och slutkunder fastställer de tekniska kraven för deltagande i efterfrågeflexibilitet på alla elmarknader på grundval av de tekniska egenskaperna för dessa marknader och kapaciteten för efterfrågeflexibilitet. Sådana egenskaper ska inkludera deltagande som omfattar aggregerade laster.

Artikel 18

Fakturor och faktureringsinformation

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att fakturor och faktureringsinformation är korrekta, lättbegripliga, tydliga, koncisa och användarvänliga och presenteras på ett sätt som underlättar slutkundernas jämförelser. På begäran ska slutförbrukarna få en tydlig och begriplig förklaring av hur fakturan har upprättats, särskilt om fakturan inte är grundad på faktisk förbrukning.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutförbrukarna får alla sina fakturor och all faktureringsinformation utan kostnad.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutförbrukarna kan välja elektroniska fakturor och elektronisk faktureringsin­ formation och erbjuds flexibla arrangemang för den faktiska betalningen av fakturorna.

4.Om avtalet föreskriver en framtida ändring av produkten eller priset eller en rabatt ska detta anges på fakturan tillsammans med det datum då ändringen träder i kraft.

5.Medlemsstaterna ska samråda med konsumentorganisationer då de överväger ändringar i kraven på fakturornas innehåll.

6.Medlemsstaterna ska säkerställa att fakturorna och faktureringsinformationen uppfyller minimikraven i bilaga I.

141

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/154

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Artikel 19

Smarta mätarsystem

1.För att främja energieffektiviteten och öka slutförbrukarnas inflytande ska medlemsstaterna eller, om en medlemsstat föreskrivit detta, tillsynsmyndigheten starkt rekommendera att elföretagen och andra marknadsaktörer optimerar elförbrukningen, bland annat genom att tillhandahålla energiförvaltningstjänster, utveckla innovativa former för prissättning och införa smarta mätarsystem som är driftskompatibla, i synnerhet med konsumenternas energistyr­ ningssystem och med smarta nät i enlighet med tillämpliga unionsregler om dataskydd.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att det på deras territorier införs smarta mätarsystem som hjälper kunderna att aktivt medverka på elmarknaden. Detta införande kan bli föremål för en kostnads–nyttoanalys som ska genomföras i enlighet med principerna i bilaga II.

3.Medlemsstater som inför smarta mätarsystem på sina territorier ska anta och offentliggöra funktionella och tekniska minimikrav för de smarta mätarsystemen i enlighet med artikel 20 och bilaga II. Medlemsstaterna ska säkerställa att dessa smarta mätarsystem är driftskompatibla och att de kan ge uppgifter till konsumenternas energistyr­ ningssystem. I det avseendet ska medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till relevanta tillgängliga standarder, inbegripet standarder som möjliggör driftskompatibilitet, bästa praxis samt vikten av att det utvecklas smarta nät och utvecklingen av den inre marknaden för el.

4.Medlemsstater som inför smarta mätarsystem ska på ett transparent och icke-diskriminerande sätt säkerställa att slutförbrukarna bidrar till kostnaderna för införandet, med hänsyn tagen till de långsiktiga fördelarna för hela värdekedjan. Medlemsstaterna eller, om en medlemsstat så föreskrivit, de utsedda behöriga myndigheterna ska regelbundet övervaka detta införande på sina territorier för att se hur konsumenterna gynnas.

5.När bedömningen av införandet av smarta mätarsystem utfaller negativt till följd av den kostnads–nyttoanalys som avses i punkt 2, ska medlemsstaterna se till att denna bedömning, åtminstone vart fjärde år eller oftare, revideras till följd av betydande förändringar av de bakomliggande antagandena samt till följd av den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen resultaten av sina uppdaterade kostnads– nyttoanalyser så snart de blir tillgängliga.

6.Bestämmelserna i detta direktiv om smarta mätarsystem ska tillämpas på framtida anläggningar och på anläggningar som ersätter äldre smarta mätare. Smarta mätarsystem som redan har installerats eller för vilka inledande av arbeten påbörjades före den 4 juli 2019 får fortsätta att vara i drift under sin livslängd, medan smarta mätarsystem som inte uppfyller kraven i artikel 20 och bilaga II, inte ska fortsätta vara i drift efter den 5 juli 2031.

I denna punkt avses med inledande av arbeten antingen inledandet av bygg- och anläggningsarbeten som avser investeringen eller det första bindande åtagandet att beställa utrustning eller ett annat åtagande som gör investeringen oåterkallelig, beroende på vilket som inträffar först. Markförvärv och förberedande arbeten såsom att erhålla tillstånd och utföra genomförbarhetsstudier anses inte som inledande av arbeten. Vid företagsförvärv avses med inledande av arbeten tidpunkten för förvärv av de tillgångar som direkt hänför sig till den förvärvade anläggningen.

Artikel 20

Funktioner hos smarta mätarsystem

Om bedömningen av införandet av smarta mätarsystem utfaller positivt som ett resultat av den kostnads–nyttoanalys som avses i artikel 19.2, eller om smarta mätarsystem har införts systematiskt efter den 4 juli 2019, ska medlemsstaterna införa smarta mätarsystem i enlighet med europeiska standarder, bilaga III och följande krav:

a)Smarta mätarsystem ska korrekt mäta den faktiska elförbrukningen och ska kunna ge slutkunderna information om den faktiska användningstiden. Validerade uppgifter om historisk förbrukning ska göras lätt tillgängliga på ett säkert sätt och visualiseras för slutkunderna på begäran och utan extra kostnad. Icke-validerade uppgifter om förbrukning i nära realtid ska också göras lättillgängliga på ett säkert sätt för slutkunderna utan extra kostnad genom ett standardiserat gränssnitt eller genom fjärråtkomst, för att stödja automatiska program för energieffektivitet, efterfrå­ gestyrning och andra tjänster.

142

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/155

SV

 

 

 

 

b)Säkerheten hos systemen med smarta mätare och för datakommunikationen ska överensstämma med relevanta unionsregler om säkerhet, med vederbörligt beaktande av bästa tillgängliga teknik för att säkerställa högsta möjliga nivå av it-skydd, samtidigt som kostnaderna och proportionalitetsprincipen beaktas.

c)Integritet och skydd för slutkundernas uppgifter ska överensstämma med relevanta unionsregler om data- och integritetsskydd.

d)Mätaroperatörerna ska säkerställa att mätarna hos aktiva kunder som tillför el till nätet kan redovisa den el som tillförs nätet från de aktiva kundernas fastigheter.

e)Om slutkunderna så begär ska uppgifter om den el de tillför nätet och uppgifter om deras elförbrukning göras tillgängliga för dem, i enlighet med de genomförandeakter som antagits enligt artikel 24, genom ett standardiserat kommunikationsgränssnitt eller genom fjärråtkomst, eller för tredje parter som agerar på slutkundernas vägnar, i ett lättbegripligt format, och på ett sätt som ger slutkunderna möjlighet att jämföra offerter på likartade grunder.

f)Slutkunderna ska få lämplig rådgivning och information före, eller i samband med, installationen av smarta mätare, särskilt avseende mätarnas fulla potential i fråga om hantering av mätaravläsning och övervakning av energian­ vändningen och avseende insamling och behandling av personuppgifter i enlighet med tillämpliga unionsregler om dataskydd.

g)Smarta mätarsystem ska göra det möjligt för slutkunderna att mätas och avräknas med samma tidsupplösning som perioden för avräkning av obalanser på den nationella marknaden.

Med avseende på tillämpningen av led e ska slutkunderna ha möjlighet att hämta sina mätuppgifter eller överföra dem till en annan part utan extra kostnad och i enlighet med sin rätt till dataportabilitet enligt unionsreglerna om dataskydd.

Artikel 21

Rätt till smarta mätare

1.Om bedömningen av införandet av smarta mätarsystem har utfallit negativt som ett resultat av den kostnads– nyttoanalys som avses i artikel 19.2 och smarta mätarsystem inte har införts systematiskt ska medlemsstaterna säkerställa att alla slutkunder har rätt att på begäran, samtidigt som de står för de dithörande kostnaderna, och enligt rättvisa, rimliga och kostnadseffektiva villkor, till installation eller, i förekommande fall, uppgradering av en smart mätare som

a)när det är tekniskt möjligt, är försedd med de funktioner som avses i artikel 20 eller med en minimiuppsättning av funktioner som ska fastställas och offentliggöras av medlemsstaterna på nationell nivå i enlighet med bilaga II,

b)är driftskompatibel med och som kan anslutas på lämpligt sätt till konsumenternas energistyrningssystem i nära realtid.

2.När en kund begärt en smart mätare i enlighet med punkt 1 ska medlemsstaterna eller, om en medlemsstat så föreskrivit, den utsedda behöriga myndigheten

a)säkerställa att erbjudandet till den slutkund som begärt installation av en smart mätare uttryckligen anger och tydligt beskriver

i)de funktioner och den driftskompatibilitet som kan stödjas av den smarta mätaren och de tjänster som kan tillhandahållas, liksom de fördelar som det är realistiskt att uppnå genom innehavet av den smarta mätaren vid den givna tidpunkten,

ii)eventuella kostnader som ska bäras av slutkunden,

b)säkerställa att mätaren installeras inom rimlig tid, senast fyra månader efter kundens begäran,

c)regelbundet, och minst vartannat år, granska och offentliggöra kostnaderna och följa dessa kostnaders utveckling som ett resultat av den tekniska utvecklingen och eventuella uppgraderingar av mätsystemet.

143

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/156

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Artikel 22

Traditionella mätare

1.I fall där slutkunderna inte har smarta mätare ska medlemsstaterna säkerställa att slutkunderna förses med individuella mätare av traditionell typ som korrekt mäter deras faktiska förbrukning.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunderna lätt kan läsa sina traditionella mätare, antingen direkt eller indirekt via ett webbgränssnitt eller via något annat lämpligt gränssnitt.

Artikel 23

Hantering av uppgifter

1.Vid fastställandet av regler om hantering och utbyte av uppgifter ska medlemsstaterna eller, om en medlemsstat så föreskrivit, de utsedda behöriga myndigheterna ange reglerna för berättigade parters tillgång till uppgifter om slutkunden

ienlighet med denna artikel och tillämpligt unionsregelverk. Vid tillämpningen av detta direktiv ska uppgifter anses inbegripa mät- och förbrukningsuppgifter samt de uppgifter som krävs för att en kund ska kunna byta leverantör, för efterfrågeflexibilitet och andra tjänster.

2.Medlemsstaterna ska organisera hanteringen av uppgifter för att säkerställa effektiv och säker tillgång till och effektivt och säkert utbyte av uppgifter samt dataskydd och datasäkerhet.

Oavsett vilken modell för uppgiftshantering som tillämpas i den enskilda medlemsstaten ska de parter som ansvarar för uppgiftshantering ge tillgång till uppgifter om slutkunden till varje berättigad part i enlighet med punkt 1. Berättigade parter ska få de begärda uppgifterna till sitt förfogande på ett icke-diskriminerande sätt och samtidigt. Tillgången till uppgifterna ska vara enkel och de relevanta förfarandena för att få tillgång till uppgifterna ska offentliggöras.

3.Reglerna om tillgång till uppgifter och uppgiftslagring med avseende på tillämpningen av detta direktiv ska vara förenliga med relevant unionsrätt.

Behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv ska ske i enlighet med förordning (EU) 2016/679.

4.Medlemsstaterna eller, om en medlemsstat så föreskrivit, den utsedda behöriga myndigheten ska godkänna och certifiera, eller i tillämpliga fall övervaka, de parter som ansvarar för uppgiftshantering för att säkerställa att de uppfyller kraven i detta direktiv.

Utan att det påverkar arbetsuppgifterna för dataskyddsombud enligt förordning (EU) 2016/679 får medlemsstaterna besluta att kräva att parter som ansvarar för uppgiftshantering utser regelefterlevnadsansvariga som ska ansvara för att övervaka genomförandet av åtgärder som vidtas av dessa parter för att säkerställa icke-diskriminerande tillgång till uppgifter och fullgörande av kraven i detta direktiv.

Medlemsstaterna får utnämna regelefterlevnadsansvariga eller organ som avses i artikel 35.2 d i detta direktiv att fullgöra de skyldigheter som anges i denna punkt.

5.Inga extra kostnader får åläggas slutkunderna för tillgången till deras uppgifter eller för en begäran om att deras uppgifter ska göras tillgängliga.

Medlemsstaterna ska ansvara för fastställandet av relevanta avgifter för de behöriga parternas tillgång till uppgifter.

Medlemsstaterna eller, om en medlemsstat så föreskrivit, de utsedda behöriga myndigheterna, ska säkerställa att eventuella avgifter som påförs av reglerade enheter som tillhandahåller datatjänster är skäliga och vederbörligen motiverade.

Artikel 24

Driftskompatibilitetskrav och förfaranden för tillgång till uppgifter

1.För att främja konkurrensen på slutkundsmarknaden och för att undvika onödiga administrativa kostnader för berättigade parter ska medlemsstaterna underlätta full driftskompatibilitet för energitjänster inom unionen.

144

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/157

SV

 

 

 

 

2.Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa driftskompatibilitetskrav och icke-diskriminerande och

transparenta förfaranden för tillgång till de uppgifter som avses i artikel 23.1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 68.2.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att elföretagen tillämpar de driftskompatibilitetskrav och förfaranden för tillgång till uppgifter som avses i punkt 2. Dessa krav och förfaranden ska grundas på befintlig nationell praxis.

Artikel 25

Gemensamma kontaktpunkter

Medlemsstaterna ska säkerställa att det inrättas gemensamma kontaktpunkter där kunderna kan få tillgång till all nödvändig information om sina rättigheter, tillämplig rätt och tillgängliga mekanismer för tvistlösning i händelse av en tvist. Dessa gemensamma kontaktpunkter kan vara en del av allmänna konsumentupplysningsställen.

Artikel 26

Rätt till tvistlösning utanför domstol

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att slutkunderna har tillgång till enkla, rättvisa, transparenta, oberoende, ändamålsenliga och effektiva mekanismer för tvistlösning utanför domstol för att lösa tvister som gäller rättigheter och skyldigheter enligt detta direktiv, genom en oberoende mekanism, såsom en energiombudsman eller ett

konsumentorgan, eller genom en tillsynsmyndighet. Om slutkunden är en konsument i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU (23) ska sådana mekanismer för tvistlösning utanför domstol uppfylla kvalitetskraven i direktiv 2013/11/EU och ska, om så är motiverat, innehålla system för återbetalning och ersättning.

2.Vid behov ska medlemsstaterna säkerställa att alternativa tvistlösningsorgan samarbetar för att tillhandahålla enkla, rättvisa, transparenta, oberoende, ändamålsenliga och effektiva mekanismer för tvistlösning utanför domstol vid tvister som uppstår rörande produkter eller tjänster som är kopplade till, eller kombinerade med, en produkt eller tjänst som omfattas av detta direktiv.

3.Det ska vara obligatoriskt för elföretag att delta i mekanismer för tvistlösning utanför domstol för hushållskunder, om inte medlemsstaten visar för kommissionen att andra mekanismer är lika ändamålsenliga.

Artikel 27

Samhällsomfattande tjänster

1.Medlemsstaterna ska inom sitt territorium säkerställa att alla hushållskunder och, när medlemsstaterna anser det lämpligt, små företag har rätt till samhällsomfattande tjänster, nämligen rätt till elleveranser av en bestämd kvalitet till konkurrenskraftiga, lätt och tydligt jämförbara, transparenta och icke-diskriminerande priser. För att säkerställa leveranser av samhällsomfattande tjänster får medlemsstaterna utse en sistahandsleverantör. Medlemsstaterna ska ålägga

systemansvariga för distributionssystem att ansluta kunderna till sina nät enligt villkor och tariffer som fastställts i enlighet med förfarandet i artikel 59.7. Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att stärka hushållskundernas och små och medelstora icke-hushållskunders ställning på marknaden genom att främja möjligheterna till frivillig aggregering mellan företrädare för dessa kundkategorier.

2.Punkt 1 ska genomföras på ett transparent och icke-diskriminerande sätt och ska inte hindra det fria valet av leverantör enligt vad som föreskrivs i artikel 4.

(23) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (direktivet om alternativ tvistlösning) (EUT L 165, 18.6.2013, s. 63).

145

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/158

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

Artikel 28

Utsatta kunder

1.Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda kunder, och de ska särskilt säkerställa att utsatta kunder får tillräckligt skydd. Varje medlemsstat ska härvidlag definiera begreppet utsatta kunder, varvid det kan hänvisas till energifattigdom och bland annat föreskrivas förbud mot bortkoppling av dessa kunder från elnätet i kritiska situationer. Begreppet utsatta kunder kan inbegripa inkomstnivå, energiutgifternas andel av den disponibla inkomsten, bostädernas energieffektivitet, kritiskt beroende av elutrustning av hälsoskäl, ålder eller andra kriterier. Medlemsstaterna ska säkerställa att rättigheter och skyldigheter för utsatta kunder respekteras. De ska framför allt vidta lämpliga åtgärder för att skydda kunder i avlägsna områden. De ska säkerställa en hög kundskyddsnivå, särskilt vad gäller transparens i fråga om avtalsvillkor, allmän information och mekanismer för tvistlösning.

2.Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder, såsom att föreskriva förmåner inom ramen för sina socialförsäk­ ringssystem för att utsatta kunder ska få den leverans de behöver eller stödja energieffektivitetsförbättringar, för att åtgärda energifattigdom där sådan fastställts i enlighet med artikel 3.3 d i förordning (EU) 2018/1999, också i samband med åtgärder mot fattigdom överlag. Sådana åtgärder ska inte hindra ett effektivt öppnande av marknaden enligt vad

som föreskrivs i artikel 4 eller en välfungerande marknad, och kommissionen ska i förekommande fall underrättas i enlighet med artikel 9.4. Sådana underrättelser får även omfatta åtgärder som vidtas inom ramen för det allmänna socialförsäkringssystemet.

Artikel 29

Energifattigdom

Vid bedömningen av antalet energifattiga hushåll i enlighet med artikel 3.3 d i förordning (EU) 2018/1999 ska medlemsstaterna fastställa och offentliggöra en uppsättning kriterier som kan inbegripa låg inkomst, hög andel energiutgifter i förhållande till den disponibla inkomsten och dålig energieffektivitet.

Kommissionen ska ge vägledning om definitionen av betydande antal energifattiga hushåll i detta sammanhang och i samband med artikel 5.5 och därvidlag ha som utgångspunkt att varje andel hushåll i energifattigdom kan anses vara betydande.

KAPITEL IV

DRIFT AV DISTRIBUTIONSSYSTEM

Artikel 30

Utnämning av systemansvariga för distributionssystem

Medlemsstaterna ska utse, eller ålägga företag som äger eller är ansvariga för distributionssystem att utse, en eller flera systemansvariga för distributionssystem, för en tid som medlemsstaterna själva bestämmer med beaktande av effektivitet och ekonomisk balans.

Artikel 31

Uppgifter som åligger systemansvariga för distributionssystem

1.Den systemansvarige för distributionssystemet ska säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på eldistribution, och på affärsmässiga villkor driva, underhålla och utveckla säker, tillförlitlig och effektiv eldistribution inom sitt område, med vederbörlig hänsyn till miljön och energieffektiviteten.

2.Den systemansvarige för distributionssystemet får i alla händelser inte diskriminera mellan systemanvändare eller kategorier av systemanvändare, i synnerhet inte till förmån för sina anknutna företag.

3.Den systemansvarige för distributionssystemet ska förse systemanvändarna med den information de behöver för effektiv tillgång till och användning av systemet.

146

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/159

SV

 

 

 

 

4.En medlemsstat får ålägga den systemansvarige för distributionssystemet att, då denne avgör inmatningsordningen mellan produktionsanläggningar, prioritera anläggningar som utnyttjar förnybara energikällor eller använder högeffektiv kraftvärme i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) 2019/943.

5.Systemansvariga för distributionssystem ska agera som en neutral marknadsfacilitator vid anskaffande av den energi de behöver för att täcka energiförluster inom sina system i enlighet med transparenta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfaranden, när de har denna funktion.

6.Om en systemansvarig för distributionssystemet är ansvarig för att upphandla de produkter och tjänster som behövs för distributionssystemets effektiva, tillförlitliga och säkra drift ska de regler som den systemansvarige för

distributionssystemet antar för detta ändamål vara objektiva, transparenta och icke-diskriminerande samt utvecklas i samordning med systemansvariga för överföringssystem och andra berörda marknadsaktörer. Villkoren, inklusive reglerna och tarifferna i tillämpliga fall, för tillhandahållandet av sådana produkter och tjänster till de systemansvariga för distributionssystemen ska fastställas i enlighet med artikel 59.7 på ett icke-diskriminerande och kostnadsbaserat sätt och offentliggöras.

7.Vid utförandet av de uppgifter som avses i punkt 6 ska den systemansvarige för distributionssystemet upphandla de icke frekvensrelaterade stödtjänster som behövs för systemet i enlighet med transparenta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfaranden, såvida inte tillsynsmyndigheten har bedömt att det marknadsbaserade tillhandahållandet av icke frekvensrelaterade stödtjänster är ekonomiskt ineffektivt och beviljat ett undantag. Skyldigheten att upphandla icke frekvensrelaterade stödtjänster gäller inte för helt integrerade nätkomponenter.

8.Upphandlingen av de produkter och tjänster som avses i punkt 6 ska säkerställa faktiskt deltagande av alla kvalificerade marknadsaktörer, inklusive marknadsaktörer som erbjuder energi från förnybara energikällor, marknadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet, aktörer som driver energilagringsanläggningar och marknadsaktörer som deltar i aggregering, i synnerhet genom att omfatta krav på att tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga för distributionssystemen i nära samarbete med alla marknadsaktörer, däribland de systemansvariga för överföringssystemen, fastställer tekniska krav för deltagande på dessa marknader på grundval av de tekniska egenskaperna för dessa marknader och kapaciteten hos alla marknadsaktörer.

9.Systemansvariga för distributionssystem ska samarbeta med systemansvariga för överföringssystem så att de marknadsaktörer som är anslutna till deras nät faktiskt deltar på slutkunds-, grossist- och balansmarknaderna. Tillhanda­ hållandet av balanstjänster som härrör från resurser som finns i distributionssystemet ska ske enligt avtal med berörd

systemansvarig för överföringssystemet i enlighet med artikel 57 i förordning (EU) 2019/943 och artikel 182 i kommissionens förordning (EU) 2017/1485 (24).

10.Medlemsstaterna eller deras utsedda behöriga myndigheter får tillåta att systemansvariga för distributionssystem bedriver annan verksamhet än den som föreskrivs i detta direktiv och i förordning (EU) 2019/943, om sådan verksamhet är nödvändig för att de systemansvariga för distributionssystemen ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv eller förordning (EU) 2019/943 förutsatt att tillsynsmyndigheten har bedömt behovet av ett sådant undantag. Denna punkt påverkar inte rätten för de systemansvariga för distributionssystemen att äga, utveckla, förvalta eller driva andra nät än elnät, när medlemsstaten eller den utsedda behöriga myndigheten beviljat en sådan rätt.

Artikel 32

Incitament för användning av flexibilitet i distributionsnät

1.Medlemsstaterna ska tillhandahålla den nödvändiga rättsliga ramen för att tillåta och tillhandahålla incitament för systemansvariga för distributionssystem att upphandla flexibilitetstjänster, däribland hantering av överbelastning i deras

områden, för att förbättra effektiviteten i driften och utvecklingen av distributionssystemet. Den rättsliga ramen ska i synnerhet säkerställa att systemansvariga för distributionssystem kan upphandla sådana tjänster från leverantörer av distribuerad produktion, efterfrågeflexibilitet eller energilagring och ska främja införandet energieffektivitetsåtgärder, när sådana tjänster kostnadseffektivt minskar behovet av uppgradering eller ersättning av elkapacitet och stöder en effektiv och säker drift av distributionssystemet. Systemansvariga för distributionssystem ska upphandla dessa tjänster i enlighet med transparenta, icke-diskriminerande och marknadsbaserade förfaranden, såvida inte tillsynsmyndigheterna har slagit fast att upphandlingen av sådana tjänster inte är ekonomiskt effektiv eller att upphandling skulle leda till allvarlig snedvridning av marknaden eller kraftigare överbelastningar.

(24) Kommissionens förordning (EU) 2017/1485 av den 2 augusti 2017 om fastställande av riktlinjer för driften av elöverföringssystem (EUT L 220, 25.8.2017, s. 1).

147

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/160

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

2.Systemansvariga för distributionssystem, efter godkännande från tillsynsmyndigheten, eller tillsynsmyndigheten själv, ska genom ett transparent och deltagandebaserat förfarande som inbegriper alla berörda systemanvändare och systemansvariga för överföringssystem fastställa specifikationer för de flexibilitetstjänster som upphandlas och om lämpligt standardiserade marknadsprodukter för sådana tjänster åtminstone på nationell nivå. Specifikationerna ska säkerställa ett faktiskt och icke-diskriminerande deltagande av alla marknadsaktörer, inklusive marknadsaktörer som erbjuder energi från förnybara energikällor, marknadsaktörer som deltar i efterfrågeflexibilitet, aktörer som driver energilagringsanläggningar och marknadsaktörer som deltar i aggregering. Systemansvariga för distributionssystem ska utbyta all nödvändig information och samordna med systemansvariga för överföringssystem i syfte att säkerställa ett optimalt utnyttjande av resurser, att säkerställa säker och effektiv drift av systemet och att underlätta marknadsut­ vecklingen. Systemansvariga för distributionssystem ska få rimlig ersättning för upphandlingen av sådana tjänster för att ge dem möjlighet att åtminstone få ersättning för rimliga motsvarande kostnader, t.ex. för nödvändig informations- och kommunikationsteknik och för infrastruktur.

3.Utvecklingen av ett distributionssystem ska baseras på en transparent nätutvecklingsplan som den systemansvarige för distributionssystemet ska offentliggöra minst vartannat år och överlämna till tillsynsmyndigheten. Nätutveck­ lingsplanen ska skapa transparens vad gäller de flexibilitetstjänster på medellång och lång sikt som behövs, och ange planerade investeringar under de kommande 5–10 åren, med särskild tonvikt på den huvudsakliga distributionsinfra­ struktur som krävs för att ansluta ny produktionskapacitet och ny last, inklusive laddningsstationer för elfordon. Nätutvecklingsplanen ska även omfatta användningen av efterfrågeflexibilitet, energieffektivitet, energilagringsan­ läggningar och andra resurser som den systemansvarige för distributionssystemet ska använda som ett alternativ till en utbyggnad av systemet.

4.Den systemansvarige för distributionssystemet ska samråda med alla berörda systemanvändare och med berörda systemansvariga för överföringssystemen om nätutvecklingsplanen. Den systemansvarige för distributionssystemet ska offentliggöra resultaten av samrådsprocessen tillsammans med nätutvecklingsplanen, och överlämna resultaten av samrådsprocessen tillsammans med nätutvecklingsplanen till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten får begära att planen ska ändras.

5.Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa skyldigheten i punkt 3 på integrerade elföretag som betjänar färre än

100000 anslutna kunder eller som betjänar små enskilda system.

Artikel 33

Integrering av elektromobilitet i elnätet

1.Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU (25) ska medlemsstaterna tillhandahålla den nödvändiga rättsliga ramen för att underlätta anslutning av offentligt tillgängliga och privata laddningsstationer till distributionsnäten. Medlemsstaterna ska säkerställa att systemansvariga för distribu­ tionssystem samarbetar på ett icke-diskriminerande sätt med alla företag som äger, utvecklar, driver eller förvaltar laddningsstationer för elfordon, också i fråga om nätanslutning.

2.Systemansvariga för distributionssystem ska inte äga, utveckla, förvalta eller driva laddningsstationer för elfordon, utom då systemansvariga för distributionssystem äger privata laddningsstationer uteslutande för eget bruk.

3.Genom undantag från punkt 2 får medlemsstaterna tillåta att systemansvariga för distributionssystem äger, utvecklar, förvaltar eller driver laddningsstationer för elfordon, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Andra parter har, efter ett öppet, transparent och icke-diskriminerande anbudsförfarande, som är underställt tillsynsmyndighetens granskning och godkännande, inte medgetts rätt att äga, utveckla, förvalta eller driva laddnings­ stationer för elfordon, eller har inte kunnat tillhandahålla dessa tjänster till rimlig kostnad och i rätt tid.

b)Tillsynsmyndigheten har gjort en förhandsgranskning av villkoren för anbudsförfarandet enligt led a och har lämnat sitt godkännande.

c)

Den systemansvarige för

distributionssystemet driver laddningsstationerna på

grundval av tillträde för tredje part

 

i enlighet med artikel 6

och får inte diskriminera mellan systemanvändare

eller kategorier av systemanvändare,

 

i synnerhet inte till förmån för sina anknutna företag.

 

 

 

 

(25)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen

 

(EUT L 307, 28.10.2014, s. 1).

 

148

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

14.6.2019

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 158/161

SV

 

 

 

 

Tillsynsmyndigheten får utarbeta riktlinjer eller upphandlingsklausuler för att hjälpa systemansvariga för distribu­ tionssystem att säkerställa ett rättvist anbudsförfarande.

4.I de fall medlemsstaterna har genomfört villkoren i punkt 3, ska medlemsstaterna eller deras utsedda behöriga myndigheter med jämna mellanrum eller minst vart femte år hålla ett offentligt samråd för att på nytt bedöma det potentiella intresset hos andra aktörer att äga, utveckla, driva eller förvalta laddningsstationer för elfordon. När ett offentligt samråd visar att andra parter kan äga, utveckla, driva eller förvalta sådana laddningsstationer ska medlemsstaterna säkerställa att den verksamhet som bedrivs av systemansvariga för distributionssystem på detta område fasas ut, under förutsättning att det anbudsförfarande som avses i punkt 3 a slutförs med framgång. Som en del av villkoren för detta förfarande, får tillsynsmyndigheterna medge att systemansvariga för distributionssystem får tillbaka restvärdet av sina investeringar i laddningsinfrastruktur.

Artikel 34

Uppgifter som åligger systemansvariga för distributionssystem i fråga om uppgiftshantering

Medlemsstaterna ska säkerställa att alla berättigade parter har icke-diskriminerande tillgång till uppgifter på tydliga och likvärdiga villkor, i enlighet med relevanta dataskyddsregler. I medlemsstater där smarta mätarsystem har införts i enlighet med artikel 19 och där systemansvariga för distributionssystem deltar i uppgiftshanteringen ska de regelefter­ levnadsprogram som avses i artikel 35.2 d inbegripa särskilda åtgärder för att förhindra diskriminerande tillgång till uppgifter från berättigade parter, i enlighet med artikel 23. I det fall systemansvariga för distributionssystem inte omfattas av artikel 35.1, 35.2 eller 35.3 ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det vertikalt integrerade företaget inte har privilegierad tillgång till uppgifter för utövandet av leveransverksamheten.

Artikel 35

Åtskillnad av systemansvariga för distributionssystem

1.Om den systemansvarige för distributionssystemet utgör en del av ett vertikalt integrerat företag ska denne åtminstone vad avser juridisk form, organisation och beslutsfattande vara oberoende av annan verksamhet utan samband med distribution. Dessa regler ska inte ge upphov till någon skyldighet att skilja ägandet av tillgångar i distributions­ systemet från det vertikalt integrerade företaget.

2.Utöver de krav som fastställts i punkt 1 ska den systemansvarige för distributionssystemet, om denne utgör en del av ett vertikalt integrerat företag, med avseende på sin organisation och sitt beslutsfattande vara oberoende av annan verksamhet utan samband med distribution. För att uppnå detta ska följande minimikriterier gälla:

a) De personer som ansvarar för företagsledningen för den systemansvarige för distributionssystemet får inte ingå i företagsstrukturer i det integrerade elföretag som direkt eller indirekt ansvarar för den dagliga driften avseende produktion, överföring eller leverans av el.

b)Lämpliga åtgärder ska vidtas för att säkerställa att de yrkesmässiga intressena hos de personer som ansvarar för företagsledningen för den systemansvarige för distributionssystemet beaktas på ett sätt som gör att dessa personer kan agera självständigt.

c)Den systemansvarige för distributionssystemet ska ha faktisk beslutanderätt, oberoende av det integrerade elföretaget, när det gäller de tillgångar som behövs för att trygga drift, underhåll eller utveckling av nätet. För detta ändamål ska den systemansvarige för distributionssystemet förfoga över de resurser som krävs, däribland personella, tekniska, fysiska och ekonomiska resurser. Detta bör inte hindra förekomsten av lämpliga samordningsmekanismer för att säkerställa att moderbolagets ekonomiska och förvaltningsmässiga övervakningsrättigheter när det gäller avkastningen på tillgångar, som regleras indirekt i enlighet med artikel 59.7, i ett dotterbolag skyddas. Detta ska särskilt göra det möjligt för moderbolaget att godkänna den årliga finansieringsplan eller det motsvarande instrument som upprättas av den systemansvarige för distributionssystemet och att fastställa övergripande gränser för dess dotterbolags skuldsättningsnivåer. Det ska inte vara tillåtet för moderbolaget att ge instruktioner om den dagliga driften eller om enskilda beslut beträffande uppförande eller uppgradering av distributionsnät, så länge dessa beslut inte överskrider villkoren i den godkända finansieringsplanen eller motsvarande instrument.

149

Prop. 2022/23:59

Bilaga 1

L 158/162

 

Europeiska unionens officiella tidning

14.6.2019

SV

 

 

 

 

d)Den systemansvarige för distributionssystemet ska upprätta ett regelefterlevnadsprogram där det anges vilka åtgärder som har vidtagits för att motverka diskriminerande beteende och se till att efterlevnaden av programmet kontrolleras på lämpligt sätt. Regelefterlevnadsprogrammet ska ange vilka specifika skyldigheter de anställda har att uppfylla detta mål. Den person eller det organ som ansvarar för kontroller av att programmet följs, den regelefterlevnadsansvarige, ska till den tillsynsmyndighet som avses i artikel 57.1