De senaste åren har uppgifter kring att matchfixning förekommer i Sverige i samband med idrottssammanhang avlöst varandra. En hel del har gjorts och Riksidrottsförbundet har satsat stora resurser på att upplysa om problemet, samt tagit krafttag kring den problematik som finns.
Riksidrottsmötet fattade i maj 2015 beslut om ett särskilt reglemente där maxstraffet är upp till tio års avstängning från all organiserad idrottsverksamhet för en person som medverkat i vadhållning eller manipulation. En förening ska kunna dömas till böter på upp till 500 000 kronor.
Matchfixning förekommer i många sporter och har framförallt uppdagats bland fotbollens lägre divisioner. Problemet har även spridit sig till andra sporter, som tennis och basket. Eftersom man utsätter ett helt lag för en kriminell handling anser vi inte att dagens straffskala är tillräcklig. När man utför en kriminell handling har man sig själv att ta ansvar för, men den här kriminella handlingen påverkar hela laget samtidigt som det undergräver förtroendet för idrotten som helhet. Matchfixningsproblematiken är även ofta kopplad till tyngre kriminalitet. På grund av att straffvärdet för mutbrott är för lågt saknar polisen möjlighet och befogenheter att använda sig av telefonavlyssning, en metod som använts för att få fram avgörande bevis i flera stora internationella härvor. Sverigedemokraterna föreslår därför att regeringen ser över möjligheten att höja straffvärdet på mutbrott. Regeringen måste ta tag i frågan om matchfixning och råda bot på problematiken innan den blir en alltför stor del av de kriminella nätverkens verksamhet.
Under sommaren 2018 höll de nordiska riksidrottsförbunden ett gemensamt möte på Färöarna där bland annat frågan om matchfixning togs upp och där det beslutades om att man ska tillsätta en grupp som ska arbeta med att inrätta en nordisk antimatchfixningsorganisation. Samtliga nordiska förbund kom överens om att till nästa år komma fram till en gemensam handlingsplan om hur man motverkar matchfixning och även hur man arbetar förebyggande. En grupp ska återkomma med förslag på beslut om hur det ska kunna implementeras, både i Sverige, i Norden och framöver även i Europa och övriga världen.
Det är bra om man på nordiskt plan kan samarbeta för att belysa och informera om problematiken bakom matchfixning, men även för att försöka förebygga och ändra beteende för att sporten aldrig ska hamna i kriminellas händer.
Då kanaliseringen inte räcker till är det viktigt för idrottens framtid att den är fri från kriminella handlingar och att de som idrottar känner glädje, inspiration och inte hot vid utövandet. Vi Sverigedemokrater ser därför glädjande på att idrottsförbundet tar frågan på allvar och föregår med gått exempel och går steget före regeringens arbete samt stöttar deras engagemang. Tanken är att vi ska ha en handlingsplan redo för de nordiska länderna. Svenska staten bör tydligare och mer aktivt delta och stötta det nordiska samarbetet på området.
Det stora problemet med dagens lagstiftning är att myndigheter inte får dela information mellan varandra som hade varit av stor betydelse för att motverka och föranleda matchfixning. Branschen har under flera år väntat på att regeringen ska presentera en lösning på problemet. Regeringen har initierat en utredning som ska presentera förslag på åtgärder, men i ett alltför sent skede. Tyvärr är utredningen försenad med 6 månader, vilket innebär att de åtgärder som behöver komma på plats redan nu kommer att komma på plats än senare.
Det behövs ett helhetsgrepp kring matchfixning. Det går inte att bara prata om idrottens del, utan man måste även titta på de kriminella nätverken samt pengatvätt. Denna övergripande helhetssyn saknar regeringens utredning och därför bör en större utredning komplettera nuvarande, en utredning som utreder helheten kring matchfixning.
Europarådet upprättade redan 2014 en konvention mot korruption och matchfixning, även kallad Macolinkonventionen, som flera länder skrivit under, dock inte Sverige. Bakgrunden till konventionen är att det ska bli lättare att tillsammans med andra länder arbeta för att motverka matchfixning, exempelvis genom informationsdelning över gränserna. I dag försvårar det Sveriges arbete mot matchfixning att stå utanför, därför bör Sverige delta i den internationella samverkan på området.
Regeringen säger sig invänta Europeiska unionens avgörande i frågan innan de är beredda att delta i samarbetet. Europeiska unionens process tycks dock stå i stiltje, samtidigt breder korruptionen område för område ut sig i Sverige. Regeringen bör därför skrida till handling och agera så att Sverige skriver under Macolinkonventionen.
Eftersom matchfixningen breder ut sig i allt fler och lägre divisioner bör en större utbildningsinsats genomföras mot idrottsföreningar och idrottsledare för att motverka matchfixning. I dagsläget finns det ett flertal aktörer som besitter stor kunskap om matchfixning och denna kunskap behöver nå ut till de föreningsaktiva. Förtroendet för idrotten är högt och tagandet av mutor är i Sverige generellt sett mycket lågt. Men med tanke på de krafter som vill utnyttja vår idrottsrörelse behöver insatser sättas in omgående. Vi anser därför att berörda myndigheter eller organisationer bör bistå Riksidrottsförbundet i att utbilda idrottsföreningar samt idrottsledare i matchfixning.
När dopingen inom idrotten blev allt mer utbredd och mer frekvent förekommande, bildades World Anti Doping Agency. WADA är en internationell organisation som aktivt arbetar för en dopingfri idrott genom att bland annat genomföra antidopingtester på aktiva idrottare.
Eftersom matchfixning inte har några landsgränser vore det rimligt om lämplig aktör tar initiativet till att driva frågan om att instifta ett liknande organ som WADA, fast för matchfixning. En utredning bör utreda möjligheten att införa ett sådant förslag samt vilken aktör som lämpligen driver frågan.
|
Angelika Bengtsson (SD) |
Bo Broman (SD) |
|
Jonas Andersson (SD) |
Leonid Yurkovskiy (SD) |
|
Runar Filper (SD) |
|