Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av påföljd för rättegångsförseelse och tillkännager detta för regeringen.
Den grundläggande utgångspunkten för påföljdsbestämningen är och bör även fortsättningsvis vara brottets allvar. Straffet ska återspegla hur allvarligt och klandervärt brottet är. Ett allvarligare brott ska bestraffas strängare än ett mindre allvarligt brott, och lika allvarliga brott ska bestraffas lika strängt. Dessa principer om proportionalitet mellan brott och straff och ekvivalens kommer till uttryck i den centrala bestämmelsen om straffmätning.
Synen på hur allvarlig en brottstyp är kan förändras över tid till följd av samhällsutvecklingen. Det har på relativt kort tid i Sverige utvecklats parallella samhällsstrukturer med vilka rättsväsendets legitimitet ifrågasätts och utmanas. Det kommer bland annat till uttryck genom tilltalades uppträdande i rättssalen.
När en tilltalad under en förhandling uttalar sig otillbörligt eller kränkande om en målsägare, en åklagare eller någon annan måste det ses som betydligt allvarligare och mer klandervärt än tidigare. Denna strängare syn bör återspeglas i en straffnivå för vissa former av rättegångsförseelse som står i proportion till allvaret.
En rättegångsförseelse medför i dag ingen annan påföljd än en mindre bot. Den som uttalar sig hotfullt eller kränkande under en förhandling bör i normalfallet dömas till fängelse. En översyn av nuvarande lagstiftning på detta område behövs.
|
Fredrik Kärrholm (M) |
|