Världsarvskonventionen uppmärksammar kultur- och naturobjekt av betydelse för hela mänskligheten och söker få till stånd ett verksamt lagskydd för dessa och skapa garantier för att världsarvsobjekten vårdas till kommande generationer. Sverige skrev under världsarvskonventionen 1984, och konventionen ratificerades året därefter.
Världsarven fyller en viktig funktion i bevarandet av viktiga kultur- och naturvärden. Sverige har som civiliserad nation en moralisk skyldighet att vårda hela vårt kulturarv och naturarv till kommande generationer efter bästa förmåga. I och med ratificeringen av världsarvskonventionen har Sverige som nation åtagit sig att för all framtid skydda, bevara och vårda världsarven i Sverige.
Det har framkommit att förståelsen för detta ansvar ibland har brustit från det offentliga. 2011 diskuterades huruvida Förbifart Stockholms planerade anslutning till väg 261 skulle påverka världsarvet Drottningholm så till den grad att Drottningholm skulle förlora sin världsarvsstatus. Först efter omfattande protester lovade Trafikverket att vägen ska utformas så att världsarvet inte hotas. Under sommaren 2019 framkom det uppgifter om att världsarvet Birka inte vårdades i den omfattning som krävs. Kritiken framhöll bristande tillsyn och rovgrävningar.
Resursbehoven för världsarven bör tydliggöras. Likaså medelstilldelning och ansvarsfördelning av medelstilldelningen för vården av världsarven. Det är viktigt att samtliga offentliga parter, från kommunal till statlig nivå, vet vilka åtaganden som de svarar för. Regeringen bör beakta att skapa klarhet i dessa frågor så att Sverige kan fullfölja vårdåtagandet i fråga om Sveriges världsarv.
|
Runar Filper (SD) |
Bo Broman (SD) |
|
Angelika Bengtsson (SD) |
Jonas Andersson (SD) |
|
Leonid Yurkovskiy (SD) |
|