Arbete för frihet, rättvisa och jämlikhet känner inga nationsgränser. Insatser på området behöver ständigt följas upp och initiativ tas. Miljontals människor runt om i världen lever i fattigdom. Utifrån ett globalt perspektiv är det endast en minoritet av världens befolkning som lever i demokratier.
Förtryckande strukturer globalt bekämpas bäst tillsammans och för varaktig och hållbar fred behöver dialog genom diplomatiskt arbete och samarbeten främjas.
Efter flera decennier av ökad demokratisering ser vi nu hur demokratin globalt är på tillbakagång. Det framkommer bland annat i den väl ansedda tidskriften The Economist demokratiindex, där parametrar som mänskliga rättigheter, val och pressfrihet vägs in. Följderna av pandemin har också lett till att många människor kastats ut i brutal fattigdom. Uppgifter gör gällande att det aldrig tidigare har varit lika många människor på flykt. Samtidigt har världens allra rikaste tillskansat sig närmast ofattbara förmögenheter.
I detta perspektiv blir biståndspolitiken en avgörande del för att åstadkomma förbättringar. Det lägger grunden för avspänning, demokrati och välstånd i områden som annars riskerar att bli nya platser för människor att fly ifrån.
Historien visar att fackföreningar är kraftfulla verktyg för att bekämpa fattigdom och höja människors levnadsstandard genom att mer inflytande på arbetsplatserna hamnar hos de anställda själva, inom solidariska organisationer. Så kan välstånd byggas underifrån och på så sätt bidra till en god demokratisk bas som bidrar till långsiktig och hållbar jämlikhet. På många håll i världen organiserar sig modiga människor i civilsamhällsorganisationer och i fackförbund för att åstadkomma jämlikhet i sina hemländer. Många engagerar sig trots risk för repressalier. Det är av vikt att deras arbete stöds och att fackligt och demokratiskt uppbyggt folkrörelsebistånd prioriteras i biståndspolitiken.
|
Per-Arne Håkansson (S) |
Jamal El-Haj (S) |
|
Kadir Kasirga (S) |
Louise Thunström (S) |