Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utarbeta riktlinjer som gäller i hela landet för våldsutsatta barn och tillkännager detta för regeringen.
Många barn som vistas i ett skyddat boende tillbringar mycket tid ensamma eller tillsammans med sina syskon och saknar relationer med jämngamla barn, som skolkamrater. Självklart kan boendet göra mycket – och de gör mycket – för att kompensera för de sociala aktiviteter som ett barn förlorar genom särskilt anpassade aktiviteter, och man erbjuder också stöd för barnet. Det är dock svårt att tillgodose alla de möjligheter och det utbud som en behörig skola kan ge, av förklarliga skäl, i synnerhet på grund av resursbrist.
I rapporten Min tur att berätta som Sveriges Stadsmissioner och Bris gjort med utgångspunkt i barns rättigheter enligt barnkonventionen pekar de på flera förbättringsområden för barn som vistas i ett skyddat boende. Man pekar på att det krävs förändringar på samhällsnivå för att varje barn ska få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda. Vikten av en fungerande skolgång och boendemiljö är ett par av förbättringsområdena. Barnen i just denna rapport vittnar om långa tider av frånvaro från skolan och att det inte är ovanligt med månadsvis frånvaro från skolan för dessa barn.
I de fall då ett barn som bor i skyddat boende börjar i en ny temporär skola eller kommer tillbaka till den gamla skolan, så har barnet med sig en tuff ryggsäck som man måste ta hänsyn till. I denna särskilda situation ska barnet stödjas i processen, inte enbart skyddas. ”Hen behöver nog vila upp sig lite, bäst att inte störa” är inte rätt väg att gå. Individuella bedömningar behövs i dessa processer och för varje enskilt barn. Det behövs en utsedd person som är ansvarig för att se till att varje barns individuella behov tillgodoses. Det ska också finnas stöd till de klasskamrater som finns runt barnet då barnet kan berätta saker för dem.
Här ska det inte finnas några luckor och det ska ansvariga politiker försäkra sig om kontinuerligt. Det ska finnas tydliga handlingsplaner gällande och tydliga rutiner på plats i samtliga av Sveriges förskolor och skolor för våldsutsatta och skyddade barn, innan det uppstår en akut situation. Skolan har också en annan viktig roll och det är att uppmärksamma om saker och ting inte står rätt till, reagera och agera vid minsta misstanke om att ett barn far illa och då göra en orosanmälan till socialtjänsten. När det gäller våldsamma situationer dit polisen kallats och det finns barn med i bilden ska det finns nationella riktlinjer för hur polisen ska agera ur ett barnperspektiv. Det är viktigt att ur ett barnperspektiv och med hänsyn till barnkonventionen agera för barnens bästa i våldsutsatta situationer. Ett barn får aldrig hamna mellan stolarna eller förbises på något sätt. Vissa kommuner och skyddade boenden i Sverige har tagit fram egna rutiner och kom-ihåg-kort kring detta som polisen, sjukvården, socialtjänsten och skolan ska använda. Det är något som alla kommuner och regioner borde använda sig av.
|
Marléne Lund Kopparklint (M) |
|