Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för att utreda effekten av farmakologisk behandling för personer som har begått sexualbrott och tillkännager detta för regeringen.
Vi får inte ha lite halvt osäkra åtgärder som vi tror har god effekt som den frivilliga farmakologiska behandlingen inom Kriminalvården eller kemisk kastrering som det också ofta kallas. Det blir än mer problematiskt när vi inte vet hur många av de som deltar i behandlingen som fullföljer den eller hur många av dem som har begått sexualbrott.
Enligt riksdagens utredningstjänst har endast 40–50 personer gått i Kriminalvårdens farmakologiska behandling sedan 2018. Utredningstjänsten kunde inte få fram om det finns vetenskapliga studier som visar att behandlingen har god effekt. Man kunde heller inte följa upp hur många som har fullföljt behandlingen, för detta följer Kriminalvården inte upp. Av uppgifterna framgår heller inte hur många klienter som deltar i behandlingen som har dömts för sexualbrott mot barn.
Vi måste ha ordning och reda på de metoder som vi lutar oss mot och som vi tror har effekt när vi pratar om sexualbrottslingar som utsätter barn för brott. Samhällets skyddsnät har brustit under alltför många år när det gäller just detta. År 2020 ökade antalet anmälda sexualbrott i Sverige till 24 100 (Brå, 2021). Under 2020 anmäldes det högsta antalet våldtäkter mot barn hittills, 16 procent fler än 2019. Enligt Stiftelsen Allmänna Barnhusets senaste rapport blir ett av fyra barn utsatta för sexualbrott. Hela 25 % av alla barn utsätts alltså för sexuella övergrepp.
Den negativa utvecklingen när det gäller utsatta barn måste stoppas. Det ska vara viktigare att skydda våra barn än att undvika att trampa en potentiell förövare på tårna. Barns rätt att inte utsättas för risker ska sättas i främsta rummet.
Jag har tidigare motionerat i frågan riksmötet 2021/22 men anser att det fortfarande är en högst relevant fråga. När det gäller farmakologisk behandling för personer som har begått sexualbrott behöver behandlingsmetoderna som används inom Kriminalvården ha evidensbaserad effekt och man behöver också veta hur många deltagare som fullgjort behandlingen.
|
Marléne Lund Kopparklint (M) |
|