Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att slopa fribeloppet för studerande och tillkännager detta för regeringen.
Alla studenter som får studiemedel eller studiestartsstöd har en gräns att förhålla sig till avseende hur stora inkomster de får ha samtidigt under tiden de studerar. Denna maxgräns kallas för fribelopp och gäller per kalenderhalvår, den 1 januari–30 juni och den 1 juli–31 december. Om en studerande har högre inkomster än det aktuella fribeloppet, även inkomster från kapital eller näringsverksamhet, kommer vederbörande inte att ha rätt till lika mycket studiemedel eller studiestartsstöd: Med andra ord minskar såväl bidrag som lån.
Det torde vara en självklarhet att man från samhällets sida ska välkomna och uppmuntra arbete för de som har den möjligheten, som ju kan innebära att de får värdefull arbetslivserfarenhet under studietiden redan innan examen. Mot bakgrund av detta är det tämligen märkligt med ett förhållningssätt där studenter som vill arbeta under sin studietid och har den möjligheten inte fullt ut har friheten att bestämma det själva då de begränsas utifrån rådande bestämmelser kring fribelopp. De kan i och med fribeloppets tak bli tvungna att tacka nej till jobbpass och måste detaljplanera studieuppehåll noga för att inte riskera att arbeta för många veckor på eventuella extrajobb. Då fribeloppet även omfattar inkomst av kapital innebär nuvarande regler att studenter som genomfört en bostadsförsäljning kan drabbas extra hårt. Fribeloppet kan därmed leda till en minskad rörlighet på bostadsmarknaden samt till att enskilda studenter drabbas av onödiga inlåsningseffekter då de anpassar sig till nuvarande regler i syfte att inte förlora pengar.
Med anledning av coronapandemin togs fribeloppet inom studiemedlen bort fram till och med den 1 juli 2022, vilket inte var till någon nackdel. Tvärtom sände det en tydlig signal om att man värnade studenters frihet att själva bestämma över deras ekonomi. Det var då en enig riksdag som avskaffade fribeloppet för att fler studenter skulle uppmuntras till att jobba under pandemin, inte minst mot bakgrund av att det behövdes extrapersonal inom flera sektorer.
För alla studenter passar det inte att samtidigt arbeta till den grad att dagens fribeloppsgräns överskrids, men för de som kan och vill det bör rimligtvis möjligheten ges utan negativa konsekvenser. Tvärtom ska det alltid löna sig att arbeta, även för studenter, och det kan aldrig anses rimligt att studenter tvingas att tacka nej till arbete eller tvingas att fördröja en bostadsaffär. Det bör mot bakgrund av detta göras en översyn av fribeloppet för att sedan slopa det helt eller delvis.
|
Markus Wiechel (SD) |
Alexander Christiansson (SD) |