Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lätta på regelverket kring strandskydd för att möjliggöra att ersätta redan befintlig bebyggelse inom strandskydd utan att fastna i byråkrati och tillkännager detta för regeringen.
Strandskyddsbestämmelserna hanteras med stor variation mellan landets länsstyrelser. Tolkningsutrymmet gör att det som är tillåtet i ett län inte är det i grannlänet. Eller ännu hellre inom ett fritidshusområde som ligger delat mellan två län och därmed har olika länsstyrelser att vända sig till kan två grannar få helt olika besked på samma fråga. Att Sverige blir bättre och starkare på alla sätt och vis gynnas av att människor tar hand om sina fastigheter och håller dem i bra skick, något som även många gånger skapar arbetstillfällen och därmed bidrar till det stora samhällspusslet. Vi ser dock idag att regelverk såsom strandskydd sätter käppar i hjulet för detta. Att det är tillåtet att låta ett hus stå och förfalla på en strandnära tomt är helt okej men däremot stöter man på patrull om man vill rusta huset och skapa förbättringar. Inte ens om huset är fallfärdigt får du ersätta det med ett i användbart skick utan att riskera att få nobben. Ett hus på 35 kvadratmeter inom strandskydd kan inte ens ersättas med ett 30 kvadratmeter stort Attefallshus utan att länsstyrelsen kan sätta käppar i hjulet. Samhällsekonomiskt och för framtiden ohållbart agerande. Det är hög tid att göra en översyn med temat möjliggörande av förbättringar av befintliga hus inom strandskydd utan regelkrångel samt att det ska vara möjligt att byta en byggnad inom strandskydd mot en lika stor eller mindre utan att fastna i det byråkratiska nätet som sätter hinder. Det här är av stor vikt för framtiden för de som lever inom strandskydd, för att utveckla fastigheter med hus inom strandskydd samt för att skapa ytterligare arbetstillfällen.
|
Ann-Sofie Lifvenhage (M) |
|