1969 landade vi på månen, men kvinnor kan fortfarande inte föda barn utan att gå sönder. Vi kan bota cancerpatienter, göra organtransplantationer, könskorrigera och få blinda personer seende men idag är det fortfarande i snitt 8 kvinnor om dagen som får sina underliv förstörda efter att de fött barn.
Räknat på ett snittantal så sker ca 320 förlossningar per dag i Sverige. Förlossningar graderas in i skador på en 1–4-gradig skala, där 3–4 är skador på ändtarm och levator som gör kvinnan inkontinent. Av alla de förlossningar som sker i Sverige dagligen är det hälften som får en 1–2-gradig skada och i snitt 8 kvinnor om dagen får en 3–4-gradig skada på skalan.
Diskussionen kring förlossningsvården är också ofta sedd till antalet barnmorskor eller vårdplatser, vilket är en helt avgörande debatt eftersom det är grunden för att trygga förlossningarna. Problemet är att samhället stannar upp där, istället för att forska på hur ett av de mest naturliga skeendena ska bli säkrare för kvinnor.
Vi behöver ställa oss frågan varför vi kan göra stora, omfattande och extraordinära kirurgiska ingrepp men vi ännu inte har lärt oss hur en förlossning kan genomföras utan att kvinnor får bestående men och skador som påverkar hela deras livssituation i resten av deras liv. Det drabbar kvinnorna själva främst, men också deras partner, arbete och barn.
Det är dags att forskning prioriteras och efterfrågas på flera områden som berör kvinnors graviditeter och förlossningar. Det behövs flera artiklar som det går att jämföra, och det behövs många initiativ. Framför allt behöver finansiering till sådan forskning tas fram och uppmuntras.
|
Jessica Rodén (S) |
Louise Thunström (S) |