Våra fäbodar är, trots sin relativt ringa omfattning, mycket viktiga bland annat för bevarande av den biologiska mångfalden och värdefulla natur-, byggnads- och kulturmiljöer och för att värna utrotningshotade husdjursraser. En fäbod är något av en modell för ett hållbart sätt att leva och cirkulär ekonomi i praktiken. Fäbodarna är välbesökta och viktiga för besöksnäringen. Fäbodbrukarna är företagare och behöver bra villkor för lönsamhet och för att kunna verka.
Det finns utmaningar för fäbodverksamheten och fäbodbrukarna. Vi anser det nödvändigt att åtgärder vidtas för att bland annat öka kunskapsspridningen i fråga om fäbodbruket, underlätta generationsövergångar, skapa bättre möjligheter att förebygga och skydda sig mot rovdjursangrepp på djuren och ge förutsättningar för ökad lönsamhet genom bättre stöd och villkor. Vi föreslår att regeringen arbetar fram en samlad handlingsplan för att värna ett levande fäbodbruk. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett fritt hållande av djur på skogen är både karaktäristiskt för fäbodbruket och en förutsättning för fortlevnad av tradition och det kulturella uttryck som fäbodverksamheten representerar. Det finns behov av åtgärder för att klargöra kunskap och fakta om gällande betesrättigheter, minska och föregå potentiella markkonflikter och bevara det utrymme fäbodbruk behöver i form av tillgång till betesmarker. Här kan kommuner, myndigheter och olika organisationer samverka med praktiska, lokala initiativ.
Fäbodbrukare bedriver ofta en hantverksmässig livsmedelsproduktion som är starkt säsongsbetonad. Regelverket kring livsmedelsproduktion och djurhållning är skrivet för storskalig verksamhet, och det är därför viktigt att fäbodverksamheten bedöms från ett annat perspektiv och medges generella undantag som regel.
För att värna den fria betesrätten (mulbetesrätten) som är så avgörande viktig för fäbodbruket anser jag att det behövs ett klargörande av rättsläget avseende ägofredslagstiftningen. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Anders W Jonsson (C) |
|