Sverige har 290 kommuner. Kommunerna skiljer sig enormt åt och har väldigt olika förutsättningar. Det gäller dels antalet kommuninvånare, men det gäller också geografiska förutsättningar, demografi, utbildningsnivå och annat. Den kommunala servicen skiljer sig mycket åt.
På 1970-talet gjordes en stor kommunsammanslagning. Det gjordes för att välfärden byggdes ut och ambitionsnivån höjdes, och kommunerna behövde bli större och få mer muskler för att klara ett större åtagande. I efterhand är det svårt att argumentera för att den kvalitetshöjning som skett hade varit möjlig i den tidigare strukturen.
Även idag står Sveriges kommuner för en stor utmaning. Den äldre delen av befolkningen ökar, och det kommande decenniet ökar de allra äldsta kraftigt. Detta ställer stora krav på kommunerna. Samtidigt finns det också andra områden där ambitionerna ökar, inte minst vad gäller skolan, och medborgarna förväntar sig allmänt en utbyggd och bättre service. Förutsättningarna att klara detta skulle förbättras om en ny kommunsammanslagning gjordes. Färre men större kommuner skulle vara bättre rustade. Riksdagen bör därför ge regeringen tillkänna som sin mening att en ny kommunsammanslagning bör utredas.
En strukturell orättvisa som finns idag är att de kommunala skattenivåerna skiljer sig åt markant mellan olika kommuner. Det är inte resultatet av ett politiskt val, där ett högre skatteuttag görs för att finansiera en mer kvalitativ kommunal service. Tvärtom är den kommunala servicen sämre i många av de kommuner som har de allra högsta skattenivåerna.
Den kommunala skatteutjämningen är tänkt att utjämna de strukturella skillnaderna. Det är dock lätt att konstatera att dagens system inte gör det. Riksdagen bör därför ge regeringen tillkänna som sin mening att det bör göras en översyn av hur en mer likvärdig kommunskattenivå kan komma till stånd.
|
Rasmus Ling (MP) |
|