Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att minska utsatta partners ofrivilliga skuldsättning och tillkännager detta för regeringen.
En stor mängd personer, oftast kvinnor, befinner sig i destruktiva förhållanden. Denna grupp är särskilt utsatt både fysiskt, psykiskt och många gånger även ekonomiskt. För ökad jämställdhet bör tydliga åtgärder vidtas.
Ett problem är den skuldsättning som utsatta personer kan hamna i på grund av det tryck som sätts på dem av den förtryckande partnern. Ett typexempel är olika typer av lån som personen kan tvingas att ta, exempelvis för att bekosta husköp eller andra kapitalintensiva inköp. Skulder som personen i fråga sedan blir kvar med, även om hen tar sig ur den destruktiva relationen. Speciellt problematiskt blir det om de inköpta varorna förlorar i värde eller om de konsumeras/ägs gemensamt trots att det endast är en part som dragit på sig skulder.
Vid lånesituationer i exempelvis en bank är det inte ovanligt att den förtryckande partnern, eller en närstående till denna, medverkar vid bankmöten och annat, trots att det endast är en part som ska stå för lånet. Detta för att bibehålla kontrollen över den utsatta. Det gör det svårare att larma om missförhållanden eller att uttrycka en ovilja att belåna sig.
Betydligt högre krav bör ställas på bankerna att säkerställa att låntagare inte är utsatta. Ett första steg vore att i de fall en ensam låntagare ska ta bolån eller större konsumtionslån trots att samboskap eller giftermål föreligger bör ett möte i enrum vara obligatoriskt, för att de inte ska vara påverkade av andra. Ytterligare åtgärder kan också vara berättigade och bör utredas vidare.
|
Rickard Nordin (C) |
|