Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ändringar i minerallagen och tillkännager detta för regeringen.
Sveriges framtida behov av elektricitet kommer att öka kraftigt när samhället i allt högre utsträckning elektrifieras. För såväl industrin och företagen i stort som hushållen är det viktigt att elförsörjningen är stabil och långsiktig. Det kommer att vara helt nödvändigt att bygga ut kärnkraften i framtiden. Detta har inte minst visat sig efter den tidigare socialdemokratiska regeringens nedläggningar av kärnkraftsreaktorer som har lett till stora energiunderskott i södra Sverige. I kombination med Rysslands krig i Ukraina som har fått allvarliga effekter på hela Europas energiförsörjning är det av största vikt att Sverige säkerställer ett oberoende i energiförsörjningen.
Trots att Sverige har 27 % av Europas uranfyndigheter i vår berggrund (inte minst är förekomsten hög i alunskiffrarna i fjällkedjans randområden, Skåne, Billingen i Västergötland, Östergötland, Närke och på Öland) är det i dagsläget inte lagligt att bryta uran i Sverige.
Det finns således goda skäl att tro att uranbrytning nu och i framtiden skulle kunna vara lönsamt. Inte minst vore det också ur säkerhetssynpunkt positivt om Sverige kunde vara självförsörjande på uran. Dessutom skulle det kunna vara en bra möjlighet att exportera till andra länder som också vill ställa om sin elproduktion till att bli fossilfria.
Sedan den ändring i minerallagen som innebar att uran togs bort ur uppräkningen av koncessionsmineral i 1 kap. 1 § 1 minerallagen trädde i kraft den 1 augusti 2018 är det inte längre möjligt att få tillstånd för undersökning av uranfyndigheter eller bearbetning av desamma. Minerallagen borde därför återgå till sin ursprungliga lydelse avseende uran som gällde innan ändringen den 1 augusti 2018 så att uranbrytning åter blir möjligt i Sverige.
|
John E Weinerhall (M) |
Viktor Wärnick (M) |