Riksdagen har beslutat att livsmedelsproduktionen i Sverige ska öka. Det finns många rimliga anledningar till detta – inte minst ur en säkerhetsmässig aspekt – vilket leder till att det också behöver finnas rimliga förutsättningar för att så ska kunna ske.
Sveriges lantbrukare är också viktiga för övergången till det hållbara, fossilfria samhället och att vi gemensamt i Sverige ska kunna nå viktiga klimat- och miljömål och god livsmedelsförsörjning. Glädjen och stoltheten över att leverera högkvalitativa livsmedel och miljönyttigheter varje dag motiverar många lantbrukare att fortsätta sitt arbete.
Det finns emellertid ett stort och växande hot mot arbetsglädjen och framtidstron. De fysiska och psykiska trakasserierna och attackerna från djurrättsaktivism fortsätter och har ökat olusten och skapat osäkerhet och oro bland djurhållare. Skadegörelse och intrång (ofta nattetid) sker i ladugårdar och hem. Inte bara lantbrukaren utan hela familjen och släktingar kan trakasseras. Barnen blir särskilt utsatta och drabbade. Detta är ett växande och allvarligt hot mot svenskt lantbruk.
En relativt nyligen genomförd forskningsstudie på Sveriges lantbruksuniversitet visar att 71 % av djurägarna har konfronterats med problematiken. Deras utsatthet för brott är hög och sträcker sig från störningar och åverkan från allmänheten till förtal, intrång, sabotage, hot och fysiskt våld. 40 lantbrukare har de senaste åren utsatts för misshandel.
Merparten av den allvarliga aktivismen tycks skapas av en relativt liten grupp anonyma radikaliserade personer. Den våldsbejakande delen av djurrättsrörelsen har satt i system att söka upp och förfölja utvalda gårdar och lantbrukare. Målet är att skrämma så att ingen längre orkar eller vågar bedriva animalieproduktion. Detta problem måste tas på allvar. Trakasserier, skadegörelse, våld och andra angrepp är oacceptabla utomparlamentariska metoder som i förlängningen hotar Sveriges demokrati.
Sverige har inte råd att tillåta att en yrkeskår, med också i övrigt tuffa förhållanden i en hårt reglerad verksamhet, utsätts för brott, trakasserier och våld. Djur på de utsatta gårdarna utsätts för betydande risker att få allvarlig smitta vid intrång, t.ex. afrikansk svinpest, med förödande konsekvenser.
Missnöjet är stort mot de lagar och den rättvisa som borde skydda verksamheten. Polisens inställelsetid när de behövs, kan vara mycket lång, ibland många timmar, vilket ger aktivisterna stort utrymme att obegränsat genomföra sina aktioner. De få gånger som personer ställs inför rätta leder till försumbara straff men ökar lantbrukarnas upplevelse av utsatthet, otrygghet, rädsla och oro. Många saknar stödet från samhället och dess företrädare.
Åtgärder måste därför vidtas för att skydda lantbruket mot dessa allvarliga händelser. Myndigheterna bör mobilisera sig runt problematiken för att förhindra att brott och aktivismen sprids samt vidta åtgärder mot radikalisering. Det är inte rimligt att statliga bidrag ges till organisationer som möjliggör våldsbejakande djurrättsextrimism. Om personer uppbär ersättning från välfärdssystemet samtidigt som man ägnar sig åt våldsbejakande djurrättsextrimism, så borde brottet betraktas som grovt brott.
Polisen bör inrätta en nationell grupp som kan vara ett stöd till polisen regionalt och lokalt men även andra myndigheter.
Att stödja organisationer eller personer som ägnar sig åt våldsbejakande djurrättsaktivism borde kriminaliseras.
Förberedelse till våldsbejakande djurrättsextrimism borde kriminaliseras.
Organisationer och personer som förespråkar eller ägnar sig åt våldsbejakande djurrättsaktivism borde inte få föreläsa i skolor. Detta borde vara en självklarhet för ett samhälle som står upp för demokrati och att lagar och regler ska följas. Vill man påverka lagar så gör man detta i de demokratiska forum som finns och inom de demokratiska regler samhället har.
I dagsläget behövs inget demonstrationstillstånd utanför stadsplanelagt område, vilket betyder att det är tillåtet att demonstrera på någons privata gård. Detta behöver regeringen se över, men även möjligheten till kameraövervakning, straffskärpning samt att införa en egen brottskodsrubricering för brott begångna av djurrättsaktivister. Åtgärderna mot djurrättsaktivism måste skärpas för att öka tryggheten och skyddet för utsatta bönder.
Det är i sammanhanget också viktigt att påpeka att svenska bönder visar upp en djurhållning som man bara kan drömma om i många andra länder. Det är väl värt att komma ihåg att Sverige har några av världens hårdaste djurskyddsregler, vilket innebär att djuren på gårdarna för det mesta lever ett bra liv.
Enligt vårt tycke motverkar djurrättsaktivisterna sitt eget syfte. Om svenska bönder, som håller en högre nivå på djurhållning och klimatarbete än många andra länder, lägger ned så kommer produkterna importeras från länder med betydligt sämre skydd för djuren.
|
Helena Lindahl (C) |
Anders W Jonsson (C) |
|
Anne-Li Sjölund (C) |
|