Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en större del av dagens bistånd ska förmedlas via de ideella organisationerna och tillkännager detta för regeringen.
Sverige har haft lite olika biståndskulturer över tid. Enkelt uttryckt kan man säga att när Socialdemokraterna sitter i regering får Sida i uppdrag att förmedla bistånd till olika länder via i första hand FN och direkta nationella stöd. När Kristdemokraterna är med i regering får Sida även uppdraget att stödja och värna olika former av biståndsprojekt som genomförs av civilsamhället.
Om man tittar på de olika rapporter som finns framkommer det att FN-bistånd är bra vid akuta situationer, exempelvis katastrofbistånd, men de långsiktiga projekten kantas tyvärr alltför ofta av olika former av korruptionsskandaler. Samma tendens ser vi inom det mer bilaterala biståndet där olika länder får stöd. Vid flera tillfällen har dessa stöd ifrågasatts då det är uppenbart att en del av resurserna försvinner i korruption.
De studier som finns avseende civilsamhällets engagemang visar på en högre grad av långsiktighet. Dessa organisationer finns ofta på plats redan innan man påbörjar ett biståndsprojekt. De finns på plats under projektet och framför allt finns de på plats när projektet är över. Detta gör att det är svårare att använda pengarna på ett felaktigt sätt. En annan fördel med det bistånd som förmedlas via civilsamhället är att det blir ett långsiktigt stöd som bygger på relationer som varar över tid.
Utöver att enprocentsmålet på sikt behöver återställas anser jag därför att regeringen ska bidra till att en större andel av dagens bistånd förmedlas till de länder där vi arbetar via den ideella sektorn, vilket gör att biståndet kommer att användas på ett bättre sätt.
|
Magnus Jacobsson (KD) |
|