Miljontals kvinnor runt om i världen utsätts dagligen för en förtryckande och våldsam hederskultur vilket kraftigt begränsar deras möjligheter att leva sina liv så som de själva önskar. Kvinnor tvingas finna sig i att deras rätt att göra egna livsval inskränks. Inte sällan krävs det att de ger upp den egna viljan för att sätta familjen eller släktens heder i första rummet. Sverige behöver en svensk utrikespolitisk linje som främjar kvinnors och flickors rättigheter globalt. Ett särskilt fokus i utrikespolitiken bör ligga på att bekämpa alla former av kvinnoförtryck, sexuell handel, barnäktenskap, övergrepp och andra former av våldsyttringar såsom könsstympning av flickor. Därför bör regeringen ta initiativ till att arbeta in detta fokus i de strategier som styr Sveriges relationer med andra stater.
Sverige bör i sin utrikespolitik ta tydligt avstånd från statssanktionerat förtryck, oavsett land. Även i totalitära stater, såsom i den islamistiska diktaturen i Iran, finns skäl att vara extra uppmärksamma på vilka förhållanden som råder, då bilaterala eller multinationella frågor hanteras. Iranska kvinnor har gjort uppoffringar för att få sina grundläggande mänskliga rättigheter erkända, men regimen fortsätter att förtrycka dessa försök till självbestämmande. I Iran är lagstiftningen utformad på så sätt att kvinnors vittnesmål är värda hälften av en mans, gifta kvinnor behöver sin mans tillstånd för att erhålla pass och det krävs mannens samtycke för gifta kvinnor att arbeta inom vissa yrken samt att skilja sig, med några undantag. Vi ser hur man genom slöjtvång inte bara påtvingar kvinnor en särskild klädkod utan även förminskar och begränsar dem som människor. Den iranska regimen utövar ett brutalt förtryck av kvinnor och flickor i landet. Sverige bör överväga att använda alla diplomatiska verktyg för att främja kvinnors rättigheter i Iran och i andra islamistiska diktaturer.
I Palestina är kvinnors och flickors rättigheter begränsade och rapporter om svåra förhållanden till följd av systematiskt palestinskt förtryck av kvinnor är vanligt förekommande, exempelvis från FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor. Våld i hemmet är inte uttryckligen kriminaliserat och våldtäkt inom äktenskapet är tillåtet. Uppskattningar från FN:s befolkningsfond visar på att kring fem procent av palestinska gifta kvinnor i åldern 15 till 49 år gifte sig före 15 års ålder. Sverigedemokraterna vill återkalla regeringens erkännande av det kvinnoförtryckande Palestina som ”stat” och vill utöver det se en avveckling av biståndsmedlen till den palestinska myndigheten så länge de inte lever upp till grundläggande krav om mänskliga rättigheter.
I många länder är skillnaden mellan könen fortfarande stor vad gäller rätten till utbildning. Flickor arbetar i stor utsträckning och under många timmar både inom och utanför hemmet med en stor mängd hushållssysslor. Det omfattar allt ifrån att ta hand om småsyskon och städa och laga mat till att hämta vatten. Detta leder till att många kvinnor, inte minst i fattiga familjer, inte fått samma chans till utbildning då deras föräldrar istället valt att satsa på sönerna. Döttrarna blir istället bortgifta, i enlighet med familjens tradition och kultur. Regeringen bör därför verka för och uppmärksamma kvinnors och flickors rätt till grundläggande utbildning.
Till följd av att man av olika skäl anser att pojkar är viktigare för familjen är det vanligt med flickaborter. Pojkar anses kunna bli en större tillgång, inte minst som stöd i jordbruket eller annat arbete, och flickor ses oftare som en kostnad snarare än en tillgång för familjen. Den problematiska situationen med flickaborter är särskilt oroväckande i Kina, men även i flera muslimska kulturer ses flickor som mindre värda. I ett antal länder ”försvinner” nyfödda flickor för att de är oönskade. Indien har förbjudit diskriminering, men trots det betraktas kvinnor som mindre värda och i en folkräkning 2011 beräknades antalet flickor till 918 per 1 000 pojkar. En förklaring till detta är att man genom ultraljud ser vilket kön ett foster har för att sedan abortera bort eventuella flickfoster. Det finns även extremfall där flickebarn har begravts levande. Sverigedemokraterna menar att dessa former av flickaborter och fall där flickebarn dödas bör uppmärksammas och aktivt motverkas.
Varje år könsstympas omkring 3,9 miljoner flickor världen över. Den grymma sedvänjan som har inneburit såväl trauma som bestående men för livet har praktiserats i mer än 2 000 år. Med den nuvarande utvecklingen beräknas antalet flickor som könsstympas varje år uppgå till 4,6 miljoner år 2030. De största grupperna är flickor och kvinnor från Somalia, Guinea, Djibouti, Mali, Eritrea, Etiopien, Egypten och Gambia. Enligt Unicef beräknas mer än 200 miljoner flickor och kvinnor som lever idag ha utsatts för någon form av könsstympning i de 30 länder i Afrika och Mellanöstern där sedvänjan är främst förekommande. Av dessa är 44 miljoner flickor under 15 år. Kvinnlig könsstympning är ett allvarligt problem för flickor och kvinnor på grund av de medicinska riskerna med ingreppet och medför långsiktiga fysiska och känslomässiga komplikationer. Svår smärta, stress, infektioner och psykiska problem kan uppstå efter ingreppet, även kraftiga blödningar, infertilitet och till och med död. Ingreppet leder dessutom till att kvinnans sexualliv ofta blir mycket smärtsamt och svårt. Sverige bör verka för att uppmärksamma könsstympning där detta förekommer och arbeta för att få ett slut på denna gamla sedvänja.
I ett flertal länder med stark hederskultur har kvinnor ingen röst i frågor som borde vara deras ensak inklusive att få välja sin partner. Istället arrangeras äktenskapet och bestäms utan hänsyn till den enskilda kvinnans vilja eller synpunkter. Oftast används kvinnor som ett sätt att köpa sig in i en mer åtråvärd släkt, men ett äktenskap kan även vara en lösning vid en pågående släktfejd. En ogift kvinna som blivit våldtagen kan även giftas bort med våldtäktsmannen för att han ska kunna undgå straff eller för att familjen ska undgå skammen. Då parterna i ett arrangerat äktenskap kan vara utsatta för starka påtryckningar och förväntningar kan det vara svårt att urskilja om äktenskapet är ett tvångsäktenskap eller ett arrangerat äktenskap. Detta gör att det blir svårt att urskilja individens egna vilja. I vissa fall trolovas flickor i tidig ålder för att sedan giftas bort när de blivit äldre. När hon väl gifts bort ses hon ofta som en slav i den nya familjen. Många ungdomar går med på bortlovning eller äktenskap eftersom de inte hittar en annan lösning, är rädda eller inte vill mista sin familj. Tyvärr är det i hederskulturer svårare för kvinnor och unga flickor att komma ut och berätta om sin utsatthet och om våld från familjen eller partnern. Även en vuxen kvinna som är gift och har barn kan vara utsatt för stark kontroll av sin familj och det sociala trycket kan göra att hon därför stannar kvar i ett dåligt äktenskap. De problem som kan drabba kvinnor som utsatts för tvångsäktenskap är många. Sverigedemokraterna menar att tvångsäktenskap och andra inskränkningar i kvinnors grundläggande mänskliga rättigheter i främst de mest förtryckande samhällena behöver uppmärksammas bredare och mer fokuserat i regeringens utrikespolitik. Detta kvinnoförtryck och avsaknad av grundläggande rättigheter behöver genomsyra de instruktioner som ges till relevanta svenska diplomater och representationer i utlandet.
|
Rasmus Giertz (SD) |
Aron Emilsson (SD) |
|
Markus Wiechel (SD) |
Mats Nordberg (SD) |
|
Alexander Christiansson (SD) |
|