Rätten för den enskilda medborgaren att frivilligt välja politisk åskådning och facklig organisation är skyddad av den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det är grundläggande för demokratiska stater och det kan anses som självklart att varje medborgare har rätt att tillhöra en förening och likaså rätt att avstå från att ansluta sig till en förening.
Artikel 5 i den europeiska sociala stadgan slår fast rätten för arbetstagare och arbetsgivare att bilda och tillhöra en organisation som tillvaratar deras ekonomiska och sociala intressen. Statens uppgift är att skydda medborgarnas möjlighet att utöva denna rätt. I artikel 11 slås det fast att varje medborgare har rätt att ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. I artikel 14 fastslås ett förbud mot diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion eller politisk eller annan åskådning.
Trots detta förekommer i Europa och till och med i Sverige diskriminering på grund av politisk åskådning. I Belarus är läget så allvarligt att politiker sitter fängslade på grund av politisk hemvist och de drabbas av omfattande psykisk och fysisk misshandel. I Sverige är inte läget lika allvarligt, men politiker har blivit uteslutna ur fackförbund, utsatta för våld och blivit av med sina arbeten på grund av politisk hemvist.
Regeringen bör tydligare ta avstånd från denna typ av diskriminering. Sverige bör lyfta frågan i Europarådet i syfte att stärka rätten för den enskilde medborgaren att frivilligt välja politisk åskådning och facklig organisation och motverka diskriminering på grund av politisk åskådning. Diskriminering på grund av politisk åsikt är lika förkastlig som övrig diskriminering.
Tyvärr har antisemitism ökat betydligt i Europa på senare tid. Hatbrotten mot judar har tilltagit och på flera håll i Europa är judars säkerhet allvarligt hotad. Detta är en oacceptabel utveckling som måste brytas. Låt oss aldrig glömma Förintelsens offer och vad som hänt judarna i Europa i historien. Europarådet, som ska försvara medborgares mänskliga rättigheter i medlemsstaterna, har ett stort ansvar att samarbeta för att motverka antisemitism och sprida kunskap om judarna och deras historia för att motverka fördomar och hat. Vi anser att Sverige inom Europarådet aktivt ska verka för kraftfullare åtgärder och samarbete för att motverka antisemitism.
Europarådets parlamentariska församlings framgångsrika partnerskap för demokratiprogrammet, som inrättades 2009, har hittills ingåtts med det marockanska parlamentet, det palestinska nationella rådet, parlamentet i Kirgizistan och Jordaniens parlament.
Partnerskapet syftar till att upprätta institutionellt samarbete med förtjänande parlament i regioner som önskar dra nytta av församlingens erfarenhet av demokratisk byggnad och att delta i en gemensam politisk debatt om gemensamma utmaningar som överskrider de europeiska gränserna, inte minst avseende demokrati och mänskliga rättigheter. Genom detta arbete kan parlamenten för respektive land bli delaktiga i arbetet att främja Europarådets grundläggande värderingar. Länder som ingått i detta partnerskap får skicka en delegation för att delta i församlingen och dess utskottsarbete (dock utan rösträtt), vilket blir som ett slags erkännande för de framsteg som görs i det aktuella landet. Samtidigt blir detta ett sätt för länderna att bilda nätverk och lära av västerländska demokratier.
I över två decennier har landet Somaliland utmärkt sig genom att utöva demokrati vid ett regelbundet, fritt och rättvist parlamentsval sedan landet förklarade sig självständigt från ett krigshärjat, dystopiskt Somalia som nu också internationellt erkänns som en ”misslyckad stat”. I Somaliland har man infört fri skolgång för alla för att beständigt övervinna fattigdom. Somaliland har dessutom en stabil och fungerande regering som befinner sig i effektiv och laglig kontroll av sitt territorium och har etablerade internationella relationer i förhållanden som motsvarar en de facto stat.
Regeringen bör aktivt verka för att Somaliland, under förutsättning att de framöver arbetar för religionsfrihet, ska få ingå partnerskap för demokrati med Europarådets parlamentariska församling. Detta skulle kunna bidra till att ytterligare förbättra Somalilands demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Genom ett partnerskap kan Europa erkänna parlamentet i Somaliland och även bistå i arbetet för framtida framsteg.
Republiken Kina (Taiwan) är en välmående demokrati med nästan 24 miljoner invånare. Sverige och Taiwan delar dessutom en lång rad centrala värderingar såsom respekt för demokrati och mänskliga rättigheter samt försvaret av rättsstatsprincipen och yttrandefriheten. Taiwan präglas av en stabil ekonomi som till stor del baseras på högteknologiska varor och de har ett omfattande välstånd bland invånarna. Ur ett internationellt perspektiv är Taiwan dessutom en mycket viktig aktör på världshandelsmarknaden och har idag såväl fullvärdiga som inofficiella diplomatiska förbindelser med en lång rad länder världen över. I Sverige benämns Taiwans diplomatiska delegation för Taipei mission, men delegationen fungerar i stort som vilken ambassad som helst. Såväl Europas demokratier som Taiwan har mycket att tjäna på ett utökat samarbete inte minst mot bakgrund av att vi har en liknande syn på grundläggande värderingar. Ett fördjupat samarbete mellan Europarådet och Taiwan skulle kunna utveckla redan befintliga satsningar på demokrati och mänskliga rättigheter samt möjliggöra nya kontaktytor. Regeringen bör trycka på för att inleda ett samarbete med Taiwan i Europarådet, inte minst som observatör i dess parlamentariska församling.
På senare tid har allt större uppmärksamhet ägnats det faktum att sharialagstiftning, lagstiftning baserad på Koranen och den muslimska tron, praktiseras i alltfler europeiska samhällen. Samtidigt kan det konstateras att någon vidare beskrivning av vad denna lagstiftning faktiskt innebär förblir vaga och att många inte inser att detta går stick i stäv med fundamentala europeiska värden.
Kairodeklarationen om mänskliga rättigheter inom islam är ett internationellt fördrag som till dags dato har 45 undertecknade stater som har stora eller dominerande muslimska befolkningar. I denna deklaration återfinner vi islams centrala principer vad gäller tolkningen och appliceringen av sharialagstiftningen i 25 artiklar, vilka tydligt skiljer sig från svensk rättsuppfattning och från 1950 års Europarådskonvention om mänskliga fri- och rättigheter.
Kairodeklarationen börjar med att deklarera att alla män är jämlika och det framgår att mannen är ansvarig för familjens uppehälle och välfärd. Deklarationen tydliggör även att det är förbjudet för enskilda människor eller staten att ta någons liv, om det inte sker på shariabestämd grund. På samma sätt ska staten skydda medborgarna från kroppsligt våld, om undantag inte godkänns av sharia. Föräldrar har rätt att välja sina barns skolgång och utbildning, under förutsättning att det överensstämmer med sharias etiska värderingar och principer.
Vad gäller rätten för en muslim att lämna sin tro eller få andra att göra det så kallar Kairodeklarationen islam för den oförstörda naturens religion och det är förbjudet att utöva någon som helst form av tvång gentemot en man eller utnyttja hans fattigdom eller brist på kunskap till att omvända honom till en annan religion eller till ateism. Varje man garanteras yttrandefrihet, resfrihet, fri bosättning och rätt att njuta frukterna av sitt skapande under förutsättning att dessa handlingar står i samklang med sharia och alla offentliga funktioner (d.v.s. hela samhället) måste lyda under sharia. Kairodeklarationen avslutas med två generalklausuler som för säkerhets skull stipulerar att alla rättigheter och friheter i deklarationen är underkastade den islamska sharian och att den islamska sharian utgör den enda referenskällan för uttolkandet och klargörandet av samtliga artiklar.
Detta innebär till exempel att alla de rättigheter och friheter som tillsammans bildar Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och friheter, och därmed lägger grunden också för svenskt rättstänkande, bara kan tolereras i ett shariastyrt samhälle under förutsättning att de är – eller omformas så att de blir – förenliga med sharia. Med andra ord skulle samhällen, om sharia en dag tilläts ta över, enkelt förvandlas till en muslimsk teokrati, d.v.s. gudsstat.
Faran i dagens situation framgår alltså tydligt med sharia som ett parallellt, totalitärt och i högsta grad oförsonligt rättssystem på frammarsch på många håll i Sverige – i många fall i öppen konkurrens med det öppna och fria Europa. Ett samhälle som vårt kan inte länge till fungera i sin nuvarande form med två så olika synsätt på människa och samhälle. Europakonventionen framstår därför som ett bålverk för försvaret av Sverige som en frihetlig västerländsk demokrati. Sverige bör därför inom Europarådet verka för att motsätta sig en acceptans för Kairodeklarationen och shariaanpassning.
Europarådet har en unik status och möjlighet att arbeta för mänskliga rättigheter i vår omvärld. Europadomstolen har genom sin historia spelat en viktig roll i upprätthållandet av tryggheten bland befolkningen hos medlemsstaterna. En viktig organisation som Europarådet måste vara fri från korruption och jäv. Det är helt avgörande för organisationens existensberättigande. Dessvärre har Europarådet utsatts för korruption som har smutsat ner organisationens rykte, vilket vi anser vara bedrövligt. Anklagelser om att jäv förekommit vid domarnas beslut har den senaste tiden diskuterats efter avslöjanden om kopplingar mellan domare i Europadomstolen och en rad lobbyorganisationer.
Med anledning av de anklagelser som föreligger är det av största vikt att Sverige inom ramen för arbetet i Europarådet samlat arbetar för en oberoende granskning av Europadomstolen för att avfärda anklagelserna eller sätta in åtgärder mot jäv bland Europadomstolens domare.
|
Markus Wiechel (SD) |
Alexander Christiansson (SD) |
|
Aron Emilsson (SD) |
Mats Nordberg (SD) |
|
Rasmus Giertz (SD) |
|