Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt förbud mot återkommande och institutionaliserade böneutrop från religiösa byggnader och tillkännager detta för regeringen.
Frågan om böneutrop har, i de kommuner som hanterat en sådan ansökan, hanterats som ett kommunalt bullerärende. Men, det finns inget som säger att böneutrop måste finnas, vilket inte minst manifesteras av de moskéer som valt att avstå från böneutrop. Religionsfriheten utgör inget skäl för att tvinga människor att lyssna till återkommande och institutionaliserade böneutrop från religiösa byggnader i Sverige. Varken högtalare i kyrktorn eller minareter ska därför tillåtas att, upp till ett visst decibeltal, förkunna religiösa budskap på vissa givna klockslag och dagar i veckan.
För oss kristdemokrater är religionsfriheten något som vi oförtröttligt försvarar. Sverige ska vara ett land där rätten att få vara kristen, muslim, ateist, jude, buddist, osv inte ifrågasätts. Vi har alla rätt att välja att tro eller inte. Denna frihet ska vi alltid värna. Precis som rätten att välja att inte lyssna till religiösa proklamationer ska respekteras.
Religionsfrihet är inte att tvinga medborgare att lyssna till återkommande och institutionaliserade trosbekännelser. Det är detta som de muslimska böneutropen är. Det nationella förbud som denna motion förespråkar ska således även omfatta exempelvis en kristen församling om denna ansöker om tillstånd att sätta upp högtalare på kyrkans tak för att ropa ut: ”Jesus är vägen, sanningen och livet”.
Frågan om återkommande och institutionaliserade böneutrop från religiösa byggnader är större än ett kommunalt bullerärende. Ett nationellt förbud mot återkommande och institutionaliserade böneutrop från religiösa byggnader är inte att begränsa religionsfriheten, det är att bevara möjligheten för den som inte önskar lyssna att få säga ”nej tack” och bli respekterad för detta. Det är även att ta hänsyn till de som flytt hit undan förföljelse och deras tankar kring böneutropet.
|
Hans Eklind (KD) |
|